Bokfrukost 22 juli i Jakobsberg

Den 22 juli träffades personalen på Jakobsbergs bibliotek och tipsade varandra om böcker och filmer. Här följer en lista på de tips som dök upp under frukosten.



Maria tipsar:
Ardoján
Mina 500 bästa vänner
Huvudpersonerna i novellsamlingen Mina 500 bästa vänner är ständigt upptagna med att framställa något, i bästa fall sig själva. I ett nutida Berlin befolkar de borden på de dyraste restaurangerna kväll efter kväll. Ibland, när allt stämmer, ligger det ett speciellt daller i luften - om än bara kort. De är fåfänga, förtvivlade, berusade av sig själva, krystade, rörande och löjliga.

Elisabeth Hjort
Förtvivlade läsningar
En doktorsavhandling skriven på ett vackert språk om fyra svenska författarskap, bland annat Sara Stridsberg.

Ernesto Sabato
Tunneln 
Absurd, fantastiskt skriven och mycket rolig om en misantropisk man och hans funderingar kring sin stora kärlek Maria.

Asta Olivia Nordenhof
Det enkla och det ensamma
Den danska poesins nya hopp, tillgängliga, starka dikter även för icke poesivana.

Ami tipsar:
Jennifer Clement
En bön för de stulna 
Roman om hur de mexikanska flickorna lever farligt eftersom de lätt faller offer för kriminella ligor som rövar bort dem för trafficking. Därför gömmer de sig eller gör sig fula. Otäckt men slutar samtidigt ljust med en strimma hopp.

Ryszard Kapuscinski
På resa med Herodotos 
Den polske mästerreportern berättar om hur han med hjälp av Herodotos gav sig ut i världen som reporter för en polsk tidning för att rapportera från Indien och Kina med enbart sitt modersmål  - och Herodotos i bagaget.

Yrsa tipsar:
Daniel Sjölin
Alla vill bara gå hem 
Novellix tunna bok som är en svidande uppgörelse med vår tid där alla bara vill gå hem. Språkligt komprimerat och väldigt roligt.

Karin tipsar:
Doris Dahlin
Himlen bar inga moln
Berättelse om en femtiotalists liv, från uppväxt på landet, flytten till staden och 1970-talets omvälvande tid. Ett slags psykonalytiskt drama. Stark igenkänning för den som har levt på 1970-talet. Ganska svår.

Nightcrawler (film)
Spännande dramathriller om en lätt störd man i Los Angeles, vars journalistiska bana blir alltmer bisarr i jakten på de senaste nyheterna.

Elin tipsar:
Jan Bergman
Sekretarklubben
Jan Bergmans egen mamma visade sig ha varit svensk spion under andra världskriget. Gedigen research och mycket spännande.

Josephine Bornebusch
Född fenomenal
Ungdomsbok om en udda tjej som går i nionde klass och är besatt av Anne Frank. Rolig och lättläst.

Linnea tipsar:
Jakob Wergelius
Mördarens apa 
En riktig äventyrsroman, spännande och nostalgisk med en gorilla som huvudperson. För 12-15 år, men funkar även för vuxna. Fina illustrationer. Wergelius fick Augustpriset 2008 för  Legenden om Sally Jones.

Jakob Wergelius
Teckningar från Antarktis 
I gryningen den 30 november 2007 lägger den svenska statsisbrytaren Oden ut från kajen i Punta Arenas, Chile. En sex veckor och 4000 sjömil lång forskningsexpedition utmed den västantarktiska kusten tar sin början. Med ombord finns författaren och tecknaren Jakob Wegelius. I hans dagboksblad får vi följa arbetet ombord och besöka några av klotets mest svårtillgängliga och minst utforskade platser. Boken blickar även tillbaka på människans korta, men dramatiska historia på Antarktis.

PRAO: Theresa

Hej!

Jag heter Theresa och har haft prao på Jakobsbergs bibliotek 25-29 maj.
Det har varit en kul prao där jag har fått mycket information om biblioteket, fått vara med när grupper kommer på besök och fått testa på några olika jobb i biblioteket. Det har varit väldigt roligt. Det roligaste var att få gå till baksidan av ”Röda Rut” (inlämningsautomaten) och kolla hur den ser ut på baksidan. Det hade jag alltid undrat över tidigare.


Här är några boktips från mig:


Bilderböcker:
Mirabelle – Astrid Lindgren
Klara och den snälla gamla tigern – Karin Stjernholm Raeder

Mirabelle handlar om Britta-Kajsa som alltid har velar ha en docka. En dag ger en underlig gubbe henne ett frö och säger att hon ska plantera det. Gissa vad som växte upp efter att hon hade planterade fröet…
Mirabelle var min favoritbok när jag var mindre eftersom den kändes så verklig.

Klara och den snälla gamla tigern handlar om allt som Klara gör med den snälla tigern
Klara och den snälla gamla tigern var också min favoritbok av precis samma skäl.









Ålder9-10:
Lassemajas detektivbyrå - Martin Widmark

Böckerna handlar om Lasse och Maja som löser olika mysterium.
Jag tyckte att de böckerna var bra eftersom att det var bra svårighetsgrad och det var kul att läsa dem i den åldern.


Ålder 10-12:
Serie: Kompisboken, Bästisboken, Svikarboken och kärleksboken - Lin Hallberg
Serien handlar mest om hur det är att gå i mellanstadiet.

Kompisboken är den första boken i serien och den handlar om Klara som får en kompisbok av mormor. Hennes mormor tänkte att Klara skulle intervjua sina kompisar i klassen, men det var bara ett problem. Hon har inga vänner i skolan så hon kommer på ett annat sätt att använda kompisboken. HON ska skriva om olika personer i klassen i stället för att intervjua DEM. Hon skriver om Auriel som är populär bland killarna, om tuffa Kemal och om den nya killen i klassen som heter Anton. Hon har också en spalt för klassen.


Jag tyckte att den var bra eftersom att boken beskrev väldigt bra hur det kan vara att gå i en klass helt utan vänner och hur intressant det kan vara med alla händelser i en klass. 
Ni får läsa själva vad de andra tre böckerna handlar om. Jag kommer inte att avslöja vad som händer.


Ålder 12 och uppåt:
Serien: Harry Potter
Som många kanske vet så handlar Harry Potter om en pojke som bor hos sin moster, morbror och kusin som inte är särskilt snälla mot honom och så börjar han på Hogwarts där han får vänner och där han är känd för sitt ärr.  Det finns också folk som inte gillar honom på skolan, till exempel Malfoy. Harry löser också mysterium på skolan och har en fiende. Voldemort, som alla på Hogwards kallar ”Du vet vem”.

Jag rekommenderar Harry Potter. Böckerna kan vara långa men jag tror inte att de känns så långa eftersom att det är ett ganska lätt språk och bra storlek på texten. Jag har läst första boken och har börjat på andra, så jag har inte börjat läsa de långa än.


Alla åldrar:
En bok som jag tror passar för nästan alla åldrar är ”En liten prinsessa” av Frances Hogson Burnett.

Den handlar om en liten flicka som heter Sara Crewe. Hon går var jätterik, men en dag blir hon helt plötsligt jättefattig i samband med sin pappas död och deras pengar tog helt plötsligt slut. Hon får flytta upp på vinden och bo bredvid en annan tjänsteflicka som heter Becky. Hon får inte tillräckligt med mat och husrum. Livet är inte helt lätt som fattig och för att hålla kvar styrkan så använder hon sig av sin livliga fantasi. Helt plötsligt går hennes drömmar om hur inredningen på vinden kunde vara i uppfyllelse. Det är inrett med allt hon någonslin kunnat drömma om. Någon har skrivit ett brev till henne och undertecknar med ”Från en vän”. Hon har en vän där ute… Någon bryr sig om henne…
Jag tycker väldigt mycket om den här boken för den visar hur Sara lägger märke till små saker och gör de intressanta. Sara använder också sin fantasi och ser saker som hon också får Becky och Saras gamla skolkamrat Ermengarde att se.



Mitt läsande:
Jag tycker väldigt mycket om att läsa böcker och jag vill gärna tipsa om mitt lilla system som jag brukar gå efter.
Jag läser nästan alltid 4 böcker samtidigt. Jag brukar läsa en vanlig bok, en intressant bok, en bok på engelska och en bok som jag läser i skolan ifall jag och mina kompisar är osociala på rasterna till exempel. Med en vanlig bok menar jag en skönlitterär bok om valfri genre. Den kan handla om vad man vill. När jag väljer ut intressant bok brukar den handla om någon kändis, den kan vara en faktabok eller en tecknad serie. Jag brukar nästa alltid läsa en bok på engelska eftersom att det är ett bra och roligt sätt att bli bättre på engelska. Boken som jag läser i skolan brukar vara en ganska kort bok på kanske 170 sidor så att den inte är så tung och det ska vara lätt att ta med sig den till skolan tillsammans med mina skolböcker.


Filmtips:
Jag tycker också mycket om att se på film.
Här är mina två favoritfilmer just nu:
”A little princess” (Samma som boken ”En liten prinsessa”)
”Bridge to Terabithia”

"Bridge to Terabithia" handlar om Jesse som är utanför i skolan och en dag börjar Leslie i hans klass och visar honom fantasin. Jag tycker att den är väldigt bra.

Pyssel:
Jag tycker väldigt mycket om att pyssla och jag tänkte ge ett tips på en bok:
”Skapa i papper : fler än 50 kreativa projekt och idéer”

Boken är väldigt bra på att tipsa om pyssel och den inspirerar till nya pyssel.

Hoppas ni tyckte om mina tips!

Idag fyller jag år och har haft en jättebra dag här på biblioteket. Hoppas du som läser det här också har en bra dag! Jag vill tacka alla här på biblioteket för den här veckan.
//Theresa

Utomhusbio!

På lördag tycker jag att alla som kan ska ta sig till Riddarparken i Jakobsberg och spana in Himlen är oskyldigt blå som visas på storbildsskärm. När solen går ner, runt kl 21, börjar filmen, men innan dess kan du testa dina filmkunskaper i en tipspromenad, köpa något i Verdandis servering, picknicka på gräsmattan och kolla in Järfällapoducerade kortfilmer! Bland andra visas Minnet av ett rum regisserad av Bahador Shahidis. Filmen har visats i Cannes och Arizona och vann pris för bästa kortfilm på filmfestivalen i Monaco.

Vi ses på lördag! Och just det, regnar det? Ta med regnkläder!

Fransk filmfestival på Sture

I dag börjar den franska filmfestivalen på Sture (5-15 maj), så passa på att förfesta med några av våra 50 franska filmer! Gratis är det också och vi lovar er många timmars upplevelser framför den egna skärmen. Allt från hjärta och smärta till absurditeter utöver det vanliga...

Kom bara ihåg bibliotekskortet eller passa på att skaffa ett - det är också gratis och du kan göra det direkt hemifrån via vår hemsida.



/Karin Hed

Mer Murakami

Så har jag sett filmen Norwegian wood som troget följer Haruki Murakamis roman med samma namn. Tycker jag att boken var bättre bara för att jag är bibliotekarie? Kanske. Kanske har det gått för kort tid från det jag läste boken till filmvisningen? Filmen är BRA, huvudpersonerna mycket bra och naturscenerierna just så fantastiska som jag har föreställt mig. Även om filmen är (väl) lång, drygt två timmar, får regissören Tran Anh Hung inte fram karaktärernas komplexitet så skickligt som Murakami. Bokens sorgsna dis saknas... Och slutet är onödigt långt. Men visst är filmen sevärd av många skäl, inte minst för 60- och 70-talsmiljöerna. Min biokompis läser nu Murakamis "Sputnikälskling" och själv har jag just lånat "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning". Helt fantastisk, enligt många. Nu läser jag Yoko Ogawas "En gåtfull vänskap" om vänskapen mellan en matematikprofessor, hans hushållerska och hennes son. Lovar gott!

Just nu är verkligheten i Japan minst sagt dramatisk och oroväckande. Att min körledare är från Japan gör katastrofen mer påtaglig. Jag tänker också på de två brevvänner jag en gång hade i Japan, Keiko och Kumiko. Hur har de det nu?

Ett sätt att hjälpa Japan är att gå på välgörenhetskonserten "Pray for Japan" i morgon kväll. Det är pianisten Asuka Nakamura som är initiativtagare. Hon och många andra musiker deltar och biljettintäkterna går via Röda korset till Japan. Från Järfälla deltar Mio Nishigaki, organist i S:t Lukas kyrka. Asuka Nakamura spelar ofta i S:t Lukas kyrka - härnäst vid en lunchkonsert tisdag 19 april kl. 12.15. Mio Nishigaki deltar också då och sånger ur Bachs passioner står på programmet.

Länk till Pray for Japan: http://www.musikmuseet.se/kalendarium/index.php?l=sv (mer info under "Konsert för Japan 29 mars".)

/Kerstin Gerén

En enda man

Det kom ett snöoväder emellan.
Jag skulle se The king’s speech på biografen Sture, och så kom snön. Och jag stannade hemma.

Är man småbarnsförälder så är det här värre än det låter, inte bara att man ordnat med barnvakt och allt i onödan, man vet inte heller när nästa tillfälle ges! För barn kan bli snoriga, barnvakten kan bli sjuk, eller så visas filmen helt enkelt inte längre när man väl får en chans att komma iväg.

Eftersom dejten med Colin Firth på bioduken aldrig blev av så fick det bli samme Colin Firth i TV-format därhemma i filmen En enda man.

Firth spelar collegeläraren George som efter sin partners död har svårt att leva i nuet. Vi får följa George under ett dygn i Los Angeles 1962 mot bakgrunden av Kuba-krisen. George planerar under dagen sin egen död i minsta detalj, men kastas hela tiden tillbaka i gamla minnen av livskamraten Jim som dog i en bilolycka. Efter Jims död förmår inte George finna en mening i livet och därför återstår bara döden som sista utväg.

Samtidigt som han planerar för självmord pågår livet i hans omgivning som vanligt. Han håller sin college-föreläsning, samtalar med en ung student som lyckats fånga hans uppmärksamhet och planerar middag med sin vän Charlotte (en lysande Julianne Moore gestaltar Charlotte, medelålders och uppgiven, som så gärna vill ha lite kärlek).

Trots att döden hela tiden finns i närheten så är En enda man absolut ingen deprimerande film. Huvudpersonen George är homosexuell och trots att filmen visar hur det var att vara gay i sextiotalets Amerika så ligger inte fokus bara på temat homosexualitet. Frågan tas upp i förbifarten och blir en del av en mycket mer mångfacetterad bild.

Att leva livet utan den person man älskat mest, hur gör man? Hur tar man sig igenom ännu en dag när livet inte tycks ha någon mening längre? Att fånga de få stunder i livet där man får absolut klarhet, att bevara känslan, hur gör man?
Den unge studenten Kenny verkar vara den enda som kan komma George nära, men hur mycket närhet kan George tillåta då hans plan att ta livet av sig står fast?
Kenny lyckas nästan bli en räddande ängel. Men döden har sin egen agenda och även om George ändrar sina planer i slutet på dagen så blir denna dag den sista i hans liv.

Filmens ljus och färger återspeglar Georges känslokarta oerhört fint, regissören Tom Ford lyckas ta upp livets stora frågor utan att bli moralisk och med skådespelarnas insatser blir filmen till en absolut sevärd helhet. Colin Firth är så mycket mer än ’Mr Darcy’ och skulle jag inte lyckas se The king’s speech på bio så får jag hoppas att den finns på biblioteket så småningom!

/Eva Brünahl

Winter's Bone / En helvetes vinter

Den fascinerande genren country noir (rätt och slätt "glesbygdsromaner med svärta") tycks ligga mig varmt om hjärtat. Mörkret framstår ofta som större, mäktigare och mer obehagligt på den amerikanska landsbygden än i staden, och ju mörkare desto bättre. Cormac McCarthy kanske kan sorteras in i det här facket, även om jag tycker att hans böcker höjer sig över mängden. Flannery O'Connor kanske också passar in. Det sägs dock att Daniel Woodrell var den som myntade begreppet.

Filmatiseringen av Woodrells bok Winter's Bone utsågs till förra årets vinnarfilm på Stockholms filmfestival. En värdig vinnare. Men frågan lyder som alltid: Är boken bättre?


Jag vet inte. Jag såg filmen innan jag upptäckte boken och gillar dem båda, men önskar att jag hade läst boken först. Jag gillar att skapa mina egna bilder av händelserna, vilket är svårt när man har filmen färsk i skallen. Så som vanligt är det upp till betraktaren...

Släkten Dolly må verka splittrad på ytan, men när det verkligen gäller fungerar den nästintill som en klan. År av missbruk, kriminalitet och allehanda skumraskaffärer har mot alla odds skapat starka blodsband. Här handlar det om överlevnad, och det är ingen lek. Att en sextonårig flicka bara är sexton till åldern, men fullvuxen, ansvarstagande familjeförsörjare i den hårda verkligheten ter sig som en självklarhet. Ree Dolly är den som håller familjen vid liv när mamman är galen och pappan råkar i klammer med rättvisan. Småbröderna kräver dock alltid sin mat på bordet.
Det går så långt att familjen riskerar att förlora sitt hem på grund av pappans misskötsel, och Ree påbörjar så sin vandring rakt ut i denna helvetes vinter. En vandring genom det vita ghetto där de lever, på jakt efter sin far för att upprätthålla heder, mod och moral i en värld där sådant knappt existerar.

Det är ingen tjock bok, men de tvåhundra sidorna rymmer så mycket känslor att det är den typen som stannar kvar länge i tankarna. Ree Dolly blir en hjältinna att se upp till. Det är därför man läser, hur svart det än må vara.

Vill man läsa Woodrells bok på svenska går det alldeles utmärkt. En helvetes vinter lyder den inbjudande titeln. I originalspråk blommar den dock ut på allvar och den varianten rekommenderas å det varmaste!

Tjena trollet!

I min bekantskapskrets tycks det vara en film som gäller just nu: Trolljegeren. En norsk film om… troll! Fatta grejen! Kan vi säga hej då till vampyrerna nu? Hej då till vampyrslaktaren Buffy, hej då till Twilight och hej då till True Blood, och sedan säga ”Tjena!” till trollet?
Nä, jag tror inte det, men visst vore det ball med en trollhype?
Affischen (eller plakatet som det tydligen heter på norska) är åtminstone helt i min smak.


Själv brann jag rätt hårt för zombies ett tag. Romeros gamla Dead-filmer gick varma i ung ålder, och förra året fick serietidningen The Walking Dead upp intresset igen. När jag fick veta att det skulle göras tv av tidningen blev jag enormt peppad. Tv-serien är dock en besvikelse i mitt hem. Efter tre avsnitt återvänder jag till originalet i form av den tecknade varianten. Så oerhört mycket bättre. Zombiesåpor funkar nog bäst i serietidningsform ändå.


Söker man zombieslakt på biblioteket kan jag tipsa om Dead Rising 2, ett spel till Xbox som inte går av för hackor (eller motorsågar). Dock aningen för komiskt för min smak. För en tvättäkta skräckupplevelse rekommenderar jag hellre Dead Space 2 som finns till både Xbox och PS3. Nedsläckt rum, telefonen avstängd, hörlurar på. Klicka här (om du vågar!) för en trailer… Garanterat icke barnvänligt material. Men vem påstår att spel är en enskild barnföreteelse? Man ser knappast på böcker på samma sätt… Eller filmer.



Vill man ha filmer som sätter nerverna på prov så rekommenderar jag de omänskligt obehagliga Funny Games, Eden Lake och Antichrist. Sök djupt i våra samlingar och du skall finna...



Emellanåt samarbetar biblioteket med ABF - Arbetarnas BildningsFörbund. Tack vare en kompis blev jag plötsligt varse följande utbildning som drivs i ABF:s regi: Om zombieapokalypsen kommer. "Har du vad som krävs för att överleva när de odöda står vid din dörr?"
Nu snackar vi bildning på högsta nivå.

Härnäst ser vi fram emot trollkurser, trollspel och trollfilmer en masse.
2011 är trollets år.

Mest utlånat 2010

Tolv topplistor över vad som lånats mest på våra bibliotek under 2010.

Klicka på bilderna för att förstora!

Lucka #10 - Tema: Ljus

Motivering

Hur mörkt kan ljuset bli egentligen?
Aki Kaurismäki utforskar den lilla människan i den stora världen och resultatet blir en långsam orgie i tristess, osäkerhet och ensamhet.
En film som berör för den som vågar och tar sig tid.

Pingvinerna är här!

Har du missat pingvinerna från Madagaskar? Ingen fara, nu finns de på DVD här på Kallhälls bibliotek.
För dig som inte har koll på vad jag snackar om finns filmen Madagaskar att låna i Barkarby och Jakobsberg. Madagaskar 2 har de i Viksjö och Jakobsberg. Där kan du bekanta dig med pingvinerna och Kung Julian, lemuren, som sedan har huvudrollerna i serien Pingvinerna från Madagaskar.
Serien visas på Nickelodeon och SVTB. Om ni inte kan få nog av dem, eller bara vill ha en helkväll i djurparken, låna dvd:n hos oss.
Underhållning för hela familjen!

Alice-mania!

Äntligen är den här! Det känns som om jag väntat en evighet. Det var så länge sedan jag hörde talas om att Tim Burton var på gång med en ny film. Och inte vilken film som helst, utan en filmatisering av Lewis Carrolls Alice i Underlandet!
I helgen blir det Te-party och biobesök!


För er som inte vet vad jag talar om rekommenderar jag böckerna och för dem som inte är gamla nog att se filmen finns Disneys gamla film säkert att hyra någonstans eller ta möjligheten att gå på Maximteatern och se Amy Diamond som Alice.

/Anna Cederwall

Två animerade sötnosar

Har på senare tid sett två helt bedåååårande animerade filmer, de går båda på bio just nu. Jag och mamma såg Upp! för ett par veckor sedan, och det är alltid med en viss skeptism som jag ger mig in i sådana företag. Alltså, inget emot animerade eller tecknade filmer, men det är så himla många som hamnar i blahablaha-facket. Oinspirerade och träliga. Men Upp! Åh! Den är så gullig att den ger mig kalla kårar - på ett bra vis. Filmens början är hemsk - det strävsamma äldre paret skiljs åt av det oåterkalleliga - döden. Deras dröm var att tillsammans besöka och bosätta sig på ett berg någonstans i en djungel, men det blev liksom aldrig av...

Gubben, änklingen, bestämmer sig för att göra slag i saken själv - för att hedra minnet av sin bortgångna hustru. Så han fyller en jäkla massa heliumballonger tills hela hans hus lyfter och flyger iväg!! Däremot så har han en oönskad fripassagerare - en ensam scoutgrabb. Tillsammans ska de klara av att landa huset, och överleva en skock hundar som tillhör en egocentrisk gammal äventyrare, rädda den underliga strutsfågeln Kevin och samtidigt försöka komma överrens.

Jag har egentligen nästan ingenting negativt att säga om den här filmen, förutom en pyttig detalj - som aldrig blir pyttig när jag väl börjar fundera på det. VAR ÄR TJEJERNA!!? Gubbens fruga som är med tio minuter i början av filmen är visserligen fruktansvärt cool, men tio mintuer... Att dessutom fågeln Kevin egentligen ÄR en tjej verkar inte spela så mycket roll, även när de förstår att hon är en mamma kallas hon för Kevin. Alla hundar har killröster - om det nu betyder att de är killar eller ej vet jag ju inte. Men en stor hundflock borde inte ens ha blivit till utan tjejhundar, såatte... De är väl där, de syns och hörs bara inte.

Tim Burton har varit involverad och producerat den animerade filmen 9. På pappret ser allt strålande ut. Jag älskar Tim. Jag älskar virkade dockor. Jag är ambivalent förtjust i postapokalyptiska världar. Och filmen är oerhört vacker - men hård och hopplös. Det som den faller på är storyn och karaktärsutvecklingen - den existerar knappt. Dockorna ska besegra maskinodjuret som de råkar väcka till liv. Kriget mellan maskin och människa är nu ett faktum - och inte så överraskande vann maskinen. Maskinen är seg och ond. Mycket ond. Den bygger små maskinbarn som den skickar ut på jakt efter dockorna. Docka 9, är upprorisk, och försöker inbringa mod i de andra dockorna - med tveksamt resultat. Och så håller det på...

Missförstå mig rätt. Filmen har så pass mycket goda kvaliteter att mycket av det som saknas vägs upp. På ett sätt påminner den väldigt mycket om den animerade filmen Final Fantasy (ja, den finns som film också, inte bara tv-spel), som också utspelar sig i ett mörkt postapokalyptiskt landskap. Men handlingen är så förfärligt dålig, och ändå! När filmen kom satt alla andlösa! Det såg ju så verkligt ut... Lite så känner jag för 9 också. Lite andlös, och jag glömmer bristerna.

Ochjustdetja, det är bara en tjejdocka av nio stycken, även om några är relativt könlösa. Bara så jag får det sagt.

Knappfobi

Igår var jag på 3D-bio för första gången. Eh!

Att vi inte nöjde oss med den vanliga versionen av Coraline var på grund av att vårt tyska sällskap hade sett A Nightmare Before Christmas i 3D och blivit dödsförtjust. Jag lät mig övertalas.

Coraline är en uttråkad tjej som just har flyttat till ett hus på landet med sin mamma och pappa. Föräldrarna sitter klistrade framför sina datorer dagarna i ända, regnet vill inte sluta falla och Coralines enda nöje blir att utforska det gamla huset. Av en slump hittar hon en igenmurad dörr bakom vilken en exakt kopia av hennes hem finns. Med det stora skillnaden att där är allting alldeles otroligt fantastiskt - mamman är en mästerkock, pappan ett musikaliskt geni och livet på landet är en färgsprakande fröjd. Den enda haken är att på andra sidan dörren har alla KNAPPAR istället för ögon! Det hela utmynnar i en riktigt läskig spökhistoria.

3D-film må vara filmbolagens sista offensiv i kampen mot nedladdning, men osannolikt nog faller jag för det. En sån vacker film som Coraline är precis det man vill se i 3D. Filmen är gjord i stop motionanimering (som t.ex. Corpse Bride) och dockorna lever verkligen. Mer än en gång ryggade jag tillbaka i biostolen när någonting kom farande på duken.

Om du vill spara 125 kronor kan du låna boken som filmen baseras på HELT GRATIS på biblioteket. Den är skriven av Neil Gaiman och skall vara mycket läsvärd. Att besöka http://www.coraline.com/ och "knappa" ett foto av dig själv är också gratis.

Bang!

Jag missade filmen om journalisten Barbro Alving, Bang och världshistorien när den visades på tv i julas. Trodde naturligtvis att jag skulle kunna se den på webben, men det visade sig att svt inte hade rättigheter att visa den. Såg istället till att den köptes in till bibblan.

Nu har jag sett den, en film om en enastående kvinna. Berättelsen utgår från de världshändelser Bang bevakade, men vi möter framför allt en djupt rörande historia om en journalist som slogs för det hon trodde på och som trotsade allt motstånd hon mötte för sina åsikter, sitt sätt att leva och för att hon var kvinna. Samtidigt är hon hård mot sig själv och det liv hon inte kan motstå att välja. Det kan vi bara tacka för idag. Jag ryser flera gånger av hennes formuleringar, som är träffade, klockrena, syniska, vackra, sjävkritiska och alltid kloka.

Sättet filmen är uppbyggd på påminner mycket om filmen om Sigrid och Isaac som jag höjt till skyarna tidigare. Bilderna utgörs av mellan foton, filmsekvenser och Bangs reportage. Berättandet bygger på Bangs brev och dagboksanteckningar. Det ger filmen en närhet som fullständigt griper mig. Tur att hennes 100-årsdag i januari återväckt intresset kring denna makalösa kvinna så att jag får chans att stifta en djupare bekantskap med henne. Det finns förstås massor att läsa av och om henne.
Själv ser jag fram emot att läsa Bang om Bang, där dottern Ruffa samlat moders texter.

Längs med Revolutionary Road

Helgens stora kulturupplevelse måste nog sägas vara filmen Revolutionary Road.

Stormförtjust är väl kanske i ystraste laget för att beskriva min upplevelse av denna omskakade undergångssaga där vi får följa en något så när vanlig familj i en något så när vanlig amerikansk förort.

April (Kate Winslet) och Frank (Leonardo diCaprio) är det unga vackra paret - the Wheelers - som alltid har känt sig vara något utöver det vanliga. Lite mer speciella, med lite mer extraordinära drömmar än andra, är de ämnade för något lite mer storslaget än det traditionella liv en amerikansk villaförort på 50-talet har att erbjuda.

Men sakta men säkert kryper insikten på dem att deras liv är allt annat än spännande och ovanliga. April blev aldrig den stora skådespelerska hon drömt om, utan framlider nu sitt liv som olycklig, otillfredsställd och rastlös hemmafru i ett prydligt villaområde där hon ägnar dagarna åt att sköta barn och hem. Frank tillbringar merparten av sina dagar med ett ostimulerande arbete som han i allra högsta grad vantrivs med, fortfarande osäker på vad han egentligen vill göra med sitt liv.

Lösningen kommer som ett brev på posten. De ska lämna sin invanda trygghet i villaområdet i Conneticut för att starta om sina liv och söka lyckan i den förlovade staden Paris. Då kommer livet att kännas levande igen. Men allt eftersom att planerna och förberedelserna inför flytten framskrider börjar makarnas övertygelse om det nödvändiga i att ge sig av till Paris att gå vitt i sär.

April är beredd att göra vad som helst för att få ge sig av, medan Frank är beredd att göra vad som helst för att få stanna. Att det här inte är en feelgood film med ett klassiskt lyckligt slut anar man redan under de första minuterna av filmen.

För den som liksom jag, älskar att slungas ned i undergången, stå öga mot öga med den djupaste ångesten (när jag går på bio, märk väl) och låta identifieringen med filmens karaktärer få skaka om grundvalarna i ens egen intalade trygghet och lycka är detta en förunderligt utmärkt film.

Och jag älskar verkligen filmen, den är snygg, levande, gripande. Den stör, berör, upprör och bränner. Kate Winslet är fullständigt fantastiskt underbart övertygande i sin roll. Trots det ställer jag mig frågan, varför? Varför måste April straffas så hårt för att hon vill något annat, något större med sitt liv. Vägen till hennes undergång är så skoningslös att det skär i kroppen. Är det faktum att hon är kvinna skäl nog till att just hennes hybris skall jämnas med marken.

Att Sam Mendes sitter på regissörstolen var svårt att missa då flera av stilgreppen gav mig flashbacks från den oscarsbelönade filmen American Beauty, även den regisserad av Sam Mendes.

Filmen baserar sig på boken med samma namn, skriven 1961 av den amerikanska författaren Richard Yates och finns att låna på biblioteket både på svenska och på engelska.

/Sarah Utas

Missa inte "Den stora färgskrällen"!

Jag uppmanar ALLA att genast ta sig till Liljevalchs konsthall och se utställningen med konst av konstnärsparet Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald samt Leander Engström. Eftersom utställningen bara pågår t.o.m. 11 januari brinner det i knutarna för den som vill se dessa konstnärers personliga uttryck och uppleva färgexplosion. Själv var jag där i måndags och är sedan dess hög av intrycken. Sigrid Hjerténs verk "På teatern", som blivit utställningsaffisch är alldeles ljuvlig och jag blev mycket förtjust i ett av Isaacs tidiga självporträtt samt ett porträtt av Sigrid "med svart stol" (tror jag det hette). Av Leander blev det "kvinna med ros och päron" som gjorde det betående intrycket (kanske för att jag köpte det kortet) samt en bild från Norge, där jag nästan känner igen mig. Igenkänningsfaktorn är också häftig i både Sigrids och Isaacs stockholmsmotiv.

De hade det nog inte så lätt dessa konstnärer, som alla skolades av Henri Matisse i Paris runt 1909 och vars konst ofta anses ha varit genombrottet för det moderna måleriet. Sigrid Hjertén, fick som kvinna kämpa för sin rätt att måla, särskilt sedan paret fått barn och fick också utlåtanden i stil med att"de där kråkfötterna kan väl inte kallas konst". Isaac Grünnewald var jude och lär ha blivit utsatt för trakasserier både för det och för sin banbrytande konst. Leander Engström höll sig mer nedtonad i sin konst, men ville absolut inte vara naturalistisk. Han var en naturmänniska, tillbringade mycket tid i Norrland och det märks också på hans konst, medan Sigrid och Isaac målande mycket porträtt och stockholmsmotiv. På Liljevalchs lär jag mig snabbt att känna igen Leanders konst, men har svårare att skilja Sigrid från Isaac, men det kan ju bero på den amatör jag är.

Det finns en underbar film om Sigrid och Isaac, passa på att låna den på biblioteket. Filmen är en blandning av svartvita filmklipp på konstnärerna, stadsvyer runt Slussen i Stockholm, stillbilder och nyfilmningar av miljöer och konstverk till berättarrösterna Philip Zandén och Gunilla Röör. Det blir alldeles strålande och jag ska passa på att se filmen igen i helgen.

Det finns naturligtvis mycket att läsa om paret också och även om två böcker om Leander Engström.

Nu listar vi!

Järfälla folkbiblioteks personal är nu i full färd med att fila på sina Årsbästalistor från det gångna året. Vissa tycker inte om listor alls, att stapla upp något i rangordning är statiskt och okreativt tycker några, medan andra är stormförtjusta och plitar ner listor i en sån fart att jag skäms över mina egna läserövringar under året. (Jag skyller då på att jag studerar också.. Ju.. Samt älskar klassiker. Fler bortförklaringar? Ska fundera lite mer.)

I början när jag föreslog att vi skulle lista utbröt viss förvirring. "Vilka genrer ska vi lista i? Hur många listor ska vi göra? Får man blanda barn- och vuxenböcker? Får man lista en nyutgiven bok på pocket - fast den är gammal?" Efter att ha förklarat att fria tyglar ges mumlades det lite, men lugnet sjönk snart och datortangenterna började smattra.

Än är ju inte året slut så jag kan inte börja ge några sneakpreviews ännu. Men jag tänkte mig att en liten icke-års-anknyten lista kan man väl ändå slå till med. Här kommer min topp 5-FILMGENRE.

1. Kostymdrama á la Jane Austen
2. Fantasy, såsom Harry Potter, Sagan om Ringen
3. Superhjältefilmer, såsom Spiderman, Batman
4. Bra skräck, inte splatter, såsom Barnhemmet, Instängd
5. Kärlek skildrad på annorlunda sätt, såsom Brokeback Mountain, Lost in translation och Eternal Sunshine of a Spotless mind

Bubblare! Vampyrfilmer; Twilight

Nu har Järfälla folkbibliotek köpt in filmer i drygt två år. Vi har ungefär 130 stycken och vi hoppas på att kunna köpa in fler och från alla möjliga olika genrer. För de lånas mycket! De mest utlånade filmerna under 2008 är Ett öga rött som har lånats över 100 gånger och Marie Antionette som har lånats 97 gånger, tätt följd av Darling på 93 utlån.