Ni gör mig så glad

Min morgon på biblioteket började idag med sagostund för en närliggande förskola. Jag har aldrig träffat barnen förut utan vet bara att de blir 12 stycken och att de är mellan tre och fyra år.

En bedårande skara småttingar knatar in vid halv tio-tiden och efter sedvanligt meck med vantar, mössor och overaller tar alla plats på varsin kudde. Jag hade förberett 3 sagor, alla med djurinslag: räv och höna, varg och får.

När sista berättelsen om en hungrig varg vars hjärta smälter för ett litet värnlöst får är slut börjar vi prata om vargar och jag frågar om de känner till några andra sagor om vargar. Visst gör dom det! Rödluvan är allmängilitigt gods, men även sagan om De tre små grisarna. Vips är dessa litterata tre- och fyraåringar igång och återberättar växelvis den välkända sagan. Det är en så makalöst fantastisk grupp och mitt bibliotekariehjärta blir så glatt av deras insatta kommentarer.

Efter tre sagor tror jag att de små är nöjda och kanske vill påta runt lite i biblioteket tillsammans med mig, men ack vad jag bedrar mig. "Jag vill höra en till saga" säger en av småttingarna och övriga instämmer. "Men är ni inte trötta i öronen?" frågar jag. "Nej!" kommer det unisont. Lite på inspiration övergår vi till boken om Bu och bä i blåsväder. När den är slut finns det fortfarande lässug kvar så medan barnen mumsar äpple fortsätter vi lässtunden med Snurran städar och Örnis bilar. Sen börjar fröken bibliotekstant bli lite hes, och på förskolan vankas det snart lunch.

Det blir dags att säga adjö:

"Katten jamar och hunden ger skall,

nu slutar detta i alla fall"