Bibliotekens katakomber

Det har inte blivit många inlägg från min hand, ack nej, men de som ändå varit har haft en sak gemensamt, en ödmjuk observation om att allt jag recenserar (alla två sakerna) har stått att återfinna i bibliotekens magasin.

Vad finns mer i bibliotekens lönnliga magasin? Vad döljer sig i dessa labyrinter? Vart leder dessa tunga dörrar och mörka trappor? Barkarby och Viksjö vet jag icke, ty jag har aldrig vågat mig ner förbi. Jag minns själv berättelsen om vad det blev av den senaste lycksökaren som försökte passera ner genom Barkarbys mytomspunna port, här kort återgivet av Vidstiges levnadstecknare:

Framför honom låg benen efter en storvuxen man. Han hade varit iförd pansar, och rustningen låg där ännu hel; ty grottans luft var torr som damm, och brynjan var förgylld. Bältet var av guld och granater, och rikt guldbeklädd var hjälmen på hans huvudskalle som låg med ansiktet mot marken. Han hade stupat nära grottans bortre vägg, som nu kunde urskiljas, och framför honom fanns en stendörr, stängd och låst: fingrarna krafsade ännu i springorna. Ett sargat och brutet svärd låg bredvid honom, som om han i en sista desperat ansträngning hade huggit i stenen. Aragorn rörde honom inte, men efter att ha tittat tigande en stund reste han sig och suckade. ”Här skall simbelmyne inte blomma så länge världen består”, muttrade han. ”På nio högar och sju växer nu gräset grönt, och under alla långa år har han legat vid en dörr han inte kunde öppna. Vart leder den? Varför ville han in? Det ska ingen få veta!
Ur Konungens Återkomst av J.R.R. Tolkien

Kallhälls sjungade källarsalar har jag visiterat en gång i min ungdom, men i Jakobsberg har med lykta och garnnystan mer än en gång vågat mig ner och in. Och se vad jag funnit! Rikedomar! Dessutom är jag, i denna blygsamma lekamen, själv att betrakta som väktare av gymnasiebibliotekets magasin. Jag bär en särdeles speciell nyckel, som leder genom den första porten, vilken leder till en dyster och giftosande korridor långt nere i underjorden, därnere tvingas jag nyttja ytterligare en nyckel för att ta mig in i de glömda böckernas katakomb.

Vad finner jag därbakom. Böcker. Gamla böcker. Böcker man inte ser i hyllan längre. Men de finns. De tisslar, viskar och tasslar därnere. Och om man släcker och står riktigt tyst kan man höra hur de läser varandra. För vem annars läser dem?

Vad jag vill säga är med denna långa harang är följande. Biblioteken har långt fler böcker (och andra saker, vissa bibliotek ståtar med dolda skivor, tidskrifter, annat gott) än vad man ser när man promenerar mellan hyllorna. Böckerna plockas bort från de allmänna utrymmena på grund av platsbrist, på grund av att de blivit slitna och sköra, på grund av få utlån, på grund av att de inte åldrats med värdighet, men de finns där. Man kan se dem om man letar i bibliotekskatalogen på sin dator. Det är väl värt ansträngningen. Och ja, visst önskar vi att vi hade obegränsat med utrymme, så allt kunde stå framme. Vad vi har är viljan att hjälpa, så fråga oss om böcker som inte står på hyllorna i biblioteken. Magasinen förtjänar att utforskas.