Rysk fantasy

Jag såg det inte komma. Nog borde jag anat. Sammansvärjningen. Små antydningar, menande blickar, meddelanden, lappar, fraser. Men jag vet vilka ni är. Nu vet jag. Men nu är det alldeles för sent. Alldeles… Gnuggar ögon. Masserar tinningar. Smider hämndplaner. Många har varma fiskar att vänta. Henrik, före detta arbetskamrat och fortfarande vän. Bibliotekstjänsts lektör. DN:s recensent; säkert Jonas Thente, som brukar pracka på mig saker (såsom åsikter). Förlaget Ersatz. Författaren själv – roten till allt.

Det var så här det började. Hade en lång, utstuderad lista över böcker som skulle läsas till hösten. Lång. Välplanerad. Välartad. Vacker. Vad händer? Det viskas. Viskas att en rysk episk fantasy nalkas österifrån. Rysk? Vad innebär det? Borde jag veta? Sen dimper de in, recensionerna. Och sen kommer Henrik med sitt leende. Som om han visste något jag inte. Som om han vore rikare. Rysk fantasy. Jaha. Sluta plåga mig! Jag har en vacker kö! Ahrg. Rubbar mina cirklar, välter min ordning. Lömskt!

Nu sitter jag här, redan inne på del två av Nick Perumovs ryska fantasyepos. Oj vad det är ryskt. Långt öster om anglosachsisk godhet och ondska, så tillrättalagd och tydlig. Här är istället hämnden och makt allt. Suktar du inte efter hämnd så är det makt du vill ha, så hjälte du är. Här står pogromerna som spön i backen. Här bränner vi häxor och förtrycker allt och alla. De vi inte förtrycker tar vi av daga med allehanda instrument. Men låångsamt. Jag kan delvis förstå mina fantasyläsande låntagare som kommer tillbaka med rynkor i sina unga pannor och, nej, det var inte riktigt vad de ville läsa, nej. Ofta handlar fantasy om igenkänning. Det här är öster om igenkänning. Här är språket annorlunda, oväntat och vackert. Underbart. Mörkret mörkare, katakomberna djupare och ondskan äldre. Det är inte alltid perfekt, fyra av fem yxor kanske. För ibland blir det lite bombastiskt och man blir mätt på alla uråldriga magiska ritualer, men vad skönt att läsa någonting, inom genren, som inte är anglosachsiskt. Vad skönt att det är så bra, men…

…jag ser dödsregnens härskare i sin rostiga rustning komma närmare. Hösten är här. Horisonten mörknar. Han svänger sin lykta. Fram och tillbaka.

Min fina lista är förstörd. Smider hämndplaner.