En mjuk pojke är en stark pojke!

Igår publicerades en artikel i DN som hette ”Finns det några snälla pojkar här?” som tar upp den allt mer utbredda genren bilderböcker med småpojkar som stiger ur sin krävande roll som ”grabbig”, de leker istället med dockor (Kenta och barbisarna), tvättar tvätt (Gösta tvättar) och visar upp sina nya tjusiga skor (Sanders sandaler). Detta är väl det naturliga steget efter att böcker med starka flickor i huvudrollen har invaderat bilderboksmarknaden.

På sökordet Starka flickor i Järfälla folkbiblioteks katalog får man fram 106 träffar, en blandning mellan Pippi, Den mörka materian av Philip Pullman och Riddar-Rakel. Skribenten Stina Zethraeus efterfrågar ett liknande sökord för bilderböcker med ”ömsinta” killar, och har en radda förslag; snälla killar, omsorgsfulla killar, annorlunda killar, mjuka killar eller försiktiga killar? Hon verkar dock inte nöjd med något av dem, snarare blir det svårare ju mer man funderar. Och det är svårt. Det ska inte vara ”annorlunda” att tycka om fina skor! ”Mjuk” ser jag nästan som ett skällsord, är det någon som vinner något på att vara ”mjuk”? ”Försiktig”? Vaddå försiktig? Det låter som att pojken är livrädd!

Jag föreslår då; Starka killar! Finns det något starkare än någon som vågar bryta en norm? Visst skulle det kunna uppfattas fel, man kanske tror att det är pojkar med ren och skär muskelstyrka, men det är väl upp till oss, bibliotekspersonalen, att bevisa att styrka inte ligger i fysiken. Vår fantastiska personal gör ju givetvis redan detta, i sagor byter de ständigt namn på karaktärerna så att det både blir flickor och pojkar i samma huvudroll och vid bokprat är de mycket medvetna om hur de presenterar böcker på ett könsneutralt sätt. Men det gäller att alltid påminna sig själv. Alltid alltid alltid. För det är så lätt att hamna i inkörda hjulspår – just eftersom det är enkelt.

Zethraeus menar att killarna i moderna bilderböcker tillåts ta ett extra kliv och kan klä sig i prinsesskläder, precis som tjejerna har dragit på sig drakfäktarpansaret. Det viktiga är att dessa roller inte innebär att pojken i klänningen blir passiv och intetsägande, och flickan aktiv och tuff, jag vill att alla ska vara en aktiv, ifrågasättande, tänkande människa. Det måste vi se till att alla blir, trots olika attribut, intressen och egenskaper.