När fåken drar in över ön…

Influensan slog till. Andra dagen efter semestern. Vilken rivstart! Precis när man tror att man ska komma igång med vardagen igen, hinna ikapp med allt som blev liggande på jobbet.

Istället blir jag sängliggande. Feber. Ont i huvudet. Orkar inte ens tänka tanken på att lyfta en bok. Som tur är hade jag lånat hem några ljudböcker under min semester. Som jag inte hunnit lyssna på.

Jag väljer Nattfåk av Johan Theorin. Alla verkar ju ha läst den, alla tycker att den är så sanslöst bra - bara jag har hittills inte hunnit läsa den, min värld består till stor del av barn- och pysselböcker just nu.

Magnus Krepper börjar alltså läsa ’Nattfåk’ för mig. Berättar om en gård på Öland, det är kallt, der är höst - och det händer fruktansvärda saker. Någon drunknar. Någon blir kvar.

Förutom alla levande karaktärer finns där också dom som bott på den ödsliga gården, långt tillbaka i tiden. Finns kvar på ett oförklarligt sätt, finns och kan inte lämna gården. Det sägs att dom kommer tillbaka till gården under julhelgen.

Än är det november och gårdarna på norra Öland får besök av högst mänskliga varelser, ett gäng inbrottstjuvar härjar på ön. Hänsynslösa nattliga besökare. Berättelsens två delar, händelserna på Åluddens gård och deckarhistorien om hur en kvinnlig kommissarie försöker hitta tjuvarna, vävs skickligt ihop medan det börjar närma sig jul. Fåken kommer, denna kraftfulla storm som drar med allt i sin väg. Det viner kring öronen, spänningen stiger och upplösningen är bland det bästa jag läst de senaste åren.

Jag ligger matt i sängen, lyssnar, låter mig förtrollas av Theorins otroligt fina språk, njuter och dras samtidigt in i en otroligt spännande deckare. I två dagar är jag helt fast i berättelsen, och efter dess slut vet jag att den kommer att hänga kvar länge.

Missade dock att ’Nattfåk’ var Theorins andra bok, och lånade vipps hans första, Skumtimmen första dagen jag var frisk igen.

Som ljudbok även denna gång. Samme Magnus Krepper läser, även den här gången med en viss distans i rösten som förstärker textens verkan.

Spökhistoria? Kanske. Deckare? Ja, och en väldigt bra sådan! Men också en berättelse om sorg, och vad den gör med människan.

Istället för ’Läs!’ låter budskapet denna gång: ’LYSSNA’!

Eller för delen, ’Titta’: här kan du se Johan Theorin berätta om ’Nattfåk’.