Afrikanskt

I förmiddags kom en lärare från Globala Programmet förbi och förklarade att de arbetade med Afrika den här perioden, och han undrade vilka böcker vi hade som utspelas på kontinenten ifråga.

Sånt här får mig omedelbart att gå i taket. Ja, självklart på ett positivt sätt. Satte tidigare i höst ihop ett dokument om böcker som utspelas på medeltiden i vår ägo. Allt mellan Gisle Sursson till Rosens Namn. Ett annat dokument med böcker i skolmiljö, med sina Ondskor och Harry Pottrar. Nu alltså Afrika.

Wow. Varje gång jag gör en sån här skyltning önskar jag att jag gick i klassen som fick chansen att välja bland alla dessa pappersguldklimpar. Jag förstår nog att hade jag gått i den där klassen så hade jag inte varit lika entusiastisk, mellan nationella proven i matte och glosorna. Bara ytterligare en kvarnsten? Nä! Jag tror att det kan vara fantastiskt att lägga tid på att, eskorterad av en skrockande, vittberest, gladlynt lärare, resa uppför Kongofloden mot Mörkrets Hjärta, vandra i Kairos slumkvarter, växa upp i Nigeria eller Lagos, inse att du är en del av apartheit i Sydafrika och följa ditt tro på rättvisan vad det än kan kosta dig…

Snart kommer de. Jag avslutar det här med att berätta vad som hände. Nu. Ah, hej…

Tjugonio stycken var de, och det var gravt vanebildande! En elev kom fram till mig sedan jag bokpratat en gnutta och hade sett någonstans en lista över de viktigaste afrikanska romanerna – han ville ha Allt går sönder av Chinua Achebe. Det fick han gärna. Jag fick låna ut Joseph Conrad, Arne Svingens fenomenala litterära barnbarn till Conrad, Svart Elfenben. Där försvann en Assia Djebar, på min ära, och Amin Maalouf och så vidare.

Jag lutar mig tillbaka bakom lånedisken och är lycklig. Nu snöar det, och imorgon är det Nobeldagen.