Den här debatten börjar bli absurd. Jag tycker givetvis också att biblioteken ska förmedla kvalitetslitteratur, men varför ska all utveckling stanna vid det? Det är som att bibliotekarien Christer Hermansson i sin debattarikel i GP vill slå dövörat till när det är något som han inte anser vara "kvalificerat" i hans tycke och smak.Jag anser det orimligt att vi ska agera domare för all slags litteratur. Jag anser det orimligt att vi ska ha mage att snacka ner andra läsares personliga smak. Jag blir oerhört ledsen och deprimerad när jag hör de klassiska historierna om ungdomar som har upptäckt biblioteket för första gången men får ett snäsigt svar när just deras favvoförfattare förs på tal. Man förminskar människor! Människor som har klivit över tröskeln, kanske med ett visst motstånd. Sådana här debattartiklar kommer att bidra att alla unga tjejer som avgudar Stephenie Meyers böcker aldrig någonsin kommer vilja besöka ett bibliotek, eller ska vi kalla det ett fascistiskt kulturlandskap? "Vi är bättre än du?" Jag skulle i ren protest aldrig sätta min fot på ett bibliotek som anser att böcker jag gillar (av någon anledning, vilken som helst) inte är "bra" nog. Dessutom vänder vindarna, Stephen King är numera helt accepterad på ett bibliotek, liksom Shakespeare (som ansågs vara populärlitteratur i historisk samtid) och Dante (som skrev med ett "vulgärt" språk under dennes samtid.) (Andreas H kom med danna klarsynta poäng)
Maken till översitteri får man leta efter. Jag tänker faktiskt inte skräda orden, kallar man Bokhoras skribenter för "några kvinnor som är amatörer på att läsa och skriva om litteratur" samt att påpeka om och om igen att det är KVINNOR som skriver om böcker på en blogg så får han skylla sig själv. Vad jag ser är ett tvättäkta gubbigt förakt mot duktiga unga kvinnor. Gubbarna själva säger sig vara medvetna och vilja motverka, men när de kommer till kritan är de helt döva och blinda. Jag ser tydliga referenser till boken Bitterfittan (som jag precis har läst, jag är lite efter) där huvudpersonen Sara närapå går under i sitt arbete som journalist eftersom (den manliga) redaktören och (den manliga) producenten envist avsnäser alla hennes idéer till tv-reportage, "de passar inte målgruppen", medan hennes manliga kollega som går in med EXAKT samma idé som henne genast får genomslag och uppmuntran. Hade det varit ambitiösa unga grabbar som hade drivit bloggen hade det nog inte varit ett sånt liv på herr Christer.Man tror att det är skräckscenarion, men det är det inte. Det är en verklighet som vi måste fäktas och slåss emot. Hur kommer det sig egentligen att det inte finns en enda debattartikel om all "dålig" fantasy som finns på biblioteken? Den fantasy som unga killar älskar? Varför är det Twilight-serien som råkar illa ut? För ingen kan väl på allvar tro att de diskutabla könsmönstrena i Twilight på något vis kan konkurrera med all gubblitteratur med diskutabelt innehåll? Ska vi röja ut allt sånt också? Då ryker nog många härliga kultklassiker.
Hur vet Christer ens vilka som läser bokhora.se? Har han tagit någon slags statistik? En "kvalificerad" gissning? Ah, han har läst kommentarerna och dragit slutsats därifrån. Ett säkert kort.
"Skit i dator- och tv-spelen och ägna er åt litteratur istället" avlutar Hermansson sin "debattartikel" med. Jag vet inte vilket århundrade Christer är ifrån (eller jo, tittar jag på hans "pressbild" på nätet så ser han väl ut att vara född på... 60-talet) men om han har missat det så finns det numera tv-spel som är fantastiska episka äventyr som ofta är bättre än viss litteratur. Jag har spelat massa tv-spel och varit uppslukad av karaktärernas mångsidighet, deras svagheter och styrkor (som JAG kan vara med att påverka!), kärlekshistorierna, krigen, farkosterna, städerna.... Om hans sista mening skulle vara ett försök till ironi så var det ett misslyckat forum att försöka vara ironisk i.I Järfälla fortsätter vi att kämpa för ett mångsidigt bibliotek där alla är välkomna. Är det bok som saknas i vårt bestånd kommer vi förklara varför den inte finns där eller köpa in den.
Inlägg
12 kommentarer:
Hej Sara!
Bibliotekarier son "agerar domare" gillar du inte. Men vad är alternativet för folkbibliotek? Visst måste vi vara domare - vi köper inte in allt som skapas när det gäller böcker, tidskrifter, filmer ...
10 böcker kommer ut på svenska språket varje dag, inte köper vi in alla dessa till folkbiblioteken!
Kanske en tiondel.
Eftersom böcker bara finns till salu em kort period har en bibliotekarie inte heller möjlighet att allltid invänta önskemål från allmänheten, utan måste oftast själv avgöra (döma) vilka böcker (och andra medier) som ska inköpas.
Väldigt sällan i vår postmoderna era ger bibliotekarier snäsiga svar till låntagare. Det där tycker jag är en vandringsmyt.
Har inte alla Sveriges bibliotek köpt in "Twilight"? Det tror jag.
Och nog har de mest kända av Stephen Kings böcker köpts in till bibliotek under de senaste decennierna - eller har du exempel på motsatsen?
Ditt Shakespeare-exempel förstår jag inte riktigt - det går väl inte att applicera ett populärlitteraturbegrepp på Elisbethansk tid. Det känns ohistoriskt.
Ordet "vulgus", vulgär, betydde inte samma sak på Dantes tid som nu.
Det finns massor av debattartiklar som diskuterar fantasys fördelar och, inte minst, nackdelar.
Vad menar du med "gubblitteratur"?
Varför är du så arg?
Eftersom du inte gillar "gubblitteratur" (???), så kan jag gissa att du skulle acceptera en bok av 12 kvinnliga författare som skriver om sina mormödrar. En av dessa författare är Maria Sveland (som också skrivit Bitterfittan som du tycker om).
Maria Svelands bidrag i "Min mormors historia" är av hög "kvalitet", det tror jag att du och jag och Christer H. skulle kunna enas om.
Läs väl!
önskar
lena kjersen edman
- som skrivit boken "52 kvinnliga författare".
Jag har aldrig påstått att jag inte gillar "gubblitteratur", det är snarare tvärtom, jag har läst mycket "gubblitteratur" i mitt liv (Hemingway, Bukowski m.fl) och eftersom debatten i mångt och mycket har handlat om Meyers könsstereotypa karaktärer ville jag bara göra en extrem liknelse. Självklart ska vi ha "gubblitteratur", precis som vi ska ha populära vampyrböcker.
Framförallt är min poäng i just detta inlägg att Christer Hermansson totalt nedvärderar en blogg som unga kvinnor står bakom. Jag är trött på mönstret och därför tänker jag tjata om det. Det här är jag intresserad av och brinner för! Just därför tycker jag det är så roligt att en diskussion förs, samtidigt som jag blir arg när jag ser mönster återupprepa sig. Jag skriver en uppsats om Karin Boyes prosa just nu och det känns hemskt att behandling och könsstereotypa mönster som hon upplevde, upplever kvinnor idag! Nästan 80 år senare! DÄRFÖR är jag arg. Har man läst Bitterfittan tror jag att man förstår vad jag menar.
Och sen är det väl onödigt att påpeka petitesser såsom mina liknelser till Shakespeare och co? Du förstår väl vad jag menar? Att vindar vänder? Att trender kommer, att de går, att de består, eller försvinner?
Och nej, bibliotekarier som verkar som enväldig domare gillar jag inte, nej. Jag tycker det ska köpas in utefter ett samspel mellan bibliotekarier, biblioteksassistenter och våra besökare.
Om du tror att bibliotekariesnäset är en myt kan du väl läsa Maria Svelands artikel i BANG nr. 2-3 2008. Hon växte upp på 80-talet.
Plötsligt dyker en Hermansson upp och tilldelar sig själv tolkningsrätten över tillståndet på alla Sveriges bibliotek! Svepande och med slarviga argument skopas en hel yrkeskår ut. Eftersom mannen pratar om ”avintellektualiseringen” borde han sopa framför egen dörr och åtminstone visa elementära kunskaper om att underbygga påståenden och fakta i en text. Eller? Eller är det bara i Strängnäs man gör rätt saker? Att exakt samma utbud av bokcirklar och läsgrupper finns på andra bibliotek gills icke, det är väl nån sublim nyans som fattas, enligt gårdvaren Mr Läderbyxa. Absurt, är vad det är.
Och vad menar karln med att ”Många folkbibliotek avsäger sig sina politiska uppdrag”?
Sorry, men jag visste inte att biblioteken hade politiska uppdrag. Kulturpolitiskt (uttolkat kulturpolicy) och folkbildande (med gammel-bibliotekariska) uppdrag: ja. Men politiskt: nej.
Möjligen en skitsak att påpeka men det är kanske den tankevurpan som får honom att hamna så galet.
Hermansson verkar inte vara en person som förespråkar glädje och läslust, så här skriver han om allt läsfrämjande arbete utanför Strängnäs:
”Det ska vara mysiga jippon och lätt och trevligt. Att introducera och presentera krävande författarskap är inget som lockar. Det kräver ju hårt arbete. ”
Jag gissar att tagelskjorta är tjänsteuniform på hans bibliotek.
Det finns mer debatt om skillnaden mellan gammelbibliotek och nybibliotek, på den här bloggen om till exempel Twilight och på Farsta biblioteks blogg om Medier, moral och marknadsföring.
Petter
Word Sara!!
Hej Sara,
På 1980-talet kan det nog hända att det fanns en och annan snäsig bibliotekarie som kunde hålla en (icke-efterfrågad)föreläsning för en förundrad ung person om varför biblioteket inte köpte i t ex alla delarna i Sandemos Isfolks-serie.
Men 2009?
Jag samtalar som frilansande bibliotekarie med oerhört många tonåringar och ingen har uttrycktt att de känner sig snäsigt behandlade av bibliotekspersonal (men av lärare, föräldrar, fritidsfolk, kompisar, poliser, hela världen ....)
Så roligt att du skriver om Karin Boye. Min tidigare kollega Gunilla Domellöfs avhandling hör till det bästa som skrivits om Karin Boye. Hoppas att ni har köpt in "I oss är en mångfald levande" till biblioteket i Järfälla. Att den inte dömdes bort.
En kommentar till mitt eget inlägg är att när jag säger att det kommer ut ungefär tio nya svenska böcker varje dag så avser jag enbart skönlitteratur. Jag räknar inte med t ex alla kokböcker ...
LKE
Att Shakespeare inte sågs med blida ögon av de reaktionära i sin samtid torde vara klart. Inte heller Dante som författade på "vulgärspråk", dvs italienska och inte latin. Argumentets bärkraft håller således.
/Andreas H
"Vulgärt" = Dante skrev på sitt folkspråk och inte på latin. Det finns ingen som helst värdering i ordet på Dantes tid.
Litteraturlektorn LKE
Shakespearekommentaren förstår jag inte.Belägg?
Nu tror jag att Sara tycker att vi hamnat utanför det som hon vill diskutera.
Jag håller med om att det inte hör till saken men ändå: Att Shakespeare ansågs vara en "barbar" beläggs bla av Robert Greenes pamflett från 1592. Voltaires försök att introducera honom i Frankrike på 1700-talet misslyckades då han ansågs "rå och okultiverad". Även Ben Johnsons, Shakespeares vän, ansåg honom vara "...a man of small latin and less greek..." dvs led av bristande bildning. (Kolla bla "Litteraturens världshistoria - Renässansen (band 3.) s. 390ff..
Angående Dante så fanns det väl om jag inte missminner mig en opposition mot att författa på ett sådant simpelt sätt som på folkspråk - latin ansågs, åtminstone av kyrkan, såsom varandes det finaste språket.
Nog om detta! Debatten handlar som sagt om andra saker.
Christer Hermansson är väl knappast känd för sin ödmjukhet som bibliotekarie och "kulturpersonlighet". Men jag börjar undra om han inte fått vissa basala tankar om biblioteksverksamhet om bakfoten, eller är det jag som läser in fel budskap i texten...
"Det är en självklarhet att folkbiblioteken ska visa och lyfta fram kvalitetslitteraturen och erbjuda alternativ till den kommersiella litteraturen som inte behöver stöd från de offentligt finansierade institutionerna."
...men jag tolkar de "offentligt finansierade instutionerna" som ex bibliotek?!
Bibliotekens huvudsyfte är väl näppeligen att stödköpa smal litteratur för dessa smala kvalitetsförfattares skull. I min ungdomliga (?) naivitet trodde jag att vi köpte böcker till biblioteket för att gratis kunna tillhandahålla litteratur till våra besökare och låntagare.
En annan sak jag vänder mig mot i kvalitetslitteraturdebatten är motsättningen mellan kvalitet och popularitet. Är det så att litteratur som många gillar just av den anledningen måste vara enkel och mindre bra. Är den stora massan av läsare småkorkade och förmår inte uppskatta kvalitet?
Behöver det finnas ett likhetstecken mellan populär litteratur och komersiell litteratur?
Hermansson och många med honom verkar anse att kvalitetslitteratur är svårläst, svårtsåld och behöver stödköpas, medan litteratur som bär sig själv (köps och läses av många) med automatik måste vara komersiell, lättviktig och producerad av en författare som sålt sin själ till Mammon?
Nuvarande och presumtiva. Biblioteket ska kunna erbjuda både smal och brett, nytt och gammalt, stor och smått det tror jag att många med mig håller med om, samtidigt bör vi hålla i minnet att biblioteken faktiskt är finansierade med skattepengar. Och med anledning av att de medborgare som besöker oss (och inte besöker oss) har varit med och betalat för bibliotekets bestånd så är det ju också rimligt att de på biblioteket kan finna böcker som känns värdefulla att låna/läsa.
Alla människor har olika smak/förförståelse/mål med sin läsning och därför är det ju oerhört viktigt att biblioteket - Folkets bibliotek - tillhandahåller böcker för olika smaker och ändamål.
Att kalla oss som köper in böcker till bibliotek för domare är kanske att hårddra argumenten. Men visst gör vi en bedömning av vad vi ska använda våra skrala medieanslag till. Det är delvis en av de saker som ingår i vårt yrke. Då vi inte kan köpa allt som ges ut så måste vi göra val. Sen vilka värderingar som styr dessa val är en annan sak och dessa värderingar förtjänar definitivt att debatteras - om och om igen.
Jag tar oerhört illa vid mig av Hermanssons resonemang om att många (merparten???) av svenska folkbibliotek bara är intresserade av att tillhandahålla lättviktigt, trevligt "mys" på biblitoteket.
Skulle det vara fel att skapa en tillåtande öppen atmosfär som många vill ta del av?
Är det så att vi som inte väljer att sitta på höga hästar och grotta ner oss "i krävande författareskap" skulle skygga för hårt arbete. Skulle de innebära mer arbete (svårare? hårdare? knepigare?)att ha en introvert läsecirkel för några få navelskådande, förståsigpåare av "krävande" litteratur än att läsfrämja och nå ut med läsglädje och bokkärlek på bred front till många, många, många.
Skäms Hermansson för ditt försök att nedgöra och tillintetgöra det hårda och oerhört uppskattade läsfrämjande arbete som försigår på många moderna, öppna, tillåtande bibliotek idag!
Att vara publiktillvänd ska väl inte vara ett skällsord, tvärtom. Ett modernt bibliotek, tycker jag, ska i sitt inköp av media, sina val av riktade läsfrämjande insatser försöka förvalta medborgarnas skattepengar på ett sätt som folk faktiskt är intresserade av. Det är inte fult och populistiskt utan snarare demokratiskt.
Kom ut ur din självbelåtna bubbla Hermansson och sluta ösa galla över hårt arbetande, läsfrämjande, litteraturälskande biblioteksfolk och andra som delar med sig av sin läslust och sina boktips. Och välkommen till 2000-talet där det episka berättande etablerat sig i fler former än det på papper tryckta ordet.
Tack Sara! Jag håller helt och fullt med dig! Jag reagerade särskilt på Hermanssons kommentar att de som skriver på bokhora är "några kvinnor som är amatörer på att läsa och skriva om litteratur". Sen när fick bibliotekarier ensamrätt på att prata om litteratur?
/M
Jag mindes plötsligt Sarahs tidigare inlägg om hur barn blir bemötta på offentliga instanser, såsom bibliotek. Bara 1 av 4 barn känner sig bemötta med respekt på BIBLIOTEK. Du kan väl inte bortse från utredningar? Eller tror du att utredningen är en "vandringsmyt"? Läs gärna artikeln här; http://www.dn.se/opinion/debatt/barn-respekteras-inte-pa-vardcentralerna-1.833822
Jag tror att det är viktigt att inte klappa sig om ryggen utan att alltid ifrågasätta sitt eget arbetssätt. Kanske kan det förbättras? Många bibliotekarier (och biblioteksassistenter) är givetvis urduktiga på att bemöta, men fortfarande! 3 av 4 barn upplever att de inte tas på allvar. Så vandringsmyten är nog inte myt, även om man gärna vill tro det.
Hej!
En nyligen publicerad utredning kan inte vara en vandringsmyt, men just den här utredningen som du nämner har fått hård kritik för brister i intervjuförfarandet.
Jag tror visst att det finns många barn som på en ledande fråga kan uppge att de känner sig "kränkta" på bibliotek när de får tillsägelser om att de är för högljudda, pratar för mycket i mobiler o s v.
De har säkert också hänt, även på 2000-talet, att någon anställd på något bibliotek sagt något kritiskt om det som någon ung människa vill låna, läsa, spela, lyssna på eller bli informerad om.
Men min erfarenhet av otaliga möten - särskilt under år 2008 - med människor mellan 5 och 19 år (jag samtalar med väkdigt många skolbarn och ungdomar som halvtidsfrilansande bibliotekarie/litteraturpedagog) är att de tycker att vi på biblioteken är ena trevliga typer. De flesta tonåringar brukar gilla att munhuggas - när vi boksamtalar - om vilka böcker som är bra,bättre,bäst och - och (enligt dem)helt värdelösa!
Hej från Lena K E
Skicka en kommentar