fredag 14 maj 2010

En naiv inställning till poesi

händer som nyss
misshandlat ett barn
gör rent
och fortsätter att diska
torka av och ställa in
du ser dessa vana
självklara händer
noga med att ingenting tappas
och går sönder
Bruno K. Öijer


Jag hade länge en naiv inställning till poesi. Pretentiöst, romantiskt fantasidravel skrivet av kärlekskranka förlorare, ungefär. Det var ingenting för mig.
Och just det där kärlekskranka har jag fortfarande en smula svårt för, men poesi visade sig vara så mycket mer. Jag var fantastiskt korkad i min naivitet och blev helt paff när det visade sig att det fanns poesi som berörde även mig. Jag fick upp ögonen för Bruno K Öijer, förmodligen den poet som alla unga kulturintresserade förr eller senare kommer i kontakt med. Dikten som citeras ovan berörde mig starkt. Så få rader, så mycket kraft.
Poesin hamnar ofta i skymundan. Men så inser man att alla hiphoptexter, hårdrockstexter och annan musiklyrik är just tonsatt poesi, och det är ofta helt ok. När orden får stå för sig själva blir det tydligen svårare.


Det befintliga samhällets andefattigdom är så stor att var och en som blott förstår att underkasta sej lätt kan finna ett lämpligt verksamhetsfält.
Nikanor Teratologen


Steget från poesi till aforismer behöver inte vara långt. Därefter vidare mot filosofin. Nikanor Teratologen spydde ur sig en aforismsamling för några år sedan - kraftigt influerad av Nietzsche - och den har kommit att bli något av en bibel för mig. Apsefiston, som den heter, är slutsåld överallt, svår att få tag på via antikvariat och blir ofta stulen på våra bibliotek. I mitt privata bibliotek är den en av de bästa böckerna någonsin.
Öijer citerar från Sam Peckinpahs film The Wild Bunch: If they move, kill them!
Parafras: Om du ser Apsefiston, ryck den!
Här finns ingen nåd.


De har redan skrivit över vad de pratat sönder av vad de ursprungligen inbillade sej att de tänkte säga. Om de undanskymmer och förnekar världens bestialitet, undfly dem.
Nikanor Teratologen


PS. Har man fått smak för Öijer och Teratologen rekommenderas även Arthur Rimbaud (läs om honom här), Vilhelm Ekelund, Emile Cioran, Arthur Schopenhauer, Friedrich Nietzche...

1 kommentar:

Rebecka sa...

Hösten -08 såg jag Bruno K öijer på Södra teatern (jag tror att det var fem utsålda föreställningar. För poesi!! Fantastiskt!)
På raden framför mig satt en pojke i tolv års-åldern med sina föräldrar (tror jag). Innan föreställningen undrade jag stilla för mig själv varför man tar med någon så ung för ett två timmars poesimangel. Öijer är något av det bästa - men defenitivt inte något av det mest barnvänliga - jag känner till. Poesi överhuvudtaget är ingenting jag riktigt förknippar med barn. Men tji fick jag när föreställningen var över och pojken utbrister: "Det här var jättebra!"
Och jag tror att det är så - är det bra så är det bra, oavsett genre och ålder.