Sara Kadefors ska ge ut den underbara, fantastiska, älskade Sandor/Slash/Ida, med den något cheesy titeln "Are you for real?" i USA. Tyvärr har förlaget overseas bestämt att valda delar måste strykas, flyttas om, skrivas om för att boken ska passa klimatet därborta. Ida, eller Kyla som heter i den amerikanska versionen, får inte prata om sex. Trots att hennes tidiga sexdebut och trassliga familjeförhållanden är avgörande aspekter för hur hon har formats som person finns det enligt förlaget ingen möjlighet att boken kommer kunna distribueras med dessa avsnitt. Bokhandlarna kommer vägra sälja boken, lärare kommer vägra låta sina elever läsa den. Trots att tonåringarna har sex åt alla håll och kanter även i USA så ska det verkligen inte pratas om. Inte skrivas om. Inte läsas om. Ignorera och le. Låtsas som att det regnar.
Kadefors var uppenbart tudelad inför förlagets beslut. Men hon bestämde sig att det var viktigare att boken trycktes upp och såldes, än att stå för sin egen skapelse. Till viss del förstår jag henne, Sandor/Slash/Ida är en makalös bok och jag vill också att den ska finnas till för amerikanska ungdomar. Trots att handlingen har förflyttats till Los Angeles och Oakland istället för Stockholm och någonstans utanför Göteborg. Och vi får väl hoppas att något uns av sexsnacket finns med i den slutliga upplagan, att Kadefors kräver sista ordet.
Problemet som Kadefors dessutom stod inför var att hon är debutant i USA. Linda Olsson som debuterade med Nu vill jag sjunga dig milda sånger blev en internationell succé. När hennes andra bok Sonat till Miram kom ut stod förlagen på kö. Hon hade mycket större möjlighet att påverka, så när det amerikanska förlaget "hade problem" med hennes kvinnliga karaktär som väljer att lämna sitt nyfödda barn, så var förlaget tvungen att acceptera alla hennes egenskaper, annars blev det ingen bokutgivning. Basta.
Hur mycket ska man vika sig som författare? När och hur prioriterar man? Vad är mest värdefullt? Att något enda uns av författarens ståndpunkt sprider sig, eller att inget sprider sig?
7 kommentarer:
Min reflektion på inslaget om Sara Kadefors boklansering är att det inte blev mycket kvar av hennes ursprungliga berättelse. Det blev en annan historia när hon fick ändra så mycket. Det är synd när ekonomi tillåts vingklippa hennes kreativa ådra och bokens själ. Detta har vissa likheter med förhållandena som rådde i forna sovjetunionen. Vart tog den konstnärliga friheten vägen? Det är märkligt men inte förvånande att pengar styr och sätter ramarna för konsten så pass mycket.
Kadefors är givetvis ute efter pengarna, annars skulle hon aldrig ändra i sin bok på det sätt hon nu gjort. Varför skulle annars en författare ge ut sin bok utomlands och göra den sämre? I synnerhet om man är debutant.
Jag tror inte alls att det bara är pengarna (det också förstås), utan att författare som Lennart Hellsing,Paul Stroyer, Pija Lindenbaum,Sara Kadefors och många flera fantastiska författare/konstnärer vill få läsare också bland amerikanska barn och ungdomar.
Vilket jag tycker är lovvärt.
Jag har skrivit om det här fenomenet i "Barn- och ungdomsböcker gemom tiderna" (N&K).
Lena Kjersén Edman
Det finns fler skäl än ekonomiska när en nordisk författare/ konstnär nödgad revidera text/bild för att passa en amerikansk marknad.Detta har pågått i minst trettio år -ja längre -.
Jag skriver om det i "Barn- och ungdomsböcker genom tiderna."
Tänk på Totte-böckerna, tänk på Bagare Bengtsson, tänk på Else-Marie och småpapporna .. och många fler!
Ett bra skäl kan vara att författaren/tecknaren vill att det (i de här fallen) amerikanska barnet ska få möta en bra berättelse - och då går man med på vissa ändringar.
P S Det är inte alls bara en USA-företeelse. HUR måmga gånger har inte den engelska Robinson Kruse-historien fått ändrat innehåll!
Lena Kjersén Edman
....så jag tjatar om, förlåt i påsktid!
LKE
men då kan jag ju passa på att komma med ett litet tillägg. (till-ägg)
De lustigaste förändringarna när svenska böcker vandrar ut i världen är väl ändå det som har hänt med Gunilla Woldes Totte-böcker.
När lille Totte i en bok står och kissar, så frågade den franske förläggaren:" Kunde inte Gunilla Wolde låta Totte svänga på sig litet?" Så det gör pilten. Svänger på sig litet ... i Frankrike.
I England bekymrade man sig över "Totte och Malin klär ut sig". Ni minns säkert Totte blir fin dam och Malin fin herre.
De engelska utgivarna protesterade och sade att det "redan var så stora problem med travestiter i England".
Jag var och lyssnade på Gunnar Ardelius för något år sedan när han berättade att hans vackra vackra vackra "Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket" skulle översättas till franska men förlaget ville ta bort avsnitt som handlade om sex(!). Gunnar var så nöjd för att han hade lärt sig säga nej, och vågat. Å ena sidan, sa han, var han stolt över att bli erbjuden att översättas, men å andra sidan blev det inte längre den historia han ville berätta, om han gick med på vad franska förlaget krävde. Hur det gick vet jag inte, om han översattes ändå eller om allt rann ut i sanden.
Egentligen ska vi nog vara tacksamma över att våra nordiska nyskapande författare/konstnärer numera (oftast) får veta när det görs ändringar i deras texter när böckerna går ut i världen - till övriga Europa och (mer sällan) USA.
Det var ju först när en professor i franska i Umeå Christina Heldner på sent 1900-tal (jag har glömt året) granskade översättningen av Pippi Långstrump till franska som Astrid Lindgren fick veta hur mesigt feminint Pippi-gestalten är skildrad på franska. Och, då först, vidtog åtgärder.Astrid Lindgren var både arg och ledsen.
Hoppas ni på folkbiblioteket i Järfälla kollar vilka översättningar ni förmedlar av de bästa svenska (barn- och ungdoms)böckerna.
En fånig lyckodröm - tänk om översättaren till svenska av Twilightböckerna på motsvarande sätt vågat försvenska moralen och språkförbättra den både otympliga och sterila engelska texten ...
Lena Kjersén Edman
Skicka en kommentar