Att bryta tabuer

Imorgon är det dags för det sista samtalet på Stockholms stadsbibliotek om Agnes von Krusenstjernas författarskap, denna gång på Medborgarplatsens bibliotek. Jag har tyvärr missat de två föregående gångerna, men nu ska jag försöka lyssna på bibliotekariernas sista föredrag. Jag har nämligen alldeles nyligen upptäckte Agnes. Jag sträckläste Den blå rullgardinen, första delen i romanserien Fröknarna von Pahlen, och blev - om inte betagen - så ändå väldigt förtjust. Upplägget är klassiskt. Formen och språket är tidsenligt och icke särskilt uppseendeväckande. Men det är något djärvt inbäddat däri. En medvetenhet om kvinnans ställning och människan som levande och påverkbar individ. Hur vi formas av omständigheter och miljö, och hur en familj som mekanism fungerar.

Framförallt får vi läsa om kvinnans sexualitet som den aldrig har beskrivits i svensk litteratur tidigare. Att kvinnan faktiskt är en sexuell varelse, precis som mannen. Detta var totaltabu i ett Sverige som ett par år tidigare precis hade infört kvinnlig rösträtt. En fejd bröt lös i kulturSverige där folk anklagade von Krusenstjerna för att smutsa ner dygdig och kvinnlig "moral". Måttet var rågat när Agnes till och med skrev om kvinnlig homosexualitet. Fanns det inga gränser längre inom konsten diktning och litterärt skapande!?

Tack och lov har dessa gränser suddats ut i dagens samhälle, men mönster finns kvar. Kvinnliga författare blir fortfarande påhoppade av en till största del manlig, elitistisk kulturvetarkår som klappar på huvudet, nedvärderar och förmanar. "Inte ska väl lilla du ta dig ton." Exempel har vi sett både i Sverige och i världen hos Maja Lundgren och Lucía Etxebarria.

Som en sista liten härlig knorr på detta spretiga blogginlägg så vill jag tipsa om kvinnor som bryter tabuer, även i de mest inskränkta länder. Läs DN's artikel om det saudiarabiska bandet Accolade här. Lyssna på MySpace här.