Familjelördag med Prick och Fläck

Förra lördagen var det familjelördag i Jakobsberg på temat Prick och Fläck. Prick och Fläck är två bilderboksfigurer som är skapade av Lotta Geffenblad. Det bjöds på filmvisning, tipsrunda, pyssel och en fin utställning. Tack till Lotta och Uzi Geffenblad för lån av rekvisita och orginalteckningar!

 

Cilla Naumann gästbloggar

Foto: Sofia Runarsdotter

I dag när jag skriver det här blogginlägget är det den 16 september och årets första höstdag efter den långa fina varma sommaren. Det är med blandade känslor jag lyssnar till regnet som slår mot fönstret. Visst är det lite härligt med höst, men inget är som sommaren och det brukar märkas när jag talar om min senaste roman "Springa med åror"  – som har just sommaren som spelplats. 

Handlingen kretsar kring sommargäster och fastboende i ett litet kustsamhälle i Halland.  Där är havet fond till ett livslångt drama mellan två vänner – bondflickan Monika och Johanna från Stockholm.

Deras somrar blir en lekplats som sträcker sig långt fram i tiden –  till deras egna barn som omedvetet kommer att framkalla sina mödrars laddade klasskonflikt. 

Men jag ska också att berätta om hur det är att skriva varje dag, alltså även när det inte är sommar, och varför jag började göra det. Hur mycket är verklighet och hur mycket är fantasi i mina böcker? Och när det står "jag" i en roman – handlar det om författaren själv då?

Kom och fråga vad ni vill eller luta er tillbaka lyssna till olika tankar kring skrivande och böcker och till min berättelse om att ha gått från att vara nyhetsjournalist på Dagens Nyheter till att skriva romaner. 

 Den 24/9 kl 18.30 kommer jag till Jakobsbergs bibliotek.

/Cilla Naumann

Tiger, tiger burning bright

 

Imorgon ska jag prata böcker i två stycken årskurs femmor. Vad passar då bättre än att tipsa dom om Kate DiCamillos underbara bok Tigern.

Det är en förtrollat vacker berättelse om 12 åriga Tom, som efter sin mammas död flyttat med sin pappa till ett sunkigt motell någonstans i Florida. Tom bär så mycket längtan och sorg inom sig då han aldrig fått tillåtelse av sin pappa att få sörja förlusten av modern. När Tom grät på sin mammas begravning slog pappan honom - rakt i ansiktet. Den uppdämda sorgen gör Tom bokstavligen sjuk. Hela hans ben täcks av otäcka, kliande eksem.

Barnen i Toms skola är elaka och ger sig gång på gång på Tom och retar honom dels för det otäcka eksemet, dels för den döda mamman och dels för hans sunkiga bostadssituation och hans pappas enkla jobb på motellet där de bor.
Tom tiger och tar emot, precis som han har lärt sig av sin pappa.
Allt förändras en dag. Skolans rektor stänger av Tom från skolan då han menar att de eksem Tom bär på stör och skrämmer de andra barnen. Det är den första positiva sak som hänt Tom på längre. Att rektorn poängterar att Tom inte är välkommen tillbaka till skolan förrän eksemen är borta är ännu bättre. Tom vet att eksemen aldrig kommer att försvinna och följdaktligen kommer han aldrig mer behöva gå till skolan och möta sina plågoandar.
När Tom är ute och strövar i den närbelägna skogen gör han en häpnadsväckande upptäckt. Mitt i skogen i en stor bur stöter han på en stor tiger. Ett majestätiskt och makalöst vackert djur vankar av och an i buren.
Nästa bra sak som händer är att en ny flicka börjar i skolan. Sixteen heter hon,  och hon är allt som Tom inte är. Arg, utåtagerande och inte rädd för att stå upp för sig själv och andra. Tom förstår ganska snabbt hur betydelsefull Sixteen skulle kunna vara för honom och han vill förstås visa Sixteen det allra finaste han har - Tigern. Det blir upptakten till ett intensivt drama som bara kan sluta på ett sätt.

Första gången jag läste Tigern visste jag inte att den bygger på en dikt med samma namn av William Blake. Dikten är lika vacker som DiCamillos bok och vid mitt bokprat imorgon har jag tänkt läsa dikten för barnen och även lämna den här vackra lilla lappen med William Blakes dikt till de som vill.  Håll tillgodo, kamrater!

 

 

 

En lite mer lättläst text kommer här:

 

 

The tyger

 

Tyger Tyger, burning bright,

In the forests of the night;

What immortal hand or eye,

Could frame thy fearful symmetry?

In what distant deeps or skies.

Burnt the fire of thine eyes?

On what wings dare he aspire?

What the hand, dare seize the fire?

And what shoulder, & what art,

Could twist the sinews of thy heart?

And when thy heart began to beat,

What dread hand? & what dread feet?

What the hammer? what the chain,

In what furnace was thy brain?

What the anvil? what dread grasp,

Dare its deadly terrors clasp!

When the stars threw down their spears

And water'd heaven with their tears:

Did he smile his work to see?

Did he who made the Lamb make thee?

Tyger Tyger burning bright,

In the forests of the night:

What immortal hand or eye,

Dare frame thy fearful symmetry?

 

 

William Blake, Songs of innocence and experience 1789

 

 

För den som vill läsa mer om hur dikten kan tolkas rekommenderar jag den här sidan.