Guldkorn från Bok & Mat

Jenny
av Jonas Gardell

Det är tredje gången Gardell återvänder till Juha, Jenny och de andra barnen i Sävbyholm där mobbingkulturen fått fäste och frodas. Jag får en stark känsla av att han har ett lika stort behov som Juha att bearbeta denna barndom.

Man kan med fördel läsa En komikers uppväxt och Ett ufo gör entré först även om den här sista delen är mer fristående. I de andra står Juhas barndom i fokus.

I Jenny kommer berättelsen om henne, Juhas bästa vän, fram i ljuset. Hon finns som en skugga bredvid Juha i de tidigare böckerna. Men nu har turen kommit till den fula lilla ankungen Jenny, eftersom Juha inte längre kan blunda för det han egentligen redan vet.

Det utlösande blir ett brev från Jenny och sedan blir Juha besatt av att få veta vad som hände en kväll för 25 år sedan. Den där kvällen innan skolavslutningen i nian. Han ger sig ut för att hitta sina gamla klasskamrater. Han är inte direkt ute efter att hämnas, utan snarare sökandes svar. Men kanske främst förlåtelse. Trots att han inte var där den där kvällen.

Eller kanske just därför att han inte var där. Eller för att han inte ville se det när det väl hade hänt. Kanske är det förlåtelse för de gånger han vände henne ryggen för att hon var pinsam, valde bort henne för de andra kamraterna. Men främst förlåtelse för att han inte var starkare.

Men han var ju bara ett barn! En tonåring. Men utan förlåtelse verkar han dömd att i tankarna ständigt återvända till det Sävbyholm han fysiskt lämnat för 25 år sedan.

(Ett av de guldkorn vi pratade om på Bok&mat 24/2. Nästa Bok&mat är 24/3.)

/Anna Cederwall