Det är en provokation som heter duga!
Säkert vill Thente röra om och skapa debatt och det är väl aldrig fel. Han kommer säkert att få många reaktioner och här kommer en.
Det är tydligt att Thente inte är så flitig biblioteksbesökare för då skulle han upptäcka att det som diskuterades på mässan bara är en liten del av biblioteksmedarbetares vardag. För vi arbetar fortfarande med böcker och vi tycker att det är viktigt. Speciellt viktigt är det att nå ut till barn och att uppmuntra till läsning. I lördags hade vi familjelördag på biblioteket i Jakobsberg och det kom så många barn att vi fick dubblera sagostunden. Sån´t är härligt. Vet Thente hur många skolelever som varje dag besöker ett bibliotek?
I Järfälla erbjuder biblioteken ett brett programutbud till kommunens barn, allt från läxläsning till baby-stunder. Se här.
Jonas Thente skriver vidare om att han besökte ett seminarium på mässan där föreläsarna var oroliga för att bibliotekarier inte längre hjälper till att söka information. Dessutom påstods vi vara helt okunniga om den informationsklyfta som finns (och alltid har funnits! min anm.) i samhället. Men även här kan jag lugna Thente. Vi har inte slutat köpa in faktaböcker eller med att bistå våra besökare att hitta information, oavsett om den finns i böcker eller på nätet.
Järfälla bibliotek är med i ett länsövergripande projekt; att i samarbete med folkbildningen överbrygga digitala klyftor. Vi erbjuder gratis handledning för alla.
Men, det är nu så att alla som arbetar med tryckta medier känner av de stora förändringar som sker. IT, nätet, E-böcker, läplattor...allt detta påverkar förlag, bokhandlare, bibliotek. Många småboklådor har det extremt kärvt eller har gått omkull. Den verkligenheten måste vi alla lära oss om och hantera och det var det man diskuterade på bokmässan.
Det är väl aldrig fel att lära sig nya saker, Jonas Thente?
Inlägg
7 kommentarer:
På communityn "Bokcirklar" pågår en livlig debatt om detta ämne!
Välkommen att vara med där och diskutera!
Annika Koldenius, som deltog i en paneldiskussion om detta på Bokmässan, har satt igång en livlig och intressant debatt.
Lena Kjersén Edman
bibliotekarie
- som tycker att man ska lyssna också till kritiska röster -
det kan finnas något att ta till sig...
Ja, självklart ska man lyssna även till personer som inte tycker exakt som en själv.
Men vad gäller den här debatten om böcker och läsning så har jag svårt att förstå denna svart-vita inställning. Varför se en motsättning mellan pappersboken och text som presenteras på annat sätt? Och varför värderas läsning från papper högre än läsning från en datorskärm?
Och att bibliotek inte skulle följa med med i den tekniska utvecklingen...varför då? Vad skulle vi vinna på att enbart hålla fast vid att bibliotek=böcker - vilket alternativ är det vi inte ser?
Thente överdriver säkert men jag minns med fasa tiden då jag jobbade på bibliotek. Bibliotekarierna hade lärt sig på högskolan att man skulle gallra mycket och osentimentalt, vi kontorister och assistenter räddade tog hem en hel del god litteratur som valts ut för destruktion. Det var faktiskt en smula Fahrenheit 451-känsla över det hela.
Thente satt två rader bakom mig på seminariet han pratar om, och såg arg ut så han tänkte nog.
Och jag förstår vad han menar. De i panelen som gick i försvar för bibliotekets bestående värderingar och funktioner var just Rasmus Fleischer från Piratbyrån och Unni Drougge. De sistnämnda pratade om att biblioteket inte har lika många programmerare som de amerikanskstyrda sociala medierna men istället har en mänsklig sida som är vår stårka.
Vi får inte bli slavar under sociala medier. Drougge sa att det förmodligen var viktigare att biblioteken hade trådlös uppkoppling och eluttag så man kan sitta på biblioteket med sin egen dator än att vi finns överallt där de sociala medierna ruvar.
Men så är Jonas Thente min Robert Lind i Kramfors också. Säger han att jag varit död i tre år så tar jag för givet att han har rätt.
Det är naturligtvis viktigt att vi gör ett medvetet val när vi själva är ute på sociala medier eller när vi informerar biblioteksbesökare om dessa.
Det är tyvärr så att de flesta bibliotek når endast en liten del av sina möjliga, fysiska, beökare. (Se: Sv. biblioteksförenings statistik; Aktiva låntagare per invånare). Vi borde nå ut till fler och har ett antal metoder för att uppnå det; de traditionella uppsökande och genom att finnas ute på bl a sociala medier. Järfällas syfte med blogg och Facebook är att koppla ihop det fysiska biblioteket med det virtuella. Det gör vi bl a genom att lyfta fram biblioteks-medarbetarnas samlade kompetens. De kunskaper och talanger som vi använder i det fysiska biblioteket blir nu tillgängliga för fler människor.
Och Asdorf: jag förstår iofs din känsla när böcker gallras. Men tänk på hur alternativet skulle vara - hur är det i ett bibliotek där man inte medvetet jobbar med inköp och gallring? Skulle det finnas plats för läsplatser, utställningar, att visa upp nya böcker? Hur kommer det sig att bibliotek som arbetar mycket med inköp - gallring ökar sina utlåningssiffror?
Det är naturligtvis nödvändigt att gallra för att få plats med nytt. Men man gallrade rätt okänsligt, gärna klassiker men också väldigt ny skönlitteratur, ifall den inte lånats ut så mycket. I sig vettiga principer om gallring får ofta helt andra effekter ute på biblioteksgolvet.
Inredning, kuddar, datorer och nya medier är viktigt och bra. Men kasta inte bort det ni är riktigt bra på: böcker, många böcker, ovanliga böcker.
Det var väl otroligt längesen som bibliotek fokuserade enbart på böcker? Dessutom är faktiskt bibliotek ingen garant för kunskap om litteratur, hur konstigt det än må låta i vissas öron. Jag har jobbat med åtskilliga bibliotekarier och assistenter som inte läser annat än de senaste deckarna. Inget fel med det, men tron om att folk som jobbar på bibliotek kan allt om böcker är oerhört naiv. Jag kan absolut ingenting om deckare!
Vi kan det vi har kompetens för, helt enkelt. En del kan mycket om deckare, andra kan mycket om opera. Ens privata intressen styr.
Väljer biblioteken att bredda sig via nya medier så betyder det inte att hela personalen ska bli experter på dessa områden. Däremot betyder det att biblioteket måste anställa kompetent personal. Rätt person på rätt plats; då tar vi tillvara på allas kompetenser.
Varför välja mellan antingen eller, när man kan få både och?
Skicka en kommentar