Bokbloggares babbel på bibliotek

Förra veckan var jag och lyssnade på en bloggkväll på stadsbiblioteket. Medverkade gjorde ett gäng bokbloggare, Johanna Ögren och Helena Dahlgren från Bokhora, Ann-Sofie från Ooofbok och Loveina från Boktoka samt författaren och förläggaren Håkan Bravinger och författaren och bibliotekarien Mats Kempe i ett samtal under ledning av Karin Runevad från Stockholms stadsbibliotek.

Som inledning pratade de om varför de hade börjat blogga om böcker, vilket förde samtalet in på läsning som social företeelse och hur häftigt det är att hitta folk att diskutera det man läst med, eller att hitta folk som har samma boksmak, hur enkelt det blir på nätet och att det också blir ett sätt att hitta nya (bok)vänner. Författarna pratade om bokbloggarna som ett sätt att möta sina läsare. Helena fick läsa sin recension av Håkans bok Bära bud, vilket gjorde honom nöjd och något generad.

Att bloggen är direkt och ofta anklagas för att hålla en för låg nivå diskuterades också. Loveina uttryckte det snyggt genom att tycka sig vara i sin fulla rätt att skriva hur banalt eller på vilken nivå hon ville (hon hade ett citat nedskrivet, men jag hade ingen penna, så jag kan inte återge det exakt). Bokbloggar kritiseras ofta för att de sällan skriver negativa recensioner, vilket Johanna bemötte med att säga att ”Jag har läst i 30 år och vet ju vad jag gillar, om jag börjar läsa något jag inte gillar hoppas jag att jag inte ägnar tre kvällar åt att inse det.” Bokbloggarna kan inte ersätta det de litteraturtidskrifter som försvunnit eller att dagstidningarnas kultursidor anses urholkas, snarare fungera som ett komplement. Intressant var också att höra att de gånger de verkligen la tid på en text och jobbade med analys var det tydliga tecknet – 0 kommentarer. Korta inlägg om en bok som bara älskas just nu väcker känslor och många tycker till.

Loveina berättade om när hon ordnat en fest med folk som hon visste läste mycket. Gästerna fick sedan fylla i ett formulär med genrer de gillade, karaktär de skulle vilja vara, författare de inte skulle vilja vara m.m. Resten av kvällen ägnades åt samtal utifrån vad man fyllt i. Hon berättade att det blev den bästa fest hon någonsin haft. Det vore något att få till på biblioteket!

Kvällen avslutades med att alla fick ge boktips och eftersom jag som sagt inte hade någon penna var det inte allt som fastnade, nu hoppas jag på att någon annan ska lägga ut en lista men något av de jag blev sugen på att läsa var:
Människor på hotell av Vicki Baum, som bara finns på tyska på vårt fina gymnasiebibliotek.
Livet - en bruksanvisning av Georges Perec
Revolutionary road av Richard Yates, som höjdes till skyarna som en av tidernas bästa böcker. Den hittas i Jakobsberg och både film och svensk översättning är på gång.