Den här läste jag för ett par år sedan. Titeln smakar fortfarande godis. Fem Knivar Hade Andrej Krapl av Hannele Mikala Taivassalo. Omdömet är skrivet annanstans för två år sedan, men användbara för att påkalla uppmärksamhet åt boken till ånyo. Den höll inte måttet överallt men gjorde mig ändå mysen. En höstbok. Så här tyckte jag då.
Andrej Krapl är en revbenssmal lockig man med ett silverkors runt halsen. Han bär på en bibel och fem knivar, samt insikten att de yttersta dagarna närmar sig. Något han predikar om. Berättarjaget, en 16-årig flicka, söker upp honom i hans provisoriska hem i en nedlagd lanthandel. Ett tag är hon Andrejs älskare och lärjunge, mest i knivkastandets konst. Sedan tar hon hans bibel och fyra av hans knivar, men lämnar kvar en, och ger sig ut i världen.
Jag blev förvarnad från baksidestexten att det här var en neoskräckromantisk utvecklingsroman. Hur kan man låta bli att läsa en roman med sådant epitet? Om alla böcker hade det omdömet skulle jag läsa precis alla böcker. Det är en roadmovie (roadbook?) med gotiskt anslag. Ödesmättad, mystisk och, ja, en inte helt oäven Twin Peaks-känsla inklusive dånande sågverk och regnvåta neonskyltar. Det kan väl inte vara illa? Det är inte alls illa! Jag gillar språket i boken, det är naivt, må så vara, men mysigt och väldigt stämningssäkert. Man bävar inför de namnlösa städerna, vindlande trapporna och tomma rummen. Rekommenderas varmt, men läses nog helst om kvällen, när skymningen gör skuggorna längre och dikena djupare…
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar