Starka känslor på Stockholms stadsteater

Foto: Kerstin Gerén

I söndags var jag med om något magiskt. Jag såg tre Ibsenpjäser i en följd på Stockholms stadsteater. Satsningen heter ”Ibsen 2010”.

På teatern är det som bekant alltid direktsändning och under de sex timmar skådespelet pågår får vi möta det ena människoödet efter det andra. Ensemblen spelar tre pjäser med paus för kaffe och middag.

Vad är det som ständigt fängslar med Ibsen? Hans pjäser hör till de mest spelade världen över. På den utmärkta webbplatsen ibsen.net kan man se spelscheman och läsa om Ibsen och hans pjäser, forskning och priser.

Jag har länge varit fascinerad av Ibsens persongalleri och dramaturgi och de starka känslor han använder. Under kvällens Ibsenfrossa möter vi kärlek, skuld, passion, drömmar, rädsla och bottenlös sorg.

Sju skådespelare alternerar i de olika rollerna i Rosmersholm, Byggmästare Solness och Lille Eyolf. Pjäserna gavs ut 1886-1894 och visst känns en del föråldrat men det mesta är ständigt aktuellt. Kärleken till exempel. Den kan vara så nära, men snabbt vika undan. Lyckan – varför krånglar människor till livet för sig själva och andra när lyckan kunde vara här och nu? Skulden – hur lätt är det inte att anklaga sig själv och andra i stället för att försöka leva vidare? Som regissören Ole Anders Tallberg säger: ”Vad hindrar människor från att gripa sin egen lycka när den bjuds?”

Foto: Kerstin Gerén

Som alltid i ett Ibsendrama kommer någon utomstående in i handlingen och sår ett försåtligt frö som gror och så sakteliga sätter bollen i rullning. Sanningen, ofta brutal, uppenbaras.

I Rosmersholm tycks lyckan vara inom räckhåll, men… Byggmästare Solness räds ungdomen och när hon, ungdomen, knackar på dörren, är det för att få det kungarike han en gång lovade henne… Lille Eyolf står mellan sina föräldrar, lika mycket i livet som i döden…

Pjäserna spelas på svenska, nyöversatta av Mia Törnqvist som även är dramaturg. Järfälla folkbibliotek har nyligen köpt in Ibsens pjäser i två band i nyöversättning av Klas Östergren. Hans språk är så klart och vackert och understryker Ibsens aktualitet.

Foto: Kerstin Gerén

Men teater är inte bara text, det är en helhetsupplevelse. Scenografin till ”Ibsen 2010” är avskalad men uttrycksfull. Skådespelarnas kroppsspråk, röster och gester fångar rollkaraktärernas personligheter och känsloliv. Och visst blir man berörd!

Webbplatsen ibsen.net är en guldgruva. Här kan man bl a läsa att Carl David af Wirsén (inte imponerad) och Georg Brandes (imponerad) recenserade Byggmester Solness när dramat gavs ut 1892.

Orkar man se tre pjäser i rad? Ja, det gör man! Att verkligen flyta in i (fjorden) och flytta in i (den norska flaggan) Ibsens värld under en helkväll är en fantastisk upplevelse.

Så tveka inte: boka din biljett till ”Ibsen 2010” på Stockholms stadsteater. Man kan visserligen se pjäserna en och en, men varför missa denna möjlighet till helhet? Till Ibsenfrossa!
Stockholms stadsteater.

Kerstin Gerén

Parkteatern i sommar!

Ni känner väl till Parkteatern?


Nu i Juni spelar de Jag är din flickvän nu i Galärparken. Den bygger på Liv Strömquists och Nina Hemmingssons feministiska serier.


Liv har publicerats i bl.a. DN och Galago. Hon har gett ut Einsteins fru och Hundra procent fett. Ninas serier har bl. kunnat läsas i Aftonbladet, Bang och böckerna Så jävla normal, Hjälp och Jag är din flickvän nu.
Låna gärna böckerna hos oss eller gå och se pjäsen. Varför inte både låna en bok och se föreställningen? Det är ju helt gratis!

Jag är din flickvän nu

Ikväll ska jag gå på teaterföreställningen Jag är din flickvän nu, som är löst baserade på Liv Strömquists och Nina Hemmingssons underbara teckande serier. De har alltid en kritisk och feministisk pilspets som skjuts från fruktansvärt träffsäkra bågar - rakt in i hjärtat. "Jag är ju helt jävla normal - fattar du hur det känns!? Va? Va?". Samtidigt är det hutlöst roligt och riktigt riktigt elakt.

Men vad jag är nyfiken på - och en smula nervös över - är hur man egentligen överför detta geniala format till att bli något lika bra på scenen. Det går säkert jättebra, men jag vet bara inte hur de kommer att utföra detta. Jag får väl återkomma med en rapport efter utfört teaterbesök.

Annars har jag just nu en sån där extremt slö semester. Jag gör ingenting. Absolut ingenting. Förutom att läsa, promenera, sova, äta, titta på tv-serier, gå på loppis... Jag brukar vara en sån där som måste planera min semester och fylla ut varje dag med en aktivitet, men jag har insett att man kanske inte måste. Man kanske bara kan... slappna av. Det är väl egentligen det semester är till för. Antar jag. Annars hör man ju talas mycket om den så kallade "semesterstressen" - man får så mycket man måste hinna med att semestern blir värre än det vanliga arbetet. Ack - det är synd om människorna!!

Annars då? Jo, nu har jag lånat mina föräldrars hund hit till Solna. Hon ligger på min säng. Ibland tittar hon på mig, dessa stora djuptjärnsögon, ibland med en lite sovkant runt, och ibland uppfodrande (Nu - ut! Nu - sluta dator!), ibland bara milt och ljuvt.

Snart fyller jag år. Då ska jag fira i dagarna tu.

Veckans uppdrag blir dock att kolla upp vad den hära kulturfestivalen egentligen erbjuder! Och vad de erbjuder utomhus så Ester (hunden) kan följa med.

En och halv vecka kvar på semestern nu. Jag ska fortsätta att försöka göra ingenting. En blogguppenbarelse då och då kanske.

Mycket teater för lite mjölk

Igår släpptes Parkteaterns program. Det är ett av de bästa kulturevenemang vi har, tillgängligt, vackert, mysigt, somrigt och allt som oftast väldigt bra. Läser i dagens DN att kostnaden för detta motsvarar ett mjölkpaket per stockholmare och år. Väl använda skattepengar! Ännu gladare blir jag när jag kollar in programmet, för trots att parkteatern i sommar inte har någon egen produktion i år bjuds det på en hel del spännande gästspel. En del har jag redan sett, kan rekommendera å det varmaste och kommer försöka se igen, som Rikard Wolffs tangosånger och Fika med Ibo 3 (den var inte lika bra som tvåan som jag såg på Parkteatern för ett par år sedan, men klart sevärd och rolig).

Det bjuds på annat jag velat se, men inte kommit i väg på, som Carola och jag eller Lise och Gertrud. Blir nyfiken på det mesta, här blandas Sofia Karlsson och Anna Järvinen med Salong Giraff, Cullbergbaletten och lockande teaterföreställningar. För barn finns också ett spännande utbud. Spana in programmet och hitta dina favoriter. Dessutom ska spridningen av spelplatserna vara större än tidigare så att man inte ska behöva ta sig in till staden för att se teater.

Om det blir en regning sommar? Biblioteket är förstås öppet oavsett väder, om en något mindre än resten av året, sommaröppettiderna hittar på vår webbplats snart. Du kan förstås låna både Wolffs tangoskiva, Sofia Karlsson, Anna Järvinen eller varför inte läsa eller lyssna på Marguerite Duras Älskaren innan du ser föreställningen? Bibliotek är också väl använda skattepengar!

Skam inför Gud (om Gud finns)

Förra veckan var jag på teater. Tunnelbanan bar mig till Skärholmen med deras skinande nya galleria, men svänger man runt höger hörn hittar man Stadsteatern. Vi väntar i en gruvligt mysig lounge med värmande färgbelysning och kaffetermosar. Nu ska det bli av! Vi ska se Jonas Hassen Khemiris nya pjäs. Förra pjäsen Invasion! var en höjdare om utanförskap i ett så kallat ”öppet” Sverige och nu har alltså Fem gånger Gud haft premiär.

Jonas Hassen Khemiri har alltid varit en snackis på vårt bibliotek. Hälften av oss är förälskade i honom och kommentarer såsom ”Såg du Jonas på tv igår?” och ”Du hörde väl att Jonas ska spela skivor på Debaser ikväll?” går varma i lunchrummet. Jonas är Jonas vid förnamn hos oss. Därför blir det alltid en extra exalterad känsla vid hans teaterpremiärer eller boksläpp.

Det finns en speciell känsla i Jonas pjäser. I programmet till pjäsen har GullBritt Rahm, psykoterapeut, skrivit ett slags förord; om skam. Skammen som vi alla lever med men som vi översätter i kodord som att vara sårad, känna sig löjlig, hjälplös och kränkt. Khemiri tar fasta på den här känslan, denna gnagande magkänsla som styr så mycket över våra liv. Dialogerna är ibland oerhört stereotypa, dumdristiga och töntiga, ”Din mamma!” ”Jag vill bli filmstjärna!” och liknande. Men precis när jag ska hånskratta, eller skratta för att det är roligt, jag vet inte riktigt, så slår det över och blir allvarligt och töntigt åt andra hållet. Pjäsen går upp och ner i känsloläge och lämnar publiken i en slags handlingsförlamning, ska man skratta eller gråta? Om jag skrattar nu, får jag skämmas då? Khemiri leder alltså in publiken i känslan han vill förmedla, hur skammen styr oss. Skammen som en övermäktig Gud.

Och Guden då. De olika karaktärerna har olika uppfattningar om Gud. Om någon Gud ens finns. Dramaeleverna och läraren Rolf ska sätta upp en egen version av Strindbergs ”Ett drömspel”, där alla eleverna får spela upp en del om och av sig själva. I pauserna emellan sticker Rolf in det klassiska citatet ”Det är synd om människorna!”.

Jag är fascinerad. Jag är fundersam. Den har satt sig i huvudet. Khemiris texter stannar och växer och mal och bryter ner och bygger upp.

Tjechov som en gummisnodd

I gott sällskap bevistar jag Stadsteaterns maratonföreställning av Tre systrar som likt en enorm gummisnodd tänjer ut sig över nästan 3,5 timme. Vi får se en modern tolkning av Tjechovs klassiska drama där tre norrlandstjejer vill ta sin tillflykt till storstaden Stockholm - ju förr desto bättre - innan deras drömmar om Framtiden, Kärleken och Arbetet för alltid skrumpnar bort till förmån för en grå, instängd, illusionslös vardag i den lilla byn där alla tycks känna alla.

Jag är riktigt förtjust - det är kvickt, det är snyggt och det är så mycket action som Tjechov - som är något av en långsamhetens lov-mästare - faktiskt förmår att uppbringa.

Pjäser ska ju helst inte läsas utan ses i verkligheten, gestaltade av riktiga, levande skådespelare. Först då uppstår den där dynamiken mellan text, skådespelare och publik som är dramats inneboende avsikt. Men om man har texten sådär lite i bakhuvudet när man traskar iväg till föreställningen så har man den roliga möjligheten att själv kunna göra en jämförelse mellan originaltexten och teateruppsättningen. Därför brukar jag alltid se till att vara vara ordentligt inläst på storyn innan jag går på teater. Så du som har tänkt se Tre systrar på Stadsteatern, ögna gärna igenom Tjechovs text först om du inte redan har gjort det. Vi har den förstås på bibblan...