Först när jag tittade närmare på bokomslaget såg jag att järnvägsspåren på bilden inte leder fram till Auschwitz, som jag slarvigt hade trott, utan till Södertälje södra, min barndoms och ungdoms järnvägsstation. Hur många gånger har jag inte stått där på perrongen, väntat och frusit? Det var därifrån jag reste, det var dit jag kom hem.
Göran Rosenberg kallar Södertälje för ”Platsen”. Efter något år i Alingsås kommer hans föräldrar dit. Det är meningen att det bara ska bli ett kort uppehåll i deras liv, på vägen från Auschwitz, till ett nytt liv. Göran och hans syster Lilian föds i Södertälje, Göran redan efter ett år. ”Barnet ska göra Platsen till sin så att en ny värld ska bli möjlig för dem”, skriver Rosenberg. Då, som, nu får barnet vara nyckeln till det nya samhället. Föräldrarna lämnar inget åt slumpen. ”Ingenting ska få komma mellan Barnet och Platsen. Inga främmande ord. Inga främmande namn. Inget som kan få Barnet att förlora fotfästet för dem alla. Så när de märker att barnets första ord är på ett främmande språk tvingar de sig att tilltala Barnet på ett språk som ännu är dem främmande, och tidigt sätta det nya språkets böcker i Barnets händer, och tidigt lägga ut det nya språkets ord med hemmagjorda bokstavsbrickor på vardagsrummets golv.”
Men det är inte Barnet, Göran, som är huvudperson i boken utan fadern, David. Han får arbete som rörmontör på den stora lastbilsfabriken. Livet verkar bli bra, lugnt och tryggt, men minnena kommer ikapp honom.
Boken är personlig och bitvis mycket tung att läsa. Göran Rosenberg berättar sin fars historia på ett avskalat språk som gör allvaret kännbart. Den handlar om pappans resa, transporten, från ghettot i Lodz till ”inlevereringen” i Auschwitz, via slavlägret ”Firma Büssingwerke” i Braunschweig till Sverige. 1945 börjar uppsamlingslägren i Europa evakueras och den långa resan mot Södertälje påbörjas. Varför just Sverige? Ja, det frågar sig Göran Rosenberg också. Kanske på grund av att den svenska regeringen lovade att ta emot ”ett tiotusental barn och sjuklingar” från lägren.
Boken bygger till stor del på material från olika arkiv. För mig är det så intressant att läsa om Södertälje innan staden blev min första plats i livet. Jag tar fram en karta över Södertälje för att se och minnas. Mamma skickar en broschyr från 1960-talet och jag tar fram den bok mina föräldrar fick när de kom som nyinflyttade till Södertälje. Jag minns mitt första bibliotek vid gågatan, varuhuset Kringlan, det stora stadshuset, Torekällberget, skridskoskolan , badplatsen och mina första lekkamrater.
Läs Göran Rosenbergs bok för att ta del av hans familjs historia, men också för att minnas och förstå den framtidstro som präglade Södertälje och Sverige på 1950-talet. Södertälje – staden mest känd för företagen Scania och ASTRA men även för stor invandring av människor från hela världen, då som nu.
I somras fick Göran Rosenberg S:ta Ragnhildmedaljen från Södertälje kommun för sin bok.
/Kerstin Gerén
Läs här vad Eva Brünahl skrev om samma bok för ungefär ett år sedan.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar