Nobelpriset i litteratur 2010

I morgon torsdag tillkännages vem som tilldelas årets nobelpris i litteratur. Vi på biblioteken oroar oss som vanligt: Kommer vi ens att ha några av pristagarens titlar? Har vi läst någon av böckerna? Kan vi uttala personens namn?

Personligen hyllar jag Cormac McCarthy, Alan Moore och Thomas Pynchon som värdiga nobelpristagare, men det är nog bara i min lilla värld som detta är möjligt.

Cormac McCarthy blev väl känd för en större publik med den fantastiska Vägen, en av mina absoluta favoritböcker. Personligen håller jag dock Blood Meridian högst av McCarthys verk (alla hans böcker håller skyhög kvalitet), och till min glädje såg jag nu att den har kommit i svensk översättning, Blodets meridian. Till skillnad från Vägen, som är skriven på ett kargt, repetitivt och stilistiskt stelt sätt, så rymmer Blood Meridian fantastiskt poetisk prosa. Det ska bli intressant att se hur översättningen står sig i jämförelse med originaltexten. Jag hoppas åtminstone att vi slipper en Einar Heckscher-översättning... Den snubben bör hålla sig till gammal sextiotalslitteratur.
Jag har förresten skrivit en del om Blood Meridian och annat McCarthy-relaterat här (på engelska) för den som är intresserad.

Alan Moore författar vuxenserier. Knappast troligt att han vinner något nobelpris, och skulle han vinna är det tveksamt om han ens skulle ta emot det. Karln är hyfsat anti etablissemanget. Watchmen och V For Vendetta är hans mest kända skapelser, titlar som är så pass välskrivna, genomtänkta och komplexa att de överträffar mycket i litteraturvärlden, men just på grund av att de är serier så får de sällan den uppmärksamhet de förtjänar.

När ansedda TIME Magazine valde de 100 bästa engelskspråkiga romanerna från 1923 och framåt förärades visserligen Watchmen en plats vid sidan av Doris Lessing, Ernest Hemingway, Toni Morrison och andra giganter. Men ändå. Få har hört talas om Alan Moore. Ännu färre har läst hans böcker. Några fler har sett filmatiseringarna av Watchmen och V For Vendetta - filmer som Alan Moore själv skyr som pesten.


Thomas Pynchon är en särling i litteraturen, och det gillar man ju. Gravitationens regnbåge var min första kontakt och här finns bara ett ord: Delirium! Jösses, vilken tripp! Jag ger mig.

Svenska nobelpristagare? Tja, Nikanor Teratologen, Lotta Lotass, Magnus Dahlström och Tomas Tranströmer kanske? ”För ett ögonblick framstår det mesta av den omgivande litteraturen som antingen cynisk eller naiv”, skrev Anders Johansson i Aftonbladet om Teratologens senaste bok Att hata allt mänskligt liv, men det räcker nog inte för ett nobelpris... Knappast några trovärdiga kandidater på min svensktoppslista heller, med andra ord.
Men skam den som ger sig. Jag kommer fortsätta att propagera för mina favoriter.