I begränsningen visar sig mästaren

Det är inte alltid jag har den läsro som tegelsten av dignitet kräver. Ibland passar det mitt humör och min vardag att ta mig ann en liten fjäderlätt volym istället. Det är något befriande i att kunna läsa en riktigt bra historia från pärm till pärm på en eller ett par timmar. Jag har nu aktivt börjat leta efter dessa, till synes ”små historier” och har hittat flera riktiga favoriter. Jag tänkte tipsa om några:

Den isländska författaren Steinunn Sigurdadottirs heta kärlekshistoria i det pitoreska Montmartre läste jag just under en Parisresa för ett par år sedan. Då jag hade packat med mig alldeles för få böcker läste jag den till och med två gånger efter varandra. Och se läsningen höll för det med. Brunhilde reser till Paris för att besöka sin dotter, men resan blir mer ett sökande av den ungdomskärlek hon aldrig kunnat glömma. En underbar berättelse om kärlek, passion och om att hålla sina dörrar öppna eller stängda. Hundra dörrar i brisen heter den.

På min senaste resa packade jag två böcker av den italienska författaren Baricco. Jag började med att läsa Silke, en bok jag haft så många gånger i min hand men aldrig kommit mig för att läsa. Det är en finstämd och lågmäld liten berättelse om en lika lågmäld och finstämd man vid namn Hervé Joncour . Boken utspelar sig på 1860-talet och Monsieur Joncour är något så ovanligt som en handelsresande i silkesmaskar. När de europeiska silkesmaskarna drabbats av en mystisk sjukdom för ödet honom så långt som till Japan, där han efter många vedermödor inte bara får tag på sina silkesmaskar utan träffar på en kvinna som kommer att få hans annars så stillsamma blod att rinna och pulsera med en häftighet han inte trodde var möjligt.

Alessandro Baricco var för mig en positiv överraskning och det tog inte många timmar innan jag satt försjunken i hans föredömligt koncentrerade berättelse Utan blod. En historia om en ung spansk kvinna som i efterdyningarna av inbördeskriget tvingas bevittna det bestialiska mordet på hela sin familj. Det är tanken på hämnd som håller henne vid liv och mördarnas ansikten finns för alltid på hennes näthinna. När hon på ålderns höst står öga mot öga mot en av gärningsmännen är hennes känslor inte alls de förväntade. Även denna berättelse av Bariccio är, trots den dramatiska inledningen, också väldigt lågmäld och finstämd. Märkligt får jag säga, eftersom det första jag tänkte på när jag läste boken var Quentin Tarantinos störtcoola film Inglorious bastards – som är allt annat än lågmäld och finstämd.

"I begränsningen visar sig mästaren" sa alltid min gamla svenskalärare på gymnasiet, och det ligger någonting i det. Nu ska jag göra ett tappert försök att begränsa mig. Men fortsättning följer inom kort på ämnet: Underbara böcker kring 100 sidor.