Gästblogg: Susanna Alakoski

Hej alla Jakansbor!

På torsdag den 25 november kl 18:30 besöker jag bibblan i Jakan. Då ska jag prata om min senaste bok Håpas du trifs bra i fengelset och fyra ord som jag tänkte särskilt mycket på när jag skrev den. Ni kommer att bli förvånade, ord betyder så mycket mer än vad man tror. Jag pratar på ungefär en timme, sedan får ni ställa frågor till mig, om vad ni vill faktiskt, och jag lovar att svara så gott jag kan. Om du har en gammal bok i bokhyllan som jag skrivit, Svinalängorna till exempel, så ta med den, så kan jag signera den om du vill.

Vi går mot julen. För flera år sedan skrev jag en text som lästes upp som ”Dagens tanke” i radio. Det är länge sedan nu. Eftersom den handlar om december, tåg och julpynt och sådant så tänkte jag att ni kanske vill läsa den? I alla fall, här är den...

Varma hälsningar, och håpas att vi ses på torsdag!
Susanna Alakoski
susannaalakoski.se
Foto: Sara Mac Key

---

December. Jag reser genom Sverige. Hela landet tycks vara förvandlat - från norr till söder. I så gott som varenda litet hus, i varje lägenhet, i varje liten by, stad, i varje lantgård lyser julstjärnorna i fönstren upp vår mörkaste tid.

Tomtar och ljusslingor.
Julgardiner.
Nyputsade fönster.
Precis som i maj.
Då fönsterna putsas på nytt, vintergardinerna byts mot de ljusa sommargardinerna och trädgårdsmöblerna poleras. Då pelargonerna planteras om och krukorna ställs utanför våra dörrar.

Vem är det som utför allt detta jobb, tänker jag när jag färdas.
Så punktligt.
Och år efter år, generation efter generation – så ombonat och fint.
Och snart är det Lucia.
Luciaskjortorna stryks. Glittret inhandlas, batterierna kollas, luciakronan pryd och lilla lingonkvisten plockas. Tomtekläderna tvättas. Pepparkaksdräkterna skakas och stjärngossarna måste ha en ny pappershatt på huvudet. Lussebullarna och pepparkakorna är färdigbakade och tjocka släkten har hunnit avnjuta första glöggen första advent.

Precis som i juni.
Då avslutningskläderna inhandlas, lackskorna och alla de vackra hårbanden, de fina skjortorna och de nya byxorna. Bullarna ligger i frysen. Jordgubbarna inhandlas färska. Och nu ska vi bara ha ett litet skolavslutningskalas.

Hur kan någon som också jobbar hinna med allt det här?
Tänker jag på när jag färdas genom Sverige.
För nu är det snart jul. Och då doftar hyacinterna, glöder julrosorna och amaryllisen och apelsinerna är kryddade i vackra mönster. Knäcken är tillagad, smörkolan liksom julkakorna. Julkorten har landat. Julklappspaketen är genomtänkta, inköpta, inslagna och julrimmen klara. Julmaten är inköpt och tillagad. Hemmet är julstädat och nu ska bara skinkan skäras upp och tomten komma. Sedan kan vi fotografera barnen framför julgranen.

Precis som vid midsommar.
Sill och snaps och klockade klänningar.
Jordgubbstårta.
Sju sorters blommor och hela släkten.

Varför i hela fridens namn gör någon allt det här?
Tänker jag där jag sitter på tåget.
Och Påsken, då hela Sverige förvandlas till ett fjäderblomsterland och påskharen kommer med äggen.

Vi människor måste ha minnen av kakor, lekar, gräl och försoning, sa Virginia Woolf. Därför gör någon allt det här. Någon som älskar oss och vill barnen väl. Någon tror att omtanke är viktigt. Någon som tror att ombonat är bra. Någon som kanske till och med tror att omtanke, omsorg och kärlek skapar mer fred och mindre krig.
Detta tänker jag på när jag färdas genom Sverige i december.