Järfälla i ord och bild

Foto: Monica Leksell

Syftet med kvällen på Hyllan, Jakobsbergs bibliotek, den 17 februari var att visa upp och berätta om all den Järfällalitteratur som producerats och fortfarande ges ut, både om det gamla och det nya, moderna Järfälla. Mycket av litteraturen och dokumentationen är lättillgänglig, annan mera svåråtkomlig.

Medverkande under kvällen var Lars Gustafsson j:r, författare till Järfällaboken och ordförande för utgivningen av Järfällaboken II, kultursekreterare Ingrid Kennerstedt Bornhall, PR-bibliotekarie Kerstin Gerén och Christer Lokind från F8 Kamratförening.

Lars Gustafsson j:r berättade om tillkomsten av och innehållet i Järfällaböckerna och om de rätt komplicerade turerna med kommunala företrädare inför både första trycket och nytrycket (2009) av Järfällaboken. Han gjorde bedömningen att böcker av Järfällaböckernas karaktär inte kommer att ges ut framöver, utan mer översiktliga presentationer, typ Järfällas Moderna Historia av Monica Boye-Möller.

Ingrid Kennerstedt Bornhall presenterade böcker om Järfällas kulturhistoriska miljöer, Kulturmiljöplan för Järfälla, Kulturstigar, Skriften om Koffsanmuseet m.fl.

Ingrid Kennerstedt Bornhall. Foto: Kerstin Gerén

Kerstin Gerén gav en orientering om moderna författare med Järfällaanknytning, bl.a. Tove Alsterdal, vars senaste roman utspelar sig i Jakobsberg, Margareta Wersäll, som skrivit om John Bauer och Ivar Lo-Johansson, Karolina Bjällerstedt Mickos som skriver fantasy och Brutus Östling, fotograf och fågelkännare. 

F8 Kamratförening visade upp flera skrifter om flyget på Barkarby.

Under kvällen presenterade Christer Lokind sin bok ”DC 3-an-kalla krigets hemlighet ”och dess anknytning till Barkarby Flygflottilj.

Kåre Andersson från Bolindermuseet visade böcker med industrihistoria. Hembygdsföreningen hade stort bokbord med reapriser.

Foto: Kerstin Gerén

Efter presentationerna blev det tillfälle till mingel med cider och godis, som biblioteket bjöd på, samt bokprat och bokinköp vid de olika stationerna med böcker.

På hembygdsmuseet fanns Roland Norén och Thea Dulz Jonsson som lockade med tipstävling om Järfälla.

Kvällen lockade drygt 70 personer. Böckerna finns att låna och/eller köpa på biblioteket.

Monica Boye-Möller

Ordförande i Järfälla hembygdsförening

-----

Läs en Järfällaförfattare

Det finns många författare som har anknytning till Järfälla. Några har vuxit upp och gått i skola här, andra bor eller arbetar inom andra yrken i kommunen. De skriver  i många olika genrer; deckare, romaner, thriller, fågelböcker, fantasy, historia och lyrik. Några exempel:

Brutus Östling, fotograf och fågelkännare, som bl a har gett ut ”Att överleva dagen” om fåglars sinnen och anpassningsförmåga och ”De krushuvade” om pelikaner. Han har haft utställning i Konsthallen och föredrag på Hyllan.

Margareta Wersäll, doktor i litteraturvetenskap. Hon skrev sin avhandling om Ivar Lo-Johansson och kampanjen för bättre äldrevård. Känd som nyhetsuppläsare i lokal-tv. Nu aktuell med boken ”Allt är en bild av mitt hjärta: konstnärsparet John Bauer och Esther Ellqvist.”

Karolina Bjällerstedt Mickos, informatör på Järfällahus. Fantasy för ungdomar och vuxna.

Pia Davidson debuterade med ”Så tuktas en svinpäls” 2013. Boken börjar på ICA i Kallhäll. Tre kvinnor bestämmer sig för att lösa sina livsproblem, med en del drastiska metoder…

Tove Alsterdals senaste deckare blev utsedd till årets bästa deckare. Den heter ”Låt mig ta din hand” och utspelar sig både i Jakobsberg och Argentina. Tove är uppvuxen i Jakobsberg. 

Natten mot valborgsmässoafton störtar Charlie Eriksson ner från en balkong på elfte våningen i Jakobsberg. Polisen avskriver dödsfallet som självmord. Charlies syster Helene har lämnat förorten. Hon har suddat ut sin bakgrund och brutit med familjen: en mamma som övergav dem, en pappa som drack och syrran som inte kunde skilja på verklighet och fantasi. Men vem var hennes syster Charlie egentligen? Tog hon verkligen livet av sig? Och vad gjorde hon i Buenos Aires fyra veckor före sin död?

Tove besökte Viksjö bibliotek den 9 mars och Jakobsbergs bibliotek den 17 mars.

Under våren arrangerar Jakobsbergs bibliotek tre författarprogram i samarbete med ABF Norra Storstockholm. Den 24 mars var Göran Hägg här och den 9 april kommer Kristina Sandberg. Observera att man behöver biljett till programmen. De kan hämtas på Jakobsbergs bibliotek.

Välkommen!

Kerstin Gerén

PR-bibliotekarie

Välkommen till Södertälje!

- Den här boken måste du läsa, den handlar om dig, det är DIN historia, sa mamma i somras och höll fram Göran Rosenbergs ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz”. Jag tittade frågande på henne. Vad har jag med Auschwitz att göra?

Först när jag tittade närmare på bokomslaget såg jag att järnvägsspåren på bilden inte leder fram till Auschwitz, som jag slarvigt hade trott, utan till Södertälje södra, min barndoms och ungdoms järnvägsstation. Hur många gånger har jag inte stått där på perrongen, väntat och frusit? Det var därifrån jag reste, det var dit jag kom hem.

Göran Rosenberg kallar Södertälje för ”Platsen”. Efter något år i Alingsås kommer hans föräldrar dit. Det är meningen att det bara ska bli ett kort uppehåll i deras liv, på vägen från Auschwitz, till ett nytt liv. Göran och hans syster Lilian föds i Södertälje, Göran redan efter ett år. ”Barnet ska göra Platsen till sin så att en ny värld ska bli möjlig för dem”, skriver Rosenberg. Då, som, nu får barnet vara nyckeln till det nya samhället. Föräldrarna lämnar inget åt slumpen. ”Ingenting ska få komma mellan Barnet och Platsen. Inga främmande ord. Inga främmande namn. Inget som kan få Barnet att förlora fotfästet för dem alla. Så när de märker att barnets första ord är på ett främmande språk tvingar de sig att tilltala Barnet på ett språk som ännu är dem främmande, och tidigt sätta det nya språkets böcker i Barnets händer, och tidigt lägga ut det nya språkets ord med hemmagjorda bokstavsbrickor på vardagsrummets golv.”
Men det är inte Barnet, Göran, som är huvudperson i boken utan fadern, David. Han får arbete som rörmontör på den stora lastbilsfabriken. Livet verkar bli bra, lugnt och tryggt, men minnena kommer ikapp honom.


Boken är personlig och bitvis mycket tung att läsa. Göran Rosenberg berättar sin fars historia på ett avskalat språk som gör allvaret kännbart. Den handlar om pappans  resa, transporten, från ghettot i Lodz till ”inlevereringen” i Auschwitz,  via slavlägret ”Firma Büssingwerke” i Braunschweig till Sverige. 1945 börjar uppsamlingslägren i Europa evakueras och den långa resan mot Södertälje påbörjas.  Varför just Sverige? Ja, det frågar sig Göran Rosenberg också. Kanske på grund av att den svenska regeringen lovade att ta emot ”ett tiotusental barn och sjuklingar” från lägren.

  

Boken bygger till stor del på material från olika arkiv. För mig är det så intressant att läsa om Södertälje innan staden blev min första plats i livet. Jag  tar fram en karta över Södertälje för att se och minnas. Mamma skickar en broschyr från 1960-talet och jag tar fram den bok mina föräldrar fick när de kom som nyinflyttade till Södertälje. Jag minns mitt första bibliotek vid gågatan, varuhuset Kringlan, det stora stadshuset, Torekällberget, skridskoskolan , badplatsen och mina första lekkamrater.


Läs Göran Rosenbergs bok för att ta del av hans familjs historia, men också för att minnas och förstå den framtidstro som präglade Södertälje och Sverige på 1950-talet. Södertälje – staden mest känd för företagen Scania och ASTRA men även för stor  invandring av människor från hela världen, då som nu.
I somras fick Göran Rosenberg S:ta Ragnhildmedaljen från Södertälje kommun för sin bok.

/Kerstin Gerén

Läs här vad Eva Brünahl skrev om samma bok för ungefär ett år sedan.

Vilken träningstyp är du?

Anna Iwarsson, f.d. generalsekreterare för Friskis&Svettis besökte Jakobsbergs bibliotek förra tisdagen. Hon pratade bland annat om olika träningstyper. Med träningstyp menar hon hur du är som person och hur du förhåller dig till idrott och träning. Kanske känner du igen dig?

1. Elit. De som tränar och tävlar på elitnivå, dvs har idrott som yrke.
2. Livsstil. De som har vuxit upp med träning som något naturligt och självklart. De har träning som livsstil, men pratar inte så mycket om den. De följer säsongerna och varierar sin träning efter årstiderna.
3. Elitmotionär. De som vill äta, sova och träna som eliten trots att de har vanliga/andra yrken. De anmäler sig till och deltar i olika lopp och tävlingar, de bloggar, twittar osv om idrotten och utrustningen. Målet är att bli peppad och få bekräftelse på sina prestationer.
4. Skulle vilja. De som gärna skulle vilja träna. De pratar om det, de läser om träning, men det blir aldrig av. De ser mycket sport på tv men utövar den aldrig själv.
5. De inaktiva. De som är helt ointresserade av idrott och träning. De har aldrig provat och känner ett starkt motstånd.

I dag tisdag 19/3 medverkar Anna Iwarsson i radioprogrammet Kropp&Själ i Sveriges Radios P1. Lyssna gärna! Här är länken till programmet.

Biblioteket har mängder av böcker om träning. Länk till bibliotekskatalogen och våra böcker om idrott, tränings-dvd  med mera här hittar du här. Du kan reservera dem direkt här på webben!

/Kerstin Gerén

Thorbjörn Egner 100 år!

Igår på det magiska datumet 121212 var det 100 år sedan den norske barnboksförfattaren, tecknaren och visdiktaren Thorbjørn Egner föddes (han dog 1990). Han är mest känd för sina böcker om Karius och Baktus, Klas Klättermus samt Folk och rövare i Kamomilla stad.

Inför jubileet lyssnar jag på skivan med Folk och rövare i Kamomilla stad. Ett kärt återhörande även om det är andra röster nu än då jag var barn. Då var ofta en visa ur Klas Klättermus eller Folk och rövare i Kamomilla stad "dagens barnvisa" på radio. Mamma ropade att jag skulle komma och lyssna. För översättningen av visorna stod bl a Ulf Peder Olrog  (1919-1972) och nog känns hans stil igen.

Kanske kan man jämföra Kamomilla med Midsomer? En halvsovande stad/by där alla känner alla? Inga mord i Kamomilla dock. Där kapar de tre rövarna spårvagnen och rövar bort fröken tant Sofia. De tröttnar snabbt på henne och hennes tjat och rövar helt sonika hem henne igen. Lite (barn)uppfostran av läsaren/rövarna ingår förstås. Man ska vara snäll och artig, hel och ren, förmanar tant Sofia.

Sjungs visorna numera? Ingen aning, faktiskt. Mången jubilar har fått höra "Visan till Bamsefar" med ny text till sin 50-årsdag. En sång som är högaktuell är "Grönsaksätarsången", en hyllning till vegetarisk kost, som börjar så här "Den som jämt har kött till mat och skinkor hela dagen, han blir så däst och trött och lat och väldigt tjock om magen", fast Emma och jag minns texten så här "...äter sina vänner...får så fula tänder." Kanske finns det flera verser? Gemensamt för rövarboken och boken om Klas Klättermus är de regler för hur man ska umgås som sagofigurerna tar fram.

I Klas Klättermus enas djuren om att:
1. Alla djuren i skogen ska vara vänner.
2. Ingen får lov att äta upp varandra.
3.Den som är lat och inte skaffar sig mat får inte ta mat från andra.

Norge firar stort med utställningar, barnteatrar, sagostunder m.m. Det finns en fin utställning som man kan ta del av på webben. Även om böckerna är slitna numera kan du fortfarande låna dem på biblioteket. Och var du i Jakobsberg i går kunde du få höra en och annan visa!

/Kerstin Gerén

Tre starka barndomsskildringar

Barndom av Jan Myrdal, född 1927. Man kan tycka mycket om Jan Myrdal, men berätta kan han. Här följer vi med till hans barndoms Mariefred. Son till kända föräldrar, Gunnar och Alva Myrdal, vistas han mycket hos sina farföräldrar. Han lämnas ensam på många sätt och utsätts för olika uppfostringsexperiment, allt i tidens anda. Har du möjlighet så låna ljudböckerna där Jan Myrdal själv läser. Fortsättes av En annan värld och Tolv på det trettonde. Jag minns den sommar jag hade lyckan att arbeta i Mariefreds bokhandel. Den legendariska bokhandlaren Britt Schölin fyllde 70 år, Gripsholms slott firade 450 år och Jan Myrdal fyllde 60. När Jan Myrdal besökte bokhandeln tog han ingen notis om mig utan stegade in till chefen på kontoret för att beställa de böcker han behövde. Det här var långt innan man började beställa sina böcker från Adlibris... Se även mitt facebook-inlägg om detta.

Barbro Lindgren, född 1937, har kanske skrivit de bästa skildringarna av att vara barn/flicka: Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner. Jag minns att jag så väl kände igen mig i dessa böcker, som var rykande färska när jag var liten. Talande nog står de på hyllan för böcker om "svårt och sorgligt" i biblioteket. Finns nu i maffig samlingsvolym. Barbro Lindgren har skrivit om sin egen barndom i Nyckeln till min barndom. Nu fyller hon 75 år. Stor födelsedagsintervju i SvD i  lördags.

Till sist en (eller tre) ryska klassiker. Min barndom av Maksim Gorkij, född 1868. Fortsättes av Ute i världen och Mina universitet. Johannes Edfelt skriver i sitt förord till Min barndom:

"Där finns också allt det bästa hos Gorkij: hans underbara förmåga att ge verklighetsillusion, hans friska natursinne, som perfekt inregistrerar alla intryck, hans mänsklighet och humor, triumferande i det oförlikneliga porträttet av mormodern, en eländig barndoms goda fe."

/Kerstin

Kerstins sommarläsning

Läser just nu: Tant Julia och författaren av Maria Vargas Llosa och Hennes mjukaste röst av Bengt Ohlsson
Läser i sommar: Siri av Lena Einhorn och Skumtimmen av Johan Theorin
Lyssnar på just nu: Med ögon känsliga för grönt av Barbro Hörberg
Lyssnar på i sommar: Letras ao Brasil och Live at the Palladium med Miriam Aida
Tittar på i sommar: Deckare på tv, om det regnar
Bästa platsen att läsa på i sommar: Under rönnen
Ett sommar lovsminne: Att läsa om favoritböckerna varje sommar... Gärna en lång serie som Anne på Grönkulla.
Så här får jag oftast boktips: Av biblioteksbesökarna och goda vänner
Det bästa med att jobba på bibliotek är: Våra trevliga besökare:-))!!!!!

/Kerstin Géren

Favoritdikt

Kerstin tipsar om en kärleksdikt av Maria Wine, svårmodets och innerlighetens mästarinna:

Min älskade är min längtan
min längtan är min älskade

Min älskade kan inte rå för att han inte kan fånga
fåglarna åt mig
fåglarna som ska ge
mig skrattets höjd
och glädjens djup

Min längtan är besviken
min älskade är besviken
på min längtan

----

Mon amoureux tu es mon désir
mon désir tu es mon amoureux

Ce n`est pas de sa faute - à mon amoureux -
s´il ne peut
me capturer les oiseaux
qui me donneront
la force de mon rire
la profondeur de ma joie

Mon désir est déçu

mon amoureux est déçu
par mon désir

Maria Wine

Ur Den dagliga kärleken : L´amour au jour le jour med teckningar av
Cornelius van Beverloo

Internationella Alzheimerdagen

I onsdags bjöd nystartade Järfälla demensförening (PDF) in till information, föreläsningar och frågestund om olika demenssjukdomar på Jakobsbergs bibliotek. Över hela världen uppmärksammades att det var den internationella Alzheimerdagen.

Mari-Anne Lundin, sekreterare i Järfälla demensförening, hälsar välkommen.

För dig som inte kunde delta i onsdags låter vi böcker och annan information ligga framme på biblioteket till och med onsdag denna vecka.

Vad är demens? Enkelt kan man säga att nervceller i hjärnan dör och ger symtom som minnesförlust, försämrad allmänfunktion och förändrat beteende. Det finns ingen bot, men en del bromsande mediciner, som hjälper vid Alzheimer. Alzheimer är en av flera olika demenssjukdomar. Demens är vanligare ju äldre man är.

Elisabeth Löfvenborg, överläkare på minnesmottagningen på Jakobsbergs sjukhus, berättade hur en minnesutredning går till. Förutom en mängd undersökningar och prover intervjuas patienten om sitt liv för att läkaren ska kunna bedöma hur vardagen försämras av demensen. Väntetiden på utredning är ca två månader och man behöver remiss från sin husläkare.

Kommunen erbjuder hjälp i form av hemtjänst, färdtjänst och, så småningom, särskilt boende. Det finns även hjälp och stöd för anhöriga. Malin Rydén berättade om ACTION, ett datastöd med bildtelefon, information och träningsprogram.

Malin Rydén, Järfälla kommun, berättar om ACTION.

Sirkka-Lisa Ekman, professor emerita, vid Karolinska institutet berättade om sin forskning om omvårdnad av patienter med demens. Centralt är att omvårdnad är en relation, dvs hur en uppgift ska utföras. Ömsesidig respekt mellan vårdare och personal är viktigt. Till exempel återgår de flesta tvåspråkiga patienter alltmer till sitt modersmål, sitt första språk, i samma takt som demensen tilltar. Att ta hänyn till kultur och religion är också viktigt.

Att vårda demenssjuka är krävande på många sätt. Forskning har till exempel visat att demenssjuka inte kan uttrycka smärta. Här måste personalen vara uppmärksam för att kunna lindra den på bästa sätt.
 

Inga-Britt Hagman och Elisabeth Löfvenborg på Jakobsbergs sjukhus, Anki Blomqvist ordförande Järfälla demensförening och professor Sirkka-Liisa Ekman.

Om du vill läsa om demens kan jag rekommendera boken Alzheimer utgiven av Karolinska institutet. Forskare, bl a Sirkka-Liisa Ekman skriver enkelt om demens. Jag vill även tipsa om Sara Natt och Dags bok Att vara anhörig.

Länktips:
Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg om demenspatienter
Järfälla kommuns omsorg och stöd
Information om Boken kommer och PROSIT på Järfälla bibliotek
Böcker om demens på Järfälla bibliotek

Text och foto: Kerstin Gerén

Kerstins sommarläsning

Just nu läser jag Love Derwingers bok "God natt". Den reser med mig på pendeltåget och jag läser ett avsnitt per resa, så korta är texterna. Derwinger reflekterar över livet och över att vara pianist. Ibland intressant, ibland bara dråpligt.

Jag har länge väntat på Martin Ingvars bok "Hjärnkoll på maten", en uppföljare till "Hjärnkoll på vikten". Båda böckerna är ständigt efterfrågade på biblioteket. Ser fram emot att lära mig om vilken mat som är bra för hjärnan, hur man undviker att bli "sugen" på onyttigheter och kanske få mig några andra klokheter till livs.

Just nu fotograferar jag enbart med mig mobil. Undrade om det fanns något skrivet om mobilkamera och, javisst, barnavdelningen har en bok som heter "Crazy camera". Den utlovar roliga bilder med din digitalkamera eller mobiltelefon. Jag hoppas att biblioteket köper in den den bok som bl a Fotografiska gör reklam för, Iphonography (Bara titeln!), så att vi har någon som vänder sig till vuxna. Boken är slutsåld just nu, meddelar museet...

På jobbet använder jag flera sociala medier. I boken "Sociala medier - En lathund" lovar författarna att gå igenom grunderna i Facebook, LinkedIn, Twitter, bloggar mm. Och ja, det är en jättebra steg-för-steg-grundbok. Precis en sådan jag önskar att jag haft när jag började. Den ser dock väldigt skolboksaktig (Läs: Tråkig) ut med enbart svartvita illustrationer, men är lätt att använda även som uppslagsbok tack vare bra innehållsförteckning.

Romaner då? Jo, jag tar med mig "Kärlekens geografi" av Nina Bouraoui, en bok som Eva S. berättade om på vårens sista Bok & Fika. Den är tunn, men verkar rymma mycket...

Men om det regnar och blåser surt? Och om jag vägrar att ge mig ut? Då kanske jag ger mig i kast med att virka ett litet amigurumidjur, varför inte en elefant?

Till sist två lättsamma böcker: Den australiensiska romanen "Lovesong" av Alex Miller och "Paulúns GI-frukost" med förföriska bilder.

I mitt sommarviste väntar några gamla godingar som är väl värda att läsa om. Och det viktigaste, förstås, när man har semester; gott om tid för dagstidningar. Under sommaren läser jag både Falu-Kuriren och Svenska Dagbladet.

Tar böckerna slut blir det ett besök i ortens trevliga bokhandel eller på biblioteket, ja, det blir det förstås oavsett om bokhögen börjar minska.

Annars då? Jo, radions P1 morgon, middag och kväll varvat med lite lokala nyheter och evenemangstips. På tv någon deckare i sommarnatten.

Spel? Kommer systerdöttrarna blir det badminton, krocket och/eller MixMax - vi tröttnar aldrig! Oj, ser att vi alla passerat "rekommenderad ålder" :)!!

Trevlig lässommar önskar Kerstin.

Mäster skräddare eller var är skorna?

Känner mig som den lille herr´n i sagan Mäster skräddare. Tänk om det inte ens blir en tumme till slut?! Mina supertoppenfloorwalkingskor gick sönder efter endast två månader - lämnade in dem i skoaffären (en butik nära mig) förra veckan och de skulle vara klara senast i fredags. Icke. Inte ens inlämnade till skomakaren.

Kunde jag få ett nytt par? Javisst, om de nu bara hade haft ett..! Chefen lovade "ta tag" i frågan och hoppades att jag litade på det. Lovade att jag kunde få dem som igår eftermiddag men nyss, när jag besökte skoaffären, fanns endast den friska skon där. Den sjuka kvar hos skomakaren. Tänkte just börja morra när expediten sa: Jag kan komma upp med dem, du jobbar väl på biblioteket? Ja, jag jobbar där ikväll och ser fram emot leverans av mina favoritdojor, kanske på silverbricka?!


Och ja, redan en timma före mitt kvällspass levererades skorna till mig på biblioteket.
Ja, se det var en riktig historia!

/Kerstin

Stjärnorna på slottet på Görvälns slott!

Foto: Mattias Pettersson

Görvälns slott i Järfälla blir spelplats för Sveriges Televisions serie Stjärnorna på slottet som sänds julen 2011, enligt Mynewsdesk den 26 maj.

Skådespelarna Johan Rabaeus, Johan Rheborg, Kim Anderzon, sångerskan Louise Hoffsten och artisten Christer Lindarw blir de nya "Stjärnorna på slottet".

Görvälns slott var så sent som 2003 inspelningsplats för filmen Ondskan, baserad på Jan Guillous självbiografiska bok med samma namn.

I boken kallas internatskolan Stjärnsberg, men hette i verkligheten Solbacka. Skolan, som ligger i Stjärnhov, i Gnesta kommun, var i drift fram till 1973 då landstinget Sörmland köpte skolan. Solbacka läroverk blev Solbacka Sport & konferens och är än idag konferenshotell.

Görvälns slott ägs av Järfälla kommun och arrenderas ut till Maria och Johan Eklund som driver slottet som hotell- och konferensanläggning.

Slottet har en vacker och intressant park och just nu pågår sommarens skulpturutställning med verk av Eva Lange. Slottet ligger i Görvälns naturreservat och är en omtyckt oas för Järfällaborna och andra besökare året runt.

La Linda av Eva Lange.
Foto: Kerstin Gerén

Eva och Kerstin i Skvallerspegel av Lars Hoflin och Lars Möller.
Foto: Kerstin Gerén

/Kerstin Gerén

Mer Murakami

Så har jag sett filmen Norwegian wood som troget följer Haruki Murakamis roman med samma namn. Tycker jag att boken var bättre bara för att jag är bibliotekarie? Kanske. Kanske har det gått för kort tid från det jag läste boken till filmvisningen? Filmen är BRA, huvudpersonerna mycket bra och naturscenerierna just så fantastiska som jag har föreställt mig. Även om filmen är (väl) lång, drygt två timmar, får regissören Tran Anh Hung inte fram karaktärernas komplexitet så skickligt som Murakami. Bokens sorgsna dis saknas... Och slutet är onödigt långt. Men visst är filmen sevärd av många skäl, inte minst för 60- och 70-talsmiljöerna. Min biokompis läser nu Murakamis "Sputnikälskling" och själv har jag just lånat "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning". Helt fantastisk, enligt många. Nu läser jag Yoko Ogawas "En gåtfull vänskap" om vänskapen mellan en matematikprofessor, hans hushållerska och hennes son. Lovar gott!

Just nu är verkligheten i Japan minst sagt dramatisk och oroväckande. Att min körledare är från Japan gör katastrofen mer påtaglig. Jag tänker också på de två brevvänner jag en gång hade i Japan, Keiko och Kumiko. Hur har de det nu?

Ett sätt att hjälpa Japan är att gå på välgörenhetskonserten "Pray for Japan" i morgon kväll. Det är pianisten Asuka Nakamura som är initiativtagare. Hon och många andra musiker deltar och biljettintäkterna går via Röda korset till Japan. Från Järfälla deltar Mio Nishigaki, organist i S:t Lukas kyrka. Asuka Nakamura spelar ofta i S:t Lukas kyrka - härnäst vid en lunchkonsert tisdag 19 april kl. 12.15. Mio Nishigaki deltar också då och sånger ur Bachs passioner står på programmet.

Länk till Pray for Japan: http://www.musikmuseet.se/kalendarium/index.php?l=sv (mer info under "Konsert för Japan 29 mars".)

/Kerstin Gerén

Bok & Fika 16 mars

Från filmen Norwegian Wood

Flera av mina kollegor har pratat lyriskt om Haruki Murakamis böcker och jag har länge tänkt läsa honom. Visst blir man nyfiken på titlar som ”Fågeln som vrider upp världen”, ”Sputnikälskling” och ”Kafka på stranden”?

När boken ”Norwegian wood” kom åter till Kallhälls bibliotek och Elisabet sa att det var en av de bästa böcker hon har läst lånade jag hem den.

Och ja, boken är bra. I själva verket är den UNDERBAR. Romanen är en vemodig, sorglig och innerlig kärlekshistoria från 1960-talets Japan. I centrum står den 20-årige Toru som studerar drama vid universitetet i Tokyo. Han umgås mycket med sin bästa vän Kizuki och dennes flickvän Naoko. Redan i början av berättelsen tar Kizuki sitt liv. Kvar står Naoko och Toru, drabbade av sorgen och saknaden på olika sätt.

Naokos och Torus kärlek till varandra börjar trevande. De tar långa och sorgsna promenader, ofta går de inte ens bredvid varandra. De pratar inte mycket. Naoko är en mycket stillsam och inåtvänd flicka. Vänskapen fördjupas men är det kärlek? Naoko är dock inte frisk. Allvarligt psykisk sjuk hamnar hon på ett vårdhem långt från Toru. Varje söndag skriver Toru långa brev till henne, han väntar och längtar, ett par gånger hälsar han på henne.

På vårdhemmet delar Naoko lägenhet med Reiko och det är hon som spelar Beatleslåten ”Norwegian wood” på gitarr. Toru talar mycket med henne och undrar hur han på bästa sätt kan hjälpa Naoko att bli frisk. Naoko verkar bli bättre och Toru börjar så smått planera för att de ska flytta ihop. Mitt i allt detta träffar Toru Midori, en flicka som är Naokos raka motsats. Hon är full av energi och aptit på livet. Triangeldramat är ett faktum.

Murakami skriver en lågmäld prosa. Under läsningen lär man verkligen känna de olika personerna. Kärleken går som en röd tråd genom boken och det är fint att få uppleva hur olika den kan vara. Så lätt, så vacker och så svår.

Boken kommer snart (alldeles strax) som film!
Inom kort kommer även de två första delarna (av tre) av Murakamis ”1Q84” på svenska.

Kerstin bokpratar. Foto: Eva Sturk

Hjördis, Kerstin och Gun-Britt på Bok & Fika foto: Kerstin Gerén

Vid förra Bok & Fika:t (den 16 februari) pratade Robin om Haruki Murakamis bok ”Vad jag pratar om när jag pratar om löpning”. Murakami är nämligen en hängiven löpare. Ja, han säger i intervjuer att löpningen är lika viktig för honom som skrivandet. För honom är löpningen inte bara motion utan meditation. Han vill inte bara komma in i andra andningen, utan den tredje…

En annan författare som fascineras av idrott, prestation och uthållighet är Sverker Sörlin. Han är själv en löpare och skidåkare på elitnivå.

Efter det norska skidlandslagets stora framgångar med många guldmedaljer (inte minst nyss i VM i Holmenkollen) kan han inte släppa frågan: Vad är det som gör norrmännen så bra? Varför är Marit Björgen och Petter Northug bäst i världen?

Kroppens geni är en blandning av skidhistorisk essä, självbiografi om Sörlins egen idrottskarriär och intressant inblick i hur skideliten tränar.

Eftersom jag själv älskar skidåkning (fick mina första skidor när jag var fyra) var det extra intressant att läsa boken. Skidåkning är extremt konditionskrävande men mycket är även teknik.

Sörlin, professor i miljörätt på Kungliga Tekniska högskolan, får tillstånd att följa det norska herr- och damlandslaget under flera träningsläger. De tränar MYCKET och LÄNGE, grunden är vad Sörlin kallar ”mängdträning”. Sörlin hänger med på många av träningspassen och mot slutet av boken tävlar han med Petter Northug..!!

Boken är intressant, men Sörlin är lite väl spretig och pratig. Boken hade kunnat koncentreras rejält.

Författarbesök med Katarina Kieri foto: Kerstin Gerén

I tisdags hade Jakobsbergs bibliotek besök av författaren Katarina Kieri. Hon har vuxit upp i Luleå men hennes föräldrar är från Tornedalen och talar meänkieli. I boken ”Morbror Knuts sorgsna leende” skildrar Kieri det utanförskap och de tragedier det innebar när skolbarnen förbjöds att tala sitt modersmål finska i skolan. De berövades möjligheten att tala med och förstå sina föräldrar och syskon. De lärde sig aldrig att skriva finska. Katarina Kieri berättade bl a att hon ALDRIG kunde tala med sin mormor… Flera i publiken vittnade om liknande erfarenheter.

I serien ”Sveriges nationalatlas” har turen nu kommit till ”Språken i Sverige” och där finns mycket intressant att läsa, bl a om de fem officiella minoritetsspråk som finns i Sverige – meänkieli är ett.

Visste du att den första svenska ordboken var latinsk-svensk och gavs ut 1640? Eller var i Sverige potatis kallades jordäpple? Att gräbba, däka, tös och kulla är varianter av ordet flicka?

Sveriges nationalatlas ges ut av Kungliga vitterhets- och antikvitetsakademien. ”Språken i Sverige” berättar bl a om ortnamn, gatunamn och namn på slott och herresäten. Flera svenska dialekter beskrivs och till boken hör en cd med prov på tio olika dialekter.

Nästa Bok & Fika är på Världsbokdagen onsdag 13 april kl. 14.30 i musikavdelningen på Jakobsbergs bibliotek. Välkommen då!

/Kerstin Gerén

Ett bokmärke från 1930-talet

Igår kom en dam in på biblioteket och bad mig ta fram något, som hon gärna ville visa, ur ryggsäcken. I en plastficka med en kartongskiva som stöd låg Stockholms stadsbiblioteks bokmärke från 1930-talet.

Texten på bokmärket är skriven på rim och påminner om att man ska vara varsam med de böcker man lånar.

Efter 50 år (hon talade om att hon fyllt 85) kunde hon fortfarande regelramsan utantill. Varför? Jo, som barn fick man låna en "rolig" bok och två andra på biblioteket. Kunde man ramsan utantill fick man låna TVÅ roliga böcker!

Ja, vad säger ni? Nog kan reglerna få gälla på biblioteket än idag?!

/Kerstin Gerén
(Klicka på bilden för att förstora)

Jussi Björling 100 år

Den 2 februari skulle tenoren Jussi Björling ha fyllt 100 år. Järfälla folkbibliotek firar med att ta fram böcker om och skivinspelningar med honom. I Jakobsberg spelar vi även skivor så du får höra honom sjunga!

Sveriges Radio uppmärksammar jubilaren med en temavecka och har samlat alla sina inspelningar och intervjuer med honom på en särskild sida: klicka här!

Jussi Björling var född i Borlänge och där finns Jussi Björlingmuséet, som har skickat den fina bilden ovan.

Böcker och musik av Jussi Björling hittar du här.

/Kerstin Gerén

Pippi på Astrid eller om Astrid Lindgrens fågelbok

En man av utländsk härkomst skrev in sig på biblioteket och fick sitt bibliotekskort av mig.

Mannen: Jag vill låna en bok för lästräning, en av Astrid Lindgren.

Jag visade först bilderböckerna.

Mannen: Nej, de är för lätta. Jag vill låna boken om fågeln!
Jag: Fågeln?
Mannen: Ja, det är en pappa på en ö...
Jag (tänker långsamt): Pappa på ö... Efraim Långstrump?
Mannen: ...och tre pojkar!
Jag: Kommer bara på böcker om flickor...
Mannen: Och en stor hund och en FLICKA!
Jag: Jaså, Tjorven!

Vi spanar båda ivrigt i Astrid Lindgren-hyllan och plötsligt får mannen syn på boken: "Vi på SaltKRÅKAN".

Mannen: Ja, FÅGELN!

Starka känslor på Stockholms stadsteater

Foto: Kerstin Gerén

I söndags var jag med om något magiskt. Jag såg tre Ibsenpjäser i en följd på Stockholms stadsteater. Satsningen heter ”Ibsen 2010”.

På teatern är det som bekant alltid direktsändning och under de sex timmar skådespelet pågår får vi möta det ena människoödet efter det andra. Ensemblen spelar tre pjäser med paus för kaffe och middag.

Vad är det som ständigt fängslar med Ibsen? Hans pjäser hör till de mest spelade världen över. På den utmärkta webbplatsen ibsen.net kan man se spelscheman och läsa om Ibsen och hans pjäser, forskning och priser.

Jag har länge varit fascinerad av Ibsens persongalleri och dramaturgi och de starka känslor han använder. Under kvällens Ibsenfrossa möter vi kärlek, skuld, passion, drömmar, rädsla och bottenlös sorg.

Sju skådespelare alternerar i de olika rollerna i Rosmersholm, Byggmästare Solness och Lille Eyolf. Pjäserna gavs ut 1886-1894 och visst känns en del föråldrat men det mesta är ständigt aktuellt. Kärleken till exempel. Den kan vara så nära, men snabbt vika undan. Lyckan – varför krånglar människor till livet för sig själva och andra när lyckan kunde vara här och nu? Skulden – hur lätt är det inte att anklaga sig själv och andra i stället för att försöka leva vidare? Som regissören Ole Anders Tallberg säger: ”Vad hindrar människor från att gripa sin egen lycka när den bjuds?”

Foto: Kerstin Gerén

Som alltid i ett Ibsendrama kommer någon utomstående in i handlingen och sår ett försåtligt frö som gror och så sakteliga sätter bollen i rullning. Sanningen, ofta brutal, uppenbaras.

I Rosmersholm tycks lyckan vara inom räckhåll, men… Byggmästare Solness räds ungdomen och när hon, ungdomen, knackar på dörren, är det för att få det kungarike han en gång lovade henne… Lille Eyolf står mellan sina föräldrar, lika mycket i livet som i döden…

Pjäserna spelas på svenska, nyöversatta av Mia Törnqvist som även är dramaturg. Järfälla folkbibliotek har nyligen köpt in Ibsens pjäser i två band i nyöversättning av Klas Östergren. Hans språk är så klart och vackert och understryker Ibsens aktualitet.

Foto: Kerstin Gerén

Men teater är inte bara text, det är en helhetsupplevelse. Scenografin till ”Ibsen 2010” är avskalad men uttrycksfull. Skådespelarnas kroppsspråk, röster och gester fångar rollkaraktärernas personligheter och känsloliv. Och visst blir man berörd!

Webbplatsen ibsen.net är en guldgruva. Här kan man bl a läsa att Carl David af Wirsén (inte imponerad) och Georg Brandes (imponerad) recenserade Byggmester Solness när dramat gavs ut 1892.

Orkar man se tre pjäser i rad? Ja, det gör man! Att verkligen flyta in i (fjorden) och flytta in i (den norska flaggan) Ibsens värld under en helkväll är en fantastisk upplevelse.

Så tveka inte: boka din biljett till ”Ibsen 2010” på Stockholms stadsteater. Man kan visserligen se pjäserna en och en, men varför missa denna möjlighet till helhet? Till Ibsenfrossa!
Stockholms stadsteater.

Kerstin Gerén

Om jämställdhet i Järfälla och Sydafrika

Vad har Kalmar, Köping, Regionbibliotek Stockholm och Sydafrika gemensamt?
Jo, alla har de hört av sig till Järfälla folkbibliotek under våren för att höra om vårt jämställdhetsarbete.


Foto: Kerstin Gerén

Allt började hösten 2006 när Helena Sköld samlade en grupp med representanter från de olika biblioteken i Järfälla. Vi gnuggades i de jämställdhetspolitiska målen, genussystemteorin och fick allt eftersom tiden gick, och projektet fortskred, upp ögonen för vad som är jämställt och vad som inte är det.

Jämställdhet betyder att män och kvinnor har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter i samhället.

Bibliotekets besökare står i fokus för vårt arbete. Hur kan bibliotekets verksamhet, service och bemötande av dig som besökare bli mer jämställt?


Foto: Kerstin Gerén

Vad handlar det om?
Jo, alla som vänder sig till biblioteket ska bli bemötta som individer. Biblioteket är en demokratisk institution och personalen bör inte bemöta dig efter något invant könsmönster. Verksamheten ska vara rättvis, dvs du ska få valuta för dina skattepengar.

Om en förälder vill låna böcker till sin dotter eller son förutsätter vi inte att flickor gillar vissa böcker och pojkar andra. Nej, vi frågar efter barnets intressen och försöker hitta rätt bok för just det barnet.


Foto: Kerstin Gerén

Hur ser det då ut på biblioteket och vad kom vi fram till? Jo, det är nästan lika många kvinnor och män, pojkar och flickor som besöker biblioteken. Männen och kvinnorna gör dock olika saker. Kvinnor har oftast ett ärende, t ex att låna böcker till barnen, en äldre släkting eller till sig själv. Hon har oftast inte tid att läsa på plats utan lånar hem. Männen är oftare på biblioteket på sin fritid. De har tid att strosa runt och välja, men även att läsa på plats. I tidnings- och tidskriftsrummen är det flest män som sitter och läser.

När det gäller bibliotekspersonalen är de flesta kvinnor. Samtliga chefer är kvinnor. De ledande politikerna, som fördelar pengarna, är dock män.


Foto: Mattias Pettersson

Vad har vi gjort sedan vi började arbeta mer medvetet med jämställdhet?
Jo, vi har ändrat vårt bemötande av besökarna så att vi nu försöker ge alla tid och hjälp utifrån vars och ens behov. Självklart gjorde vi vårt bästa även tidigare, men vi är mer uppmärksamma nu. Tidningsrummen har fått kaffeautomater i Jakobsberg och Viksjö för att locka både män och kvinnor att slå sig ner med kaffe och läsning. I höst ska vi börja med ”medieplanering”. Det innebär att vi kommer att granska våra bokinköp utifrån vad kommunmedlemmarna efterfrågar och behöver, var vi köper böcker osv.


Foto: Mattias Pettersson

Sydafrikanerna då? Jo, 28 personer i ledande ställning besökte Sverige under två veckor. Syftet med besöket var att lära mer om jämställdhetsarbetet i Sverige. Den 20 maj hade de ”kommundag” och besökte Järfälla. Hälften besökte Mjölnarens förskola och hälften Jakobsbergs bibliotek. Det som imponerade mest på dem var att alla barn bjuds in till biblioteket redan när de är sex år.

Alla förfrågningar och besöket från Sydafrika sporrar oss att ta nya tag med jämställdheten framöver.

/Kerstin Gerén

Gruvliga tankar - Författarbesök av Aino Trosell

”Middagen är slut. Vi resa oss från bordet. Gruvfogden tar nu sin ryggsäck med kameran i. Vi äro färdiga till vår expedition. Vi begiva oss till lavtornet och stiga upp på laven. Tunnan krokas på. Tre bastanta järnkrokar hålla den vid kättingen, som är knopad fast vid linan. Jag fattar tag i kättingen och stiger i. Jag tittar ned. Malmtunnan svävar fritt över ett hundra meter djupt schakt. Jag hukar mig ned, och gruvfogden stiger i. Nu bär det av.”

Så skriver fotografen Amadeus Bianchini strax efter första världskriget. Gruvan är Skottvångs gruva i Åkers bergslag och de dramatiska orden väcks till liv inom mig när jag hör författaren Aino Trosell berätta om sin senaste bok Järngreppet.

Gruvor väcker skräck och skrönor. Knacka alltid tre gånger i bergväggen innan du stiger ner i gruvan för att varsko Gruvfrun!

Aino Trosell besökte Jakobsbergs bibliotek i tisdags och trollband publiken från första stund med sina berättelser om sitt skrivande, sina böcker och sitt liv. Vi fick följa henne från ett kallt och kargt Malung (minns växtzon sju), via Göteborg till Enköping.

Flera av Trosells böcker kan sägas ha temat ”Till jordens medelpunkt”, en av de böcker som fascinerade mig enormt som barn. Författaren bar det hemlighetsfulla namnet Jules Verne och det uttalades självklart ”på svenska”, bokstav för bokstav. Tänk att stiga ner i en vulkan på Island och vandra mot jordens medelpunkt...!!

Aino Trosell berättade att hon är utbildad svetsare, ja till och med ”lic. svets”, dvs en mycket avancerad svetsare som måste avlägga prov i yrkesskicklighet med jämna mellanrum. Men svetsat under vatten har hon aldrig gjort, det är ett specialyrke enbart för män. En av böckerna, Ytspänning, handlar om detta. Måste läsa!

Tillbaka till gruvan. Jag har ägnat tio år av mitt yrkesliv åt att arbeta med Åkers bergslag och Skottvångs gruva. Myterna om gruvan är många, järnhanteringen fascinerar. Tänk att de djupa Åkersskogarna var kalhuggna för att kolmilorna skulle bli till kol som behövdes i gruvdriften.
Som Aino Trosell berättar var vattenfyllda gruvor ett reellt hot. Pumpstockarna pumpade upp grundvattnet som hotade att vattenfylla gruvan. Varje minut klingade en klocka (kan numera höras vid bl a Falu koppargruva) för att tala om för, och lugna, gruvarbetarna att de livsviktiga pumparna är igång.

Åkers International i Åkers Styckebruk har varit i obruten drift sedan 1500-talet. I Åkers Styckebruk finns en prisbelönt och välbevarad bruksmiljö. Man kan inte stiga ner i Skottvångs gruva, men besöka Värdshuset, gå in i det lavtorn Amadeus Bianchini skriver om, och se en pumpstocksborr… Även i sommar håller eldsjälen Nils-Axel Mörner en kurs i och om området

Se så många tankar ett författarbesök kan väcka! Och ja, Amadeus Binchini kom säkert upp ur gruvan igen. ”Vi voro uppe och klevo ur. Vad det var varmt och skönt och ljust!”

Lästips:
STF:s årsbok 1989 Mest om järn

Järngreppet av Aino Trosell

Länk till Skottvångs gruva

/Kerstin Gerén