Det blåser en vind... En ilande vind.

Har ni känt att det är något särskilt i luften de senaste dagarna? Och då menar jag inte att snön yr, utan något annat, något knappt förnimbart. Jag har plötsligt lokaliserat vad det är. Det är hysteria.

Jag talar såklart om vampyrer. Alla talar om det, vi lever oss in i det, vi bloggar om det. Vi nästan (men bara nästan) tjatar om det. Börjar bli odrägliga. Det började med så oskyldigt med att det ryktades om att Låt den rätte komma in skulle filmatiseras. Resultatet blev subtilt och allvarsamt, tvärtemot vad som har premiär på bio igår. En svulstig, romantisk, trånande historia om komplicerad kärlek. Den är på allas läppar, Twilight. Idag har jag fått fem frågor från storögda besökare som undrar var var var är böckerna! Var gömmer ni Edward?! Och jag svarar dem sanningenligt; Edward är upptagen. Utlånad och läses under månskenet. Ni kan få reservera honom om ni vill. Men oftast vill de ha honom på en gång.

Jag känner vibbar från Harry Potters storhetstid. Hysteri har inte med ålder att göra, det kan jag garantera, jag köade själv för sista Harry Potter-boken till klockan halv fyra på natten utanför Science Fiction-bokhandeln i Gamla stan. Jag avgudade Harry Potter. Gör det fortfarande, men inte lika intensivt. Men jag tittar ofta på mina fina guldbokstävsberikade böcker i hyllan. Jag skulle inte ha något emot att bli lika fascinerad igen. Kan Edward charma mig? Kanske. Jag ska fundera på saken.