PHU! Det är varmt och fullt-upp!

Alla som inte har besökt Jakobsbergs bibliotek ännu måste givetvis göra det. På momangen! En robot har installerats och nya diskar och ny musikavdelning och nya rutiner och nytt varmt fint härligt mycket!! Jag är helt slut efter dagens vedermödor och har ont i fötterna efter att haft på mig ett par icke-ultimata skor för denna dag när det blev så mycket spring. Men en sak som händer när man flyttar - man söker igenom garderober! Inte kunde väl jag motstå ett par svarta klackisar när man väl hittar dem. Så nu = fotvärk. Men jag har en finfin bibliotekströja! Motivet är designat av Konstfacks-eleven Anna Nordström. Hennes ritblogg kan du hitta här. Hon har även en utställning på Regeringsgatan 19, gå gärna och titta!

"Nya" Viksjö bibliotek

Förra veckan - två dagar stängt på Viksjö bibliotek för installationen av de nya automaterna för utlån och återlämning. En måndag och en tisdag... Och vilken förvandling när vi öppnade igen på onsdagen!

En förändring skulle ju ändå ske i och med att de stora, otympliga diskarna försvann och gav plats åt våra nya, fina arbetsstationer. Så varför inte göra det ordentligt när vi ändå håller på, tänkte vi. Och sedan bar det av... En måndag och en tisdag alltså. Av intensivt arbete. Diskar som revs, hyllor och soffor som flyttades, böcker som plockades ner från hyllorna och upp igen och sedan "nej, det blev inte så bra"... Nähä, ok, plocka ner böckerna igen, flytta hyllorna, sätta upp böckerna en gång till och oj... vad fint det blev! Och vad mycket utrymme vi fick när diskarna försvann!


En mysig hörna kunde inredas med nytt bord och fåtöljer. Ljudböcker och skivor fick en ny plats i tidskiftsrummet och "unga vuxna"-avdelningen genomgick en magisk förvandling. För att inte tala om "bingen" på barnavdelningen som fick nya, färgglada kuddar, en bläckfisk med snurriga ögon och en krabba med pussmun. Inte illa!

Innan invigningen på onsdagen gick vi omkring som ett gäng pirriga sjuåringar inför höstens första skoldag. Vad spännande! Och vilken roligt kväll det blev! Så många glada och trevliga besökare och så många positiva reaktioner. Jag tror ingen av oss hade tid att sitta ner en sekund den kvällen, trots att personalstyrkan var multiplicerad med mer än det dubbla.

Men förändringarna på Viksjö bibliotek slutar inte här. Nu återstår bara en vecka innan sommarstängningen (så passa på att låna!!) och för de fyra veckor som biblioteket har stängt planeras både det ena och det andra. Så håll i er! Mer berättar jag inte här.

Fortsättning följer i augusti...

Att undvika att läsa vad man vill

På sommaren får man läsa vad man vill säger du, Sara. Är det så?

Om det verkligen är så blir jag väldigt stressad. Måste styra upp min nypåkallade frihet! Men hur välja? Hur? frågar jag mig och skakar mitt skjortbröst, så att hela skelettet skallrar. Hur? skriker jag, och höjer min näve i vånda mot den alldeles blåögda himlen.

Sedan ser jag lösningen - plikten. Tack och lov. Jag bygger upp en trygg struktur av självpåtagna plikter att skydda mig med i sommarsolen. Har ju trots allt ett jobb att sköta, och bara för att jag inte är på plats betyder inte att där inte finns strån att dra till stacken. Låtom oss därför läsa ungdomsböcker.

Samlar ihop en hög i biblioteket. Knockout av Markus Zusak – som skrev den braiga Boktjuven och den braiga, ännu inte översatta, I am the Messenger. Hata Romeo av Rachael Wing med ett väldans rosa omslag. Blood red, Snow white av Marcus Sedgewick, som utspelar sig under Ryska revolutionen (har läst en spännande vampyrroman av honom tidigare). Sagoberätterskan från Reims av Ingrid Hansson, som utspelas under medeltiden, vilket känns som en smart läsning. Inte ovanligt att lärarna kommer farande med historiska teman. Joanne Owen lockar med romanen Puppet Master, som lovar mig att den utspelas i Prag i slutet av 1800-talet. Titeln och det faktum att jag nyss var där får det att vattnas i hjärnan. Tyll, Svett och Frusna Själar av Jurij Korotkov handlar om en klass som går sista året på Bolsjojteaterns balettskola i Moskva. Inget för vekhudade, förmodar jag. Avslutar med Det Brinner i mitt Huvud av Camilla Lagerqvist, om en niondeklassare med framtidsdrömmar och ADHD.

Sanningen att säga så är det här ett såväl roligt som självpåkallat uppdrag. Det är inte första sommaren som jag bär hem en famn ungdomsböcker, och hela tiden hittar jag guldkorn. Dessutom är det tacksamt och välkommet av både lärare och elever när man är inläst på vad som är nytt och kan tycka till om vad man tycker är bra. Så är det också ett väldigt subjektivt axplock jag staplar upp på nattduksbordet. Jag tror på de här böckerna.

Men plikten. Plikten. Det är dags att avsluta Stephenie Meyers romantiska vampyrkvartett. Min sambos lillasyster har lånat mig den, och nåde mig om jag inte skyndar mig att läsa ut. Dels är det många som hon har lovat låna ut den till. Dels exploderar hon om hon inte får prata om den ögonaböj. Tro mig, det vill man inte uppleva. Så jag duckar, nickar och läser frenetiskt. Fast den är inte min, och jag vet hur rädd hon är om den, så det blir ingen pendelläsarbok. Det blir en hammockläsarbok. Hade jag bara haft hammock, men ni förstår?

Plikten, ja. Alla bokgåvor jag fått. Det är ju en välsignelse att få en bok, men jag släpar efter! Så, gåvokronologiskt ska jag till att läsa Alessandro Bariccos Den Här Historien, Vi, De Drunknade av Carsten Jensen, men det får räcka. Bokgåvorna får släpa. De är pärlor, men jag har ett eftersatt eget bibliotek också. Bengt Anderberg ska få berätta sitt släktepos Amorina under sommaren, och Cees Noteboom berätta om Alla Själars Natt.

Ska visst måla över en grön bård och lägga golv också. Kan bli en bra sommar.

Dona, bona och skona

Jakobsbergs bibliotek har nu stängt till och med måndag 29 juni! Vi packar upp lådor, knyter ihop säckar, hittar problem, som vi löser, slår våra kloka huvuden ihop, och gör ovanliga biblioteksuppgifter, städar våra skrivbord och gör ren soffor bland annat. Katrin Fredrikson kikar fram bakom lådor med okänt innehåll (nu är det nog känt, de stod inte kvar där sist jag kikade).
Ibland upptäcker man verkligen hur många datorer det finns på ett bibliotek. Det här är ju givetvis långt ifrån alla. Men sladdar och skärmar hoppar vi över dagligen. Lite mer i ordning idag än i går dock... Hans Meijer och Ibrahim Özsoy river Jakobsbergs kolossalt stora diska. Nu får vi mindre, finare och behändigare!

Katrin Fredrikson tar i och lyfter (trots klagomål över tärda muskler från intensivyogakursen från gårdagen). Jag bar också lite sen, de är tyngre än de ser ut!

Bråte! I mängder!
Men skåda!! Vi installerar en återlämningsrobot! Denna robot kommer sortera alla böcker i ergonomiska vagnar så att personalens bokhantering minskar (= mindre arbetsskador, jippie!). Dessutom ska roboten ha ett namn!!! En namntävling kommer att utlysas inom kort. Håll utkik!! Fint pris till vinnaren.
Disken är borta!!! Nu förbereder vi för bibliotekets nyhetstorg. Mums! Och alla golv ska bonas skinande blanka.

Från klarhet till klarhet

Eller från hysteri till hysteri...

Ibland måste man flytta. För ett par veckor började klockan klämta i bakhuvudet om att jag eventuellt måste se över min boendesituation, eftersom min rumskamrat flyttar ut. En fin lägenhet i Solna KAN hon inte säga nej till. Men så var det ju jag då. Bo. Att bo. Flytta. Stockholm är en hysterisk stad att bo i. Jag har flyttat fem eller sex gånger, jag har tappat räkningen. Från andrahand, till rivningskontrakt, till studentlägenhet, till fan-vad-som-helst.

Men idag så hände något väldigt underligt. Jag drog åstad till Solna och kollade på en nybyggd etta. Imorgon skriver jag kontrakt. HJÄLP! Vad händer? Hur händer det? När flyttar jag? Hur flyttar jag? Har jag möbler? Vill jag bo i Solna? Vill jag ha en terass på 10 kvadrat? Jo. Det vill jag ju. Nu sviker jag innerstaden. So long ockerhyror!!!

Men jag flyttar ju nästa vecka!! Jag skulle ju åka till Arvikafestivalen och kolla på Nine Inch Nails och Depeche Mode med min mamma! (Ja, jag vet att denna meningsuppbyggnad är heltokig, men det får ni prata med min mamma om).

Men vuxenpoängen skramlar in. Jag har köpt hund och lägenhet inom loppet av en månad. Starkt jobbat. Något extremt kanske, men äh.

Att köpa dyra saker kan vara jobbigt. Att köpa hund var nästan mer ångest än att köpa lägenhet. En hund ska man ju ta hand om också. Lägenheten behöver ju inte kärlek på samma sätt. Men det är alltid bra att läsa på. Det kan man göra på biblioteket. Klicka här för att se flera av bibliotekets böcker om bostadsrätter. Ska man bli sambo finns flera bra böcker om den tekniska biten (det är mycket att tänka på!).

Att läsa vad man vill

Jag både jobbar och studerar i vanliga fall. Jobbar på dagen, studerar på kvällen. Detta innebär något för mig outhärdligt sorgligt - ibland blir det svårt att hinna med att läsa böcker. Alltså vanliga böcker. Romaner som blir omtalade. Blir omdiskuterade. Alla säger "Åh!" och "Wow!". När jag läser något jag "inte borde" med tanke på pluggtravarna under sängen (ja, jag gömmer dem där. Bland damm och rusk) så är det med ett visst mått av dåligt samvete.

Men vet ni vad!! Nu är det sommar! Uppsatsen inskickad, sista tentan ivägmailad. Struntar i betygen! Nu är det sommar! Jag lånar vad jag vill, läser vad jag vill! Jag är precis hemkommen från den grekiska ön Thassos, brun och fin. Sol varje dag, vespa på vindlande bergshöjder, otaliga spökstäder (säsongen är inte igång än! tokigt nog, det är kanske greklands absolut bästa väder just nu), galopp på häst längs stranden, panoramahiking, strand strand strand! Jag har upptäckt att jag är väldigt förtjust i stränder. Jag trodde att jag skulle bli otålig och uttråkad. Men jag har legat och läst. Läst och diskuterat vad jag precis läst.

Det började med ungdomsromanen Ful av Scott Westerfeld. Jag var skeptisk i början. Tyckte översättningen var urtråkig. Men sakta men säkert växer den här boken till en dystopisk mardröm. Tally längtar till sin sextonde födelsedag. Då ska hon äntligen äntligen äntligen få bli snygg. Alla genomgår nämligen en skönhetsoperation dagen de fyller sexton. Ingen är ful, alla ser likadana ut, bländande vackra. Av misstag blir Tally ivägskickad som spion till staden Smoke, ett tillhåll för de människor som vägrar genomgå operationen och värnar om allas olikheter. Där inser hon vidden av den konspiration som pågår med skönhetsoperationer som täckmantel. Två delar till finns av denna, Snygg och Specials (som ännu inte kommit i svensk översättning). Läs och tipsa tonåringarna om dessa!

Sen blev det en ganska nyupptäckt favorit, Willy Kyrklund med boken Solange. Vacker, sorgsen, lekfull och snurrig. Willy Kyrklund kan verkligen leka med språket som ingen annan. Och han verkar fundera över varenda litet ord och de olika betydelserna dessa små ord kan tänkas ha. Snyggt, men själfullt. Ibland verkar han nästan ha varit lite onykter när han skrev, men väljer att låta bli att redigera. Charmigt.

Sen läste jag en bok som jag ofta har sneglat på i hyllan. Brukar skylta med den med fronten framåt för att få andra att låna. Men ingen tog den. Så nu när jag skulle ha semester grabbade jag åt mig den. Boken ifråga heter Staden som slutade andas av Kenneth J. Harvey. På baksidan står det att det är som en korsning mellan Stephen King och Annie Proulx. Ibland är jag böjd att hålla med. Den är svulstig, men samtidigt kuslig. Rättfram, men samtidigt skrämmande. Spökena står på rad, indränkta i havsvatten och tång. Samtidigt skymtas de svagt i fönster och speglar. Det är både subtilt och mastigt. Sjöjungfrur, albinohajar som kräks upp människohuvuden, sjöodjur, tsunamis, elektromagnetiska störningar, en by där befolkningen helt plötsligt glömmer bort hur man andas...

Blandad kompott mår hjärnan bäst av, brukar jag alltid säga. Nä, det brukar jag inte, men jag ska nog börja.

Läs i sommar

Varje sommar har vi på biblioteken i Järfälla ett liten läsjippo som vi kallar Läs i sommar.

Det går ut på att barn mellan 7 och 16 år kommer in på sitt närmsta bibliotek och lånar en bunt härliga, spännande, löftesrika böcker och samtidigt hämtar en liten folder som vi gjort på biblioteket.

När man läst 3 böcker skriver man lite i foldern om vad man tycker om böckerna, kanske lite om handlingen och om man skulle rekommendera boken till någon annan. Någon gång under sommarlovets gång lämnar man in sin ifyllda folder till biblioteket och får välja en bok att ta med sig hem och behålla.

Läs i sommar är nu inne på sin fjärde eller femte sommar och pågår under hela sommarlovet - dvs 15 juni - 15 augusti. För de som vill kan man även fylla i sin Läs i sommar folder på webben. Kom bara ihåg att kryssa för på vilket bibliotek du vill hämta din prisbok!

/Sarah Utas

Where the action is

Nämen, se goddag Stockholm. Är han ute å går? Vad har han tänkt te å hitta på ikväll då?
Säger han de, säger han de. Jo, det låter trevligt? Får en ta å hänga på, måhända?
Man tackar. Jo, här var ju grönt och gott. Ska en sitta eller ska en stå. Sitta lite här åt sidan i gröngräset. Det blir fint det.

Men vad folk det va här. Jodå, ni är så välkomna som så. Sätt er här runtikring bara.
Jo men se där, där kommer ju folk från Nässjö, som en känner. Å där kommer en kamrat från Kalmar. Sätt sig här, hon, varsågod. Och arbetskamrater kommer där från höger. Hallå, härborta. Jajjamensan, sitt här på hörnet, Stockholm kan maka på sig och hålla in magen. Så där ja.

Synd bara att det ska regna. Vad sa han? Torkar på måndag? Jo, det får en allt hoppas. Bara inte leran stelnar, då får ni hacka ut mig. Tssk! Tyst nu, govänner. Det börjar. Det här kommer bli redit bra, det här.

Två dagar festival i skuggan av Stora Skuggan. Neil Young har kommit dit för min skull. Nick Cave är där för att hylla mig. Perssons Pack stämmer upp, Jenny Wilson, Pretenders. Pixies ska visst dedicera sin konsert till min ära. Eller nåt? Nå, de är hursomhelst där samtidigt som jag är där, och jag är pepp

Chick lit, kult och farligt

Ny utställning på Jakobsbergs bibliotek finns nu att beskåda! Med GENRES! När läser man genreböcker? På sommaren såklart! Så vill du låna chick lit och lad lit, deckare och spänning, klassiker och kult, eller förbjudet och farligt så bör du ila till Jakan och låna.

Jag började fundera för mig själv vad som är mina absoluta favoriter inom dessa genres. Jag är ganska så obevandrad inom chick lit och lad lit, men jag var helt besatt av Bridget Jones dagbok när den slog igenom. Framförallt för att Bridget är lika besatt av Mr Darcy (Stolthet och fördom) som jag är. Dessutom är Bridget oerhört charmig och klumpfotad, jag struntar i att hon införlivar "jag-måste-ha-en-karl"-attityden helhjärtat. Hon FÅR det. Lad lit finns i lite mindre omfattning, och den nya genren "dad lit" är tydligen på uppgång läste jag häromdagen.

Deckare då? Jag är inte en deckare-läsare, även om jag ibland försöker. Spänning däremot, det går ner med lite socker på! Spänning kan ju givetvis alla Ajvide Lindqvists böcker räknas till. Två böcker som jag verkligen är förtjust i - som ändå placeras på deckaravdelningen - är Den hemliga historien av Donna Tartt och Var är Jane Eyre? av Jasper Fforde. Fyndiga, moderna deckare gillar jag.

Sen kommer mina favoritgenre!! Klassiker/kult. Jag har älskat klassiker ända sen jag övergav Bert-böckerna och började läsa annat än hästböcker. Jag har storögt följt Anna Karenina under hennes kvalfyllda kärlekstrassliga liv, vid poolkanten i Barcelona (jag minns att sidorna blev fuktskadade, HU!). Jag har förfasats av det groteska i Parfymen, följt efter råttorna i Pesten, brunnit i hemska kärlekslågor i Svindlande höjder, avskytt och älskat Mr Rochester i Jane Eyre (vem tror han att han är!?) och hållt Emmas simmiga, bleka hand i Madame Bovary.

Roligaste genren här måste ändå vara Farligt/Förbjudet. Här placeras böcker som på ett eller annat sätt har varit mycket omdiskuterade eller ombebatterade i sin tid. Vissa av dem har till och med blivit förbjudna och bränts på bål. Sånt fascinerar mig. Alltså, inte bokbål, men hur en bok kan till så till den mildra grad skrämma makthavare. Bokens kraft är stor, eller nått. Älsklingsförbjudet bok då? Måste ändå vara Lolita av Vladimir Nabokov. Humbert Humbert (vilket namn va') förför eller förförs av (definitionerna är olika) en den unga tonåringen Lolita. Mord, roadtrip och erotik. Nästan så man förstår varför "de där" blev arga då när den kom ut. Men fantastisk bok likaväl!!

Nä, so long, nu drar jag till Grekland! Inför Greklandsresan har jag lekt "normal" biblioteksbesökare och sökt i hyllorna efter böcker att läsa. Har lånat precis vad jag velat, kanske bara med omslaget som enda ledtråd, helt crazy!! (Notera att jag är i stort sett uppvuxen på bibliotek, jag vet knappt hur det är att inte jobba här)

Ett ögonblick på Stadion i fredags.

Det var kallt därute. Vi står rätt så långt bak, Claes och jag. De finnst ändå alltid någon som är längre än en själv hur långt fram man än försöker ta sig, och vi orkar inte trängas. Så vi står långt bak. Nära till kaffet och korven, där det faktiskt inte alls är oävet ljud. På Ullevi förra året hade jag otrolig flax och lyckades komma in precis framför scenen, ett tiotal meter från Bruce. Det är också en upplevelse, men som sagt, alltid är det någon som är längre, och det är väldigt trångt därframme.

Det är den tredje gången jag ser Bruce Springsteen. Euforin från första gången, för tio år sedan, är svårare att hitta till. Några gånger är den nära. En gång är där. Bruce Springsteen har den goda smaken att låta publiken önska låtar. Han samlar in en bunt planscher som publiken håller upp och väljer några ur den högen. Först väljer han ”Growing up” och jag blir sur. Men senare säger han att ”den här brukar jag inte spela ofta längre” och håller upp ett plakat där det står ”Lost in the Flood”. Äntligen spelar han den för mig.

Jag minns första gången jag hörde låten. Vi satt i Claes studentrum i Linköping och vältrade oss i musik. Av någon anledning var Claes första Springsteen-skiva ”Greetings from Ashbury Park” och mitt i albumet dyker denna kusliga, tragiska berättelse upp. Vi ägnade oss då åt att försöka lära oss texten – den var inte lätt – ord som ”ragamuffin”, ”immaculate conception” satte ofta käppar i hjulet. Samtidigt blev det viktigt att förstå texten. Det var starka, tragiska rebellpojköden som Bruce sjöng om. Och någonstans mitt i låten, när Jimmy the Saint presenteras får det vackra, ensamma pianot som ackompanjerat Bruce genom en och en halv vers sällskap av hela E Street Band, och låten blir odödlig.

Jag har alltid tyckt om den, sedan Claes spelade den för mig då. Jag har inte alltid hållit den högst av Springsteens kompositioner. Ibland tycker jag att den är alltför melodramatisk. Men i fredags, på Stadion, var den bäst. Vi tittade på vandra och log, Claes och jag. Tänkte nog ungefär samma sak, och det var vad vi pratade om efteråt. Att han hade spelat just den.

some kid comes blastin' 'round the corner, but a cop puts him right away
He lays on the street holding his leg, screaming something in Spanish, still breathing when I walked away
And somebody said, "Hey man, did you see that? His body hit the street with such a beautiful thud"

Jag hade glömt delar av texten. Det hade jag, men Claes kunde den utantill. Men de däringa textraderna ovan. De kom jag ihåg. Och jag var lycklig fast det var kallt.

Vitmösseland

Det är väldigt plågsamt, på gränsen till fruktansvärt. Det klapprar när jag går omkring i biblioteket i mina dammiga skor. Framplockade att passa kostymen som blir jobbuniform dagen till ära. Nej, nej. Skorna klämmer inte nämnvärt. Känns rätt stiligt, om än ovant. Vad som är fruktansvärt, fruktansvärt är att idag rusar de ut. Kullen. Treorna. Studenterna. Återigen har ett (tre) år gått och de personer som varit här varje vecka, varje dag, ibland eller då och då kommer inte komma hit igen. Det började redan tidigt i veckan med att en av våra ihärdiga fantasyläsare kom in med ett mycket vackert och egentillverkat kort föreställande hans favoritbok Magikerns Lärling av Raymond E. Feist. Allt har han läst, och varje gång det kommit en ny bok har han varit snabbast att låna. Inuti kortet står: ”The one and only librarian. Tack för all hjälp under dessa 3 år.” Ja. Snart rycker han tydligen in. Och sedan har det fortsatt sådär, med massor av farväl och lycka till. Men kulmen är idag. Idag rusar de ut. Ut och iväg. Det är ibland en underlig tillvaro att vara skolbibliotekarie. En kort tid får man ta del i några unga människors liv. Många möter man i förbifarten när man lånar ut böcker, bokpratar, föreläser, men vissa stannar upp, sätter sig ner och pratar. Berättar om böcker och hem och drömmar. I tre år kommer de in på biblioteket när de har en stund över. Och sedan försvinner de iväg. Varje år är det likadant, och den här hjärtsnörpen jag upplever är välkommen. Det ska vara sorgligt att säga farväl och lycka till. Men idag kulminerar det. Det är plågsamt.

Hittills är det tyst i skolan. Men det är bara morgon. Bara vaktmästare och en och annan rektor som ställer och förbereder. Här och var pågår väl gröngräsfuktiga kyliga champagnefrukostar. Men de är inte avslutade än.

Senare. Halvtio. Visselpipor i korridorerna. Vita klänningar blixtrar förbi. Men det är utanför. Det kanske blir en lugn dag? Man kan förnimma skrålinledningen från White Stripes låt Seven Nation Army, nu mest känd från ståplatsläktare på fotbollsmatcher, genom dubbeldörrarna. Eller förnimma? Den kommer jag ha i huvudet tills Springsteen äntrar scenen ikväll. Låten är bra med syskonen White, men inte med snedsjungande adrenalinstinna studenter. Nå, det är deras dag.

Nu närmar sig klockan halvett. Eleverna har sagt adjö till varandra i klassrummen. Fått lite mat för att orka med dagen. De har haft en gemensam show i ishallen som ligger strax intill skolområdet. Nu strömmar de tillbaka in i skolan. En dryg halvtimme kvar till utruset. Alltfler anhöriga skockas utanför, i kallblåsten, med paraplyer och plakat. Tre år.

Lycka till, allesammans!

Kraxande kråkor kramar mitt hjärta

I förrgår läste jag en notis i Svenska Dagbladet som fångade mitt intresse. Forskare har upptäckt att kråkfåglar är mycket mer intelligenta är vad man tidigare trott. De kan till och med tillverka enklare verktyg för att komma åt svåråtkomlig mat! Det är ju på apornas nivå!

Givetvis är detta något jag alltid har vetat. Nä, kanske inte alltid, men när jag som 10-åring började med det intensiva sökande efter fågelungar som hade ramlat ur sina bon, hittade jag en dunig kajunge som fastnat i en ventilationstrumma och ett räddhågset icke-flygfärdigt kråkbarn på skolgården. Flax och Åke. Mina sötisar. De blev verkligen husdjur, familjemedlemmar. Kajan Flax var lite mindre självständig än kråkan Åke och tydde sig lite för mycket till oss människor. Kråkan Åke växte upp, lärde sig flyga med hjälp av mina kast upp i luften, och var väldigt tillgiven. Men efter ett par månader blev han rebellisk tonåring, tyckte inte lika mycket om kli i nacken och flög iväg och var borta dagar i sträck. Orolig hönsmamma satt kvar hemma. Sen accepterade jag att jag hade lyckats uppfostra ett fågelbarn till en självständig fågel, och var rätt nöjd med mig själv.

Kråkor är bland de finaste djuren jag vet. De är respektingivande stora, har kloka ögon, härligt olycksbådande krax... Jag minns alla de små detaljerna, hur Åke sov med huvudet under vingen - på ett ben, hur han tyckte att ögon var väldigt intressanta, hur gott han luktade (svagt av såpa), hur han gillade att bada, hur han gapade när det var varmt, vilken vacker tunga han hade, hur söt han var när han ville ha mat (ynklig, ruggig och bäbisviftande med vingarna)...

Jag tror det är fler än jag som har insett kråkornas storhet. Ingen annan fågel är så vanlig i litteraturen som just kråkan. Den mest känd kråkan är nog Mamma Mus kråka. Även den fräcka kråkan i Ulf Nilssons bilderbok är en av mina favoriter, fast den är så hemsk.

En ganska nyligen utkommen triologi är Stormen, Farsoten och Domen av Clem Martini. Jag har läst första delen, som jag tyckte rätt bra om. Kråkorna är förmänskligade och har rådslag, mobbning och relationsproblematik. När en storm plötsligt drabbar dem sätts de under mycket hård press. Och hur mycket kan man egentligen lita på människorna? Passar åldern 12 och uppåt.

Nästa kråkbok jag tänker läsa bara måste bli Frida Nilssons bok Kråkans otroliga liftarsemester. Känns väldigt bra nu när jag snart ska iväg på semester, samt att jag älskar kråkor.

Jag vill ha fleeer böcker om kråkor!

Att välja

Nu gör vi gymnasiebiblioteket en insats för demokratin. Sista veckan innan EU-omröstningen är alla varmt välkomna (som inte gör så på annat håll) att komma och förtidsrösta i gymnasiebibliotekets lokaler. De övriga biblioteken i kommunen har redan varit igång i veckor med förtidsröstning, men gymnasiet öppnar portarna först idag. Vi är tre som jobbar, och roterar i röstmottagningen, och hittills har det inte varit någon rusning, av förståeliga skäl. Det är nog lättare att hitta till de andra biblioteken, men syftet är inte enbart att göra röstningen så tillgänglig som möjligt i kommunen. En annan viktig funktion är att visa eleverna hur en väsentlig demokratisk rättighet fungerar i praktiken. Redan idag har massor med nyfikna nyblivna röstare ställt frågor om hur röstningen fungerar, hur man röstar på partier som inte lagt sina röstsedlar i röstfacken. Vi räknar med en stridare ström imorgon, när eleverna har med sig identitetshandlingar och röstkort. Det är mycket att tänka på, men det är spännande att äntligen få vara med och välja, inte sant?