Jag är din flickvän nu

Ikväll ska jag gå på teaterföreställningen Jag är din flickvän nu, som är löst baserade på Liv Strömquists och Nina Hemmingssons underbara teckande serier. De har alltid en kritisk och feministisk pilspets som skjuts från fruktansvärt träffsäkra bågar - rakt in i hjärtat. "Jag är ju helt jävla normal - fattar du hur det känns!? Va? Va?". Samtidigt är det hutlöst roligt och riktigt riktigt elakt.

Men vad jag är nyfiken på - och en smula nervös över - är hur man egentligen överför detta geniala format till att bli något lika bra på scenen. Det går säkert jättebra, men jag vet bara inte hur de kommer att utföra detta. Jag får väl återkomma med en rapport efter utfört teaterbesök.

Annars har jag just nu en sån där extremt slö semester. Jag gör ingenting. Absolut ingenting. Förutom att läsa, promenera, sova, äta, titta på tv-serier, gå på loppis... Jag brukar vara en sån där som måste planera min semester och fylla ut varje dag med en aktivitet, men jag har insett att man kanske inte måste. Man kanske bara kan... slappna av. Det är väl egentligen det semester är till för. Antar jag. Annars hör man ju talas mycket om den så kallade "semesterstressen" - man får så mycket man måste hinna med att semestern blir värre än det vanliga arbetet. Ack - det är synd om människorna!!

Annars då? Jo, nu har jag lånat mina föräldrars hund hit till Solna. Hon ligger på min säng. Ibland tittar hon på mig, dessa stora djuptjärnsögon, ibland med en lite sovkant runt, och ibland uppfodrande (Nu - ut! Nu - sluta dator!), ibland bara milt och ljuvt.

Snart fyller jag år. Då ska jag fira i dagarna tu.

Veckans uppdrag blir dock att kolla upp vad den hära kulturfestivalen egentligen erbjuder! Och vad de erbjuder utomhus så Ester (hunden) kan följa med.

En och halv vecka kvar på semestern nu. Jag ska fortsätta att försöka göra ingenting. En blogguppenbarelse då och då kanske.