Giftlaboratoriet

Jag är svag för konspirationsteorier. Helt enkelt för att långt där inne finns det ett uns av sanning, eller åtminstone någon spännande tanke som i många fall fötts av motstånd och svek. Eller åtminstone hoppas jag det. För såvida teorierna inte är helt uppåt väggarna så kan man bakom de flesta ana en vilja till att förändra något som är fel.

För den som har följt arbetet med Wikileaks och Cablegate (nej, jag menar inte personfixeringen vid Julian Assange) så är det ingen nyhet att det finns gott om kött på benen för riktigt smaskiga konspirationsteorier. Det läskiga är att det inte är en urvattnad Hollywoodfilm, utan verklighet.

I svensk media har det varit relativt tyst om Wikileaks verkliga gärning. I Australien vann nätverket nyligen pris i kategorin Most Outstanding Contribution to Journalism in 2011 på Walkley Awards, ett pris som kan liknas vid det amerikanska Pulitzerpriset.

Det ofattbara som gör många konspirationsteorier så löjeväckande blir även till en sanning när det gäller Arkadij Vakbergs Giftlaboratoriet: Från Lenin till Putin - 90 år av politiska mord. Märk väl att jag skriver en sanning. Som alltid finns det otaliga ingångsvinklar och tolkningsmöjligheter av verkligheten.

Titeln syftar på det speciallaboratorium som inrättades av Lenin med uppgift att utveckla giftämnen för politiska mord. Enligt författaren kan offren räknas i tusental, och mordmetoderna innehåller allt från radioaktiva piller till förgiftade projektiler avfyrade från ett specialkonstruerat paraply. Jo, det låter som rena rama James Bond, men verkligheten överträffar som bekant ofta dikten...