Frimärken och death metal

Hujedamej, jag har precis slickat mitt första och sista Liza Marklund-frimärke! Här i Barkarby finns en hel uppsättning. Man kan även slicka på Henning Mankell, Håkan Nesser och Stieg Larsson om man är lagd åt det hållet. Två flugor i en smäll? Då väljer man Sjöwall-Wahlöö.

Fast jag får erkänna att jag gillar det. Som ett fan av death metal (enligt Close-Up Magazines chefredaktör ”världens bästa jävla musikstil”) är jag van vid lik och blod på mina skivomslag. På frimärkena får man även skotthål, revolver, polishelikopter och polisbil. Fullt ös! Mer ös än på mina skivomslag, faktiskt.
Fyndigt nog har man associerat Stieg Larsson med en laptop… För att Lisbet Wallander (eller heter hon Salander?), Stockholms Rambo/Trinity, är en s.k. ”cyberhacker” eller för att det är på en laptop som det ofärdiga manuskriptet till Larssons fjärde bok finns? Man vet inte med säkerhet. Det får nån smart snut lista ut.


I helgen läser jag om När lammen tystnar av Thomas Harris. Det var tjugo år sedan sist. Jag tror att den håller än.