onsdag 31 december 2008

Gott nytt år!

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR önskar personalen på Järfälla Folkbibliotek!

Bilden är tagen på årets julfest som hade tema uniform! Som ni ser dök det upp en präst, ett antal läkare, en kapten, en systembolagsantälld och en massa andra roliga, kreativa uniformerade! Min favorit måste nog ändå vara Inger som klädde ut sig till en uniform titel. Bibliotekshumor på hög nivå!

tisdag 30 december 2008

Det här med småstadsidyll...

I och för sig är ju Gävle ingen småstad med sina hundratusen invånare, men klimatet där i södra norrland är ändå idylliskt och norrländskt. Jag tror att Gävle tycker om att ligga i Norrland, fast vi slipper den värsta kylan och den mesta snön. Lagom. Det finns en park som alla tycker om. Det finns ett bibliotek som har öppet alla dagar i veckan (japp, även på julafton, nyårsdagen - you name it!) och det finns ett renodlat musikbibliotek (som har en blogg). Det finns Åhléns och Idol-tvåan Alice bor lite utanför. Det finns en bock som brinner runt jul. Men jag hann se honom, bocken, innan han blev ett svartnat kolskelett. Bockens blogg dog förstås samma dag, det var lite synd.

Jag brukar fira jul i Gävle. Så även i år. Mamma och jag går alltid och gympar på Friskis på julafton. Det är gratis och de släpper in ALLA. Fönsterrutorna är alltid igenimmade efteråt. Det finns alltid minst en person som är utklädd till jultomte, han bär skägg, lösmage, luva - hela kitet. Friskisledaren har en luva med blinkande stjärnor. De spelar de töntigaste jullåtarna som finns, alltså riktigt töntiga, men det gör ingenting. Efter gympan är det ett lotteri där man kan vinna en skiva med Peter Jöback. Jag vann inte. Sen får man choklad ur en Merci-låda. "God Jul" säger alla med det där stora, dova, mastiga, långt-ner-i-strupen- "l":et på slutet.

Sånt här händer inte i Stockholm. Vi är för coola för det. För hippa, för inne. Vad får vi? På sin höjd julmusik i galleriorna, på så hög volym att var jag än sitter på biblioteket så sipprar det in genom fönsterspringorna. Outhärdligt.

Nu är det ju ändå så att jag är väldigt förtjust i Stockholm. Det gör inget att vi är lite många, lite arroganta (eller att vi generaliserar helt vilt). Men lite norrländskt vemod eller varm gympalokal skulle inte sitta helt fel. Kanske några "l" som nästan rullar om "l" kunde rulla...

En alldeles ny ungdomsbok kanske faller någon i smaken om man vill lära känna min gamla hemstad. I Poker mongo av Hans Carstensen undersöker 18-åriga Tomas Gävles gator och att livet inte är lika enkelt som en kortlek får han erfara...




Kom och prova lyckan i bibblans jullovstävling

Innan du snörar på dig de nya skidorna du fick i julklapp och kastar dig ut i backarna (vilka backar? och, ännu viktigare, vilken snö?), eller sätter dig ner framför datorn för att levla upp din nygjorda shaman i World Of Warcraft, så kan du alltid blada ner till något av biblioteken och pröva dina kunskaper i jullovstävlingen som biblioteket anordnar.

Tävlingen har ju blivit något av en tradition i stil med Kalle Anka på julafton och i potten finns det finfina priser! Frågorna är rätt så kluriga, eller vad sägs om: ”Otäckt, rysligt, elakt. Petter Lidbecks senaste bok handlar om en lärare man inte vill ha. Vad heter boken?”, så kanske den här tävlingen inte är för din ständigt snoriga lillebror. Men, innan du sliter ditt hår som matadoren i Ferdinand för att du inte kunde den här frågan, du behöver inte kunna svaret på alla frågor på rak arm utan all hjälp du kan tänkas behöva finns på biblioteket.

måndag 29 december 2008

På annandagskvällen grät jag

Det var helt ofrånkomligt. Och helt oväntat. Men efter att ha låtit julhelgen ha blivit en läsandets helg, så läste jag en bok som det har pratats mycket om i lunchrummet, Innan jag dör av Jenny Downham. Andreas J sa att han storgrät när han läste den. Vad fånigt! tänkte jag. Kalla mig luttrad eller emotionellt behärskad, jag gråter inte av böcker.

Men så låg jag i sängen på annandagskvällen och läste Innan jag dör. Titeln beskriver precis vad den handlar om, sextonåriga Tessa vill leva innan hon dör av leukemi. I början är den ganska glättig, och sjukdomen anas mest i perferin. Vi vet att hon ska dö, det vet vi på titeln, och hon vet det hela boken igenom. Men vägen dit är plågsam. Hon skriver en lista på saker hon vill uppleva, bli av med oskulden, bli kär, ta droger - listan växer ju närmare slutet hon kommer. Och till slut finns det ingen chans längre att sakerna ska bli gjorda.

Sjukdomen sprids till blodet och Tessa får smärtstillande och blir sängbunden. Det är inte längre en kamp, bara ett töcken av dimmiga scener och lösryckta frekvenser. Hon glider in och ut ur medvetslöshet. Hon drömmer och de få gånger hon vaknar kan hon inte ens längre prata. Hon kan inte längre säga allt som hon vill säga till sin bror, mamma, pappa och pojkvän.

Och snyftandes och hulkandes ligger jag där!! Jag var helt oförberedd och slängde iväg boken på nattygsbordet, tog några djupa andetag och läste en mangabok om djävlar istället. Lyckades få stopp på tårfloden, tog upp boken igen, och höll i Tessas hand medan hon dog.

Boken har tidigare nämnts här på bloggen. Och nu har boken fått ett alldeles eget blogginlägg, för precis som Katrin säger, den förtjänar det verkligen. Och jag hann först.

Cranford eller Selma?

Julens TV-underhållning blev för mig den engelska BBC-serien Cranford, även om det bara är första avsnittet som visats hittills. Hade vissa förhoppningar på serien om Selma Lagerlöf men blev gruvligt besviken. För mycket av fokus lades på den privata sfären och mindre på hennes arbete, såväl skrivandet som det faktum att hon drev en hel lantbruksrörelse själv. För att klara allt detta vid förra sekelskiftet, krävdes en ”hel kvinna”, men det kanske inte anses som tillräckligt uppseendeväckande idag?

TV-serien Cranford – en småstadsidyll, bygger på Elizabeth Gaskells roman med samma namn från 1853. Det lär vara författarens barndomsstad Knutsford i mellersta England som var förebilden för denna berättelse. Romanen beskriver den lilla staden Cranford på just det sätt som vi är vana att se engelska landsortsstäder runt 1800-talet. Där finns klasskillnader, hyckleri och bigotteri. Människor föds och lever utifrån bestämda hackordningar. Okunskapen om världen utanför är så stor att den närmast antar mytiska proportioner. Men i Cranford kommer det att hända saker, man befinner sig i en brytningstid för järnvägen ska dras ända fram till staden och det kommer för alltid att ändra människornas liv.

Elizabeth Gaskells mentor var Charles Dickens och det märks, bl a på det sätt hon skildrar människor. Hennes porträtt är elaka på ett milt, ironiskt sätt och det råder inget tvivel om vilka som är goda och vilka som är onda. I den här TV-dramatiseringen har skildringen av människorna skruvats till lite extra och allt blir mycket underhållande.

Elizabet Gaskell skrev inte enbart romaner, hon skrev även en biografi över Charlotte Brontë 1857.

Den och fler böcker av författaren finns naturligtvis på biblioteken i Järfälla.

fredag 26 december 2008

Musikeufori

Så här på självaste annandagen när paketen är öppnade och man i lugn och ro botaniserar bland sina julklappsböcker, -filmer, -skivor är julen nästan som bäst.

Julklappsböcker är i och för sig att ta i, ingen vågade ge mig en bok i år heller. Som tur är får jag nästa säga. Jag lånar faktiskt helst på biblioteket. Men musik, filmer och annan näring för själen har mina nära och kära förärat mig och i denna tid av julefrid tar jag mig tid att uppsluppet försjunka i klapparna en stund innan det ånyo är dags att öppna biblioteket imorgon. Julläsning har jag gott om ändå!

Jag har fått en ny kärlek som jag omöjligt kan vara tyst om. Ibland gör man ett sådant ofattbart fynd att man vill missionera för hela världen. Fyndet stavas Roger Cicero. Ta dig gärna fem minuter och klicka på länkten till hans oerhört estetiska hemsida och provlyssna lite. Gå in på "Galleriet" och klicka på "Videos". Otroligt snygga musikvideos! All skriven information är på tyska, men låt inte detta avskräcka. Musiken är helt enkelt underbar och layouten är toksnygg.

Roger Cicero är en tysk jazzmusiker (född 1970 i Berlin) och han spelar en modern, men väldigt mjuk och smeksam jazz med en touch av swing och han sjunger på sitt modersmål tyska. Musikaliska förebilder ska tydligen vara Frank Sinatra och Robbie Williams. För er som tycker att namnet Cicero låter bekant - ja, han är son till den den kända jazzpianisten Eugen Cicero.

Första gången jag hörde honom hajade jag till som man bara gör när man hör något riktigt utöver det vanliga: "Vad är detta????" Till saken hör att jag inte alls är någon van jazzlyssnare, de som känner mig vet att min faiblesse mer ligger åt 80-tals rock/metal (typ Mötley Crüe, G&R, Iron Maiden). Men jag försöker vara öppet sinnad till ny musik och ibland lönar dig sig verkligen - big time!

Eftersom jag verkligen inte gillar schlager och med en dåres envishet vägrar se minsta lilla delfinal av schlagerspektaklet hade jag totalt missat att Roger Cicero deltog i 2007 års ESC (länk till hans bidrag från Youtube), så kanske, kanske känner ni alla andra där ute redan till honom?
Men hans schlagerbidrag, som förresten är mer swing än jazz, är långt ifrån det bästa av honom tycker jag. Så ni som bara hört det. Ge honom en chans till!

Jag anbefaller bibliotekets musikgrupp till ett omedelbart inköp. Gärna skivan Männersachen (2006).
Nu! Genast!
/Sarah Utas

tisdag 23 december 2008

Skuggorna i spegeln

Medan barnbibliotekarierna ägnar sig åt att presentera nya ungdomsböcker (Katrin och Marie, jag dör också av Innan Jag Dör) precis innan jul läser jag klart ytterligare en bok som jag borde ha läst för länge sedan, en bok som jag borde sätta i händerna på alla mina fantasyläsande tonåringar, så länge de inte totalt fastnat i den svärdssvingande epiken, som jag borde sätta i händerna på vampyrhaussens offer, i händerna på alla små gothbarn, som Sarah också borde ha läst för länge sedan bara för att hon borde.

Inger Edelfeldt skriver inte alltför sällan saker som snuddar vid fantasygenren, nu senast sagosamlingen Namnbrunnen, och det är inte heller helt ovanligt att hennes berättelser ses genom unga ögon. Ser fram mot att läsa hennes sagosamling, då jag läste hennes Hemligt Ansikte i somras eller förra sommaren, blev mycket förtjust i hennes sätt att hantera sagor. På en gång som traditionen bjuder, på samma gång påhittigt och innovativt. Sagor har en ologisk logik, som är såväl självklar som orättvis. Men nu, innan jag lämnade Stockholm för mitt småländska föräldrahem och julfirande där, slog jag ihop hennes Skuggorna i Spegeln, utkommen för några år sedan och som nu finns i såväl pocket som på samtliga Järfällas bibliotek.


En bok som vandrar mellan de påtagliga identitetsproblemen hos en ung flicka och sagan på andra sidan spegeln. Arwen, hon heter så, dömd till namnet av sina litterata sextiotalistföräldrar, plågas av livets meningslöshet, vänlöshet, dumhet. Illa, riktigt illa. Hennes sarkastiska världsbild håller på att övergå i dödslängtan. Dödslängtan får henne att se mannen på andra sidan hennes rumsspegel som ler mot henne. Blek, lång, vacker. Han bjuder henne genom spegeln, där hon blir vacker, vuxen och dessutom utvald. Han erbjuder henne att träda över till deras sida, att lämna den oönskade världen bakom sig, och ansluta sig till deras vackra, eviga vara. Hon får tid på sig att välja, och en dryck med sig att dricka när hon valt. Då, just då, i verkliga världen, splittras meningslösheten av silversmeden, själsfränden, pojken, kärleken. Han är för bra för att vara sann. Man kanske kan få ta med sig honom över till andra sidan?


Jag tror inte att jag berättar för mycket. Inger Edelfeldt har ett sätt att handskas med gränserna mellan önskan och verklighet, mellan vilja och välja, och en väldigt insiktsfull, tycker jag, bild av den Cure- och Dead Can Dance-lyssnande ungdomskulturen. Som jag kan (kunde) relatera till. Så, tycka om!

Ett boktips till frukost?

En mörk decembermorgon samlades personalen för att lyssna till när våra kollegor som jobbar mot barn och ungdomar presenterade några av sina favoriter i årets bokskörd. Med en kopp kaffe och en smörgås fick vi luta oss tillbaka och höra dem berätta om böcker för alla åldrar. En personlig favorit för de minsta blev Simons anka av Anna-Clara Tidholm. Med fina, enkla bilder med korta meningar får hon till en berättelse som blir riktigt spännande när snöret till Simons anka går av. (Hon har för övrigt hyllats tidigare på den här bloggen, men det kan inte göras nog).

Jag fick även lite julklappsidéer till syskonbarnen, som jag inte tror har hittat den här bloggen, för nu avslöjas det redan före jul. Världens elakaste fröken av Petter Lidbeck, om läraren Karin Karlsson, som hatar barn och gör sitt bästa för att trycka ned och plåga sina elever. Den verkar både rolig och tänkvärd och jag blir nyfiken på vem som drar hem längsta strået, även om jag förstås har mina aningar. Jag ville även köpa Värsta brorsan av Cilla Naumann, men den lyckades jag inte få tag i precis innan jul, eftersom jag inte ville ge mig in i värsta julträngseln. Sarah började med att prata om att vilka namn en författare ger sina karaktärer kan ha betydelse. Just i den här boken har huvudpersonen inget namn och det kan återspegla hur han ser på sig själv, som ganska betydelselös. Hans bror däremot är den bästa av bröder och med en sådan bror behöver man inga egna kompisar. Men brorsan fyller femton och skaffar moppe och har inte längre tid med lillebrorsan.

En bok jag fick tag i stället blev Valpar till salu av Siv Widerberg, där några tjejer kommer hundsmugglare på spåren och sedan försöker hjälpa polisen att sätta dit dem. En deckare som jag tror kommer gå hem hos många djurälskande barn.
Andra lockande böcker var Peter Barlachs Dubbelfel, fortsättning på den fina boken Inte bara tennis om John som förlorar sin mamma i en bilolycka. Nu har det gått ett halvår, John har bytt skola och hamnar utanför och får dessutom kärleksbekymmer. Sms från Soppero av Ann-Helen Laestadius, som vann en barnbokstävling på temat "Att vara ung same idag". Boken handlar om identitet och att våga gå sin egen väg.

En av årets bästa böcker, i mitt tycke fanns också med i presentationen, Innan jag dör av Jenny Downham. Sextonåriga Tessa har leukemi och vet att hon ska dö. Hon gör upp en lista på saker hon vill hinna med att göra innan hon dör, säga ja till allt under en dag, bryta mot lagen, ha sex. Boken är så bra att den förtjänar ett eget blogginlägg, men precis som Marie sa är det mest tilltalande med den att den är så osentimental.

Det är förstås svårt att göra det här lika inspirerande som kollegorna gjorde och dessutom kan jag inte dra alla böckerna, det här är ju redan långt och rörigt. Så borde vi börja varje morgon, åtminstone med ett boktips till kaffet. Det här inlägget kanske mest är för min egen skull, så att jag ska ha listan över de presenterade böckerna tillgänglig.
Alla böcker som presenterades:

Hjälp vår jord! av Lauren Child
Matildas katter av Jan Lööf
Den dagen av Viveka Sjögren
Simons anka av Anna-Clara Tidholm

Önskestjärnan av Ingelin Angeborn
Dubbelfel av Peter Barlach
Sms från Soppero av Ann-Helén Laestaduis
Värsta brorsan av Cilla Naumann
Stenkoll av Catherine MacPhail
Valpar till salu av Siv Widerberg
Sprickan av Bali Rai
Vad skulle du ha valt av Annika Thor
Innan jag dör av Jenny Downham

måndag 22 december 2008

Nu listar vi!

Järfälla folkbiblioteks personal är nu i full färd med att fila på sina Årsbästalistor från det gångna året. Vissa tycker inte om listor alls, att stapla upp något i rangordning är statiskt och okreativt tycker några, medan andra är stormförtjusta och plitar ner listor i en sån fart att jag skäms över mina egna läserövringar under året. (Jag skyller då på att jag studerar också.. Ju.. Samt älskar klassiker. Fler bortförklaringar? Ska fundera lite mer.)

I början när jag föreslog att vi skulle lista utbröt viss förvirring. "Vilka genrer ska vi lista i? Hur många listor ska vi göra? Får man blanda barn- och vuxenböcker? Får man lista en nyutgiven bok på pocket - fast den är gammal?" Efter att ha förklarat att fria tyglar ges mumlades det lite, men lugnet sjönk snart och datortangenterna började smattra.

Än är ju inte året slut så jag kan inte börja ge några sneakpreviews ännu. Men jag tänkte mig att en liten icke-års-anknyten lista kan man väl ändå slå till med. Här kommer min topp 5-FILMGENRE.

1. Kostymdrama á la Jane Austen
2. Fantasy, såsom Harry Potter, Sagan om Ringen
3. Superhjältefilmer, såsom Spiderman, Batman
4. Bra skräck, inte splatter, såsom Barnhemmet, Instängd
5. Kärlek skildrad på annorlunda sätt, såsom Brokeback Mountain, Lost in translation och Eternal Sunshine of a Spotless mind

Bubblare! Vampyrfilmer; Twilight

Nu har Järfälla folkbibliotek köpt in filmer i drygt två år. Vi har ungefär 130 stycken och vi hoppas på att kunna köpa in fler och från alla möjliga olika genrer. För de lånas mycket! De mest utlånade filmerna under 2008 är Ett öga rött som har lånats över 100 gånger och Marie Antionette som har lånats 97 gånger, tätt följd av Darling på 93 utlån.

Bokklapparna de bästa är

Du har väl laddat upp med julläsningsböcker? Om inte har biblioteken i Järfälla ordinarie öppettider både idag och imorgon. Sedan firar tomtarna jul i dagarna tre och då kan bara specialinbjudna komma in.

Om du, liksom Selma Lagerlöf i novellen Julklappsboken (som finns att låna på biblioteket och lyssna på i en förkortad version ippläst av författaren i P1) sitter hela julaftonen och väntar på den bästa hårda bokklappen, men bara får en massa sygrejer, öppnar vi igen på lördag 27/12. Det gäller förstås även om du inte får de böcker (filmer eller skivor) du önskat dig eller söker en lugn plats bort från släktingar eller hårdhänta mellandagsreashoppare. Om inte annat är att låna och återanvända böcker ett sätt att stå emot köphetsen i dessa dagar och dra sitt strå till stacken i ett miljövänligt handlingssätt.

lördag 20 december 2008

Oemotståndliga Stina!

Jag älskar klassiker. Det är sällan jag är missnöjd efter att ha läst en klassiker (undantag; Mörkret hjärta av Joseph Conrad tyckte jag var trälig). Jag har nog älskat klassiker sen jag läste Jane Eyre när jag var elva år. Goda, pryda Jane och farliga, mörka Mr Rochester. En sinnessjuk fru på vinden. Omöjlig kärlek, spådomar av zigenare, bränder!

Apropå klassiker så har Dagens Nyheter har en adventskalender där Stina Wirsén tecknar klassiker på sitt karakteristiska sätt. Varje dag öppnas en ny lucka och man får gnugga geniknölarna och försöka luska ut vilken klassiker det är. Än så länge har jag klarat nästan alla. Mycket på grund av att det är många av mina favvisar med. Och idag var det en av de absolut bästa! Men eftersom det är en tävling håller jag tyst... Ni får luska på egen hand...

Stina Wirsén är en av Sveriges skickligaste tecknare. Hon kan med enkelhet röra sig mellan illustrationer för de allra minsta barnen till subtila, svartvita bilder för den inbitna kulturfantasten i all dess fenomenala enkelhet. De är sirliga, slarviga, spontana och sinnesförförande. Ofta när jag sätter upp barnböcker på barnavdelningen så blir jag alltid stående med Wirséns böcker extra länge i handen, synar dem, ler, skyltar med dem, funderar på om jag ska låna dem, bläddrar i dem, skrattar lite mer - och missar att kön växer därborta vid låneexpeditionen. Helt oemotståndligt!

Järfälla folkbibliotek har ju sin egen adventskalender, där man kan få vintriga läs- och lyssningstips för alla åldrar. Se vad personalen har tipsat om här.

När jag surfade runt efter Wirsénbilder på nätet hittade jag en julklapp jag önskar mig!! Det är så söta att jag får kväljningar..!




fredag 19 december 2008

Skicka en bibliotekarie till BVC...

Barnläkaren och barnpsykologen Salomon Schulman skriver i DN den 2 december i år om barndomens bokglädje och hemmets brist på lässtimulans.
Hans devis är att byta ut något av de obligatoriska ”väga och mäta” besöken på BVC och i stället skicka dit en bibliotekarie som engagerande pratar böcker för både föräldrar och barn.

Schulman hänvisar till amerikanska insatser där myndigheterna tar ett särskilt ansvar för intellektuell stimulans och lässtimulans av barn och föräldrar i lägre socialgrupper. Detta för att ge deras barn samma "framgångsverktyg" som medelklassens barn. Barnavårdcentralerna samarbetar med en bibliotekarie som gör riktade insatser till just fattiga familjer. Bibliotekarien högläser inspirerande för både föräldrar och barn ur en bok som de sedan får behålla. Detta för att väcka läslust och bokglädje hos alla delar av befolkningen.

Redan idag har de flesta barnavårdscentraler i Sverige ett nära samarbete med sitt närliggande bibliotek. I Järfälla bjuds alla förstagångsföräldrar in till biblioteket tillsammans med sin föräldragrupp. Syftet med besöket är att man i sin nya roll som förälder ska få bekanta sig med sitt bibliotek och se vad biblioteket har att erbjuda både för föräldrar och små barn. Vi pratar även om vikten av att läsa, både som vuxen läsande förebild, och högt för sitt lilla barn. Vi brukar även ge lite smakprov på rim och ramsor vilket de bebisar som är vakna brukar tycka är roligt.

Alla nyfödda barn i Järfälla får en bok i gåva från biblioteket. Boken heter Barnets första bok och är utgiven av En bok för alla. Boken är en antologi, dvs en samling, med både sånger, rim ramsor och korta berättelser avsedda för riktigt små barn. För urvalet står barnboksveteranen Siw Widerberg.

Jag håller helt klart med Salomon Schulman om att bibliotek och barnavårdcentral bör samarbeta kring lässtimulans för små barn och deras föräldrar - såklart!
Däremot tycker jag att lässtimulerande insatser gott kan riktas till alla barn i Sverige och inte bara som Schulman säger "riskbarn".

För dig som är lite extra intresserad av bebisar och läsning vill jag tipsa om några böcker:





Bebis+bok= glädje: det underbara i att läsa högt för de allra minsta







Lästips: Förälder för första gången





/Sarah Utas, Barn- och ungdomsbibliotekarie/filialchef Barkarby bibliotek

onsdag 17 december 2008

En mjuk pojke är en stark pojke!

Igår publicerades en artikel i DN som hette ”Finns det några snälla pojkar här?” som tar upp den allt mer utbredda genren bilderböcker med småpojkar som stiger ur sin krävande roll som ”grabbig”, de leker istället med dockor (Kenta och barbisarna), tvättar tvätt (Gösta tvättar) och visar upp sina nya tjusiga skor (Sanders sandaler). Detta är väl det naturliga steget efter att böcker med starka flickor i huvudrollen har invaderat bilderboksmarknaden.

På sökordet Starka flickor i Järfälla folkbiblioteks katalog får man fram 106 träffar, en blandning mellan Pippi, Den mörka materian av Philip Pullman och Riddar-Rakel. Skribenten Stina Zethraeus efterfrågar ett liknande sökord för bilderböcker med ”ömsinta” killar, och har en radda förslag; snälla killar, omsorgsfulla killar, annorlunda killar, mjuka killar eller försiktiga killar? Hon verkar dock inte nöjd med något av dem, snarare blir det svårare ju mer man funderar. Och det är svårt. Det ska inte vara ”annorlunda” att tycka om fina skor! ”Mjuk” ser jag nästan som ett skällsord, är det någon som vinner något på att vara ”mjuk”? ”Försiktig”? Vaddå försiktig? Det låter som att pojken är livrädd!

Jag föreslår då; Starka killar! Finns det något starkare än någon som vågar bryta en norm? Visst skulle det kunna uppfattas fel, man kanske tror att det är pojkar med ren och skär muskelstyrka, men det är väl upp till oss, bibliotekspersonalen, att bevisa att styrka inte ligger i fysiken. Vår fantastiska personal gör ju givetvis redan detta, i sagor byter de ständigt namn på karaktärerna så att det både blir flickor och pojkar i samma huvudroll och vid bokprat är de mycket medvetna om hur de presenterar böcker på ett könsneutralt sätt. Men det gäller att alltid påminna sig själv. Alltid alltid alltid. För det är så lätt att hamna i inkörda hjulspår – just eftersom det är enkelt.

Zethraeus menar att killarna i moderna bilderböcker tillåts ta ett extra kliv och kan klä sig i prinsesskläder, precis som tjejerna har dragit på sig drakfäktarpansaret. Det viktiga är att dessa roller inte innebär att pojken i klänningen blir passiv och intetsägande, och flickan aktiv och tuff, jag vill att alla ska vara en aktiv, ifrågasättande, tänkande människa. Det måste vi se till att alla blir, trots olika attribut, intressen och egenskaper.

Svenska barnböcker slår bilindustrin!

Veckans eller kanske höstens bästa nyhet hörde jag häromdagen. Svenska barnböcker omsätter mer i utlandet än den svenska bilindustrin. Nu har jag inte kunnat hitta någon annan källa till detta än just hörsägen, men det är ju en så bra nyhet att jag väljer att tro på den rakt av. (Den som är road eller har tråkigt under julledigheter får gärna ägna sig åt att räkna på detta och återkomma till mig). Det verkar som vi är i rätt bransch, trots allt.

Och det är klart, Astrid Lindgren lär ju ha en aldrig sinande översättning, Mamma Mu är visst väldigt stor i Indien (så fint, det handlar ju om en ko), även Pettson och Alfons är populära figurer i utlandet. Med tanke på alla bra barn- och ungdomsböcker som ges ut är det inte så otroligt.

På biblioteket hittar du dem förstås både på svenska och översatta till många andra språk. Vi har t.ex. något vi kallar tvillingpaket. Det är ett paket med två bilderböcker, en på svenska och en på arabiska, kurdiska, persiska, turkiska eller somali. Det finns förstås böcker för både barn och vuxna på en rad andra språk, både översatt och i originalspråk.

tisdag 16 december 2008

En modern Prometheus?

Det är bråttom nu! Skynda, skynda! Skynda till världskulturmuseet i staden där alla heter Glenn. Där har nämligen portarna slagits upp på vid gavel och entréavgifterna slopats! Likt mytens titan har alltså museet beslutat att trotsa Olympens gudar och sprida kulturens ljus till människor. Alla människor. Halleluja. Självfallet skall detta hyllas som den kulturgärning det faktiskt är och vi på biblioteket, alla gratisinstitutioners moder(?!), stämmer naturligtvis in i hyllningskören. Nu kan vi bara hoppas att våra södra kusiners initiativ även når den kungliga huvudstadens museichefer.

"Då fanns det bland titanerna en enda, som sörjde över att det sköna, öppna och fria skulle försvinna bland människorna. Han förbarmade sig över dem, och medlidanderskärpte hans förnimmelse, så att han kunde höra inom sig den Eviges röst, som sade, att människorna borde återfå skönhet och frihet och väckas att lyssna till lagen i deras ande..."
(ur "Prometheus och Ahasverus" av Viktor Rydberg som självfallet finns att låna gratis på biblioteket)

Muminjul!

På biblioteket i Kallhäll ser man inte skymten av några tomtar. Nej, här är det istället julmys i Mumindalen! Kom och titta på den fina utställningen och låna en vemodig bok eller ljudbok om Muminfamiljen och deras vänner.
På barnavdelningen är det tredje adventsljuset tänt.
Nu är det bara snön som fattas...

måndag 15 december 2008

Fjärrlåna, julpyssla och budgetresa - bibblan är mångsidig

Elisabet och jag har julpysslat i år. Ja, nu har det faktiskt blivit flera år på raken, så det har blivit en tradition, får man väl säga. Dinosauriepepparkakor och glögg i all ära, men det är kristyrfigurerna som är det absolut roligaste! I år hade vi tema författare på våra kreationer, och läckerbitarna är nu redo att beskådas på Jakosbergs bibliotek. Bilden här ovanför pryds av Ranelid i traditionell snirklig ram med matchande röda stjärnor till den soloranga hyn. Bredvid Björn har vi Jane Austen med silvriga jättestjärnor.

Några av kristyrfigurerna har satts samman av två Nya Zeeländare. Både Elisabet och jag är nämligen med i ett nätverk som heter Couchsurfing.com på webben. Couchsurfing går ut på att man reser och bor hos gästvänliga själar runt om i världen. Det kostar ingenting alls och man hjälper varandra att hitta guldkornen i sin stad och visar dem runt om tid finns. Jag har couchsurfat i Berlin, Budapest, Wien, New York, San Diego och San Francisco, och har tagit emot folk från Australien, Kanada och USA. För egen del tycker jag att det är ett fantastiskt sätt att resa på, man får se helt andra sidor av resmålen än ur guideböckerna, samtidigt som det är en ekonomiskt och ekologiskt hållbar resmetod. Det finns mycket att skriva om soffsurfande, och jag kommer säkerligen återkomma i ämnet när sommaren närmar sig och det är dags att ge sig ut på tågrälsen igen... Kolla couchsurfing.com här!

Min nyupptäckta kärlek Karin Boye pryds av guldfärgade stjärnor, pysselkvällens första kristyrtavla. Här var man fortfarande darrig på hand, men till slut hamnade all kristyr rätt. Visst kopplar man främst ihop Boye med Kallocain, men jag läste alldeles precis Astarte, en cool och modern samhällsskildring, kyligt betraktad genom modebutikernas skyltfönster. Den ouppnåeliga idealbilden av Kvinnan, som inte existrerar annat än på film och i noveller i Hemmets Härd, hon plockas sönder och samman. En betraktelse av en stad i förändring, där modeskyltfönstren bestämmer reglerna. Skyltdockornas vackra yttre döljer globaliseringens avigsida. Kvinnan stormar fram, men hamnar outplånligt i ännu ett fack.

Jag upptäcker till min förargelse att Järfälla inte äger den här boken. Jag gör efterforskningar och upptäcker att boken knappt går att få tag på längre! Däremot finns det andra bibliotek som äger den, och man kan (nästan) alltid fjärrlåna hem böcker från andra bibliotek.

Ett spretigt inlägg igen, men jag får väl ta alla ingivelser jag får. Ibland kommer ju alla på en gång.

fredag 12 december 2008

Bookcrossing

”Jag är inte borttappad utan placerad här för att du ska hitta mig! Ta med mig hem!” skriker böckerna. Eller skriker? Viskar, trugar, puttar, smyger sig intill. Där du minst anar det. Överallt. På ett cafébord, ett fönsterbleck, en övergiven tunnelbanestation, på trappan till ett palats, i det gröna gräset vid ett dike. De kan ha rest långt för att hamna där de är. Vill mer än gärna fortsätta. Ta med dem hem. Läs dem, och skicka dem vidare.

För några år sedan var det måhända mer på tapeten med bookcrossing. Artiklar i tidningar och inslag på TV. Men idén är i högsta grad levande, och gymnasiebiblioteket, i samarbete med folkbiblioteket, använder bookcrossing som läsfrämjande projekt. I skrivande stund väntar jag på Hv1 (frisörelever) som varit med sedan tidigt i höstas och valt litteratur som de tycker ska få ut och resa.

Gymnasiebiblioteket arbetar med tre klasser och några svenska som andraspråk-grupper i ett första skede. Vad som hänt är att eleverna helt sonika satt sig ner och valt ur bokfloden och vi har köpt in det som varit inköpbart från den lokala boklådan, därefter försett varenda bok med en uppmaning om att den faktiskt inte är borttappad utan placerad just där den ligger för att bli hittad av vem det vara månde, samt en hänvisning till en sprängfylld webplats. Så bookcrossingböckerna startar i gymnasiebiblioteket. Eleverna läser sina valda böcker, men återbördar dem sedan inte till oss, utan lägger dem på platser där de kan hittas, och skriver en ledtråd på hemsidan. Sedan är böckerna iväg på sina resor.

Syftet är att göra läsningen till något mer än bara ett tvång, i första hand. Visst finns det tvingande moment. De är tvungna att läsa sina böcker, tvungna att ha boksamtal med sina lärare. Men de är delaktiga i inköpsprocessen, de är inte begränsade i tid, och det finns moment av såväl skattjakt som nöjet i att följa ”sin” bok färdas från hand till hand. Jag gillar idén. Kommer från början från USA och anser att böcker inte ska stå och damma igen i privatpersoners bokhyllor med en läsning på 40 år. Böcker ska läsas av många. Så läs boken och skicka den vidare. Det är en gullig tanke och tilltro till människors godhet. Inte sant? Påminner om trädgårdstomtens flygresor i Amelie från Montmartre. Skulle ni hitta en bok i ett väntrum någonstans med en uppmaning på omslaget om att bli omhändertagen. Ta om hand! Ett tag, och släpp sedan boken fri. För din skull. För den som lagt den där. Och för tron på människan?

Fast det förstås. Jag är ju just en sån som gärna vill äga böcker. Ha dem på hyllan. Se på dem. Lukta på dem (min Mannen som ville bli kung av Kipling är den boken som luktar allra godast). Dra ut dem då och då. Men jag gillar bookcrossingidén. Och viktigare. Eleverna gillar bookcrossing. De engagerar sig. Oroar sig för sina böckers resor. Och det smittar.

torsdag 11 december 2008

Är du också en boknörd?

Vi som arbetar på bibliotek är ju lite av naturen boknördar. Och även om jag - och flera med mig - inte har något som helst behov av att äga böcker så har jag ett brinnande intresse och passion för böcker och läsande. Därför så älskar jag bibliotekskonceptet där jag lånar, läser och lämnar tillbaka.

Jag har alltid flera böcker på gång och en rejäl trave böcker på nattygsbordet som ivrigt väntar på min uppmärksamhet.

En sida som jag är mindre stolt över hos mig själv är att när det kommer till personlighetstester så är jag en oförbätterlig sucker. Som kulturspridare och litteraturvetare med universitetspoäng och studiemedel i nivå med NASAs årsbudget borde jag förstås ägna mig åt mer intellektuella hobbys än att i obskyra webbaserade test på veckotidningsnivå ta reda på vilken kändis jag är lik, vem jag delar filmsmak med, om jag verkligen är kär i min kille, vilken partytyp jag är och så vidare i all oändlighet.

Döm om min glädje när jag hittade testet Hur mycket boknörd är du? Äntligen kan jag få göra ett roligt personlighetstest med någonslags värdighet och självaktning i behåll.
Testa testet du med. Det är faktiskt riktigt kul! (Och något av en kick för ett fåfängt litet bibliotekarieego.)

'>http://fpdownload.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=8,0,0,0"

Vi blev inte bjudna - hade fest på egen hand!

Nä, inte blev de strävsamma bibliotekarierna och assistenterna på Järfälla folkbibliotek inbjuden till Nobelfesten i år heller. Hur tänker de där borta? Förvaltarna och väktarna av litteraturen! Vi skulle självklart ha blivit en utomordentlig bordsdam eller bordsherre till Jean-Marie Gustave. Nu fick Le Clezio istället kronprinsessan till bords, undrar vad de pratade om? När när när ska de införa små diskreta mikrofoner vid Nobelborden, så man får veta? Vickans favvoböcker, franska låneord, betydelsen av bibliotek; jag vill tjuvlyssna!

Karin och Kerstin konverserar smakfullt om vilka texter som ska reciteras.

Men vi hänger ju inte läpp. Vi fixade en egen Nobelfest! Och passade dessutom på att lyfta fram vår senaste Nobelpristagare i litteratur. Vi maratonläste ur hans böcker nästan hela dagen, både på svenska och Jean-Maries modersmål franska.


Martina kontemplerar leendes sin lektyr. "Mondo" en francais? Mais oui!


Jag dressar upp mig som en man och funderar över könsroller på Nobelfesten. Skulle jag få komma in om jag klädde mig så här? Jag antar att klädkoder finns, men skulle en dam få ha manskläder? Måste nog skriva till Nobelstiftelsen och fråga. Jag reciterade Nobelföreläsningen, dessa fantastiska föreläsningar! Hitler hade tystats ner med hjälp av internet, bibliotek är lösningen på världens problem samt att författare är språkets förvaltare, i språket tjänst.


Andreas läser ur Flykternas bok iklädd frack samt vit fluga. En underlig bok, säger många. Ingen man ska börja med av Jean-Marie, säger folk. Men språket är vackert, tycker jag som lyssnade till Andreas väna stämma.

onsdag 10 december 2008

Alfons Åberg och jag

Alldeles här om dagen besökte en grupp med inte mindre än 27 sjuåringar mitt lilla bibliotek. Det är tredje gången den här hösten som de barnen besöker biblioteket med sin skolklass. De är därmed väl bekanta både med bibliotekslokalen, och med mig.

Alla har relativt nyligen lärt sig läsa och är oerhört entusiastiska över att komma till biblioteket, väl medvetna om vilka skatter biblioteket innehåller. Alla dessa färglada, inbjudande böcker som bara väntar på att få komma hem till någon och bli lästa.

Jag inleder morgonen med att berätta en godmorgonsaga - detta under devisen att alla borde få både godmorgon- och godnattsagor. För tänkt vilket utmärkt humör man skulle bli på om man fick börja och sluta dagen med att få en saga berättad för sig.

Efter godmorgon-sagan övergår jag till att presentera ett tiotal lättlästa böcker. En del barn lyssnar oerhört koncentrerat, frågar, kommenterar, och berättar att den boken har de minsann redan läst. Någon enstaka skruvar oroligt på sig. Hon/han tycker antagligen att jag pratar alldeles för mycket och länge och är ivrig att själv få börja botanisera bland bibliotekets skatter.
Så fort jag pratat klart kastar sig barnen över de böcker jag presenterat för att med böckerna i ett fast grepp under armen gå över till att börja leta efter fler böcker.

De har då tusen frågor till mig. "Var finns Älvböckerna?", "Var finns andra boken om Sigge", "Min kompis lånade den boken jag vill ha, kan du ställa mig på kö efter henne?" "Var finns lyssnarböcker om Sune?" "Får man låna böckerna i fönstret?", "Finns det fler böcker om Jill & Jonatan?" etc. etc.

Flera barn har snabbt bestämt vilka böcker de vill ta hem och vill börja låna sina böcker. Men eftersom biblioteket i Barkarby än så länge inte har aparater för självutlåning så m måste jag manuellt låna ut alla böckerna. Det gör att det snabbt bildas en kö framför mig av barn som vill låna, barn som vill fråga och barn som vill ha hjälp att hitta. "Sarah, Sarah, Sarah..." hörs från alla håll och kanter och som en pingisboll far jag mellan utlåningsdisken, sökdatorn och hyllorna med barnböcker och försöker så effektivt som möjligt se till att alla får den hjälp dom behöver.

Då ställer sig en liten klok flicka bredvid mig och tittar lugnt på mig en stund. Efter ett tag säger hon: "Du Sarah, du är precis som Alfons Åberg"
Jag ser inte den omedelbara kopplingen utan ser nog ut som ett enda stort frågetecken.

"Ja", säger hon, "du säger hela tiden jag ska bara".

Och visst har hon rätt. Det blir ganska mycket "ska bara" när man försöker hjälpa 27 boksugna personer samtidigt. Helt klart en klockren iaktagelse.
Tack E för en redig tankeställare en helt vanlig måndagmorgon.

Sarah Utas - barnbibliotekarie/filialchef Barkarby bibliotek

Ta djävulen i handen och ät från kunskapens träd

I vimlet av alla skönandar på biblioteket så finns det en och annan ädel varelse som vurmar en smula extra för den s.k. "facklitteraturen". Jag tillhör, föga förvånande, denna skara av värdiga själar och skulle såhär i juletider vilja predika den humanistiska facklitteraturens evangelium. För er som vanligtvis läser den här typen av litteratur så kommer de här anförda tipsen att te sig en smula förutsägbara, men besinna er och misströsta inte! Till er utfäster jag ett dyrt och heligt löfte om mer obskyra titlar i framtiden. Istället riktar sig rekommendationerna till er där själva ordet facklitteratur konnoterar en värld av tristess och obehagligheter. Där mörka associationer gör att era anletsdrag förvrids och där en sibirisk vind plågar er lekamen vid blotta tanken på att läsa FAKTA. Men, jag bönfaller er, låt inte bibliotekets skatter lämnas outforskade! Erfar det sublima mysteriet som döljer i riktigt bra facklitteratur! För att underlätta en smula tänkte jag således, återigen i den sakrala årstidens anda, ge tips på tre böcker som jag hoppas faller någon i smaken. Alla tre är för övrigt lyckligt befriade från de akademiska elfenbenstornens trista prosa och kan alltså även läsas av den mest kräsmagade av poeter.





Peter Englund (historia)





Karin Johannisson (idéhistoria)








Karen Armstrong (religionshistoria)

måndag 8 december 2008

Att bryta mönster

Jag såg Twilight, den romantiska vampyrfilmen, i helgen. Jag kan absolut inte värja mig, den är bedårande och hård på samma gång. Kärleken är SVÅR och de onda är onda utan besinning. En sak som är väldigt befriande är att det är en kvinnlig regissör som har gjort filmen. Men det är inga recensenter, kritiker eller vanliga dödliga som har kommenterat detta. Vanligtvis blir man belamrad och överhöljd av faktumet att det är kvinna som har regisserat en film. Kan det vara så att vi faktiskt ser en förändring för arbetsmarknaden för kvinnliga regissörer? Det handlar ju absolut inte om att kvinnor inte kan regissera film, det handlar om mönster som reproducerar sig själva. En värld där kvinnor inte blir uppmuntrade är dömd att fortsätta i samma hjulspår, och om kvinnor väl tar sig in i den manliga makthierarkin så kan klimatet bli utestängande. Jag läste - visserligen en gammal artikel, men ändå - om att av de 50 000 000 kr som delas ut till svenska regissörer år 2004 gick 1 miljon till kvinnliga regissörer.

Jag funderar allt mer på det här med kvinnor och mönster som är så innerligt svåra att bryta. På biblioteket kan detta vara en knivig situation att handskas med. Tänk om filmer av kvinnliga regissörer inte ens går att få tag på? (Biblioteket måste ju köpa filmer med utlåningsrättigheter) Men skam den som ger sig! Jag tycker att man systematiskt kan gå igenom alla avdelningar och hela tiden ha sina genusglasögon på sig. Hur ser egentligen den klassiska cd-samlingen ut? Har vi någon kvinnlig kompositör? Tack och lov visade det sig att vi hade det, men nu har vi dessutom kompletterat med allt som går att få tag på. Jag tänker göra likadant på alla avdelningar på musiken, och förhoppningsvis även med filmerna.

Nu blev jag i alla fall inte helt och hållet gråtfärdig av Jakobsbergs biblioteks utbud på spelfilmer, vi hade ändå en del. Men balansen är ju givetvis skev. Självklart ska biblioteket vara en förebild. Visa de som lånar att kvinnliga regissörer finns och är fantastiska. En fågel har dessutom viskat i mitt öra att någon slags aktivitet för barn om att göra film ska bli verklighet på biblioteket. Det finns verkligen möjligheter och chans att förändra.


Filmer av kvinnliga regissörer (eller framträdande medarbetare) på Jakobsbergs bibliotek

Sarajevos tårar av Jasmila Zbanic

Half Nelson av Ryan Fleck & Anna Boden

Det heliga landet av Maj Wechselmann och Cecilia Parsberg

Linas kvällsbok av Hella Joof

Marie Antoinette av Sofia Coppola

Orlando written and directed by Sally Potter

Persepolis av Marjane Satrapi och Vincent Paronnaud.

Pianot av Jane Campion

Systrar i jeans directed by Ken Kwapis, screenplay by Delia Ephron and Elizabeth Chandler, produced by Debra Martin Chase

Caramel av Nadine Labaki

The third man screenplay by Graham Greene, produced and directed by Carol Reed

Varg Manus av Kerstin Ekman, producent Anita Oxburgh, regi Daniel Alfredson

lördag 6 december 2008

Krossar man "tystnadens tempel" genom popmusik?

Idag startar Bibliotekspopen på Stockholms Stadsbibliotek. Elisabet har tidigare tipsat om detta. Jag tycker det är en strålande idé. Stockholms stadsbibliotek har öppet över 300 timmar i månaden, att ynka två av dessa trehundra timmar skulle vigas åt popmusik har jag svårt att förstå att någon skulle sätta sig emot. Men protester har uppstått. Det har jag hört från olika håll. Att de som sitter och läser på Stockholms stadsbibliotek ser sin tysta lässtund som ett heligt avbrott i vardagen. Och jag missunnar dem inte detta, absolut inte. Men det finns för mycket att vinna i detta för att avstå.

Facebooks Bibliotekspopsgrupp har nu i skrivande stund 250 bekräftade gäster. Och ytterligare 250 som har sagt att de kanske eller förhoppningsvis ska dyka upp. Och det är bara personer som har Facebook. Om vi gör ett överslag så kan vi anta att 500 personer kommer att dyka upp. 500! Och av dessa 500 personer är kanske 250 sådana som vanligtvis inte besöker bibliotek. Dessa 250 kommer i sin tur berätta detta för i snitt 10 personer vardera. Voilá. Vi har alltså hittat en ny målgrupp och ett nytt sätt att kommunicera.

Jag hävdar att bibliotek måste interageras i allas och envars medvetande. Man ska inte behöva tänka bok = bibliotek, utan allt i samhället ska ge uttryck åt biblioteksverksamhet. Musik, teater, sport, samhällsfrågor, teknik, umgås, fika, företag, etanol, vampyrer etc. I en tid då allt mer information kan fås tag på genom internet och där allt fler medier går att ladda ner så måste biblioteken stärka sin roll och sitt varumärke för att ge människor det verktyget de behöver mest; att kunna sortera i informationsutbudet och inspirera till utveckling. Bibliotekets budget är begränsad och måste dra i tokiga och annorlunda trådar för att åstadkomma detta. Bibliotekspopen har bidragit till stor medial uppmärksamhet, och är en av dessa utomordentliga trådar. Vi måste vara uppfinningsrika.

Jakobsbergs bibliotek har börjat fundera kring en ny musik- och filmavdelning. Den ska i så fall befinna sig längst nere i biblioteket, i vår ljusa och fina lilla avsats mot Falkens bio. När vi spånande om denna förestående musikavdelning övergick planerna snart mot allt drastiska åtgärder; vi skulle starta ett bibliotekspopband till invigningen! Såklart vi ska! Robin på sång och gitarr, jag spelar trummor, Elisabet klarinett (måste bara meddela henne först) och vi ska efterlysa fler musikanter inom personalstyrkan.

Så, fler tokiga och annorlunda trådar för uppmärksamhet för biblioteket mottages tacksamt.

Bibliotekspopen startar klockan 14 idag! Om jag inte jobbade skulle jag givetvis vara där. Mitt favvobiblioteksband Elenette spelar.

fredag 5 december 2008

Fråga biblioteket - nu med svarsbank

I Fråga biblioteket kan du ställa frågor om vad som helst och få hjälp forskningsbibliotek över att hitta bra informationskällor, tips om litteratur och webbsidor och få vägledning av bibliotekarier från hela landet. Det finns möjlighet att fråga per chatt eller e-post och på en rad olika språk.





Sedan 1 december finns även en svarsbank. Det är ett arkiv med ett urval av de frågor som ställts till Fråga biblioteket. Arkivet ska byggas ut med ungefär 10 frågor i veckan. Arkivet är sökbart både i fritext eller genom ämneskategorier. Dessutom kan vem som helst komplettera svaren genom att lämna en kommentar.

Du kan t.ex. få veta vad en liter mjölk kostade 1964, hur ett kinesiskt tangentbord ser ut eller vad elefantens fot heter.
Att svara på frågor som kommer till fråga biblioteket är både roligt och lärorikt. Kul att det nu finns en svarsbank där bra, genomarbetade svar samlas.

torsdag 4 december 2008

Snälla, söta Tomten

Snälla Tomten,
jag har ätit min gröt var dag, hedrat far och mor, lagt mig tidigt och alltid varit glad och snäll. Kan jag inte få:

Vad som helst av Le Clezio
Olle Hedberg – Rymmare och fasttagare
William Styron – Lie down in darkness
John Barth – The floating opera
Alain Mabanckou – Slut på kritan
Emmanuel Dongala – Ursprungets eld
Alan Moore – Voice of the fire
Hugh Sykes Davies – Petronius
Mircea Cartarescu – En lycklig dag i mitt liv
Cory Doctorow – Little brother
Johan Theorin – Nattfåk
Michal Witkowski – Lubiewo
Javier Marias – Alla själar
Bengt Anderberg – Kain
Peter Hamilton – The temporal void
Viktor Johansson – Kapslar
Knut Hamsun – Hunger
Hans Helmut Kirst – Kamrater
Ray Bradbury – Something wicked this way comes
Gay Life in Dikanka (en CD från Bakhåll förlag)
Andrzej Sapkowski – Blood of elves
Iain Banks – Skuld
James Crumley – En sista riktig kyss
Anders Harning – Stålbadet

Raggsockar och fingervantar utan fingrar. Såna som Albert hade i Albert & Herbert, som jag såg på julkalendern för några (tjugotalet) år sedan. Är det för mycket tycker Tomten, så är inte vantarna jättejättemåsteha-viktiga.

onsdag 3 december 2008

Att bryta tabuer

Imorgon är det dags för det sista samtalet på Stockholms stadsbibliotek om Agnes von Krusenstjernas författarskap, denna gång på Medborgarplatsens bibliotek. Jag har tyvärr missat de två föregående gångerna, men nu ska jag försöka lyssna på bibliotekariernas sista föredrag. Jag har nämligen alldeles nyligen upptäckte Agnes. Jag sträckläste Den blå rullgardinen, första delen i romanserien Fröknarna von Pahlen, och blev - om inte betagen - så ändå väldigt förtjust. Upplägget är klassiskt. Formen och språket är tidsenligt och icke särskilt uppseendeväckande. Men det är något djärvt inbäddat däri. En medvetenhet om kvinnans ställning och människan som levande och påverkbar individ. Hur vi formas av omständigheter och miljö, och hur en familj som mekanism fungerar.

Framförallt får vi läsa om kvinnans sexualitet som den aldrig har beskrivits i svensk litteratur tidigare. Att kvinnan faktiskt är en sexuell varelse, precis som mannen. Detta var totaltabu i ett Sverige som ett par år tidigare precis hade infört kvinnlig rösträtt. En fejd bröt lös i kulturSverige där folk anklagade von Krusenstjerna för att smutsa ner dygdig och kvinnlig "moral". Måttet var rågat när Agnes till och med skrev om kvinnlig homosexualitet. Fanns det inga gränser längre inom konsten diktning och litterärt skapande!?

Tack och lov har dessa gränser suddats ut i dagens samhälle, men mönster finns kvar. Kvinnliga författare blir fortfarande påhoppade av en till största del manlig, elitistisk kulturvetarkår som klappar på huvudet, nedvärderar och förmanar. "Inte ska väl lilla du ta dig ton." Exempel har vi sett både i Sverige och i världen hos Maja Lundgren och Lucía Etxebarria.

Som en sista liten härlig knorr på detta spretiga blogginlägg så vill jag tipsa om kvinnor som bryter tabuer, även i de mest inskränkta länder. Läs DN's artikel om det saudiarabiska bandet Accolade här. Lyssna på MySpace här.

tisdag 2 december 2008

Bokbloggares babbel på bibliotek

Förra veckan var jag och lyssnade på en bloggkväll på stadsbiblioteket. Medverkade gjorde ett gäng bokbloggare, Johanna Ögren och Helena Dahlgren från Bokhora, Ann-Sofie från Ooofbok och Loveina från Boktoka samt författaren och förläggaren Håkan Bravinger och författaren och bibliotekarien Mats Kempe i ett samtal under ledning av Karin Runevad från Stockholms stadsbibliotek.

Som inledning pratade de om varför de hade börjat blogga om böcker, vilket förde samtalet in på läsning som social företeelse och hur häftigt det är att hitta folk att diskutera det man läst med, eller att hitta folk som har samma boksmak, hur enkelt det blir på nätet och att det också blir ett sätt att hitta nya (bok)vänner. Författarna pratade om bokbloggarna som ett sätt att möta sina läsare. Helena fick läsa sin recension av Håkans bok Bära bud, vilket gjorde honom nöjd och något generad.

Att bloggen är direkt och ofta anklagas för att hålla en för låg nivå diskuterades också. Loveina uttryckte det snyggt genom att tycka sig vara i sin fulla rätt att skriva hur banalt eller på vilken nivå hon ville (hon hade ett citat nedskrivet, men jag hade ingen penna, så jag kan inte återge det exakt). Bokbloggar kritiseras ofta för att de sällan skriver negativa recensioner, vilket Johanna bemötte med att säga att ”Jag har läst i 30 år och vet ju vad jag gillar, om jag börjar läsa något jag inte gillar hoppas jag att jag inte ägnar tre kvällar åt att inse det.” Bokbloggarna kan inte ersätta det de litteraturtidskrifter som försvunnit eller att dagstidningarnas kultursidor anses urholkas, snarare fungera som ett komplement. Intressant var också att höra att de gånger de verkligen la tid på en text och jobbade med analys var det tydliga tecknet – 0 kommentarer. Korta inlägg om en bok som bara älskas just nu väcker känslor och många tycker till.

Loveina berättade om när hon ordnat en fest med folk som hon visste läste mycket. Gästerna fick sedan fylla i ett formulär med genrer de gillade, karaktär de skulle vilja vara, författare de inte skulle vilja vara m.m. Resten av kvällen ägnades åt samtal utifrån vad man fyllt i. Hon berättade att det blev den bästa fest hon någonsin haft. Det vore något att få till på biblioteket!

Kvällen avslutades med att alla fick ge boktips och eftersom jag som sagt inte hade någon penna var det inte allt som fastnade, nu hoppas jag på att någon annan ska lägga ut en lista men något av de jag blev sugen på att läsa var:
Människor på hotell av Vicki Baum, som bara finns på tyska på vårt fina gymnasiebibliotek.
Livet - en bruksanvisning av Georges Perec
Revolutionary road av Richard Yates, som höjdes till skyarna som en av tidernas bästa böcker. Den hittas i Jakobsberg och både film och svensk översättning är på gång.

Debutbar

Ikväll är det dags för Debutbar på Kulturhuset, en återkommande programpunkt där höstens (eller vårens) debutanter blir intervjuade och läser högt ur sin debutbok. Det brukar vara inspirerande och locka till läsning. Av kvällens deltagare har jag inte hunnit läsa en enda, men de flesta finns att hitta på biblioteket. I Jakobsberg återfinns de på Debutanthyllan.