Det finns ett djur som jag har älskat sen jag var väldigt liten. ROCKAN. Rockor i alla dess former, alla raser, alla storlekar. Jag kunde sitta i timmar vid "klapp"-polerna vid zoon och mata rockorna med fisk. Det var som en sugkopp som åt upp fisken ur min hand. I ett både spännande och traumatisk ögonblick i mitt liv klappade jag vuxna, icke-tama rockor i en mörk pool med höga staket jag smet under. Djurskötaren berättade efteråt att de var stingrockor med sina dödliga taggar kvar på svansarna. Rädd blev jag, men fortsatte att vara lika fascinerad.
I senaste numret av Illustrerad Vetenskap finns det två helsidor tillägnade dessa urhäftiga djur. Vet ni att vissa rockor kan bli sju meter och väga flera ton? Vet ni att några kan hoppa två meter upp ur vattnet, och ingen riktigt vet varför de gör det? De är precis som delfiner, lekfulla och kloka, och har i förhållande till sin kroppstorlek den största hjärnan i haven. Forskarna vet fortfarande inte hur de använder sin kolossala hjärna, men är mycket nyfikna på deras sociala liv och jakttaktiker. De är ofta kontaktsökande när dykare simmar i deras hemhav, kanske för att de gillar luftbubblorna, eller helt enkelt för att fånga uppmärksamhet.
Du kan läsa alla senaste nummer av bibliotekets tidskrifter på biblioteket. Alla äldre nummer kan du låna hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar