Nu förstår jag inte riktigt

Jag har precis läst ut barnboken Kurt i Kurtby av Erland Loe som precis ramlade in på biblioteket. Mamma mailade mig och sa; "Du mååååste blogga om den här boken!" och då ska jag väl inte vara sämre än att jag gör det!

Jag är väldigt kluven, måste jag säga. Jag har läst lite Erland Loe tidigare, och då vuxenböcker, men han är lite... hur ska man säga... lite för tokrolig för min smak. Även om det ofta ligger allvarliga ämnen inunder blir de ibland bortkollrade av tokiga formuleringar eller lättköpta skämt. Inget är subtilt med Erland Loe. Inget är humoristiskt med ena mungipan, utan meningen är att man ska gapflabba. Men jag orkar liksom inte sitta och skratta högt när jag läser. Okej, ett fnitter då och då, men sen får det räcka.

Men nu har Erland Loe alltså skrivit en barnbok om en helt vanlig norsk familj som irrar bort sig i svenska skogar. Helt plötsligt uppenbarar sig Kurtby inför deras ögon, där pappa Kurt genast blir helgonförklarad som pastor i den lilla byn där Kirsti Brud regerar. En pastor måste en by nämligen ha. Annars blir skaran förvirrad. Í Kurtby tillverkar man pingisbord, går på gudtjänst och äter gammalt kött. Kurts fru Anne-Lise försöker revoltera mot alla absurditeter men Kirsti hotar då genast med att pastorsfruar så väldigt lätt halkar i badkar. Pastorsfruar ska sitta och virka, hela dagarna. Det är Jesus ord. Och förresten ska hon, Kirsti Brud, ge ut en cd-skiva med Guds ord. Gör man inte som Kirsti Brud säger får man smisk på snoppen eller snippan.

Det är inte subtilt alls. För en vuxen. Men fattar barn det här? Fattar de att det är en parodi på Knutby? Vet barn att folk "halkade" i badkar och faktiskt dog? Vet barn att Knutby finns? (Hjälp mig, ni som har barn, vet de det?) Och ska man samtidigt som man läser för barnen förklara hur det hela hänger ihop? För jag tycker inte att boken håller om man inte vet om Knutby. Och då faller ju hela poängen. Hörru, Erland, hur hade du tänkt egentligen???

Jag är konfunderad och vill ha svar!