Den unge Rimbauds vildsinta och vackra formuleringar från mitten av artonhundratalets slut fick sig en rejäl uppryckning 2003 då den mystiske översättaren Elias Wraak (född på Fårö 1918, vilket naturligtvis ska tas med en grov nypa salt…) släppte lös allt den amoraliska poeten, anarkisten och satirikern fått ur sig under sin korta karriär. Samlade verk är en upplevelse av rang.
Tidigare svenska översättningar, främst av Gunnar Ekelöf, har tyvärr förfinats och tolkats enligt trettiotalets något kuvade konventioner. Wraak, som grävt ner sig ordentligt inför detta översättningsarbete och stundtals varit helt beroende av Rimbaud-poesin, vräker dock på och ger oss den verkliga diktaren, så som han var och så som han tänkte, fritt från romantiseringar och tillrättalagda ord.
Arthur Rimbaud skapade hela sitt livsverk mellan 16 och 21 års ålder, då han levde några rumlande år tillsammans med poetkollegan Paul Verlaine, med vilken han även hade ett kärleksförhållande. De skapade mer eller mindre kaos överallt där de drog fram - liv och dikt var ett - samtidigt som de skrev och diskuterade sig fram till sin egenartade poesi, en diktning som inte vek för något. Därefter vände han litteraturen ryggen och levde ett rotlöst kringflackande liv fyllt av hårda strapatser. Han dog 1891, endast 37 år gammal. Att han var ett geni inom sitt gebit torde vara solklart.
Hans mest kända verk är betitlat En tid i helvetet, författat vid 19 års ålder. Här beskriver Rimbaud på ett becksvart sätt sitt utanförskap i tillvaron, en ung mans kamp mot civilisationens ondska som han uppfattade den. En tid i helvetet finns givetvis med bland dessa samlade verk som även rymmer fragment, utkast och en gedigen notapparat med väldigt informativa kommentarer.
//Texten är även publicerad på biblioteket.se
Inlägg
