onsdag 30 juni 2010

Skåpmat


Innan Järfällas bibliotek började med bloggandet försökte vi ändå prångla ut våra tips över nätet. I de blippiga och ack så esoteriska datakällarvalven vilar och bidar numera dessa korta och vördnadsvärda alster, som när det begav sig huserade under flik på bibliotekets hemsida med rubriken ”biblioteket rekommenderar”. Nu, i samband med en annan diskussion på bloggen, om att recensera äldre litteratur (alltså inte nyutgiven (något jag tycker vi är rätt bra på (faktiskt))), kom jag ihåg alla dessa små korta recensioner som numera inte finns tillgängliga. Vi skrev dem ju en gång i tiden för att vi verkligen ville öppna ett öga eller ett hjärta för en bok eller film eller CD som vi brann för. Mattias, som vet att söka i digitala Järfällavalv, har letat reda på några av mina gamla goda tyckanden, och det här kan väl användas som sommarläsningsrekommendationer eller höstläsningsrekommendationer eller läsanågongångiallafallförslag? Har ni läst tipsen tidigare så får ni se det som värdefulla påminnelser om hur många godbitar det smyger omkring på Järfälla bibliotek.

Jag ber sålunda att få börja med att rekommendera en bok med den vackra titeln Kartor för vilsna älskande, skriven av Nadeem Aslam. Jag fick den av min syster med uppmaningen ”Läs den, du kommer dö!”. Men det gjorde jag inte. Dog, alltså. Jag läste den och kan inte glömma den, verkligen inte.

Kartor för vilsna älskande är en episk roman som handlar om det grymma mötet mellan det moderna England och urgamla pakistanska värderingar. Bakgrunden är ett försvunnet kärlekspar. Trots att ingen med säkerhet vet var de tagit vägen, är alla övertygade om att paret råkat ut för hedersbrott, då de dragit vanära över släkten genom att bli kära. I efterdyningarna av försvinnandet rörs känslor hos de närmast berörda upp. Främst får vi följa den plågade brodern till den försvunna mannen, medan hans hustru dyker djupt i de trygga traditionerna som framkallar en illusorisk trygghet, men som samtidigt förintar kärlek och livsglädje.

Boken bjuder sådan sorg, skönhet, grymhet och berättar intensivt om hur mycket livet faktiskt är värt, att jag kom på mig själv med att sitta och svära över alla orättvisor och frustrationer som uppenbaras med bokens hjälp. Jag levde med så till den milda grad att jag gick och tänkte på den överallt, och kom på mig med att vara vred, eller sorgsen, allt på grund av boken, vid helt mystifika tillfällen. Den grep tag, lyfte upp och skakade om och jag blir mycket glad när en bok hanterar mig så vårdslöst.

Karins sommartips


Karin Melins sommartips!

Just nu läser jag: De ensamma av Håkan Nesser.
Ser fram emot att läsa i sommar: Det senaste av John Ajvide Lindqvist och Björn Ranelid och fortsättningen på Tre-serien av Kjetil Johnsen.
I sommar lyssnar jag på: Where The Light Is; John Mayer Live In Los Angeles.
Ett barndomssommarläsminne: Kulla Gulla-serien av Martha Sandwall-Bergström.
Min favoritsommarläsplats: I hängmattan på Vindö.
En bra film med sommarkänsla: Vi hade iallafall tur med vädret.
Senaste bokköp: The Host av Stephenie Meyer.
Senaste bibblolånen: Den tatuerade fjärilen av Philip Pullman.
Senaste utlästa boken: Den farliga kyssen av Kjetil Johnsen.
Så sorterar jag min bokhylla: Inte alls.
En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: Första sommaren med Twiggy av Gunilla Wolde.

måndag 28 juni 2010

Våld, mord, intriger och hat

För dig som gärna gräver djupare i en värld av våld, mord, intriger och hat öppnar sig en rad olika möjligheter i sommar.

Så inleder Kulturbutik sin annons för att locka oss till läsning i sommar. Och visst är det väl så – deckare är den typ av skönlitteratur som hånas mest av förståsigpåarna i kulturvärlden, men som lånas mest på biblioteken och finns högst upp på varenda topplista i bokbutikerna. Det är ingen nyhet.
Däremot funderar jag på hur reaktionen skulle bli om man skulle marknadsföra tv-spel på samma sätt? För nog är det väl fortfarande så att flertalet av oss föreställer sig att tv-spel är något som enbart barn och ungdomar håller på med, trots att medelåldern på spelare i Europa är 30+ och ökar? Och att alla tv-spel är våldsamma?

God of War III till PS3 är ett ypperligt exempel på när våld, mord, intriger och hat blir som allra bäst i spelform. Det är kvalitet in i minsta detalj och det är tveklöst ett av de bästa actionspelen någonsin. Det riktar sig knappast till barn.
(I Jakobsberg har vi åldersgränsen 16 år på vissa spel. Är man under 16 och ändå vill låna ett sådant vill vi att man har med sig en förälder vid utlånet.)


Carl-Michael Edenborg skrev förresten om deckargenren här. Naturligtvis väckte debattartikeln starka reaktioner när Edenborg skriver ”Deckarnas realism är en myt. Och skribenterna och förlagen jobbar hårt för att upprätthålla den.”
Måste man påpeka att tv-spelens realism är en myt? Ja, ibland måste man faktiskt det, hur märkligt det än må låta.
Och som ett litet PS hittade jag nedanstående filmklipp där Penn & Teller funderar kring spelvåld och dess påverkan på barn – i jämförelse med sport. Mycket tänkvärt.


torsdag 24 juni 2010

Same same but different

Igår lånade jag hem ett av bibblans nya tv-spel, SingStar Kent. Som 70-talist har Kent funnits i mitt medvetande sedan gruppens begynnelse och man har inte kunnat undgå att höra deras låtar om och om igen även om man inte är ett hängivet fan. Jag är inget hängivet fan, har inga skivor (eller det har man väl inte nuförtiden) men låtarna sitter där ändå någonstans i det omedvetna.

Det intressanta när jag nu ylar tillsammans med Jocke Berg är att texterna blir så tydliga. Texter som man visserligen har hört men som man inte riktigt tänkt på, texter som i sången bara blir ord utan sammanhang. Riktigt bra! Kents skivor finns också på biblioteket.

När man läser de på skärmen och själv sjunger med framträder texten på ett helt annat sätt. Särskilt gäller det engelska texter tycker jag. För mig blir det bara ord som flyger in genom ena örat och ut genom det andra. Min mans favoritband är Flaming Lips men inte förrän några sing star-låtar senare förstod varför! Underbara texter! Fler SingStar finns att låna.

Samma sak med poesi, ofta ord som inte ger mig något sammanhang, som inte säger mig någonting. Men tonsatta blir plötsligt dikter levande. Till exempel Sofia Karlssons Dan Andersson-tolkningar. Finns på skivan Svarta ballader. Numera älskar jag Dan Andersson och hans texter är så vackra!
Ett annat exempel den så populära ljudboken som kan ge en helt annat och större upplevelse av en bok!
Flera medier som samspelar kan alltså ge ökade kulturupplevelser. Börja experimentera!

Läsklumpeklumpen


Jag verkar ha hamnat i någon slags omläsningträsk. När jag ser mig omkring har jag klafsat iväg åt helt motsatt håll mot där mina principer står och vinkar. Och här går jag och läser om. Först Toni Morrison och nu råkade jag läsa om den inte helt tunna Svärdet i Stenen. Kommer jag att gå ner mig alldeles innan sommaren är höst?

När jag var ungefär femton år gammal älskade jag riddare. Klassiska kamper mot omöjliga odds. Riddare. Ivanhoe och kung Arthur. Allt läste jag, men jag hade också en klar uppfattning om hur det skulle vara. Man skulle veta vilka som var onda och vilka som var goda. Ideal, tapperhet och svärd mot övermakten. Enkelt och klart, om jag får be. Och när jag så sprang på en jättetjock, klassisk version av legenden kring riddarna kring runda bordet, jakten på Graalen och hela menyn tog jag mig an den omedelbart.

Jag blev mycket irriterad.

Riddarna var klumpiga, rätt så fåniga och väldigt vilsna. Trollkarlen Merlin totalt vimmelkantig, och dessutom levde han baklänges i tiden, så han skuttade omkring med kastspön och talade om nutiden som om den hänt för länge sedan. Hmpf! Vart tog ädelmodet, de överväldigande oddsen vägen? Visserligen slogs riddarna för en god sak, men de gjorde det inte särskilt ädelt alls. Nej, fy! Ge mig en annan bok. Jag var femton.

Jag förmodade att Svärdet i stenen av T.H. White förtjänade en andra chans. Så den fick följa med mig på min resa till Lissabon och tillbaks igen. Boken (egentligen är det fem böcker men den utgåva som Kallhäll har är i en klump) skrevs under det sena trettiotalet och handlar självklart om det medeltida England, men mellan raderna hör man tydligt och klart Europas marscherande arméer, och vad White tycker om samtida mänsklig grymhet och dumhet. Bara det gör läsningen till en intressant upplevelse. Men mer så att jag kanske kan läsa med en gnutta mer distans nu, och har andra förväntningar än när jag läste den förra gången. Hoppas jag.

I alla fall. Jag är inte förvånad. Denna gång älskade jag den. Den klumpighet, den humor, och de anakronismer som fick mig att rysa mig förra gången vaggar mig in i sommarlyckan denna gång, och när jag avslutar den fjärde av de fem böckerna (i boken) ombord på en flygbuss på väg hem hittar jag dessutom den där klumpen i magen som jag letar efter hela tiden när jag läser. Den härliga goda sorgsna läsklumpeklumpen.

Ganska trevligt att klafsa runt här i träsket. Finns här något mer som förtjänar att återupptäckas, månntro?

onsdag 23 juni 2010

Katarinas sommarläsning

Det är härligt med sommar. Då har man lite mer tid till allt (åtminstone känns det så). Listan som ska avverkas under semestern brukar vara lång. Förutom semesterresa står målning av diverse ting på programmet hemma hos mig (fönster, lekstuga m.m.) Men sommar är också tid för att läsa böcker. På campingresan kommer definitivt ett antal böcker följa med, kanske några av dem som redan tronar på mitt nattygsbord.

Sen ett drygt halvår tillbaka är jag medlem i en bokcirkel och efter vårt senaste möte har jag nu haffat boken som vi ska läsa till nästa gång. Vårt val föll på debutanten Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag har varit i valet och kvalet om jag skulle köpa eller låna. Låna visade sig inte vara så enkelt eftersom samtliga ex är utlånade och reservationskön lång. Men igår kom snabblånet in (lånetid 1 vecka) och nu blev det rivstart på min lässommar. Men efter att ha börjat läsa om Hundraåringen inser jag att jag kommer greja att läsa ut den till nästa vecka. Efter bara några sidor är jag fast.

Boken handlar om en mycket pigg 100-åring som på sin födelsedag, strax före firandet, helt sonika kliver ut genom fönstret och rymmer. Han sätter sig på en buss och åker iväg. Gamlingen råkar ut för den ena dråpligheten efter den andra och trasslar in sig i inte helt lagliga affärer. Boken är roligt skriven och jag är mycket spänd på hur det kommer gå för den gamle. Är man hundra år så har man inte så mycket att förlora. Det ska bli roligt att diskutera boken med mina bokcirkelvänner när vi träffas över en kopp te i Kungsängen i augusti.

Sen blir det i vanlig ordning några deckare också. Både Anna Janssons och Mari Jungstedts senaste kommer jag nog få samtidigt i sommar. Jag har köat länge och nu börjar det närma sig. Dessutom vill jag läsa en del nya barn- och ungdomsböcker för att förbereda mig inför höstens alla bokprat. Och som mamma ska jag självklart låna en hel del barnböcker till 2- och 5-åringen där hemma. Nu har vi verkligen tid att läsa och mysa tillsammans. Husvagn utan TV, video, och TV-spel lämnar mycket utrymme åt läsning och sällskapsspel .
Nu får gärna semestern börja.

/Katarina Forsberg

tisdag 22 juni 2010

Ett besök i Västerås!




Jag (Anna), Agneta, Cia och Marie åkte från Kallhälls bibliotek till Västerås för en vecka sedan. Självklart besökte vi Västerås Stadsbibliotek och lät oss inspireras!
















Vi tog en titt i domkyrkan och passade på att se fotoutställningar på Culturen.











Fast i tre...



Den norska författaren Kjetil Johnsens långserie Tre har gäckat mitt öga från och till under våren. Inför ett bokprat på försommaren läste jag den första boken som jag tänkte skulle vara lämplig för en sjua som skulle besöka biblioteket. Jag har inte läst allt för mycket om böckerna innan och visste egentligen inte mer än att det skulle vara en kombination av spänning- och kärleksroman i ganska lättläst form. Sedan antog jag att varje bok skulle vara ett avslutat fall. Så är det inte. Serien är en enda sammanhängande historia och inleds med det ganska brutala mordet på en ung kvinna som likt Laura Palmer flyter i land - vacker, naken och inlindad i plast. De följande böckernas historia går sedan ut på att lista ut vem av tjejerna i ett oerhört sammansvetsat tjejgäng det är som har blivit mördad, samt vem det är som har gjort det. Ganska klassiskt deckarstuk med andra ord. Att bokserien heter just TRE kommer sig av att boken inleds med ett mord, sen backas vi TRE veckor tillbaka i tiden och börjar historien med upptakten till det som komma skall.


Det jag inte hade förväntat mig var att jag skulle bli totalt uppslukad av böckerna. Det är riktigt spännande, passionerat, fascinerande och nervkittlande. Den huvudsakliga intrigen utgår från de fyra mycket olika karaktärererna i tjejgänget och deras inbördes intriger, uppgörelser och sammanslutningar. Kjetil Johsen lyckas väl med att fånga tonårens "ups and downs", den första himlastormande förälskelsen, det desperata bekräftelsebehovet och de tvära kasten mellan hopp och förtvilan, lycka och misär. Som läsare slungas man tillbaka till sin tonårstid och känslan av att allt är på liv och död - förälskelse, skolan, vänskap, ensamhet, föräldrar och lärare.

Vi möter karaktärer som en vampig lärare som bjuder ut sig till de manliga eleverna, en fosterhemsplacerad bad boy som drömmer om att våga kärlek, bästa tjejkompisarna som upptäcker att de är obönhörligt attraherade av varandra, tjejen som aldrig får bekräftelse från sina föräldrar och istället viker ut sig på nätet och drömmaren som bara vågar tråna på avstånd medan bästisen kniper alla killar. Det är kärlek, sex, lögner och ond bråd död. Hur fel kan det bli?

måndag 21 juni 2010

Vilken helg!


Nyss passerade lördag och söndag har varit en helg av total anspänning och nervkittlande dramatik. Årets helg helt enkelt!

Jaaaa! Prinsessbröllopet! ropar kanske ni? Neeeej, nej, nej! Agility-SM förstås! ropar jag.

Helgen som har gått har varit årets största tävlingshelg där Sveriges absoluta toppskikt i agilityvärlden samlats i Karlstad för att göra upp om den ärofyllda SM-titeln. Hundarna tävlar i tre olika storleksklasser - small, medium och large och det finns möjlighet att delta både individuellt och i lagklass.
Agility är en oerhört fartfylld och publikfriande sport som enkelt uttryckt går ut på att man ska lotsa sin hund runt en hinderbana på kortast möjligaste tid. Det kräver stora doser samarbete mellan hunden oss dess människa och bakom duktiga ekipage ligger oceaner av noga planerad och strukturerad träningstid.

För er som kanske inte direkt planerar för att kvala in till SM nästa år, men ändå vill få en introduktion till en av hundsportens största glädjeämnen finns massor med riktigt bra läsning på Järfälla folkbibliotek.

Störtcoola Veronica Bache som tillsammans med sin minst lika coola hund Excell tog guld på nyss nämda SM kom förra året ut med Agility: träna och tävla din hund en bok som lugnt och pedagogiskt lotsar nybörjaren in i en sport som är helt galet beroendeframkallande. Här tas så väl hinderinlärning, grundläggande handling (hur du lotsar runt hunden på banan) och banträning upp.

Andra riktigt bra agilityböcker du kan låna på bibblan är:


Har du ingen hund hemma kanske du har något annat djur att träna...

Nästa helg är det midsommar. Jag antar att flera av er kommer att dansa runt stången, binda kransar och plocka sju sorters blommor. Inte jag! Inte en chans! Jag tar båten till Gotland för att tävla agility i tre underbara, långa dagar.

onsdag 16 juni 2010

I begränsningen visar sig mästaren del 3



Nobelpristagare Doris Lessing behöver knappast någon närmare presentation. För sådär en 15 år sedan gjorde jag min första bekantskap med henne när jag av en slump började läsa Det femte barnet. Historien om det unga, nygifta paret David och Harriet som drömmer om en familj med många barn i ett stort hus på landet har fängslat åtminstone ett par generationer av läsare. Harriet och Davids önskan om en stor familj slår kvickt in och de lever i något av en idyll, om än en något pengaträngd sådan, i sitt viktorianska kråkslott till hus. Det lyckliga livet varar ända tills Harriet blir gravid med deras femte barn – en pojke som får namnet Ben. Redan som ett litet foster visar Ben sina mörka krafter och efter att han har fötts blir inget sig likt i familjen. När jag läser om boken känner jag en lätt avsmak - än tydligare än vid första läsningen - över att David och Harriet tydligen måste straffas. Straffas för att vilja vara lyckliga. Straffas för att vilja ha mer än vad normen erbjuder. Nog är de både naiva och ganska egotrippade där de lever i sin egen lilla världsfrånvända lyckobubbla, men att straffas med ett barn som Ben - det är ganska skoningslöst av vår kära Doris.

Ljudmila Ulitskaja blev jag bekant med när jag läste en kurs i rysk litteratur på det glada (nåja) 90-talet. En lågmäld och bitvis lite karg roman berättar historien om den färglösa tillika menlösa bibliotekarien Sonetjka som en dag lyfter blicken över biblioteksdisken för att låta sina ögon möta den mans som kommer att bli hennes livs kärlek. Att mannen är en lägerfånge på permission är inget som bekymrar henne nämnvärt. Äktenskapet kommer att bli en uppvisning i självuppoffring, förödmjukelse och martyrskap. För Sonetjkas del alltså. Men trots alla motgångar knegar Sonetjka tappert på med böjt huvud. Så här när jag försöker beskriva boken förstår jag att den kanske inte låter allt för lockande. Men det är en fin berättelse om ett enskilt kvinnoöde som man får följa parallellt med ett Ryssland som under 1900-talet är med om många nog så dramatiska passager.

Den norska författaren Björn Sortland kom jag i konktakt med genom en kollega när hon boktipsade om hans två senaste böcker. Boken med den underbara Springsteenrefererande titeln Alla har ett hungrigt hjärta kom att bli den första jag läste. Ina är en snäll, klok men ganska alldaglig flicka. Ina kan spelets regler. Hon vet att man lämpligen blir kär i någon som spelar i ungefär samma liga som en själv. Ändå förälskar hon sig i en overkligt vacker ung man, en man hon på förhand vet aldrig kommer att bli hennes. Och fast Ina har dessa föraningar kan hon ändå inte låta bli att tillbringa hela kvällen med honom när de möts på en fest. Inte heller kan hon låta bli att ha sex med honom när natten blir till gryning. Inte ens vetskapen om att han har en flickvän hindrar henne. Ina är som förtrollad, förhäxad, förälskad och naturligtvis även befruktad.




Av bara farten fortsatte jag med den tillika tilltalande titeln: Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn även den av Björn Sortland. Det är en berättelse som med glasklar skärpa går rätt in i hjärtat. Historien om Markus och Ingrid som båda är strax under de 20 är en passionerad och totalt uppslukande betraktelse över den första himlastormande kärleken. Men där den första kärleken ska vara fylld av drömmar, framtidsutsikter och förhoppningar skuggas Ingrid och Markus hela tiden av det ofattbara. Det ofattbara i form av döden som ständigt flåsar dem i nacken. Vad är så skört... blir en grym men samtidigt en förtrollande vacker berättelse om att hinna älska för ett helt liv när man bara har några få månader på sig.


tisdag 15 juni 2010

En sann konstnär - oavsett kön!



Jag läser Kajsas inlägg här nedan och fastnar vid det här med "oavsett kön". Graffitivärlden är konstant fascinerande i detta avseende - här bedöms man enbart efter vad man utför, inte vem som utför.
Visst har vissa mer cred än andra, men den här världen är så underjordisk att inte ens de som målar har någon vidare kännedom om vilka som egentligen döljer sig bakom målningar och signaturer. Det kan vara en kille, tjej, en svensk, en japan, en tioåring, en femtioåring, en förortsmänniska, en lantis... Det är få som vet, och oftast är det fördomar som styr. Om folk bara visste...
Etnicitet, kön, klasstillhörighet, ålder, utseende och så vidare har egentligen ingen betydelse. En kultur att jämföra med kan möjligtvis vara hackerkulturen.

En personlig favorit, och en av de främsta målarna, kallar sig MADC. Besök hemsidan här och beskåda nedanstående videoklipp.
En sann konstnär - oavsett kön!



Tidigare inlägg om graffiti här.
Böcker om otraditionella konstformer här.

måndag 14 juni 2010

En den-här-borde-alla-läsa-bok



Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2, om genusfällor och genuskrux i vardagen är en liten bok som alla verkligen borde läsa. Alla som har barn eller barnbarn, vill ha barn, jobbar med barn eller överhuvudtaget kommer i kontakt med barn, dvs de flesta. Konkreta och praktiska tips och råd om hur man ger alla barn alla möjligheter oavsett kön. Dessutom är den lättläst och har en luftig layout som gör att man som småbarnsförälder faktiskt orkar läsa.

Låna och läs redan idag!

lördag 12 juni 2010





När jag står och packar upp nya böcker och får Lisa Bjärbos nya ungdomsbok i handen tänker jag förstås på Petter och Säkerts nygamla slagdänga:


”Det är så logiskt, alla fattar utom du
du har inte en aning, du har inte en aning, aning
det är så logiskt, alla fattar utom du
du har inte en aning, att jag tänker på dig precis just nu”

Johan och Ester har varit bästa kompisar sedan de var små. Nu är de sexton år gamla och omgivningen ser dem närmast som siamesiska tvillingar då de alltid är tillsammans. De kan prata om allt som är viktigt – utom en sak. Johan kan omöjligt berätta för Ester att han är kär i henne - och har varit de senaste fyra åren. Ester har inga som helst romantiska föreställningar rörande Johan. Hon har fullt upp med att snärja skolans coola, snygga hårdrocksgitarrist vilket är ett digert jobb. Frågan är hur länge Johan är beredd att tråna efter Ester i hemlighet samtidigt som han får stå ut med att höra henne sucka lyckligt över nya pojkvänner och tålmodigt trösta henne när hon får hjärtat krossat. Naturligtvis kommer historien till en punkt när de båda får stanna upp och reflektera över vad de egentligen vill vara och betyda för varandra. Historien är inte ny – inte på något sätt. Men jag gillar sättet Lisa Bjärbo berättar sin historia på. Lågmält och finstämt låter hon Johan och Ester komma till tals i vartannat kapitel. Det är tydligt att bokens huvudsakligen rör sig kring deras inbördes relationer för de flesta karaktärerna i boken är ganska flyhänt tecknade, medan porträtten av Johan och Ester är desto mer utmejslade.
Jag har en faiblesse för just smäktande tonårsromantik och Lisa Bjärbos bok är en trevlig och inte alls oäven bekantskap som jag absolut skulle rekommendera både till de som är tonåringar till åldern och till sinnet.
Rabén & Sjögrens sida finns en helt underbar trailer till boken. Du får skrålla ner, längst ner på sidan bara...

fredag 11 juni 2010

Andres + Lokko = 1637



Tidskriften Pop var min bibel från det att jag var 17 till den lades ner 1999. Jag har fortfarande kvar alla nummer. När den senare transformerades till just Bibel – namnet på den nya tidskriften – hade mitt intresse svalnat betydligt; det pratades inte så innerligt om musik längre, utan mest om kläder och yta. Folk som brinner för sådant är ingenting att bry sig om, tyckte jag.

När jag nu håller de två tegelstenarna i min hand som utgör ett urval av Andres Lokkos texter minns jag tillbaka. Skribenterna på Pop skrev om musik på ett sätt som få bemästrade i Sverige. De skrev om musik för oss ultranördar som tar musik på allvar, som verkligen lyssnar på skivor. Det var en stor tidning som brann likt ett fanzine och chefredaktör Lokko – född och uppvuxen här i Viksjö, Järfälla kommun – ledde sina undersåtar till stordåd genom att agera ultraelitistisk kultursnobb. Jag tyckte det var lite kul med en sådan varelse.
Tidskriften Pop och fildelning är förmodligen de två största anledningarna till att jag köper så mycket skivor. Det Pop hyllade köptes av mig och att upptäcka ny och gammal musik blev en religion. Min bibel, som sagt...

Bland de 1637 sidorna ryms så mycket tyckande och tänkande att det är svårt att ta till sig allt på en gång. Lokko är riktigt usel i början av sin karriär, men redan i slutet av 1992 börjar stilisten väckas till liv. Varför? Förmodligen för att han ges utrymme. Hans långa reportage om The Cure är början på riktigt bra musikjournalistik, det vill säga så långt ifrån Metros "recensioner" man kan komma. Höjdpunkten nås kanske i texten om Wu-Tang Clan, även om Lokkos hiphopcred aldrig smällt särskilt högt. Allra mest patetiskt blir det när Lokko bestämmer sig för att "spöa skiten ur britpoppen" och drämmer till Oasis sångare Liam Gallagher i skallen. Läs Lokkos text här. Skämskudde fram.

Med tiden tyckte jag mindre och mindre om Lokkos texter. Kanske för att han blev för snobbig – och därmed väldigt förutsägbar. Mycket tomma ord. Alla låtar han skriver om är ”världens bästa låt”... Det håller inte i längden.
Samtidigt är det ganska underhållande att Lokko under hela sin karriär har hyst en smått bisarr fascination för Englands postnummer och adresser, en fascination som finns där än idag. Det är sällan man läser någon av hans nutida krönikor i Svenska Dagbladet utan att han nämner någon gata eller något område i London, där han förvisso bor... Men hur pseudoromantisk kan man egentligen bli över en liten gatstump? Ändå kanske det var detta som fascinerade mig som ung – Lokkos förmåga att göra just en liten gatstump i England fullständigt magisk.

På tidigt nittiotal snackade han om bass'n'bleep. I mitten av tvåtusentalet var det mikrohouse. I slutet, det vill säga i nutid, skriver han seriöst om politik. Vissa påstår att han har vuxit upp – något av det tråkigaste man kan göra! Det kanske är därför som jag inte läser Andres Lokkos texter längre. Eller så är det för att jag inte bryr mig om Lokko – han skriver trots allt mest om sig själv numera… Fast det har han förvisso gjort i tjugo år. Kanske är det jag som har blivit tråkig?

Nåväl, jag tackar honom för att han fick mig att upptäcka så mycket bra musik. När jag läser om hans gamla texter smittar hans entusiasm av sig igen, och innan jag vet ordet av så lyssnar jag återigen på Rides fantastiska Nowhere-album. Så bra!

onsdag 9 juni 2010

Hon vill ha... fisk!

Måste bara passa på att tipsa om en härlig barnbok efter att vulkanen Eyjafjallajökull har satt Island på kartan i flera omgångar. På Island finns det vulkaner, så mycket har vi lärt oss. Vulkaner kan få utbrott, även det vet vi. Men på Island bor det också människor, små och stora. Och vissa av dom älskar fisk, som Hildur.
Och Hildur vet exakt vad hon vill ha: FISK. Till kvällsmat. Men mamma vet också vad Hildur vill ha. Och pappa, han tror att mamma vet vad Hildur vill ha - här anar vi ett stundande dilemma.
Hildur vill ha fisk till kvällsmat.



Men, får hon det? Nej. Gång på gång, dag för dag, upprepar hon klart och allt mer högljutt vad hon vill ha. Men vad är det hon får? En fiskleksak, en maskeraddräkt i form av en fisk, kyckling till kvällsmat och pizza nästa dag. Det dröjer inte länge förrän Hildur (inte helt olikt en viss isländsk vulkan) exploderar och en gång för alla vrålar: VILL HA FISK TILL MAT!



Missförstånd. Hur ofta har man inte råkat ut för det. Visst känner man igen sig i stackars mamma som häpet frågar: ’Va? Vill du ha FISK?’
Den kvällen får hon - fisk! Och gissa hur nöjd hon blir, nu när hon blir hörd! Med fisken, med sig själv som har stått på sig och med föräldrarna som äntligen har lärt sig en viktig sak - att lyssna!
Läs för barnen och njut av att höra dom vråååååååla ordet FISK! tillsammans med Hildur!

/Eva Brünahl



tisdag 8 juni 2010

Om jämställdhet i Järfälla och Sydafrika

Vad har Kalmar, Köping, Regionbibliotek Stockholm och Sydafrika gemensamt?
Jo, alla har de hört av sig till Järfälla folkbibliotek under våren för att höra om vårt jämställdhetsarbete.


Foto: Kerstin Gerén

Allt började hösten 2006 när Helena Sköld samlade en grupp med representanter från de olika biblioteken i Järfälla. Vi gnuggades i de jämställdhetspolitiska målen, genussystemteorin och fick allt eftersom tiden gick, och projektet fortskred, upp ögonen för vad som är jämställt och vad som inte är det.

Jämställdhet betyder att män och kvinnor har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter i samhället.

Bibliotekets besökare står i fokus för vårt arbete. Hur kan bibliotekets verksamhet, service och bemötande av dig som besökare bli mer jämställt?


Foto: Kerstin Gerén

Vad handlar det om?
Jo, alla som vänder sig till biblioteket ska bli bemötta som individer. Biblioteket är en demokratisk institution och personalen bör inte bemöta dig efter något invant könsmönster. Verksamheten ska vara rättvis, dvs du ska få valuta för dina skattepengar.

Om en förälder vill låna böcker till sin dotter eller son förutsätter vi inte att flickor gillar vissa böcker och pojkar andra. Nej, vi frågar efter barnets intressen och försöker hitta rätt bok för just det barnet.


Foto: Kerstin Gerén

Hur ser det då ut på biblioteket och vad kom vi fram till? Jo, det är nästan lika många kvinnor och män, pojkar och flickor som besöker biblioteken. Männen och kvinnorna gör dock olika saker. Kvinnor har oftast ett ärende, t ex att låna böcker till barnen, en äldre släkting eller till sig själv. Hon har oftast inte tid att läsa på plats utan lånar hem. Männen är oftare på biblioteket på sin fritid. De har tid att strosa runt och välja, men även att läsa på plats. I tidnings- och tidskriftsrummen är det flest män som sitter och läser.

När det gäller bibliotekspersonalen är de flesta kvinnor. Samtliga chefer är kvinnor. De ledande politikerna, som fördelar pengarna, är dock män.


Foto: Mattias Pettersson

Vad har vi gjort sedan vi började arbeta mer medvetet med jämställdhet?
Jo, vi har ändrat vårt bemötande av besökarna så att vi nu försöker ge alla tid och hjälp utifrån vars och ens behov. Självklart gjorde vi vårt bästa även tidigare, men vi är mer uppmärksamma nu. Tidningsrummen har fått kaffeautomater i Jakobsberg och Viksjö för att locka både män och kvinnor att slå sig ner med kaffe och läsning. I höst ska vi börja med ”medieplanering”. Det innebär att vi kommer att granska våra bokinköp utifrån vad kommunmedlemmarna efterfrågar och behöver, var vi köper böcker osv.


Foto: Mattias Pettersson

Sydafrikanerna då? Jo, 28 personer i ledande ställning besökte Sverige under två veckor. Syftet med besöket var att lära mer om jämställdhetsarbetet i Sverige. Den 20 maj hade de ”kommundag” och besökte Järfälla. Hälften besökte Mjölnarens förskola och hälften Jakobsbergs bibliotek. Det som imponerade mest på dem var att alla barn bjuds in till biblioteket redan när de är sex år.

Alla förfrågningar och besöket från Sydafrika sporrar oss att ta nya tag med jämställdheten framöver.

/Kerstin Gerén

måndag 7 juni 2010

Sommarläsning

Nu har studenterna rusat iväg härifrån, medan gymnasiets ettor och tvåor har en vecka kvar. Själva studentutspringet gick av stapeln i fredags och är paradoxalt nog en av de lugnaste arbetsdagarna på året, fast utanför våra imponerande ljuddämpande glasväggar var visselkörerna och sånghjorderna bedövande. Bedövande, bedårande, euforiska… och iväg. En halvtimme efter utruset kom ett par gamla stammisar in på biblioteket, lyckliga och rödflammiga, hade oss att skriva en hälsning i studentmössorna, och vidare mot flak och framtid.

Idag syns inte mycket av studentutspringet. Lite hopsopade girlanger. På asfalten ditsprejade texter om vilka som tog studenten 2010. Lärare som pratar om att det var det bästa utspringet på flera år. Annars inget. De elever som är kvar har några inlämningar kvar och sitter klistrade vid bibliotekets bildskärmar, eller har lite böcker att återlämna, eller har inte mycket alls att göra. Ett sävligt sommartempo på skolan.

Jag gör en lista, jag. En förmiddag av mer av lugn och ro än vanligt pockar på en lista. Och vad kan jag lista annat än vad som ska åstadkommas i sommar, läsligen? Jag kommer inte göra det på vers, även om jag blev inspirerad och imponerad av Rebeckas exempel förra veckan – läs och lyd, utan prosaledes kommer min sommarläsning – med syfte att uppmana er alla och envar att förbereda egna planer för att under sommaren fylla era läsluckor och kunskapsbrunnar. Gör’t!

I sommar ska hösten förberedas medelst läsning av diverse ungdomsböcker. Vi vet på biblioteket att en av skolorna ska få författarbesök under vintern av ungdomsthrillerförfattaren Magnus Nordin, och eleverna på YTC, skolan i fråga, ska lämpligen förbereda sig på detta genom att läsa nämnda författare. Då vi inbjudits att delta i läsprojektet bör vi lämpligen läsa Magnus Nordin, vi också. Sålunda tre Magnus Nordin – som jag hört mycket gott om från såväl elever som kollegor, men aldrig själv läst. Ändring på detta med hjälp av Prinsessan och Mördaren, Skuggvarelser och Årstamördaren. Den mellersta verkar ha övernaturliga inslag, och det glädjer mig! Mer sånt.

Mer sånt? Och mer läsning för ungdomar. Och på engelska, för där har vår efterfrågan ökat avsevärt. Det verkar som fler elever gärna läser på originalspråk, och att lärarna använder bibliotekets utbud av engelska böcker mer, för vi anar en markant ökning. Men då måste vi också kunna rekommendera böcker. Jag plockar ut en kvartett ur våra hyllor. En lättläst bok om fotboll – The Fix av Sophie McKenzie, om en ung fotbollsspelare som erbjuds mutor. Den har precis kommit på svenska under titeln Riggad. Den blir en munsbit. Twisted Symmetry av Benjamin Myers, som verkar vara en ungdomsbok som blandar Matrix med Hungerspelen. Unwind av Neal Shusterman – ytterligare en ungdomsframtidsdystopi – ligger det i tiden, månntro? Och den gamle övernaturlige ungdomsförfattarräven Celia Rees, med sin till synes omslagsmässigt kusliga Soul Taker. Hoppas att den är som den ser ut!

Mer? Om! Med fotbolls-VM runt knuten blir jag den på biblioteket som får läsa fotbollsböcker, se även ovan. Men det har kommit ut en ungdomsroman med det lämpliga namnet VM-sommar av Magnus Ljunggren, som torde läsas ungefär just nu. Ungdomsläsningen avrundas med en icke-ungdomsskräckis av Amanda Hellberg. Styggelsen heter den och flera prominenta läsarbekanta har propsat på att jag bör läsa den samtidigt som jag håller i hatten. Bådar gott!

Därtill ett par efterlängtade tegelstenar, för att just fylla dessa hål i min läsmur, där vishet och insikter sipprar ur. Som mycket ung läste jag T.H. Whites Svärdet i Stenen. Men jag minns den för lite, och jag måste skrubba bort besvikelsen av Marion Zimmer Bradleys mindre bra Riddarna kring Runda Bordet-bok Avalons Dimmor. Därtill tänkte jag läsa Kärlekens Mörka Sida av Rafik Schami, en tjock episk roman om kärlek och ond bråd död kring Damaskus. Och det är allt jag vet. Men tjocka böcker gör sig utmärkt under min tänkta sommarkorkek.


fredag 4 juni 2010

Vad händer i Gaza?


Tyvärr pågår det många konflikter i världen men den längsta och bittraste måste ändå vara den mellan Israel och Palestina. Trots fredsavtal och FN-konventioner fortsätter den. Som hyfsat insatt och intresserad av omvärlden har jag försökt förstå varför men det är inte lätt, man konstaterar mer att parterna gräver ner sig djupare och djupare i skyttegravarna.

Konflikten mellan länderna är komplicerad eftersom de bakomliggande orsakerna är många: religiösa, politiska, kamp om naturresurser, andra länders inblandning - resultatet blir en utvecklingsspiral som bara kan gå nedåt.

För den som vill ha mer fakta om det här än den som massmediers nyhetsrapportering kan ge och som vill läsa något som är objektivt (så långt det går), så finns mycket att hitta på biblioteket.

Här är några lästips:

torsdag 3 juni 2010

Välkomna ut i grönskan

När solen och värmen återvänder
Drar alla iväg mot fjärran badstränder.

Få är de som vill stanna inomhus
De flesta är ute och lapar sommarljus.

På biblioteket är vi utelämnade åt vårt ensamma öde
Utan låntagare drunknar vi i detta informationsflöde!

Men vänta - vi har ju en vacker innergård
Som erbjuder den bästa själavård.

Fågelsång, solsken och blomsterprakt
Att detta är ett paradis står oemotsagt.

Så ta med en kaffe och stanna en stund
Med en Oates, en Khemiri eller varför inte en Marklund.

tisdag 1 juni 2010

Parkteatern i sommar!



Ni känner väl till Parkteatern?


Nu i Juni spelar de Jag är din flickvän nu i Galärparken. Den bygger på Liv Strömquists och Nina Hemmingssons feministiska serier.


Liv har publicerats i bl.a. DN och Galago. Hon har gett ut Einsteins fru och Hundra procent fett. Ninas serier har bl. kunnat läsas i Aftonbladet, Bang och böckerna Så jävla normal, Hjälp och Jag är din flickvän nu.
Låna gärna böckerna hos oss eller gå och se pjäsen. Varför inte både låna en bok och se föreställningen? Det är ju helt gratis!