Sommarläsning enligt Andreas Hornegård

Läser just nu
Vampyrernas historia av Katarina Harrisson Lindbergh - en översikt över vampyrer och vampyrföreställningar genom tiderna.
Bilderböcker en masse.

Läser i sommar
The City & the City av China Mieville - Science fiction noir… förtjusande!
Bestiarium av Mare Kandre – tänkte åtgärda det faktum att jag inte läst någon Kandre tidigare.
Det liv du kan rädda: agera nu och stoppa fattigdomen av Peter Singer - den senaste boken från utilitaristprofessorn från Australien.
Augustus - Roms förste kejsare av Anthony Everitt - populärvetenskaplig biografi över min sons namne.
Förhoppningsvis mycket annat samt… en och annan barnbok.





Senast utlästa bok
It Never Snows in September av Robert Kershaw - militärhistoria för fantaster.

Lyssnar på
Samma gamla vanliga... Ångest är min arvedel är titeln på min Spotify-lista.

Magnifik omvärldsbevakning

Självförhävelse är måhända ingen dygd. Men när vår triumf är så uppenbar och storartad så måste vi tillåtas konstatera att omvärldsbevakningen på Järfälla folkbibliotek når Olympens allra högsta topp. Anledningen bakom denna osmakliga och föga passande tirad? Brutus Östling, igår tillkännagiven som vinnare av årets Augustpris, kommer till Jakobsbergs bibliotek. Inte i vår eller i sommar utan, just det, ikväll!!!

Men ack, det finns ett uns av smolk i glädjebägaren - alla biljetter är slut. Beklagar men så är fallet. Men märk väl att även här tvingas vi alltså av filosofisk nödvändighet fastslå att bibliotekets briljans i allra högsta grad motsvaras av Järfällabornas dito då även ni kära medborgare har avläst tidens tecken och sniffar er likt en blodhund till varje spår av kulturell storhet.

Läs DN:s intervju med Brutus Östling här.

Höstlov och Halloween

Nu när varulvars ylanden ekar över Viksjö hed och brandrökens molnstoder hänger tjocka över zombielägret på söderhöjdsåsen, så är det bäst att du tar dig i akt. Häng därför vitlöksklyftorna väl synliga och stoppa krucifixet i jackfickan (det viskas om vampyrer i utkanten av Skälby) innan du småspringer den mörka och ensliga väg som till slut leder dig in i värmen på biblioteket...

Två nya favoriter bland de de nya spökböckerna är serierna om Hemligheten på Crampton Rock av Chris Mould,

...och Nattens barn av Benni Bödker.

Båda är ruskigt spännade, roliga och skrämmande på samma gång!

Men lita inte bara på mig. Gå in och kolla alla spök- och rysartips som finns på Barnens biblioteks fantastiska hemsida. Alltid finns det något som faller dig på läppen.

Viveca Sten på Viksjö bibliotek

Bibliotekveckan är i full gång. Kultur i alla dess former sipprar ut till en törstande menighet. Och nu, imorgon klockan 18:30, når vi enligt mången deckarälskare backens krön och veckans crescendo; Viveca Sten kommer till Viksjö bibliotek! Diverse författarmanifest till trots så lever och frodas deckargenren och bland de många stjärnor som står att finna på dess himlavalv så lyser Viveca Sten med en alldeles särskild strålglans.

För den oinvigde, för den som ännu inte hunnit bekantat sig med kriminalinspektör Thomas Andreasson och juristen Nora Linde, kommer här en kort presentation av de första två böckerna i deckarserien om Sandhamn (helt sonika stulen från Viveca Stens egen hemsida):

I de lugnaste vatten

Det är en het julimorgon på Sandhamn i Stockholms skärgård. En manskropp inlindad i ett fisknät flyter i land på öns västra strand. En dryg vecka senare hittas en kvinna brutalt mördad på ön och Thomas Andreasson från Nackapolisen får ta sig an fallet. Ledtrådarna är få. Vad hade de döda för anknytning till Sandhamn? Vilken är den felande länken? Plågad av förlusten av sin nyfödda dotter och ett havererat äktenskap kastar sig Thomas in i utredningen. Till sin hjälp har han barndomskamraten Nora Linde, som är fritidsboende på ön. En mördare går lös i sommaridyllen och pressen på polisen ökar allt mer. De måste snabbt finna den skyldige innan ytterligare liv går till spillo...

I den innersta kretsen

Startskottet till Gotland runt avfyras utanför Sandhamn en solig julidag. En stor Swanbåt ligger längst fram, men plötsligt faller den av. Skepparen är skjuten, mitt på öppet hav. Offret visar sig vara Oscar Juliander, framgångsrik seglare och vice ordförande i Kungliga Svenska Segelsällskapet. På ytan en känd och etablerad advokat, men skenet bedrar. Thomas Andreasson och hans poliskolleger börjar kartlägga Julianders liv, och de förs in i överklassens dolda salonger bland hemligheter och lögner. Med sina juridiska kunskaper ser Nora Linde de dolda sambanden. Samtidigt försöker hon hålla ihop ett alltmer ansträngt äktenskap. Så mördas ytterligare en av segelsällskapets ledamöter...

Varmt välkomna!

Under bibliotekveckan, närmare bestämt torsdagen 1 oktober klockan 10, lanserar Viksjö bibliotek sitt senaste bidrag till välbefinnandet i kommunen; Bok & bebis. Alla bebisar mellan 0 och 1 år (samt deras föräldrar naturligtvis, annars har vi nog en situation på halsen...) är varmt välkomna! Vi tipsar om ypperliga böcker för de minsta samt läser pekböcker och enkla rim och ramsor för era juveler, allt medan ni kopplar av och insuper kaffe och kunskap!

Välkomna!

Intressant tillställning

Om jag bara kunde skulle jag naturligtvis bege mig till Södra teatern ikväll. Då skulle de 15 utrikeskorrespondenter som samlas där möjligen kunna ge mig svaret på en fråga som gnager så gott som varje gång jag ser nyheterna: varför, o varför, anser man sig särskilt lämpad att analysera ett politiskt tillstånd i exempelvis Teheran när man själv befinner sig i... Jerusalem!

Jag inser att kassan är ganska skral. Att Sveriges television inte kan postera en korrespondent i varenda litet hörn av världen. Likaså räcker mitt förstånd till för att förstå att det sannolikt inte är korrespondenterna som är ansvariga för sakernas tillstånd, utan ansvaret vilar troligen lite högre upp i hierarkin. Men, och ursäkta truismen, en andrahandskälla är en andrahandskälla. Detta logiska förhållande gäller oavsett hur långt ifrån händelsernas centrum man befinner sig. Man kan lika gärna sitta i Stockholm och intervjua en student på Teherans gator om utvecklingen, som i Jerusalem.

Den enda vettiga förklaringen till att man envisas med att nyttja "mellanösterkorrespondenten" i det här fallet är att ge sken av någon slags autencitet. Arkitekturen, människornas utseende, språket o.s.v. förefaller i västerlänningens ögon vara snarlika oavsett var i regionen man befinner sig och följaktligen kan bilden av "orienten" användas för att skapa just idén om att denna korrespondent är "där". Detta är naturligtvis ett missgrepp av stora mått som tragiskt nog har gamla anor (läs t.ex.Edward Saids bok Orientalism)

Men jag kan ha fel. Bege er därför som sagt till Södra teatern ikväll och luska ut sanningen!

PS. Inget blogginlägg värt namnet kan undgå att notera att folkets lag, d.v.s. AIK, igår intog sin rättmätiga plats på tronen.

I avgrunden

Detta är förvisso inte ett samtal hämtat från "tjuvlyssnat på biblioteket" men väl ett av mig drömt scenario:

”-Jasså du gillar böcker med annorlunda teman. Som gärna får behandla esoteriska spörsmål och obskyra ämnen såsom exempelvis ockultism och svarta mässor. Författade på snårig och högtravande prosa. Med en sådan stil att man ibland är tvungen att läsa om för att resonemangen är så snåriga och dunkla. Jasså, ja, då har jag nog boken för dig; ”I avgrunden” av J.-K Huysmans. Huysmans kan nog sägas tillhöra det sena 1800-talets dekadenta Fin du Siècle litteratur…”

Jag vet inte varför men, utan att söka alltför djupt i själens skrymslen och vrår, kan jag bara konstatera att jag gillar den här sortens böcker. Demokraten i mig föraktar naturligtvis "litterära aristokrater” som Huysmans men köttet är svagt säger dem ju. Och i mitt fall så även anden.

Dikten överträffar alltid verkligheten

Ett bevis, bland otaliga, på denna sats absoluta giltighet är inte minst följande historia hämtad ur Viksjö biblioteks krönika över bistra motgångar (som för övrigt direkt kan sägas knyta an till Teodicéproblemet).

En vacker vårmorgon bestämmer sig personalen i Viksjö, vi kan kalla den personalen K, för att arrangera ett bokprat på bakgården där den å så magnifika magnolian står i full blom. Vilken perfekt plats att arrangera ett sådant evenemang tänker personalen K nöjt och berömmer sig själva för sin förslagenhet. Föreställ er åhörarnas lyckliga leenden, tänker K, när de slår sig till ro med en kopp kaffe i vårt förtrollande lilla paradis. Oöverträffbart. Troligen behöver vi inte anstränga oss alls med själva bokpraten utan den suggestiva platsen kommer att förläna en strålglans åt tillställningen som inga ord i världen kan mäta sig med.

Men… så uppenbarar sig verkligheten med sitt fula anlete. Det visar sig att karmarna på skolans fönster som vetter mot innergården har ruttnat och det är med fara för själva livet som man vistas där ute. Tillställningen kan alltså inte arrangeras på den plats som man tidigare så snillrikt givit epitetet ”böckernas lustgård”.

Våra hjärtan brister och klagorop hörs över nejderna, men solen måste ju ha sin gång som det heter och för att inte alldeles hemfalla åt pessimismen så tänkte vi trotsa ödets nycker och göra det bästa av situationen. Härmed inbjudes således alla som har tid och lust att närvara vid Viksjö biblioteks sommarbokprat som går av stapeln 8/6 kl.18.30-19.00. Vi bjuder på kaffe!

Litteraturens lustgård

När skymningen faller den 8 juni bjuder Viksjö bibliotek in till bokprat och fika på bibliotekets innergård. Alla litteraturbröder och systrar är varmt välkomna!

Under magnolior, azaleor och rhododendron ger personalen tips om en salig blandning böcker att njuta, eller förskräckas, av i sommar.

Om, mot förmodan, vädergudarna motsätter sig vår ädla föresats stannar vi helt enkelt inomhus.

Ingen föranmälan krävs och då den poetiska omskrivningen ovan var en smula oprecis så kanske det tål att nämnas att spektaklet inleds kl 18.30.

Varmt välkomna!

Nya Prometheusfigurer...

Stormmolnen hopar sig över Svedala. I krisens efterdyningar ser vi förödelse varthän vi fäster vår blick. Besparingar, besparingar, besparingar ekar det mellan sammanträdesrummens blekgrå väggar. Olycksbådande besvärjelser slungas från talarstolarna i vilka man kan ana att de yttersta dagarnas alla prövningar och vedermödor snart är här.

Men medborgare fatta mod! Det finns progressiva krafter som verkar i kulisserna. Till dessa måste Sundbybergs stad sällas. Denna kommun beslutade nämligen för en tid sedan att öka medieanslagen, alltså pengarna till att handla böcker, filmer, skivor med mera för, till biblioteken med 30% samt att öppna en ny modern biblioteksfilial i Hallonbergen! Är det inte vackert?! Projektet skall naturligtvis hyllas som en kulturgärning och Järfälla folkbibliotek stämmer in i gratulationskören (måhända i en ton sprucken av en viss avund). Nu, kanske mer än på länge, behöver vi tillgång till de välsignelser som gratis kultur medför.

NOT: Att kalla oss på biblioteket för jäviga är naturligtvis bara barnsligt…

Allt är inte blod och död i mellanöstern

Idag förlänades den palestinska föreningen The Tamer institute For Community Education med priset till Astrid Lindgrens minne (ALMA-priset). Detta har föranlett viss debatt (föga förvånande då den politiska situationen, för att uttrycka sig milt, är en smula infekterad) i vilken jag naturligtvis måste lägga min långa näsa i blöt.

Priset borde, enligt min ringa mening och i motsats till vissa andra, inte ses i ljuset av en politisk kontext. Istället bör det betraktas som ett hedervärt försök att stödja en, ideell och regeringsoberoende märk väl, förenings försök att i en kaotisk och krigsdrabbad värld uppmuntra barns och ungas intresse för litteratur och konstnärligt skapande. Något vi som bekant gör på daglig basis på biblioteken i Sverige, om än under radikalt annorlunda förutsättningar.

Basen för detta resonemang finner jag i en, måhända bräcklig och naiv men icke desto mindre hoppfull, truism: Läsning genererar demokratisk utveckling, bland annat genom större förståelse för "den andres" situation. Av detta följer att det torde vara av universellt mänskligt intresse att stödja de verksamheter som bidrar till denna process' fortskridande.

Gudrun Wessnert. Ack denna Gudrun Wessnert.

Följande blogginlägg har inga dubiösa motiv. Inget illistigt ränksmideri som syftar till att lägga grunden för en ny litterär kanon med herravälde över människors själar som yttersta mål. Nej, det enda som försekommer här är en oreserverad hyllning till den magnifika barn/ungdomsförfattarinnan Gudrun Wessnert...
Gudrun Wessnert är fantastisk. Så är det bara. Här är en författare som skriver för barn (ca 9 år och uppåt beroende på bok) med en gudabenådad förmåga att suggerera fram svunna tiders olika dofter, smaker och bilder. Vilken epok undrar den skeptiske? Egalt. Wessnert frammanar larmet från Stockholms gränder från det sena 1700-talets gustavianska envälde (Spetshäxan) på samma sublima och självklara sätt som hon rör sig i den svenska medeltidens dunkla östgötska skogar
(Enhörningens gåta, Storfurstens dotter m.fl).

Att denna begåvade kvinna inte förlänats alla litterära priser som delats ut inom den svenska barnboksvärlden är för mig en gåta.

Tampas med drakar

Jag känner mig (klädsamt?) modest idag så istället för ytterligare subtila iakttagelser om människans villkor (eller pip från okunnighetens träsk?) så tänkte jag i all enkelhet tipsa om de sagostunder som biblioteken anordnar. Dessa brukar vara uppskattade händelser, både för sagotokiga barn och sömnberövade föräldrar. En sak skall dock påpekas och det är att dessa infaller vid lite olika tidpunkter så en god idé är att kolla när just ditt bibliotek tampas med drakar eller hamnar i klorna på elaka trollpackor!

Förflutenhetens landskap

Jag har gjort en egendomlig upptäckt. Jag lider en smula med tyskarna. Det kan tyckas märkligt men så är det. Anledningen bakom denna rörelse vid tanken på ett välmående europeiskt folk är att dessa tycks sakna historia (ett förhållande som, med olika nyanser, ingalunda inskränker sig till det tyska utan självfallet även gäller för en mängd kulturer i det västerländska medvetandet). De har helt enkelt inget förflutet. Med, alas, ett undantag: perioden 1933-1945. Vad Tyskland anbelangar tycks det inte finnas någon annan historia utan denna tid manifesterar hela dess historiska vara.

Ponera för ett ögonblick en varelse utan tidigare erfarenheter av det ”tyska” (ett högst problematiskt uttryck, jag vet) som stövlade in i närmsta bokaffär eller, gud bevars, närmsta bibliotek för att tillägna sig lite tysk historia. Vad möter dennes kunskapstörstande blick? En bok om Bismarck måhända. Kanske en om kalla kriget. Samt… en fullkomlig kaskad av böcker som behandlar mänsklighetens mörkaste minne – naziperioden (ett förhållande som naturligtvis äger ett visst berättigande). Denna fysiska och symboliska gestaltning av människosjälens svartaste skrymslen. (prova själv: sökning i bibliotekets lokala katalog på ämnet tysk historia, signum Kfa med våra hieroglyfer).

Vad jag vill ha sagt med detta kan tyckas en smula dunkelt men är i själva verket ytterst banalt. Det förflutna, liksom, utan att gå in i en djupare filosofisk diskussion, i princip alla andra föreställningar, är konstruktioner och bibliotekens samlingar utgör inget undantag. Att biblioteket enträget försöker köpa in "kvalitativ" litteratur utgör således inget automatiskt skydd mot att olika stereotypiserade världsbilder reproduceras.

PS. Ett oändligt tack till Fastebolskolan klass 5A som var på bokprat i Viksjö idag. Ni gjorde hela min vecka!

Ett Ljus i mörkret

Så var det då dags att skriva något subtilt och djupsinnigt. Kanske rentav något världsavgörande (som det som gott som alltid görs på Järfälla biblioteks blogg av mina fantastiska medskribenter). Men, alas, jag har inget vettigt att säga. Ett intellektuellt mörker har lägrat sig över Viksjö idag. Förklaringen till denna personliga skymning är trivial, men ack så kännbar – min illbatting till son vägrar sova om nätterna.

Därför tänkte jag, som den solidariska bibliotekarie jag är, sträcka ut min hand till andra föräldrar i samma sits och tipsa om bibliotekens ”föräldrahylla” där många av svaren på villrådiga föräldrars frågor står att finna. Själv lånade jag precis Anna-Maria Stawrebergs bok ”Allt du ville veta om barnets sömn: men varit för trött för att fråga om” och allt mitt kvarvarande hopp om en endaste enda natt av REM-sömn sätts nu till den (jag överdriver en smula för dramatisk effekt).

Kom och prova lyckan i bibblans jullovstävling

Innan du snörar på dig de nya skidorna du fick i julklapp och kastar dig ut i backarna (vilka backar? och, ännu viktigare, vilken snö?), eller sätter dig ner framför datorn för att levla upp din nygjorda shaman i World Of Warcraft, så kan du alltid blada ner till något av biblioteken och pröva dina kunskaper i jullovstävlingen som biblioteket anordnar.

Tävlingen har ju blivit något av en tradition i stil med Kalle Anka på julafton och i potten finns det finfina priser! Frågorna är rätt så kluriga, eller vad sägs om: ”Otäckt, rysligt, elakt. Petter Lidbecks senaste bok handlar om en lärare man inte vill ha. Vad heter boken?”, så kanske den här tävlingen inte är för din ständigt snoriga lillebror. Men, innan du sliter ditt hår som matadoren i Ferdinand för att du inte kunde den här frågan, du behöver inte kunna svaret på alla frågor på rak arm utan all hjälp du kan tänkas behöva finns på biblioteket.

En modern Prometheus?

Det är bråttom nu! Skynda, skynda! Skynda till världskulturmuseet i staden där alla heter Glenn. Där har nämligen portarna slagits upp på vid gavel och entréavgifterna slopats! Likt mytens titan har alltså museet beslutat att trotsa Olympens gudar och sprida kulturens ljus till människor. Alla människor. Halleluja. Självfallet skall detta hyllas som den kulturgärning det faktiskt är och vi på biblioteket, alla gratisinstitutioners moder(?!), stämmer naturligtvis in i hyllningskören. Nu kan vi bara hoppas att våra södra kusiners initiativ även når den kungliga huvudstadens museichefer.

"Då fanns det bland titanerna en enda, som sörjde över att det sköna, öppna och fria skulle försvinna bland människorna. Han förbarmade sig över dem, och medlidanderskärpte hans förnimmelse, så att han kunde höra inom sig den Eviges röst, som sade, att människorna borde återfå skönhet och frihet och väckas att lyssna till lagen i deras ande..."
(ur "Prometheus och Ahasverus" av Viktor Rydberg som självfallet finns att låna gratis på biblioteket)

Ta djävulen i handen och ät från kunskapens träd

I vimlet av alla skönandar på biblioteket så finns det en och annan ädel varelse som vurmar en smula extra för den s.k. "facklitteraturen". Jag tillhör, föga förvånande, denna skara av värdiga själar och skulle såhär i juletider vilja predika den humanistiska facklitteraturens evangelium. För er som vanligtvis läser den här typen av litteratur så kommer de här anförda tipsen att te sig en smula förutsägbara, men besinna er och misströsta inte! Till er utfäster jag ett dyrt och heligt löfte om mer obskyra titlar i framtiden. Istället riktar sig rekommendationerna till er där själva ordet facklitteratur konnoterar en värld av tristess och obehagligheter. Där mörka associationer gör att era anletsdrag förvrids och där en sibirisk vind plågar er lekamen vid blotta tanken på att läsa FAKTA. Men, jag bönfaller er, låt inte bibliotekets skatter lämnas outforskade! Erfar det sublima mysteriet som döljer i riktigt bra facklitteratur! För att underlätta en smula tänkte jag således, återigen i den sakrala årstidens anda, ge tips på tre böcker som jag hoppas faller någon i smaken. Alla tre är för övrigt lyckligt befriade från de akademiska elfenbenstornens trista prosa och kan alltså även läsas av den mest kräsmagade av poeter.

Peter Englund (historia)

Karin Johannisson (idéhistoria)

Karen Armstrong (religionshistoria)