I avgrunden

Detta är förvisso inte ett samtal hämtat från "tjuvlyssnat på biblioteket" men väl ett av mig drömt scenario:

”-Jasså du gillar böcker med annorlunda teman. Som gärna får behandla esoteriska spörsmål och obskyra ämnen såsom exempelvis ockultism och svarta mässor. Författade på snårig och högtravande prosa. Med en sådan stil att man ibland är tvungen att läsa om för att resonemangen är så snåriga och dunkla. Jasså, ja, då har jag nog boken för dig; ”I avgrunden” av J.-K Huysmans. Huysmans kan nog sägas tillhöra det sena 1800-talets dekadenta Fin du Siècle litteratur…”

Jag vet inte varför men, utan att söka alltför djupt i själens skrymslen och vrår, kan jag bara konstatera att jag gillar den här sortens böcker. Demokraten i mig föraktar naturligtvis "litterära aristokrater” som Huysmans men köttet är svagt säger dem ju. Och i mitt fall så även anden.