fredag 15 oktober 2010

Läs detta först...

Att vara förälder - det är inte så lätt alla gånger. Det finns ingen skola man kan gå innan för att lära sig ’hur man gör’. Lättare med bilar, faktiskt. Inte så konstigt att det finns en uppsjö böcker i ämnet ”uppfostran”.

Hela 96 träffar får man i bibliotekets katalog på ämnesordet ”barnuppfostran”. Och då har vi ändå valt ut från en otrolig mängd böcker som finns på marknaden. Ylva Ellneby, Jesper Juul, Lars H. Gustavsson, Steve Biddulph och Anna Wahlgren är bara några av namnen, och böckerna kan handla om allt från ’Curlingföräldrar’ till ’Cyberungar’, hur man lär sig ’Att lotsa barn’ och hur man får ’Syskon utan bråk’.
Utan tvivel finns det bra böcker att ta till när man känner sig vilse i barnuppfostrans djungel.

Men jag vill slå ett slag för en bok som borde delas ut till blivande föräldrar, helst med rubriken ’läs detta först’. En bok som berättar om barn, om deras liv och deras perspektiv på detta liv. En bok som påminner oss om hur det är att vara en liten människa. En som forskar. En som vill förstå. En som inte bryr sig om klockan . En som inte kan låta bli att ta i saker, som vill känna, lukta, balansera, leka, dansa, bara vara. Och, mest av allt: LEKA.
Leka lite grann’ heter boken. ’Lärdomar av små barn’ lyder underrubriken.
En tunn liten bok på 72 sidor. Men det är innehållet som räknas, inte antal sidor.

Jujja Wieslander, författaren bakom ’Mamma Mu’ och ’Lillebror’- böckerna, har i mer än trettio år jobbat med förskolebarn. Och hon har fram för allt lyssnat på dom. Försökt förstå hur det känns, att vara liten och nyfiken. Och hon har förstått hur viktig leken är. Att det är leken som hjälper barn att förstå sin omgivning, att tolka den och växa upp i den. Därför vill Jujja Wieslander sätta igång vårt eget tänkande, formulera frågor, sätta igång funderingar. Den som vill ha en handledning med goda råd får leta efter en annan bok, här serveras inga färdiga sanningar.

Som Jujja själv säger:
- Jag vill resonera om hur vi vuxna ska förstå och stödja barnen i leken och jag vill att vi ska prata med barnen, lyssna på dem och ge dem plats. Tänk vad bra de är!

Ja, tänk vad bra dom är. Om vi bara lyssnar och ger dom den plats dom behöver så kanske vi slipper läsa en och annan bok om uppfostran? Istället kanske vi hinner vara med - och leka?

/Eva Brünahl

Inga kommentarer: