Våld i spel och film - Vad är problemet?

Senast förra veckan läste jag en insändare i Metro (s.29), skriven av en anställd inom kriminalvården, som hävdade att det redan för femtio år sedan var vetenskapligt bevisat att personer som ser på ”våldsfilm” är mer benägna att använda våld än de som inte sett en ”våldsfilm”. Skribenten frågar sedan insinuant om ”våldsspel och våldsfilmer” som ungdomar matas med kan vara anledningen till att antalet personer som avtjänar straff för våldsbrott har mångdubblats de senaste åren.

Anders Behring Breivik spelade tydligen World of Warcraft. Med respekt för offren valde flera butiker i Norge att plocka bort spelet från sina hyllor.

Ungdomar som deltar i upplopp i London påstås vara influerade av Grand Theft Auto.

Och alldeles nyss kom en låntagare in och frågade om vi verkligen ska ha våldsamma tv-spel på biblioteket.

Jag kan förstå personens undran. Jag förstår föräldrars oro.
Men har man ingen inblick i spelvärlden och bara ser ytan så är det väldigt enkelt att skylla på spel, film, musik och andra populärkulturella företeelser. Det är betydligt svårare att gå till botten med problemen på allvar.
Vilken sorts politik har förts i England de senaste tjugo åren? Vilka möjligheter ges till människor som hamnar utanför samhället? Varför hänvisa till forskning som har femtio år på nacken? Vet du vad ditt barn gör på nätet? Och så vidare…

Att plocka bort spel från hyllan är inte ens en kortsiktig lösning på problemet. I mars 2011 fanns det drygt elva miljoner människor världen över som spelade World of Warcraft. Lägg därtill ett stort mörkertal för de som spelar illegalt, dvs utan att betala för sig.

Naturligtvis är det som sker i London och det som skedde på Utøya helt förkastligt på alla sätt och vis, men att blanda in dataspel och förespråka kollektiv bestraffning känns så otroligt trångsynt och förlegat.
Jag minns Siewert Öholm som på åttiotalet talade om den livsfarliga hårdrocken. Jag minns Hem & Skola som förbannade dataspelen. Det var drygt trettio år sedan, och det borde ha hänt en del med synen på fulkultur sedan dess.



Förstår vi verkligen inte att det är betydligt allvarligare och långt mer djupgående mekanismer i samhället som ligger bakom, eller lever vi kanske i en kvällstidningsvärld? Med respekt för offren och mänskligheten i stort kanske det vore bättre om vi hade plockat bort kvällstidningarna från hyllorna istället för World of Warcraft?

Författaren Nikanor Teratologen, ökänd för sina råa böcker, har sista ordet i detta inlägg:
"Det går inte att genom någon sorts överhetskampanjer eller mer omfattande kontroll-, övervaknings-, angivar- och stigmatiseringssystem heltäckande skydda skolor, arbetsplatser, offentliga platser överhuvudtaget mot enskildas planlagda och sedan lössläppta mordiska hämndraseri. Förändringarna måste inledas på individplanet, i människors beteende och attityder mot varandra. Man bör helt enkelt inte kränka och bete sig illa mot andra varelser på jorden. Allt är ett, sammanvävt, förgängligt."