Hitta substitut

Det finns ett hål i mitt hjärta. Ett ödestomt utrymme som aldrig fylls. Hålet uppkom dagen då jag vände sista bladet i sista Harry Potter-boken. Det var över! Aldrig mer! Aldrig mer får jag flämta till när Harry står öga mot öga med Voldemort! Sen dess har jag försökt hitta substitut, men har inte riktigt lyckats. Harry Potter var så optimal. Allt fanns. Man växte med Harry Potter. Man våndades och bad för sitt liv med Harry Potter.

Trots att jag har letat har jag inte hittat något bra substitut. Jag tror jag måste byta infallsvinkel. Att det aldrig kommer finnas en ny Harry Potter utan att jag måste ge andra bokserier chans att beröra mig på andra sätt.

Jag läste nyligen ut första delen i Ursula Le Guins serie Trollkarlen från Övärlden. Det är en smått kultförklarad serie som började skrivas 1968 om trollkarlen Ged som ständigt jagas av en ond skugga. Han träffar drakar, besöker vindpinade fiskebyar, nästan obebodda öar, krångliga kungadömen och allsköns mer eller mindre behagliga varelser. I början är han ung, högfärdig och uppe-i-det-blå, men han tas snart ner på jorden när ett magin spelar honom ett spratt. Han tappar allt självförtroende och blir en blek kopia av sitt forna jag. Nu börjar jakten - på sig själv.

Den påminner inte alls om Harry Potter. Berättelsen är mörk, nästan hopplös, och här finns inga tonåringar med kärleksproblem. Detta är gravallvar. Men jag märker att jag gillar det. Kanske har jag hittat ett substitut.

Jag får nog anledning att återkomma om fantasyserier. För det finns många.

Såhär somrigt hade jag och bibliotekets bok det på min altan!