Om hästar, drömmar och om att (aldrig) växa upp

Många är nog de pojkar och flickor som i sin barndom älskat och beundrat hästar. Som borstat och mockat i stall mellan de efterlängtade ridlektionerna och som på sin lediga tid plöjt hästböcker för allt vad tygen håller.

Ett sådant barn var jag. Jag gick i ridskola, jag pysslade om min fasters hästar på loven och jag ritade hästar, klippte ut hästar och drömde om hästar. Född bokslukare så läste jag också varenda hästbok som fanns, med en nästintill bottenlös hunger. Mycket tyckte jag var såå fantastiskt bra - men mest av allt älskade jag Walter Farleys böcker om Den svarta hingsten. Den kärlek och ömsesidiga respekt som fanns mellan Alec och den svarta, bildsköna, näst intill förvildade hingsten gick utanpå allt annat.

Nu är jag vuxen bibliotekarie med 8-5 jobb och ansvar och åtaganden och jag vet inte hur länge sedan det var som jag kände en sammetslen mule mot kinden. Men inombords finns fortfarande en liten hästtjej kvar och hästböckerna, de vägrar jag lägga ifrån mig.

Idag gillar jag Lin Hallberg. Det är hon som skriver böckerna om Teddy, om Sigge om Santos och Myggan ja,listan kan göras riktigt lång. Det jag gillar med Lin Hallberg är hennes förmåga att skildra det sociala spelet mellan hästtjejerna, jargongen, hierarkin och det speciella mikrokosmos som ofta finns på ridskolan.

Just nu läser jag Cornelia Funkes bok Rör inte Mississippi. Den handlar om Emma som ska tillbringa sommarlovet med sin mormor på landet. Hennes mormor är ingen prydlig stick- och virkmormor utan en gör-det-själv-bohem med ett stort hjärta för alla djur som ingen annan vill ha.

Som en liten filial till Noas ark ligger hennes gård - paradiset på jorden - enligt Emma. När traktens rike, excentriske man dör bestämmer den enda arvingen, hans brorson att mannens älskade häst Mississippi skall skickas till slakt. Emmas mormor räddar Mississippi och låter henne bli Emmas egen häst. Tänk vilken lycka! Emma tror knapt att det är sant. Men lyckan blir kortvarig för plötsligt ska brorsonen ha tillbaka hästen till varje pris och mystiska saker börjar hända.

Tänk en alldeles egen häst - så underbart tänker jag. Varför har jag ingen egen häst? Och tänk om jag hade haft en mormor som Emmas. En djurälskande, djursamlande bohem att tillbringa somrarna med. Det hade varit något. Som tillvaron ser ut finns det nog däremot chans (risk) att jag åldras till en djursamlande bohemisk gör-det-självmormor på min ålders höst. Och då sjutton ska det has häst. Där med basta - som min egen mormor brukade säga.

Som vuxen självbestämmande kvinna med egen lön är det förstås bara att köpa en häst om man vill ha en - det är ju faktiskt inte svårare än så. Men ännu så är tiden inte inne. Jag vill faktiskt inte.

Jag nöjer mig med att drömma - och läsa om hästar istället.

/Sarah Utas