PRAO: Jonathan Söderberg

Foto: Kerstin Gerén

Jag heter Jonathan och är 14 år.
Jag har haft PRAO under v7-8 2015.

Först när jag letade efter en Prao plats letade jag på Google och kom till den här bloggen. Jag tänkte först ”ska jag verkligen praoa på ett Bibliotek?” men efter att ha letat lite till och inte hittat något annat läste jag igenom några bloggar. Efter tänkte jag ”det låter ju helt annorlunda än vad man tror” och bestämde mig för att ta platsen.

Tydligen hade jag mycket tur eftersom när jag skulle fråga om plats gick jag personligen ner till Bibloteket och frågade om de hade en plats. Oftast är platsen redan tagen (med tanke på att många vill Praoa där) men hon som hade fått platsen innan mig hade fått en annan plats och hoppat av från Biblioteket och då kunde jag ta platsen.

Man skulle ju kunna tro att man sätter upp böcker hela tiden och läsa böcker för små barn men det är så mycket mer! Ibland måste jag ta hand om sändningar (böcker från andra bibliotek och nya beställda böcker) som måste checkas in, flytta runt möbler i (och utanför) Biblioteket, ”konvertera” (larma/registrera) nya böcker, Språk-café (svenska för vuxna och barn som vill lära sig svenska), film för barn (oftast kommer dagis klasser) och mycket annat. Allt detta gör jobbet både roligt och intressant men det finns säkert mycket mer som jag inte fick testa.

Själv tyckte jag att Språk-caféet var roligast eftersom man fick prata med andra personer som ville lära sig och att man bara kunde hjälpa dem mycket med att bara prata med dem. De var både trevliga och vad jag tyckte, tyckte jag att de kunde bra svenska när de bara bott här i knappt ett år.

Jag rekommenderar att praoa där för både yngre och äldre ungdomar som ska praoa och är en väldigt bra plats för de som ska ha prao för första gången.  Om man inte tänker på allt man gör och tänker på omgivningen istället tycker jag att det har varit skönt. Många är trevliga och oftast när man blir frågad om hjälp så kan man knappt säga nej och att hjälpa någon känns både jobbigt (med tanke på att man oroar sig för att göra fel) men efter att ha hjälpt dem känns det väldigt bra.

PS. Om ni läser allt ovanför skulle jag bli tacksam (eftersom det är väldigt mycket :P) men jag hoppas att det jag skrivit har hjälpt er!

//Jonathan Söderberg