Mitt stora dilemma just nu är att det rödaste tipset jag kunde komma på, det som jag trodde det skulle bli huggsexa om, har ingen tipset om! Därför får ni ett förtips idag, min absolut bästa röda bok: Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri. Jag minns att jag nästan var lite skeptisk när jag läste den, den var så omtalad, så hyllad och hatad, jag var förbryllad. Men oj vad imponerad jag blev. Den handlar verkligen om hur språket utgör makten, hur vi inordnas och mariginaliseras om vi inte är helt "rätt", hur normer styr och hjärntvättar. Och så är den ju rolig, ömsint och dramatisk också. En läsning för alla.
måndag 30 november 2009
Rött är det nya svarta
Mitt stora dilemma just nu är att det rödaste tipset jag kunde komma på, det som jag trodde det skulle bli huggsexa om, har ingen tipset om! Därför får ni ett förtips idag, min absolut bästa röda bok: Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri. Jag minns att jag nästan var lite skeptisk när jag läste den, den var så omtalad, så hyllad och hatad, jag var förbryllad. Men oj vad imponerad jag blev. Den handlar verkligen om hur språket utgör makten, hur vi inordnas och mariginaliseras om vi inte är helt "rätt", hur normer styr och hjärntvättar. Och så är den ju rolig, ömsint och dramatisk också. En läsning för alla.
fredag 27 november 2009
Tegelstenar
Det har tagit sin tid, men nu har det blivit dags att läsa den andra ur högen. Tidigare har jag vältrat mig i Bleak House med den finns, jättetyvärr, för den var riktigt Londondimmigt bra, inte i kommunen. Denna gång heter tegelstenen David Copperfield och är tydligen en gnutta självbiografisk. Så nu när jag åker pendel till och från jobbet vet jag vad jag har att se fram emot. Unge Copperfields liv och leverne, fram- och motgångar i 1830-talets England. Arga mostrar med hjärtan av guld, elaka styvfäder, kullerstensgator, pints och halfpennies.
Dag efter dag återvänder jag dit, och jag känner lycka och förväntan varje gång jag öppnar dörren till Dickens. Det är här jag hittar en liten självinsikt. Normalt älskar jag att öppna en ny bok, och har ibland svårt att hålla nere tempot när jag närmar slutet på den förra. Men när jag tar mig an Charles Dickens, eller för den delen, andra litterära tegelstenar med annan upphovsman, och inser att den här kommer jag bära med mig ett tag, infinner sig ett lugn. Den är så lång att man inte behöver planera för sin nästa läsning. Jag vet ju vart jag ska.
Två i sig väsensskilda betraktelser från livs levande skolbibliotek med tanke på detta. Det första är när en klass ska låna bok. ”Vilken är tunnast?” är en frekvent fråga. Men åh, varför inte fråga vilken som är bäst? En tjock god bok eller en tunn ond? Det extrema exemplet var när en klass fick välja fritt ur hyllorna och en finurlig elev letade fram Olof Von Dalins allegori över Sveriges kungar från 1740. Förvisso tunn som en aprilis (is i april), men språket… Han gick inte att övertala ty han ansåg att ha dragit sin svensklärare vid näsan.
”Får jag läsa den här?”
”Ja, men det kanske inte…”
”Men, ja får?”
”Ja, men…”
”Då tar jag den. Kolla grabbar, vilken liten bok!”
Å andra sidan fick jag en låntagare som moloken frågade om jag hade några serier som inte tog slut. När jag frågade vad hon menade sa hon att Twilight ju tog slut, Harry Potter tog slut, Narnia likaså. Det var så hemskt! Visste jag någon serie som lät bli?
Poängen är nog… att välja en tjock god bok ger läslycka och lästrygghet ett långt tag framöver. Läs en härligt tjock bok, exempelvis Dickens, då och då.
/Andreas J
Låna en julklapp!
Låna? Javisst, du är ju på biblioteket. Välj ett snyggt paket med det rim som tilltalar dig, låna det som vanligt och behåll det till 11 januari. På biblioteket behöver du inte ens kvittot för att lämna tillbaka. Sedan väljer du ju om du vill vänta till julafton med att öppna eller om du inte kan hålla dig. Ingen behöver veta om du smygöppnar...
Trött på köphetsen? Låna en julklapp till någon annan. Kanske den där personen som har allt, det enda som krävs är att det lämnas tillbaka. Anordna en gissningstävling, vem kan klura ut vad som döljer sig i paketet?
Här kommer några smakprov på bibblans poeter. Kan någon gissa vad som döljer sig i paketet?
En flicka som blivit ensam kvar
Utan storebror, mor och far.
Vad ska hon ta sig till? Vad ska hon göra?
Ja, till att börja med -familjens hantverkare förföra.
Men sen tar en vådlig plan sin form
Sveper över henne som en storm.
Hur ska hon finna en olycka så stor
Att hon slungas vidare – till sin far och mor.
Eller den här korta, träffande:
Bonde söker fru.
Välkommen att låna!
/Katrin Fredrikson
torsdag 26 november 2009
När prinsessor vaknar om natten
Sedan den boken har prinssessor hunnit fylla år och ta semester.
Nu har författaren Per Gustavsson skrivit en ny bok, När prinsessor vaknar om natten. Prinsessan vaknar av konstiga ljud från källaren och eftersom hon är så nyfiken måste det undersökas. Hon träffar spindeln, vaktmästaren, skelettet och grodan, alla är rädda för källarmonstret som äter prinsessor. Men prinsessan är modig och övertygad om att hon kan få källarmonstret somna om. Hon är snäll och tuff, och har en härlig attityd. Jag både småler och skrattar högt. Undrar om systerdottern tycker hon är för stor för att få den i julklapp? Undrar om hon läser det här...
Dessutom är första boken om prinsen på gång, När prinsar fångar drakar. Väntar med spänning!
/Katrin Fredrikson
onsdag 25 november 2009
Jag är inte mycket för överraskningar tydligen
1. Twilight
2. Harry Potter
3. Genus i kulturen
4. Skräck
5. Markus Krunegård
Jag i ett nötskal alltså. Hmm. Det hjälper inte att jag har bloggat en del om Karin Boye och också, hon tar sig inte in på listan. Inte heller Mare Kandre. Jane Austen är nära, nära. Men kanske tar de sig in på nästa års lista?
Och nu! Nu är det dags för ett till inlägg om nr.5. Markus Krunegård. Han förtjänar att ta sig upp någon plats på listan. Igår var jag på en konsert på Södra Teatern. För det första är Södra Teatern en av Stockholms häftigaste lokaler. Guldigt och pampigt. Markus Krunegård är inte heller mycket för överraskningar. Han har nyligen gett ut två skivor, och han viger måndags- och tisdagskvällen åt att spela dessa två skivor live. Men han spelar dem rakt av, i låtordningen. Inga överraskningar. Inga extralåtar. Inga hits.
På stolen hittar vi ett program, där står det svart på vitt att här blir det inget extra. Konserten är en dryg timme. Men ändå är han på något vis magisk, den där Markus. Hans mellansnack tillhör den högre ligan, han är rolig, personlig, spontan, ärlig och lite sådär dryg som han alltid har varit och alltid kommer att vara. Lev som en gris, dö som en hund är inte den bästa av hans skivor, enligt mig, men det gör inget. Texterna är inte lika träffande allmängiltiga (fast ändå personliga!) som på första skivan, men tillräckligt många rader fastnar i hjärtat. Konserten avslutas med Markus i ett regn av röda rosenblad. Rosenblad!
Låna hans skivor på biblioteket och låt oss hoppas på en sommarturné! Då blir det mer Markus-blogg!
Låna över jul!
Vi gör vårt bästa för att lindra stressen. Förutom att biblioteken erbjuder en konsumtionsfri plats där alla är välkomna att slå sig ned och koppla av en stund och slippa ifrån julmusiken, om det är det som önskas (annars går den att låna hem!), får du från och med i dag behålla böckerna du lånar över trettonhelgen, återlämningsdag blir inte förrän 11 januari. Vi fixar till och med klappar, i alla fall om du vill överraska dig själv, men kring julkappar måste det fortfarande vara lite hemlighetsmakeri.
Så i mellandagarna kan du lugnt koppla av med dina låneböcker och stänga av världen en stund. Om du längtar bort har biblioteken ändå öppet, vi stänger bara aftnarna och de röda dagarna.
(Långlån gäller för böcker med normal lånetid 4 veckor)
tisdag 24 november 2009
Magnifik omvärldsbevakning
måndag 23 november 2009
New Moon, insiderrapport
Då min flickväns lillasyster i veckor förklarat att detta är dagen då ingenting får gå fel. Då vi fick tag i biljetter för att kunna se den under premiärdagen. Då det är väl värt ett inlägg, och jag måste få ut det, eftersom det bubblar inuti mig tänker jag berätta om Edward Cullen. Och del två i Twilight-sagan, New Moon. Om jag sa Twilight två så skulle jag få varma fiskar och grillas över sakta eld, fick jag minsann veta, så… New Moon, here we go.
Gick alltså på bio. När vi gick in för att hämta ut biljetterna stod en flicka och kramade helkroppskartongbilden av Edward. Okej? När vi så lämnade foajen för den dunkla biosalongen sa biljettklipparmannen att jag var man nummer sju. Det var en stor biograf med balkong. Undrar om filmen appellerar någon speciell målgrupp?
Långt fram hade vi våra platser, så jag såg inte så bra hur det såg ut bakåt, men det verkade vara fullt ut till sista sidplatsen längst fram. Jag försökte snurra och såg att flera bar t-shirts som hävdade att de ingick i Team Edward eller i Team Jacob. Tänk att få ett eget team…
Sedan mörknade det i salongen. Bioduken började spela upp… ett illtjut, likt journalfilmer jag sett om när Beatles kom till stan, från hundratals tonårsstrupar… till en trailer på Snabba Cash. Miramax (eller nåt sånt) presenterar… nytt illtjut. New Moon. Illtjut. Första scenen. Gammal tant i skogsbryn. Litet illtjut. Edward Cullen i ultrarapid på en äng – illtjutens illtjut. Flickan intill mig börjar gråta! Sedan, och då ber jag att få hänvisa till Saras blogg från förra veckan, dök varulvarna/de baröverkroppade jättemännen upp. Ja, ni förstår. Det lugnade ner sig emellanåt, men tidvis fick man lita till undertexterna, eftersom det inte fanns en chans att höra vad som sades, bioljudaggregat till trots. Jag var beredd på att min bioupplevelse skulle bli speciell. Eleverna på gymnasiet hade varit triggade hela veckan, med planer på att hyra egna biosalonger, för att ingen skulle få förstöra deras möte med Edward/Jacob etc. Så jag blev inte särskilt upprörd över biobesöket, snarast fascinerad.
Filmen New Moon? Jo, jag tyckte om. Den motsvarade förväntningarna av romantisk college-film med skruv. Jag tycker rollbesättningen är bra, och eftersom jag tycker När Jag Hör Din Röst, som boken heter på svenska, är delvis lite långsam, gjorde den sig nästan bättre som film.
fredag 20 november 2009
En fika på Viksjö bibliotek?
Även idag vägrar solen att titta fram, istället är det lika grått nu på eftermiddagen som det var i morse. Men det finns ingen anledning att känna sig nere- tvärtom!
Är inte en dag som denna som gjord för att man ska tillbringa den i soffan, med en bok- och en kopp kaffe? Eller varför inte en kopp te?
Kom in till oss på biblioteket i Viksjö, köp en kopp nybryggt, doftande kaffe och slå dig ner i den sköna röda soffan med en bok eller en inspirerande tidskrift?
Glöm det grå vintervädret utanför dörren och njut!
/Eva Brünahl
torsdag 19 november 2009
Jag vill ha fler män i bar överkropp!
Och en hel massa ögongodis har man ju att kika på i filmen. Varvulvarna är trötta på att ha sönder sina skjortor så därför går de alltid runt med bar överkropp när de är människor. Mums! Man kan visserligen fråga sig om det här är rätta vägen att gå mot jämställdhet, men eftersom det går så jädrans långsamt så jag tycker ändå att det här är en av vägarna. Så mycket urringade tjejlinnen och wet t-shirt-contests som vi har sett i våra liv så är det härligt med uppenbart riktad tjejdregel. Mer sånt! Ska män få dregla, ska kvinnor få dregla. Jämställt och bra.
onsdag 18 november 2009
Hur är man bara helt normal?
Agnes flyttar till Umeå och ser plötsligt möjligheten till förändringar. Hennes föräldrar är ju så mycket gladare efter att de flyttat ifrån Stockholm, så varför skulle inte hon också kunna bli det. Kanske kan andra året på gymnasiet bli bättre än det första?
Agnes bestämmer sig för att det ska gå. Det ska bli en ny Agnes av henne i Umeå. Hon ska vara social, öppen och normal. Helt klart inte så där helt FEL. Vara bara helt NORMAL i precis allt.
Hennes plan verkar fungera. Men hur länge ska man orka anstränga sig för att vara glad? Hur mycket ska man jobba på det där med att vara populär? Kommer det naturligt, liksom av sig själv, efter ett tag?Och vad händer om man är för på? Eller kanske inte hör av sig på ett tag?
Det är ju inte så lätt att bara helt plötsligt bli sportig, partypingla eller proffs på dataspel. Tänk om man egentligen bara vill lägga sig på sängen med en bra bok? Eller är det så viktigt att ha gemensamma intressen? Samma smak? Kanske betyder det ändå något. Det där med att känna sig trygg och avslappnad i samtalet med någon annan. Att bara vara…HELT NORMALT.
tisdag 17 november 2009
Om du vill läsa något trevligt eller något som låter dig att skratta så kan du lämna tillbaka boken...
Författaren heter Lemony Snicket och han är min favorit, han är engelsk och när han var liten så gick han i en privat skola som bara var för killar. Boken är både spännande och lite skräckig, men den är bra.
I den första boken så beskriver författaren de tre barnen Baudelaire, den största flickan hette Violet och hon är en uppfinnare, hon har alltid ett hårband runt håret så att hennes hår inte skulle trilla ner på hennes ansikte, eftersom hennes tankar alltid är fulla med uppfinningar och lösningar. Klaus, den mellersta brodern har på sig glasögon och han var den smartaste eftersom hans föräldrar hade ett stort bibliotek i deras stora hus, och han hade läst alla böcker och han kunde allting utantill. Och så glömmer vi inte den lilla systern som bara var ett spädbarn, hon hade jättestora vassa tänder som hon bet saker med, och detta var det enda intresse hon har, hon kan inte prata så att andra förstår henne, bara hennes syskon kan förstå henne, till exempel "gaga" som de flesta barn säger.
Du kanske har undrat varför jag har kursiverat hade, jo! Det som jag vill komma fram till är att efter alla beskrivningar som författaren har nämnt, så är de på stranden och Herr Poe som var en god vän till deras föräldrar såg dem och sa till dem att deras föräldrar har dött i en eldsvåda!
Det som jag har tyckt som var jättebra med boken är att han skriver svåra ord och förklarar vad de betyder, som hjälper mig med att förstå berättelsen och om jag kanske ska bli författare när jag blir stor. Men det som jag tycker är ovanligt och som jag aldrig har läst förut är att själva Lemony Snicket säger i början av boken att ”Om du vill läsa något trevligt eller något som låter dig att skratta så kan du lämna tillbaka boken, för att just denna bok beskriver bara något olyckligt”.
Det finns också en film om Syskonen Baudelaires olycksaliga liv men den är lite annorlunda, ni kanske vet vem Jim Carrey är, han spelar rollen för Greve Olaf. Det vore intressant om du kollar på filmen och läser böckerna.
Bokbytardagen når nya höjder!
fredag 13 november 2009
Delegera?
Först tänkte jag Miranda July. Men jag har inte läst hennes noveller. Inte heller Margaret Atwoods Leva i Synd. Inte Virginia Woolf, Inger Edelfeldt, Pia Juul, Petra Revenue, Jonas Gardell. Förmodar bara att de är bra och inte har manligt..? Rebecca berättar om Claire Castillon, men henne har vi inte på gymnasiebiblioteket.
Vad har jag läst egentligen?
Då kom jag på! En av de absolut bästa novellerna jag läst, En Ros Åt Emelie av William Faulkner handlar ju om en kvinnas hemlighet. En stark, egensinnig, ur djupet tragisk, gotiskt ödesmättad historia. Fantastisk! Men sedan börjar tvivlen infinna sig. Är inte berättaren manlig, men berättar om ett kvinnoöde? Och är inte hon ett mysterium? Och hur är det med kärleken egentligen? Handlar det om en konventionell relation som slagit över en gnutta? Vill min uppdragsgivare ha kvinnoöden eller vill hon historier som bryter konventionerna på andra sätt? Min nästa idé är lika bra, likadan och slår ner på mig med samma tvivel. Kusliga Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman. Den har åtminstone inte manligt perspektiv på en fläck, men där är inte mycket kärlek. Och huvudpersonen mår inte helt bra. Jag kommer på Oscar Wildes Spöket på Canterville, med en orädd amerikansk flicka i huvudrollen, som sätter alla dammiga (genomskinliga) män på plats, fast hon har ju hjärtat på rätta stället, förstås. John Ajvide Lindqvist har skrivit ett par annorlunda noveller med kvinnliga (?) huvudpersoner som kanske kan fungera. Majken om en snattande dam, och Gräns, om en kvinna på tullen. Men går de att sätta som antites till de manliga perspektiven? Hur fungerar Leonora Carringtons absurda novellsamling Den Ovala Damen?
Som ni ser så jag har kul, men är brydd.
Hjälp? Nån?
torsdag 12 november 2009
China calling
Så här ser Kinas nationalbibliotek ut. Sjukt häftigt både in- och utvändigt.
På Naturhistoriska museet i Peking finns det Mamma Mu-böcker att köpa.Milleniumhysterin har drabbat även Österlandet. På marknaden i den koreanska området Wudaokou såldes en stor mängd piratkopierade böcker. Piratkopierade böcker stöter man inte på varje dag, men bland dessa fanns alltså Stiegs samlade verk.
Självklart var jag tvungen att ta med mig en bookcrossingbok på min resa. Sara tjatar alltid om Väggen av Marlene Haushofer, så den fick det bli.
onsdag 11 november 2009
Etik och moral på Bokbytardagen
måndag 9 november 2009
Tvärsöver
Och här sitter jag. Varje vecka flörtar nya böcker med mig, och denna veckan är det lite extra jobbigt. För mittemot mig sitter Scott Westerfelds De Rätta – en framtidsroman om vådan med att inte vara vacker. Bredvid den står Margaret Atwoods pastella efter katastrofen-roman. Där kikar fortsättningen på Hungerspelen av Suzanne Collins fram och intill den erbjöds jag av Nahguib Mahfouz att besöka Kairos Middaq-gränd. På andra bordet står H.P Lovecrafts Vid Vansinnets Berg, för den som vill uppleva saker som är lite utöver det vanliga, åt det hemska hållet, och sedan en bok som jag inte vill läsa. Men efter den står där Desirada av Maryse Condé. Och sådär fortsätter det.
Men jag måste hålla mina händer borta. Dels har jag redan en personlig att-läsa-lista som sträcker sig härifrån till Södertälje, sedan har jag verkligen inte förstatjing på dem. Speciellt inte när gymnasiebiblioteket minsann har stammisar som skuttar fram, glada i hågen och förkunnar att:
- Snart är det fredag (nu är det då inte snart fredag, men när de säger det, så är det snart fredag).
- Jag vet (svarar jag då). Visst är det skönt?
- Nejnej, inte för helgen. För att då sätter ni upp nya böcker!
Det har de listat ut. Så jag får gott sitta här på min sida lånedisken och sucka, drägla lite och tänka, att böckerna finns ju kvar.
torsdag 5 november 2009
Aldrig mer fel kö
Dessutom har vi precis i dagarna utökat vårt e-boksbestånd med ca 140 titlar. Perfekt för de där populära böckerna där kön aldrig verkar ta slut. Ingen risk att man väljer fel kö, de är ju alltid tillgängliga.
onsdag 4 november 2009
Ett amfibiskt hjärta
Ett litet hål i mörkret
Så här veckan efter Alla helgons dag, då många av oss gjort besök på kyrkogårdarna och kanske tänkt lite extra på nära och kära som gått bort, tänkte jag tipsa om Ingrid Olssons bok Ett litet hål i mörkret. Kanske borde jag skrivit om den redan förra veckan, men den känns ändå aktuell då ämnet döden är något som kan ha kommit upp under helgen och denna bok behandlar ämnet på ett fint sätt tycker jag.
Jag har läst det någonstans.
Att den som dör liksom går in i en tunnel.
Sen blir det väl mörkt. För alltid på nåt sätt.
Men det är inte sjuttonåriga Calle som dör. Det är alla andra… pappa, farfar och den där fågeln på skolans tak. När farmor åker in på sjukhus stannar livet upp och det blir mörkt. Tunneln till ljuset blir titthålet i dörren där han kan kika på grannflickan med den röda halsduken. Hon symboliserar hoppet i Calles liv under den här svåra perioden. Ett litet hål i mörkret. Men ska han orka och våga kontakta henne?
Calle bär runt på sin kamera och har ett öga för detaljer. Han registrerar allt men det reflekteras egentligen inte över det. Vi får själva läsa in vad som händer inom honom. Ingrid Olsson låter oss i korta stycken se små ögonblick utifrån. Formatet öppnar upp för egna tankar. Författarinnan gör ämnet döden tillgängligt och verkligt för unga. Texten är lättläst men ämnet är tungt. Att boken förra året nominerades till Augustpriset förvånar inte.
tisdag 3 november 2009
Topp 3: Parallella universum
3. Tredjeplatsen kneps av boken Interworld sent igår kväll. Jag har tänkt läsa den länge, men igår kväll blev jag så trött på vad allt vad tentor och uppsatser heter att jag tog första bästa bok ur bokhyllan som INTE var kopplat till "hur tystnaden som litterär effekt förstärker det psykologiska dramat inom kärnfamiljen bla bla bla". I Interworld av Neil Gaiman och Michael Reaves möter vi Joey som har så fruktansvärt dåligt lokalsinne. Han kan inte hitta sin handflata om han så har en karta tatuerad på handryggen. Under en lektion i "social studies" går något fruktansvärt fel och Joey hamnar i ett parallellt universum. Han blir en "Walker", en av få människor som kan gå mellan världar. Sakta men säkert börjar han inse sin egen betydelse.
2. Andraplatsen - helt otippat blir det en film som är BASERAD på en bok. Helt tokigt! Hur ofta är en film bättre än en bok? Coraline är en animerad film, baserad på boken av Neil Gaiman (hmm jag ser ett mönster i min topplista). Coraline är nog den bästa animerade filmen - någonsin. Alltså - dataanimerad, ni vet. Inom tecknat finns det så mycket andra guldkorn... Coraline flyttar till ett nytt hus, där hon blir ignorerad av sina botanikerfanatiker till föräldrar. Hon hittar en dörr som leder henne till samma hus, samma föräldrar - bara det att den andra pappan och den andra mamma är mycket snällare och uppskattar henne. Det är bara det att istället för ögon har de knappar... *rys* Läskig men sensationellt vacker film!
1. FÖRSTAPLATSEN - går kanske inte helt otippat till Philip Pullmans makalösa triologi Den mörka materian. Guldkompassen är första delen - och kanske den bästa - men i den bara anar man vad som komma skall. I följande delar får vi möta helt nya karaktärer, och man vandrar mellan världar med hjälp av en kniv. Man skär helt enkelt upp en port till nästa dimension. Ondskan är närvarande och jagande, Lyra och Will kämpar mot de starka krafterna, men det sliter på själen...
Bubblare 2: Tv-spelet Kingdom Hearts 2 - till Playstation 2. Här kan man snacka om parallella universum! Sora, Kalle Anka och Långben åker med sitt rymdskepp mellan olika världar. Där träffar de på Disneys allra ondaste figurer - kanske är Drottningen i Törnrosa en av de mest obehagliga någonsin!
Vi gillar Facebook!
Bibliotekets filmer
Bloggarkiv
-
▼
2009
(256)
-
▼
november
(21)
- Rött är det nya svarta
- Tegelstenar
- Låna en julklapp!
- När prinsessor vaknar om natten
- Jag är inte mycket för överraskningar tydligen
- Låna över jul!
- Magnifik omvärldsbevakning
- New Moon, insiderrapport
- En fika på Viksjö bibliotek?
- Jag vill ha fler män i bar överkropp!
- Hur är man bara helt normal?
- Om du vill läsa något trevligt eller något som låt...
- Bokbytardagen når nya höjder!
- Delegera?
- China calling
- Etik och moral på Bokbytardagen
- Tvärsöver
- Aldrig mer fel kö
- Ett amfibiskt hjärta
- Ett litet hål i mörkret
- Topp 3: Parallella universum
-
▼
november
(21)
Kontakta oss
08-580 291 59
Karta
Barkarby bibliotek
08-580 299 14
Karta
Kallhälls bibliotek
08-580 296 66
Karta
Viksjö bibliotek
08-580 297 30
Karta
Gymnasiebiblioteket
08-580 283 14
Kontakta oss via webben
Besök vår webbplats
Sök i vår katalog
Titta på vår YouTube-kanal
Lyssna på våra Spotify-listor
Gymnasiebibliotekets blogg
Bibliotekens öppettider