Saker som bloggar

Gävlebocken har för mig alltid varit en anonym sak som jag egentligen aldrig har brytt mig om. Den har stått där på Slottstorget och levt farligt sen jag var sju år och nyinflyttad till Gävle. Men den har alltid varit lite för töntig, lite för folkkär för att jag ska ha tyckt att han ska få överleva. Jag har alltid lett i mjugg när elden tar fyr. Bocken ska brinna, det har alltid jag och mina vänner deklarerat. Den fulle amerikanen som brände ner bocken för ett par år sedan har nästan blivit en vandringssägen, ja i hela Sverige. Bockens kändisskap börjar nå långt vida över Gävles gränser. Det är nästan med ett viss uns av stolthet jag medger att det året som Bocken brändes ner av en utklädd pepparkaksgubbe och jultomte, då vet jag nog minsann vilka det var! Jag känner nog dem jag! Men vilken underbart genial idé, hör själva; "Bock bränns av pepparkaka och jultomte". Ju mer bocken bränns, desto mer känd blir den.

Och nu för tiden är det ett stort jippo kring bockens invigning. Det skjuts påkostade fyverkerier och alla är smått hänförda och lite tårögda. Till och med jag ser på Bocken i ett annat ljus. Vet ni varför? Jo, Bocken bloggar. Han har blivit en person. Han är maktgalen, kändiskåt, dryg, har verkligen inte alla klövar på jorden och solar sig i stjärnglansen. En riktig diva.

Och jag gillar det. Jag fnissar och tittar på honom genom webbkameran. Vilket fantastiskt marknadsföringsknep och PR-kupp. Han svarar på beundrarbrev och bloggkommentarerna är från hela världen. Jag tycker sättet man får "liv" i en "sak" är häftigt. Och vilket bra verktyg bloggen är för att sätta ansikte på en abstrakt sak som en verksamhet, eller tvärtom, att sätta en personlighet till ett dött ting som en julbock.

Läs Bockens blogg här.