torsdag 28 maj 2009

Jag pratar bara bäbisspråk

För ett par veckor sedan bestämde jag mig för att mina föräldrar radhus skulle passa alldeles utmärkt som hem för en liten hund. Jag har varit allergisk hela mitt liv och det har alltid varit en stor sorg för min familj. Inga djur! Vi som älskar djur! Jag har haft substitut, sköldpaddan Mildrädd (ja så stavades det) och eremitkräftorna Plutten, Bamse, Putte, Lisa och Oskar. Vi försökte ett tag med en allergivänlig kattras, men jag reagerade nästan värre på den än vanliga kattraser. Vi hade visserligen ett par ljuvliga fåglar ett tag, men NU, efter 25 år av LÄNGTAN, köpte jag en hund. Allergin får bli sekundär. Hunden får bo hos mina föräldrar, jag ska hälsa på JÄMT.

Så hittade jag Ester! En chihuahuablandning på knappt två kg. Hon stal mitt hjärta första gången jag träffade henne. Hon - lite blyg men nyfiken. Jag - nervös, rädd och skräckslagen. Skulle jag köpa hund? Ska jag kunna ge henne det hon behöver? Men sen bestämde jag mig. Det var hon.

Nu har hon varit min i en vecka. Jag är uppöveröronen förälskad. Hon är liten, sötast i världen, har mjukast öron i universum och hon älskar kel och knä och rullar ihop sig som en liten kringla. Hon är modig och vacker och hoppade rakt ner i Gavleån när jag skulle kolla om hon var rädd för vatten. Nä, det var hon inte. Och sen - upp ur vattnet och darr darr darr. Chihuahuor darrar mycket. Torkade henne torr med min kofta och fnissade hela tiden. Hon kan vara lös utan att hon springer iväg. Hon viftar på svansen mer engagerat än någon annan hund jag nånsin träffat.

Och - jag känner knappt av allergin! Visserligen hörde jag att chihuahuor är en allergivänlig ras, men så här bra trodde jag väl aldrig att det skulle gå. Hoppas jag inte sätter griller i huvudet på någon annan allergiker nu... (eller hoppas jag det?)

Innan man ska köpa in ska man givetvis fråga sig alla de viktiga frågorna. Kan du ge hunden vad den behöver? En hund kräver mycket uppmärksamhet och kärlek, och ska inte lämnas ensam många timmar i sträck. På biblioteket finns en väldigt välsorterad och superbra hundboksavdelning där du kan läsa om just den rasen du funderar på. Det finns till exempel en bok om chihuahuan, kolla här.
Nu måste jag bara försöka vänja mig av med den irriterande vanan med bäbisspråket som jag konstant har pratat med den senaste veckan.

Favorit i repris

Kommer ni ihåg muspojken jag skrev om för ett par veckor sen? Han som bodde på en ostfarm i Sydfrika? Som var den enda musen i världen som kunde tänka?

Hur gick det för honom då?

Vi sträckläste. Kom till sista sidan, sista meningen, sista ordet - slutet. Och så frågar min dotter om inte vi kan läsa om. Nu. Direkt. Omdöme lämnat!

Klart vi läser om den! Skrattar högt, håller tummarna när det kniper - och suckar av lättnad när muspojken klarar sig undan än en gång.

Men samtidigt dyker frågorna upp. Att läsa boken för andra gången tar längre tid - vi tar oss tid att fundera kring vad musen gör. Får en hungrig liten mus äta upp rödhakens ägg? Ska man som mus behöva rädda en kattunge i fara? Är det ok att ta ost från ostfabriken för att rädda undan både möss och råttor från svält?

En annan liten mus dyker upp ibland - i slutet av boken visar det sig att vår lille vän inte alls var den enda tänkande musen i hela världen, och äntligen hittar han någon att dela sina tankar med!

Visst är det kul att byta ut tankar och funderingar med barnen - den här fina boken uppmuntrar både stora och små läsare att ta ställning.

Man kan tycka att det är mindre bra att hjälten är en pojke, att han växer upp i en ’kärnfamilj’, men det får vara. Allt behöver inte vara jämställt hela tiden. Allt behöver inte följa tidsandan jämt. Ibland är det bara kul att läsa en riktig välskriven bok.

Se om Ost till alla möss finns inne på biblioteket!

onsdag 27 maj 2009

Nu är vi igång

Efter två dagars idogt fixande, byggande, installerade är det nu äntligen dags för att öppna dörrarna till det "nya" biblioteket i Barkarby.

Nu är våra automater där du själv kan låna och lämna dina böcker, filmer och skivor igång.
För att försäkra oss om att allt fungerade enligt belåtenhet så testkörde vi automaterna. Här ses Katrin och Victoria båda hemmahörande på Barkarby bibliotek.




Vi hann knappt slå upp dörrarna förrän biblioteket fylldes av besökare som nyfiket bekantade sig med den nya tekniken.


"Åh vad roligt" ropade en av våra besökare spontant när hon framgångsrikt lånat en bok själv i vår automat. De allra flesta höll med om att det faktiskt är riktigt, riktigt enkelt.



Bibliotekets tjänstvilliga personal visar alla besökare hur automaterna fungerar
Många nya, bra finesser uppskattas av våra besökare. Tex kan du nu få ett kvitto när du återlämnar böcker.






Den som vill ha boktips, vill reservera en utlånad bok eller kanske vill låna in en bok från ett annat bibliotek kan gå till vår bemannade disk.

Där finns alltid hjälpsam personal på plats!

Passa på att göra ett besök på biblioteket i Barkarby. Vi befinner oss bara 50 meter från pendeltågsstationen. Har du inte varit här förut så är det dags nu.
Välkommen in!

/Sarah Utas

tisdag 26 maj 2009

Dikten överträffar alltid verkligheten

Ett bevis, bland otaliga, på denna sats absoluta giltighet är inte minst följande historia hämtad ur Viksjö biblioteks krönika över bistra motgångar (som för övrigt direkt kan sägas knyta an till Teodicéproblemet).

En vacker vårmorgon bestämmer sig personalen i Viksjö, vi kan kalla den personalen K, för att arrangera ett bokprat på bakgården där den å så magnifika magnolian står i full blom. Vilken perfekt plats att arrangera ett sådant evenemang tänker personalen K nöjt och berömmer sig själva för sin förslagenhet. Föreställ er åhörarnas lyckliga leenden, tänker K, när de slår sig till ro med en kopp kaffe i vårt förtrollande lilla paradis. Oöverträffbart. Troligen behöver vi inte anstränga oss alls med själva bokpraten utan den suggestiva platsen kommer att förläna en strålglans åt tillställningen som inga ord i världen kan mäta sig med.
Men… så uppenbarar sig verkligheten med sitt fula anlete. Det visar sig att karmarna på skolans fönster som vetter mot innergården har ruttnat och det är med fara för själva livet som man vistas där ute. Tillställningen kan alltså inte arrangeras på den plats som man tidigare så snillrikt givit epitetet ”böckernas lustgård”.
Våra hjärtan brister och klagorop hörs över nejderna, men solen måste ju ha sin gång som det heter och för att inte alldeles hemfalla åt pessimismen så tänkte vi trotsa ödets nycker och göra det bästa av situationen. Härmed inbjudes således alla som har tid och lust att närvara vid Viksjö biblioteks sommarbokprat som går av stapeln 8/6 kl.18.30-19.00. Vi bjuder på kaffe!

fredag 22 maj 2009

Snart händer det...


Nu är det inte långt kvar.
Snart, snart, snart är vi igång med den nya tekniken på biblioteket i Barkarby.







All den tekniska utrustningen har kommit. Fyra STORA kartonger står andaktsfullt och väntar i biblioteket och inväntar installation. På måndag så smäller det då ska kartongernas innehåll packas upp och Barkarby bibliotek blir som första biblioteket i Järfälla anslutet till den nya RFID-
tekniken.






Vår fula, gamla, oergonomiska disk som mest påminner om ett fort och som snarast ser ut att skydda oss mot besökarna än välkomna dem ska äntligen kastas. Istället kommer vi att sätta upp en nätt, snygg och inbjudande elipsformad arbetsstation dit man kan komma för att få hjälp med frågor och spörsmål av alla de slag.





Åtminstone en av bibliotekets personal kommer hela tiden att vara rörlig och arbeta ute i biblioteket. Honom eller henne kan du fråga om boktips, hur man hittar i biblioteket om en viss bok finns att låna osv.
Vi visar bibliotekets olika databaser, hur vår webkatalog fungerar, hur man loggar in i de internetdatorer som vi (gratis) lånar ut, och vi hjälper dig att reservera utlånade medier och mycket annat. För att lösa en del frågor behöver vi använda oss av bibliotekskatalogen eller annan elektronisk information. Därför har vi flyttat ut en av våra arbetsdatorer mitt ut i lokalen och skapat en sk. Informationspunkt.
Lånar och lämnar gör du själv från och med nästa vecka i våra nya automater. För att öka din säkerhet som låntagare kommer du att behöva en pin-kod som komplement till bibliotekskortet. Pin-koden har du även nytta av när du vill reservera eller låna om medier via bibliotekes webplats bla. Har du ingen pin-kod är det hög tid att skaffa en nu. Det går bra att gå in på vilket bibliotek som helst i Järfälla.

När våra besökare själva lånar och lämnar sina böcker, filmer och skivor så räknar vi med att få möjlighet att använda den arbetstiden till att ännu mer än tidigare jobba med att väcka läslust hos barn och ungdomar. Att ytterligare utveckla vårt samarbete med förskolan och skolan. Det ska bli ännu mer bokprat, sagostunder och annat roligt för barn och unga i Barkarby/Skälby. Lite kul för vuxna kommer det nog också att bli i framtiden...

För att få all den nya tekniken på plats och se till att allt kommer igång och fungerar som det ska så håller vi biblioteket stängt måndagen den 25 maj och tisdagen den 26 maj.

Onsdagen den 27 maj öppnar vi det nya och moderna biblioteket i Barkarby. Alla bibliotekets besökare visas runt, vi demonstrerar den nya tekniken och bjuder på kaffe/saft och kakor.
Hjärtligt välkomna önskar personalen på biblioteket i Barkarby!


/Sarah Utas

onsdag 20 maj 2009

Mycket teater för lite mjölk

Igår släpptes Parkteaterns program. Det är ett av de bästa kulturevenemang vi har, tillgängligt, vackert, mysigt, somrigt och allt som oftast väldigt bra. Läser i dagens DN att kostnaden för detta motsvarar ett mjölkpaket per stockholmare och år. Väl använda skattepengar! Ännu gladare blir jag när jag kollar in programmet, för trots att parkteatern i sommar inte har någon egen produktion i år bjuds det på en hel del spännande gästspel. En del har jag redan sett, kan rekommendera å det varmaste och kommer försöka se igen, som Rikard Wolffs tangosånger och Fika med Ibo 3 (den var inte lika bra som tvåan som jag såg på Parkteatern för ett par år sedan, men klart sevärd och rolig).

Det bjuds på annat jag velat se, men inte kommit i väg på, som Carola och jag eller Lise och Gertrud. Blir nyfiken på det mesta, här blandas Sofia Karlsson och Anna Järvinen med Salong Giraff, Cullbergbaletten och lockande teaterföreställningar. För barn finns också ett spännande utbud. Spana in programmet och hitta dina favoriter. Dessutom ska spridningen av spelplatserna vara större än tidigare så att man inte ska behöva ta sig in till staden för att se teater.

Om det blir en regning sommar? Biblioteket är förstås öppet oavsett väder, om en något mindre än resten av året, sommaröppettiderna hittar på vår webbplats snart. Du kan förstås låna både Wolffs tangoskiva, Sofia Karlsson, Anna Järvinen eller varför inte läsa eller lyssna på Marguerite Duras Älskaren innan du ser föreställningen? Bibliotek är också väl använda skattepengar!

tisdag 19 maj 2009

En sista otäckhet!

Jag glömde ju bibblans bästa skräckfilm! Barnhemmet av Guillermo del Toro var verkligen hur läskig som helst, men på det där spöklika, hoppa-till-viset. Inget blod. Bara barn med masker, dockor, fler spökbarn, spökliga lekar och grottor och vatten som stiger. Vansinnet nära. Vad är verkligt, vad är inte?

Otäckheter!

Jag gillar skräckfilm. Fast på ett lite schizofrent sätt, och jag har mycket specifika regler för min skräckkonsumtion.

Regel nr 1.
Jag tittar aldrig på skräckfilmer själv. ALDRIG. En gång när jag var ung och dum försökte jag kolla på The Blair Witch Project II (en vääääärdelös uppföljare, men den gick på tv) hemma ensam i mamma och pappas stora knirkliga villa mitt i natten. Herregud så rädd jag blev! Trots att jag stängde av den illa kvickt var natten förstörd.

Regel nr 2.
Efter att ha kollat på en skräckfilm måste det finns ett par minuter för att bevittna något lättsamt. Nattkomedier, typ Scrubs funkar bra.

Regel nr 3.
Blir jag rädd är en filt ett måste att gömma sig bakom. Samt hålla för öronen. Tänka på något glatt tills zombien har bitit klart.

Det finns säkert otaliga taktiker för att stå ut. För det är ju det som är charmen, vågar jag, vågar jag inte? Man utmanar sig själv!

Biblioteket har några riktigt bra skräckfilmer att låna. Det allra senaste tillskottet är Eden Lake som var riktigt läskig. Men det som skiljer den från andra skräckisar är bakgrundsstoryn. Överklass versus arbetarklass. Klasskillnaderna är det mest påtagliga och man undrar; vems är felet, vem är det egentligen som är offret, är alla offer? Samtidigt är den väldigt blodig. Och det finns inget som helst övernaturligt, bara en semesterresa som går alldeles, alldeles rakt åt skogen.

Sweeney Todd är en skräckfilm av Tim Burton, och som alltid med hans filmer är det en humoristisk underton. Det här är dessutom en blodig musikal med Johnny Depp i huvudrollen och jag är givetvis såld.

Tim Burton har även gjort den gulliga Corpse Bride som är en vacker saga om kärlek och död.

Sen har vi några klassiker, The Shining och A clockwork orange, till exempel. Den senaste kanske inte är renodlad skräck, men jag tycker den är så pass otäck att den platsar här i min lista över otäckheter.





En annan film som nyligen har kommit in är filmatiseringen av Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. Autentisk, hur nu en vampyrskildring kan vara autentisk. Man känner kylan. Man får ont av slagen. Man gråter blod. Förundras över den okonventionella kärleken. Fascineras över begäret.


Sen är det den enda skräckisen jag inte har sett kvar; Parfymen. Jag avgudade boken när jag läste den, det är nog därför jag till viss del har tagit avstånd från att se filmen. Men kollegor här på bibblan säger att jag måste. Så jag måste väl.





Knappfobi

Igår var jag på 3D-bio för första gången. Eh!
Att vi inte nöjde oss med den vanliga versionen av Coraline var på grund av att vårt tyska sällskap hade sett A Nightmare Before Christmas i 3D och blivit dödsförtjust. Jag lät mig övertalas.
Coraline är en uttråkad tjej som just har flyttat till ett hus på landet med sin mamma och pappa. Föräldrarna sitter klistrade framför sina datorer dagarna i ända, regnet vill inte sluta falla och Coralines enda nöje blir att utforska det gamla huset. Av en slump hittar hon en igenmurad dörr bakom vilken en exakt kopia av hennes hem finns. Med det stora skillnaden att där är allting alldeles otroligt fantastiskt - mamman är en mästerkock, pappan ett musikaliskt geni och livet på landet är en färgsprakande fröjd. Den enda haken är att på andra sidan dörren har alla KNAPPAR istället för ögon! Det hela utmynnar i en riktigt läskig spökhistoria.
3D-film må vara filmbolagens sista offensiv i kampen mot nedladdning, men osannolikt nog faller jag för det. En sån vacker film som Coraline är precis det man vill se i 3D. Filmen är gjord i stop motionanimering (som t.ex. Corpse Bride) och dockorna lever verkligen. Mer än en gång ryggade jag tillbaka i biostolen när någonting kom farande på duken.

Om du vill spara 125 kronor kan du låna boken som filmen baseras på HELT GRATIS på biblioteket. Den är skriven av Neil Gaiman och skall vara mycket läsvärd. Att besöka http://www.coraline.com/ och "knappa" ett foto av dig själv är också gratis.

fredag 15 maj 2009

När, var, och gärna varför

Mitt sätt att leva för evigt är att skriva på försättsbladet i mina böcker. Sorgligt men sant. Föreställer mig att när jag är hädangången skingras boksamlingen åt alla väderstrecken förr eller senare. En och annan god bok hoppas jag inte går en orättvis och för tidig död till mötes utan vandrar vidare till nästa bibliotek. I de böcker som överlever förskingringen står mitt namn, var och när de är inköpta och gärna varför. Jag avtvingar givare av böcker (välsigne er alla) en dedikation, till mångas vånda och andras ve. Allt detta i föreställningen att jag inte upphör existera förrän min mitt sista försättsblad lagts i jorden. Till dess sitter någon med den stilla undran om vem den där Andreas var som köpte Singoalla på ett antikvariat i Linköping i slutet av 1900-talet, eller så. Och jag vilar lycklig i min hög.

Ja, det är också roligt att själv minnas var man köpt vad. Eller, för den delen, förundras över varför man köpt. Nå, gjort är gjort, och ens namn står där som en fyrbåk vare sig man till sist tycker om boken eller ej. Det kan förvisso vara en gnutta pinsamt när entusiastiska och kärleksfulla dedikationer från tidigare flickvänner dyker upp, men varför – när det skrevs var det sant.

Jag tycker dedikationer är romantiskt, roligt, fascinerande. Tre favoritexempel ur hyllan. Den första är i en samling av den första nobelpristagaren i litteratur, Sully Prudhomme. Översatt till svenska 1901, och 1902 skrev Anna Gyllenkron sitt namn i den. På året hundra år senare hittar jag boken för fyrtio kronor på ett antikvariat i Borås. Dessutom har någon Nils Dey(oläsbart) haft den i sin ägo någongång däremellan. Gillar att känna närvaron av andra läsare, och hur man kommer närmare den tid då diktsamlingen var ny? Vem var Anna Gyllenkron? Tyckte hon om den? Jag gjorde det inte.

Det andra exemplet är två vackra bruna band som innehåller tysk dramatik från 1800-talet och fram till sekelskiftet. I den står det ”Grattis på födelsedagen Ingrid, sommaren 1939”. Här känns historiens vingslag. Det var ett par månader innan Andra världskriget började. Inget ont om de tyska dramatikerna alls. Snarare talar gåvan om var givarens sympatier vilade. Men sådan tanke framkallar obehagliga rysningar.

Den sista köpte jag i mars 2007 på ett antikvariat i Stockholm. Emily Dickinsons Collected Poems. I den stod ”To XXX, you have taught me what true love is, november 2006". Mindre än ett halvår senare hittar jag denna bok i en boklåda för avlagda böcker. Åh.

onsdag 13 maj 2009

Snittarnas tid är här!

Maj och juni är sannerligen festtider. Av någon anledning verkar alla jag känner t.ex. fylla år i maj. Och dessutom ska alla antingen gifta sig, ta studenten, döpa sin bebis eller disputera när syrenen (och magnolian) blommar. Suck.
Men - misströsta ej! Kom in till Kallhälls bibliotek och låna en bok om hur saker går till. Att hålla ett tal på lillebrorsans studentmottagning kanske inte vore så pjåkigt? Eller att arrangera en möhippa som går ut på något annat än att springa runt full på Drottninggatan i rosa tyllkjol? Och förresten - är det ok att ge konfirmanden gula rosor? Ribbing vet nog.

Lycka till med kalasen!

Kan man?

I Kan man...? testade Petter Lidbeck och Lisen Adbåge den moderna bilderbokens innehållsliga gränser vilket utlöste en liten storm för några år sedan. Boken ansågs av somliga som moraliskt tvivelaktig och inte alls lämplig för förskolebarn då den var rejält blodig och ganska drastisk. Själv gillade jag just att den hela tiden balanserade på gränsen till vad som anses vara tillåtet i en bok för barn och att sedelärande budskap och tillrättalagd "för-barn-lämplig" handling lyste med sin frånvaro. Så chosefritt, så annorlunda. Mer än en gång fick jag försvara boken för upprörda föräldrar och far- och morföräldrar i biblioteket som tyckte att den var bisarr, olämplig och skulle inspirera barn till att göra helt galna saker - som att bada med hajar och locka håret med en borrmaskin typ! Tydligt var dock att många unga läsare älskade den vilket bland annat visade sig när Kan man? vann i barnens egen omröstning av älsklingsböcker: Bokjuryn.

Nog måste man se en anspelning till just den boken när Ulla Rhedin inleder sin artikel i gårdagens DN: Barnböcker med död med just frasen ”Kan man…?”.

Artikeln handlar om en trendspaning som Ulla Rhedin har iakttagit - om vad som närmast kan liknas vid ett konstnärligt uppror mot den vedertagna och traditionella uppfattningen om vad barnkultur kan och bör vara. Utan att väja för det som är svårt, sorgligt eller tabubelagt har ett antal framsynta bilderboksförfattare skapat berättelser i - bilderboksform - om död, aborterade foster, rå och cynisk slavhandel och avsaknad av moderskärlek. I centrum för detta uppror står paret Oscar K och Dorte Karrebaecks produktion - vars stil – både tematiskt och estetiskt tycks vara av ett sällan skådat slag. Oscar K har en hemsida där jag definitivt kan rekommendera ett besök. Där kan man se illustrationer och läsa utdrag från hans böcker.

Bilden kommer från deras bok "Idiot!" om den autistiske pojken August.

Barnlitteraturen har alltid brottats med en nyttoaspekt som vuxenlitteraturen på ett helt annat sätt är befriad ifrån. Än idag verkar det som att en barnbok inte enbart kan existera på konstnärliga grunder, det måste finnas en pedagogisk vinst. Böcker ska vara "bra" för barn. Det är "bra" (läs nyttigt) för barn att läsa...
Som barn ska du inte enbart få njuta, du måste samtidigt luras att lära dig något, vilket näppeligen kan vara någon perfekt grogrund för konstnärligt skapande baserat på ömsesidig respekt mellan författare och läsare.

För några år sedan såg jag den tecknade, ganska okonventionella filmen, Torkel i knipa. En mycket speciell dansk film som förde tankarna till en korsning mellan den svenska De tre vännerna och Jerry och amerikanska South Park - fast vassare. Då började jag långsamt ana att något är på gång i Danmark. En total revolution av vad barnkultur kan och får vara.
Och nu när jag har läst Ulla Rhedins artikel förstår jag, än mer än tidigare, att Danmark är ett land att räkna med när det gäller barnkultur.

Rhedins artikel väcker så mycket glädje och upprorsanda hos mig. Hon ställer alla de rätta frågorna om vad en bilderbok egentligen är. Och vem är det som har sagt att bilderböcker nödvändigtvis måste rikta sig till små barn?

Jag blir oerhört nyfiken på att läsa dessa danska bilderböcker. För min egen skull. När Rhedin jämför Oscar K:s berättelser med den tecknade splatterserien Happy tree friends inser jag att Oscar K snabbt kommer att få ett hängivet fan även hos min ena son. Detta tycks vara kultur helt i hans smak
Det ska bli ett sant nöje att få läsa dessa böcker på svenska. Undra bara vilket modigt svenskt förlag som är först ut…?

/Sarah Utas

tisdag 12 maj 2009

Litteraturens lustgård

När skymningen faller den 8 juni bjuder Viksjö bibliotek in till bokprat och fika på bibliotekets innergård. Alla litteraturbröder och systrar är varmt välkomna!
Under magnolior, azaleor och rhododendron ger personalen tips om en salig blandning böcker att njuta, eller förskräckas, av i sommar.
Om, mot förmodan, vädergudarna motsätter sig vår ädla föresats stannar vi helt enkelt inomhus.
Ingen föranmälan krävs och då den poetiska omskrivningen ovan var en smula oprecis så kanske det tål att nämnas att spektaklet inleds kl 18.30.
Varmt välkomna!

måndag 11 maj 2009

2 X EU


Det kommer att handla mycket om EU nu under våren. Första söndagen i juni är det val till EU-parlamentet och 1 juli är det Sveriges tur att ansvara för ordförandeskapet. Detta kommer att uppmärksammas överallt och självklart även på biblioteken i Järfälla. I takt med att allt fler och allt större beslut flyttas till EU så blir det viktigare att följa det som händer där.

Förtidsrösta
Valet till Europaparlamentet sker alltså söndagen 7/6. Precis som till Sveriges allmänna val, kan man välja att antingen förtidsrösta eller att rösta på sin hemort på valdagen. I Järfälla kommer samtliga bibliotek att fungera som vallokal för förtidsröstningen som pågår 20 maj – 7 juni. Under den perioden håller biblioteken i Barkarby, Kallhäll och Viksjö öppet som vanligt medan Jakobsberg har öppet varje dag, men vissa tider med begränsad service.

Vill du ha mer information om valet till Europaparlamentet kan du läsa här:
http://www.europarl.europa.eu/elections2009/default.htm?language=SV

Mer information, adresser och öppethållande om val och förtidsröstning hittar du här:
http://www.val.se/val/ep2009/rostmottagning/fortidsrostning/kommun/01/23/index.html


Sveriges ordförandeskap
EU:s medlemsländer turas om att vara ordförande i ministerrådet. Ordförandeskapet växlar halvårsvis. Det land som är ordförande ska fungera som motor i EU:s lagstiftande och politiska beslutsprocess.

Det blir ett mycket intressant halvår då Sverige har ordförandeskapet. På agendan finns två riktigt tunga frågor; arbetslöshet & skapa nya arbetstillfällen samt miljö & hållbar utveckling.

Läs mer här: http://www.regeringen.se/sb/d/11151

söndag 10 maj 2009

Lyssna på böcker - helt tokigt

Jag har varit skeptisk till att lyssna på böcker. Jag tycker om att "höra" min egen röst i huvudet när jag läser, mina uttal, mina bilder som formas och framförallt - läsning i min takt! Jag läser snabbt, och vill ha det så. Tempo tempo tempo. Kvickt ska det gå. Tidseffektivt. Så mycket info på så kort tid som möjligt. Låter tråkigt, men jag gillar det så.

Men nu har jag alltså börjar lyssna på ljudböcker. Det borde verkligen inte passa mig. Alls. Och nä, det var ingen hit den första gången. Jag valde Det femte barnet av Doris Lessing som jag för det första inte blev särskilt förtjust i, och inte i uppläsaren heller. Men jag tragglade mig igenom den. Det tog flera månader.

Jag försökte mig på Flyga drake, men nä, det gick inte. Jag avslutade lyssningen efter halva boken.

Men sen började jag lyssna på Bitterfittan av Maria Sveland, och det var författaren själv som stod för inläsningen. Plötsligt föll bitarna på plats. Hennes bitterfittighet blev ännu tydligare när det var hon själv som läste, poängterade och visualiserade. Kanske blev min upplevelse av boken till och med bättre.

Antagligen är inte alla författaruppläsningar lika bra, men jag tycker det finns en poäng att ha författaruppläsningar. Det som de vill förmedla och uppnå med boken kan bli lättare att förstå.

Och nu är jag helt betagen av Ajvide Lindkvists uppläsning av Människohamn! Jag lyssnar medan jag tar långa, långa promenader. Men nu börjar det krypa i kroppen på mig med det försvunna barnet, den svarta magiska insekten... Hu. Inget att lyssna på när det är mörkt ute. Tur att det är vår.
Dessutom utvecklas tekniken med ljudböcker hela tiden. Drömmen är väl en nedladdningsbar, flyttbar fil från bibliotekets webbplats. Dock är det fortfarande upphovsrättsproblem att lösa. Det känner ni ju till. Men det är drömmen. Ack så ljuv.

fredag 8 maj 2009

Tegelstenspocket i tre ex

Ständigt ställs jag inför den behagliga frågan om vad som skall läsas härnäst. Jag har alla möjliga underliga ritualer kring det där, men ibland är valet ytterst enkelt. För ett litet tag sedan, när jag fyllde år, fick jag tre(!) exemplar av Alberto Bolaños De Vilda Detektiverna. Är inte det en uppmaning om vad jag ska läsa, så säg? Jag ser det som en alldeles skriktydlig sådan. Boken som sådan är en svart, snyggful sak som härstammar från Latinamerika. Författaren hann inte skriva särskilt mycket innan han dog i väntan på en levertransplantation, endast femtio år gammal. Tydligen den perfekta Andreas-presenten. Verkaaar handla oooom, hmm, ett myller, och gåtor, och kultur. Tre stycken, va! Kan va nåt.

Gruvliga tankar - Författarbesök av Aino Trosell

”Middagen är slut. Vi resa oss från bordet. Gruvfogden tar nu sin ryggsäck med kameran i. Vi äro färdiga till vår expedition. Vi begiva oss till lavtornet och stiga upp på laven. Tunnan krokas på. Tre bastanta järnkrokar hålla den vid kättingen, som är knopad fast vid linan. Jag fattar tag i kättingen och stiger i. Jag tittar ned. Malmtunnan svävar fritt över ett hundra meter djupt schakt. Jag hukar mig ned, och gruvfogden stiger i. Nu bär det av.”

Så skriver fotografen Amadeus Bianchini strax efter första världskriget. Gruvan är Skottvångs gruva i Åkers bergslag och de dramatiska orden väcks till liv inom mig när jag hör författaren Aino Trosell berätta om sin senaste bok Järngreppet.

Gruvor väcker skräck och skrönor. Knacka alltid tre gånger i bergväggen innan du stiger ner i gruvan för att varsko Gruvfrun!

Aino Trosell besökte Jakobsbergs bibliotek i tisdags och trollband publiken från första stund med sina berättelser om sitt skrivande, sina böcker och sitt liv. Vi fick följa henne från ett kallt och kargt Malung (minns växtzon sju), via Göteborg till Enköping.

Flera av Trosells böcker kan sägas ha temat ”Till jordens medelpunkt”, en av de böcker som fascinerade mig enormt som barn. Författaren bar det hemlighetsfulla namnet Jules Verne och det uttalades självklart ”på svenska”, bokstav för bokstav. Tänk att stiga ner i en vulkan på Island och vandra mot jordens medelpunkt...!!

Aino Trosell berättade att hon är utbildad svetsare, ja till och med ”lic. svets”, dvs en mycket avancerad svetsare som måste avlägga prov i yrkesskicklighet med jämna mellanrum. Men svetsat under vatten har hon aldrig gjort, det är ett specialyrke enbart för män. En av böckerna, Ytspänning, handlar om detta. Måste läsa!

Tillbaka till gruvan. Jag har ägnat tio år av mitt yrkesliv åt att arbeta med Åkers bergslag och Skottvångs gruva. Myterna om gruvan är många, järnhanteringen fascinerar. Tänk att de djupa Åkersskogarna var kalhuggna för att kolmilorna skulle bli till kol som behövdes i gruvdriften.
Som Aino Trosell berättar var vattenfyllda gruvor ett reellt hot. Pumpstockarna pumpade upp grundvattnet som hotade att vattenfylla gruvan. Varje minut klingade en klocka (kan numera höras vid bl a Falu koppargruva) för att tala om för, och lugna, gruvarbetarna att de livsviktiga pumparna är igång.

Åkers International i Åkers Styckebruk har varit i obruten drift sedan 1500-talet. I Åkers Styckebruk finns en prisbelönt och välbevarad bruksmiljö. Man kan inte stiga ner i Skottvångs gruva, men besöka Värdshuset, gå in i det lavtorn Amadeus Bianchini skriver om, och se en pumpstocksborr… Även i sommar håller eldsjälen Nils-Axel Mörner en kurs i och om området

Se så många tankar ett författarbesök kan väcka! Och ja, Amadeus Binchini kom säkert upp ur gruvan igen. ”Vi voro uppe och klevo ur. Vad det var varmt och skönt och ljust!”

Lästips:
STF:s årsbok 1989 Mest om järn
Järngreppet av Aino Trosell
Länk till Skottvångs gruva

/Kerstin Gerén

onsdag 6 maj 2009

Surfa gratis och trådlöst!


I helgen hade Dagen Nyheters helgbilaga "På Stan" en artikel om var man kan surfa gratis på olika uteställen i Stockholm. Och det är många numer, t ex alla bibliotek, men även fik som erbjuder gratis och trådlöst surfande kombinerat med kaffe och bröd. Riktigt trevligt för fikasugna laptop-ägare!
Nu bevakar "På Stan" bara Stockholm, så Järfällas surfpunkter fanns ju inte med på listan. De kommer här:

Biblioteket i Jakobsbergs centrum har trådlöst nätverk. Det du behöver ha med är en laptop med någonslags WLAN så kan du enkelt koppla upp dig mot bibliotekets nätverk med hjälp av bibliotekskortet och PIN-kod. Nätverket är tillgängligt under öppethållandet. Om du inte har med egen dator, finns 9 bokningsbara med Internetaccess och Officepaketet. En dator är avsedd bara för barn- och ungdomar och en dator för släktforskare, den innehåller specialprogrammen Genline och SVAR.
Kaffe och the finns att köpa till det mycket humana priset av 5 kr koppen.

På biblioteken i Barkarby, Kallhäll och Viksjö finns inte trådlöst Internet, ännu. Men varje bibliotek har minst två datorer för surfning, dator med Office-paketet och för släktforskning. I Barkarby finns ett enkelt fik i den foajé som biblioteket delar med servicehuset. I Viksjö kommer det att finnas fikamöjligheter till hösten.

Och allt det här är naturligtvis gratis.

Finns det andra ställen i Järfälla som erbjder trådlöst Internet? Kontakta oss så kan vi komplettera vår lista!


Är den här svansen min?

Denna fråga blir början på ett livslångt äventyr.

Svansens ägare är en liten muspojke som bor på en gård i Sydafrika. Inte vilken muspojke som helst, utan den enda musen som faktiskt kan –tänka! Redan som liten musbebis förstår han att han är annorlunda- mamman och de andra möss på gården är ständigt upptagna med sina egna bestyr, säger alltid tre gånger men glömmer vad dom pratat om sekunden efter dom har sagt det.

Men muspojken funderar mycket, ställer frågor som han inte får några svar på och – tänker. Ganska snart inser han att det är skillnad mellan det som han kallar för ’det lilla jaget som sitter i en punkt inne i mig och tänker’ och omvärlden. Att dra i den egna svansen gör ont, att dra i mammas svans känns inte alls! Alltså är det skillnad mellan ’mig’ och ’världen’.

Men var slutar världen? Muspojken är en nyfiken liten filur som helst av allt vill ha svar på alla dessa stora frågor. Han beger sig ut i världen utanför boet, ser solen gå ner på kvällen – och komma upp igen på en helt annan plats nästa morgon! Han betraktar stenarna och undrar hur det måste kännas att vara just en sten. Kan stenar tänka?Allt större blir kretsarna han drar runt boet - och alltid är det skönt att kunna komma tillbaka i mammans trygga famn.

En liten mus och många stora frågor. Det är vad de senaste kvällarnas högläsning hemma handlar om. Än så länge har vi bara hunnit läsa 7 kapitel i boken. Men vi har varit tvungna att bläddra fram lite i boken efter varje kapitel och betrakta alla de fina teckningarna Gitte Spee har gjort till texten, som ger oss lite ledtrådar på hur det ska gå för muspojken - som hittills inte har berättat vad han heter!

Hur ska det gå för honom i det stora äventyret? Ulf Nilsson har i sin senaste bok Ost till alla möss valt att låna sin berättarröst till en liten mus. Sydafrikas färgstarka landskap blir kulissen för en livsresa, stora frågor och små dyker upp, musgossen föstår nog så småningom att man bara kan lära känna sig själv genom möten med andra. Men vilka är de? Kommer han att möta människorna på gården, katten, eller till och med den farliga leoparden?

Nej, jag får vänta till ikväll så får jag veta mer. Och jag vet att min lilla tjej är lika förväntansfull som jag- delad läsglädje, finns det något mer underbart?

När vi har läst klar boken får jag väl återkomma här och berätta hur det har gått för den lilla musgossen - om inte ni hinner läsa klart före oss!

måndag 4 maj 2009

Bonjour Paris!

Riktigt tidigt imorgon sticker tonårssonen och jag mot Paris. Det är nog sjunde, åttonde gången i ordningen jag besöker staden, men för min son är det premiär. Vi ska göra allt turistigt man kan tänka sig; Mona Lisa på Louvren, Katakomberna, Notre-Dame, Eiffeltornet, Triumfbågen och Sacre Cour. Bor gör vi lagom kitchigt i Montmartre.
För att komma in i den riktiga stämninge inför resan har jag plockat lite passande litteratur för flygresan:

För sonen blir det förstås Ringaren i Notre-Dame - vi fuskar lite med Maj Bylocks lättlästa så hinner han läsa klart redan under flygresan. För min egen del har jag läst om Patrcik Süskinds underbara Parfymen, som för övrigt även finns att låna som film. Det är sällan filmatiserade böcker riktigt faller mig på läppen, men Parfymen är ett lysande undantag. Det är märkligt att en bok som i mångt och mycket handlar om dofter går att göra till en så ofantligt visuell upplevelse.
För den som vill ha filmkväll a' la Paris måste jag ju förstås även rekomendera Amelie från Montmartre (som dessvärre saknas på biblioteket) och Paris Je t'aime. På ovannämnda film anspelar förstås Anna-Lena Brundins roliga, kåserande kärleksförklaring till Montmartre: Anna-Lena från Montmartre vilken jag har småläst lite i den senaste veckan.


I förbifarten högg jag även aningens vårdslöst tag i en liten nätt bok av den isländska författaren Steinunn Sigurdadóttir som heter Hundra dörrar i brisen och är en parisskildring som förhoppningsvis åtminstone ska roa mig under flygresan. Huvudpersonens erotiska äventyr i Paris är så långt ifrån min myspysiga "mor-och-son-resa" man kan komma, men kan säkert ge inspiration till kommande Parisresor. För åka tillbaka till Paris ska jag förstås fler gånger.

För den som vill åt de mer moderna aspekterna av Paris kan jag rekomendera Kiffe, kiffe imorgon som är en språkligt experimentell roman av debutanten Faiza Guène. Den i franska språket väl bevandrade läser förstås den i orginal; Kiffe kiffe demain.
Nu hoppas jag bara att jag kommer ihåg tillräckligt mycket av Da vincikoden när vi besöker Louvren, för att kunna återberätta valda delar när sonen och jag vandrar genom Louvren.

Som uppladdning av mer praktisk karaktär har vi bläddrat lite olika guideböcker. Bäst tycker jag Resa till Paris är, som har nichade tips i olika kapitel: "för barnfamiljen", "för kulturknutten" "för förstagångsbesökaren" "för gourmén" etc. I samma serie finns även Resa till New York som jag hoppas på att snart få lite praktisk användning av...



Jag tror vi är redo! Så nu hoppas vi på en bon voyage helt enkelt!
/Sarah Utas

Gästblogg av Aino Trosell

Jag bor så nära numera. Det är bara någon mil till Jakobsberg från min nya hemort Enköping. I Järfälla bodde min älsklingskusin. Han var för bra för denna världen. Han dog, endast femtio år gammal.

För en vecka sedan hade jag en författarafton i Trångsund. Då kom hans dotter. Henne hade jag bara sett en enda gång tidigare. Hon var nu vacker och fullmogen och jag önskar så att min älsklingskusin kan se henne någonstans ifrån. Hur han ska ångra sig, att han valde döden och inte livet. Döden är ju det enda vi vet och den är helt gratis. Allt det andra kan vi påverka så styrda som vi ändå är.

Döden, livet, kärleken, arbetet, så ser motivkretsarna ut. Det kan verka pretentiöst men varför skulle jag annars skriva alls?

Ändå skriver jag också underhållning, jag skriver deckare. Det finns ingen motsättning i detta, bara val av olika genrer. Jag skriver även dikter. Jag skriver romaner. Jag skriver dramer. Jag skriver kåserier. Varje historia har sin specialsydda dräkt.

Just nu utforskar jag vem jag är. Jag är så vanlig. Mitt arv är mångas. Och det är hisnande spännande. I En gränslös kärlekshistoria utredde jag morsarvet.

Just nu håller jag på med kvinnorna i Dalarna. Det kommer att bli min tjugonde roman.

Jag tror jag ska göra det bland författare mest förbjudna när jag kommer till Jakobsberg. Jag tror jag ska släppa in lite ljus i mörkrummet. Om bilderna slocknar var de ändå inte tillräckligt bra. Boken är inte klar, den har inte ens ett namn. Ändå lite framkallning där i Jakobsberg.

Det ska bli spännande.

/Aino Trosell


Not: Aino Trosell besöker Jakobsbergs bibliotek tisdag 5 maj kl.18.30