Winter's Bone / En helvetes vinter

Den fascinerande genren country noir (rätt och slätt "glesbygdsromaner med svärta") tycks ligga mig varmt om hjärtat. Mörkret framstår ofta som större, mäktigare och mer obehagligt på den amerikanska landsbygden än i staden, och ju mörkare desto bättre. Cormac McCarthy kanske kan sorteras in i det här facket, även om jag tycker att hans böcker höjer sig över mängden. Flannery O'Connor kanske också passar in. Det sägs dock att Daniel Woodrell var den som myntade begreppet.

Filmatiseringen av Woodrells bok Winter's Bone utsågs till förra årets vinnarfilm på Stockholms filmfestival. En värdig vinnare. Men frågan lyder som alltid: Är boken bättre?


Jag vet inte. Jag såg filmen innan jag upptäckte boken och gillar dem båda, men önskar att jag hade läst boken först. Jag gillar att skapa mina egna bilder av händelserna, vilket är svårt när man har filmen färsk i skallen. Så som vanligt är det upp till betraktaren...

Släkten Dolly må verka splittrad på ytan, men när det verkligen gäller fungerar den nästintill som en klan. År av missbruk, kriminalitet och allehanda skumraskaffärer har mot alla odds skapat starka blodsband. Här handlar det om överlevnad, och det är ingen lek. Att en sextonårig flicka bara är sexton till åldern, men fullvuxen, ansvarstagande familjeförsörjare i den hårda verkligheten ter sig som en självklarhet. Ree Dolly är den som håller familjen vid liv när mamman är galen och pappan råkar i klammer med rättvisan. Småbröderna kräver dock alltid sin mat på bordet.
Det går så långt att familjen riskerar att förlora sitt hem på grund av pappans misskötsel, och Ree påbörjar så sin vandring rakt ut i denna helvetes vinter. En vandring genom det vita ghetto där de lever, på jakt efter sin far för att upprätthålla heder, mod och moral i en värld där sådant knappt existerar.

Det är ingen tjock bok, men de tvåhundra sidorna rymmer så mycket känslor att det är den typen som stannar kvar länge i tankarna. Ree Dolly blir en hjältinna att se upp till. Det är därför man läser, hur svart det än må vara.

Vill man läsa Woodrells bok på svenska går det alldeles utmärkt. En helvetes vinter lyder den inbjudande titeln. I originalspråk blommar den dock ut på allvar och den varianten rekommenderas å det varmaste!