Bibblan testar: Kakor och monster

Ett förlag som heter ’Kakor och monster’ som ger ut en bakbok för barn- låter som en perfekt kombination i mina öron! Boken heter Barnens egen bakbok med text och recept av Lena Göransson.

Testpanelen hemma tyckte om alla fina bilder i boken, så det blev nästan svårt att bestämma sig vilket recept vi skulle testa!  Vi föll för en kladdkaka. Enkla steg-för-steg instruktioner, många kompletterande bilder och lite vuxenhjälp, svårare än så är det inte att få till en riktig god kladdkaka!

Testpanelen lyckades mumsa i sig några bitar innan jag hann ta bilder på resultatet!

Däremot finns det bild på våra muffinsar- ännu ett lyckat resultat! Vi gillade fram för allt alla tips på variationer, men piffade till muffinsen till en alldeles egen Lego-variant med hjälp av marsipan och lite fanatasi…

Facit: perfekt bakbok för små och stora sockerbagare, enkla recept och många tips på variation!

Vi gillar!

/Eva, Clara & Jacob

Tomte Tummetott?

Jag har sparat några av de bilder jag ritade på förskolan. På en av dem syns en liten gubbe med röd luva som går runt i snön på en gård som helt uppenbart måste ligga någonstans i norr, rödmålade husfasader talat ett tydligt språk.

Nu är det så att jag är uppvuxen i Tyskland och på min förskola läste vi boken ’Tomte Tummetott’ av Astrid Lindgren. Min teckning kom till efter en sagostund. Jag älskade den boken och när jag så småningom flyttade till Sverige blev jag förvånat att det inte finns någon berättelse om Tummetott i bokform, än mindre skriven av Astrid Lindgren. På något sätt verkade det hela hänga ihop med Viktor Rydbergs ’Tomten är vaken’, samma bilder i båda böckerna var den enda uppenbara länken. Riktigt hur det hängde ihop fick jag dock aldrig någon klarhet i.

Tills jag för några veckor sedan i DN läste om en ’återfunnen’ saga av Astrid Lindgren. En saga som handlar om en liten gubbe med röd luva. Manuskriptet hittades i Tyskland, närmare bestämt i förläggare Friedrich Oetingers hus efter makarna Oetingers bortgång. Det har granskats och nu är det bekräftat att det handlar om det svenska originalet som ligger till grund för min barndoms ’Tomte Tummetott’.

Astrid hade blivit ombedd att skriva om Rydbergs dikt som ansågs vara för svår för den utländska marknaden. Hon skrev den fina berättelsen om gårdstomten som viskar magiska ord till djuren på gården, som vaktar och finns till för alla som bor på gården. Boken har kommit ut på ett flertal språk men aldrig tidigare på svenska.Rabén och Sjögren förlag ger nu ut boken med illustrationer av Kitty Crowther, som själv är ALMA-pristagare. Vilken ära det måste vara att få illustrera en saga som legat bortglömt i decennier.

Själv tycker jag bäst om Harald Wibergs illustrationer i min gamla tyska utgåva. Det är dags att ta fram den nu så här i juletid. Finare kvällsläsning finns inte. Och självklart köpte jag boken på svenska, nu när den äntligen finns! Tomten är vaken heter den, och lagom till jul har den kommit till biblioteken.


/Eva Brünahl

Så mycket mer än bara bokstäver!

Ponera att inläggen på den här bloggen vore skrivna i typsnittet ’Old English’.

Vissa kanske skulle tycka att det är väldigt svårläst, men visst dyker det upp andra associationer också? En text är så mycket mer än bara bokstäver. Textens typsnitt förstärker dess budskap, typsnittet kan nästan betraktas som klädesplaggen texten kläs i. 

Ett annat exempel: Du får hem ett brev från landstinget där du ombeds  'infinna dig på cellprovtagning’. Texten är skriven i typsnittet ’Comic sans’ och visst är det svårt att ta budskapet på allvar? Påminner inte typsnittet mer om en inbjuden till barnens julavslutning på förskolan?

I en tid då många har dator hemma blir vi allt fler som vill och måste förhålla sig till alla tillgängliga typsnitt. Många tycker att det är kul att själv kunna formge egna texter. Men det är inte alltid man tänker till, och ibland får man inte fram sitt budskap på grund av att man helt enkelt har valt fel typsnitt. Att man själv tycker det hela ser snyggt ut räcker nog inte alltid till.

Typsnitt spelar roll både inom ekonomi och politik, det väcker associationer och förmedlar budskap. Att partiet Sverigedemokraterna använde Old English i ett offentligt dokument blir man kanske inte särskilt förvånat över, typsnittet har ett dunkelt förflutet då det användes av Adolf Hitlers NSDAP under tredje riket. Man förbjöd efter några år typsnittet med anledning att det ansågs ha judiskt ursprung, men sanningen var att befolkningen i de ockuperade länderna helt enkelt inte kunde läsa texter skrivna i detta typsnitt.

På Sveriges radio P1 tar man nu typsnitten på allvar. I programmet Typo kan du få höra mer om vinnande typsnitt, typsnittstecknare och typsnittens karaktär. Programledaren Simon Moser säger själv att sedan han börjat jobba med temat typsnitt kan han inte längre låta bli att tänka på typsnitt. Skyltar i tunnelbanan, texter på nätet, alla har de sina typsnitt som inte alltid förmedlar rätt budskap. Programmet bjuder dessutom på lite kuriosa kring olika typsnitt. Som till exempel varför det blev fel när Rädda barnen valde Gill Sans som typsnitt i sin logga eller varför Barack Obama gjorde ’Gotham’ till ett vinnande typsnitt.

Och visste du att även typsnitt kan ha ett ”bäst-före-datum”? Programmet kan du lyssna på här. 

/Eva Brünahl

Skärvor i en fars liv

Som utlovat ska det handla om bokmässan igen.
Men istället för att mångordig beskriva vilka starka intryck jag fick med mig från ett seminarium där Göran Rosenberg samtalade med Ola Larsmo om boken Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz, vill jag hellre hänvisa till möjligheten att se programmet på UR play. Lyssna på Rosenbergs berättelse och låt den verka. Har du inte läst boken redan så tror jag säkert du kommer att bli nyfiken på den.

Rosenberg föddes i Södertälje år 1948 och i boken skildrar han föräldrarnas liv i Sverige efter kriget.
Till skillnad från så många andra romaner och filmer ligger Rosenbergs fokus alltså på det liv föräldrarna levde "sedan"- efter den omänskliga katastrof som drabbat dem i krigets Polen.
Han skildrar hur de börjar om efter att ha blivit berövade sin identitet, hur de livet ut förföljs av traumat medan de bygger upp ett nytt liv i det nya landet.Det må vara ofattbart att man kan gå vidare efter att ha varit med om Förintelsens fasor. Rosenberg försöker förstå, han reser runt i Tyskland och Polen, besöker de platser där föräldrarna upplevt det fasansfulla. Han skildrar ankomsten till Sverige och läsaren vill gärna hoppas på ett gott slut, men verklighetens berättelser bjuder tyvärr sällan på just lyckliga slut.

Rosenberg närmar sig varsamt föräldrarnas öde och skildrar livet ur barnets perspektiv, genom att hela tiden tilltala faderns "du" lyfter han boken från att vara en dokumentär till att bli en personlig skildring.

Vissa böcker lämnar spår i läsarnas själar, och vissa samtal gör det också.
Samtalet med titeln "Skärvor i en fars liv" finns på UR play en längre tid framöver. Boken Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz finns att låna som "vanlig" bok, ljudbok och e-bok.

/Eva Brünahl

Tillbaka från mässan!

Och huvudet fullt med inspiration!

En byggnad fylld med böcker och författare, läsare och bokälskare.

Boktravarna trängs i hyllor och på pallar, besökarna kommer i närkontakt med varandra och författarna löser av varandra i scenprogram efter scenprogram seminarium efter seminarium.

100 000 besökare. 3 446 programpunkter med 2 420 medverkande. Under fyra hektiska dagar träffas författare, förläggare, journalister, biblioteksfolk, bokhandlare för att fira det finaste de vet- litteraturen.

Allmänheten får tillträde efter lunch på fredagen, och tyckte man att det var fullt i gångarna redan på torsdag så är detta ingenting jämfört med vad som händer på mässan när den intresserade allmänheten tar över. Det bläddras i böcker, det bildas köer till signeringsbord, det köas gladeligen även utanför seminarierummen.

Varför åka till bokmässan då, om hela tillställningen mest verkar bestå av en enda lång kö till precis allting?

För att Bokmässan verkligen är årets stora bokfest.

Alla är där. Förutom de stora namnen som Jonas Gardell, Jan Guillou, Tomas Tranströmer m.fl. så finns här plats även för de små förlagen, för möten med kollegor från landets alla håll, för utställare från utlandet och roligt nog så har modedesignern Gudrun Sjödén en monter så kulturtanterna kan uppdatera sin garderob.

Det säljs böcker som aldrig annars, och just detta faktum är nog vad som skiljer bokmässan i Göteborg från andra bokmässor, till exempel Frankfurtmässan som i år drar i gång den 10 oktober.

I Göteborg står litteraturen i fokus, i Frankfurt är det kommers som gäller.

Som sagt, 3446 programpunkter fanns på listan från början. Jag har hunnit med några av dem. Martin Widmark, Johan Unenge, Göran Rosenberg och Ilon Wikland är några av namnen som kommer att synas här på bloggen under hösten. Att klämma in dem i ett enda blogginlägg vore inte att göra dem rättvisa.

/Eva Brünahl

Sommarens bästa - Topp 3

Bokslukaren inom mig väljer:

Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg- en helt magisk berättelse! Nordisk folktro blandas med en nypa skräckroman och fantasy. Läs och njut!

Det dyrbara av Linn Ullman. Jag ville verkligen följa hela Dn’s följetong. Men nej, jag får snällt köa på boken och läsa klart under hösten! Hoppas den håller…

Den perfekta hästen av Amanda Carlin. Amanda är 16 och detta är hennes första bok, med ett omslag hon själv designat! Jag blir imponerad av hennes skrivartalang och förstår när dottern inte kan lägga ifrån sig denna fina bok! Heja för lilla Decibel förlag, och lycka till med uppföljaren Amanda!

Återigen har det visat sig att jag inte ens har hunnit läsa hälften av allt jag hade på min lista.

Nej, att läsa hör ihop med hösten. Soffan, kaffet och läslampan väntar. Idag tar jag med mig hem Torka aldrig tårar utan handskar, Jonas Gardells senaste och kanske mest personliga bok. Tror inte att jag hade velat läsa den i sommarsolen. Vissa böcker behöver en viss stämning, och en regnig dag som denna känns Gardell ganska rätt, tyvärr.

/Eva Brünahl

Evas sommarläsning

Njuter av just nu: Sébastien Boudet: 'Den franske bagaren', ögongodis! I sommar ska det bakas!
Lyssnar på i sommar: Blandad kompott av ljudböcker; Magnus Krepper är en personlig favorit som uppläsare.
Tittar på i sommar: Står i kö på en hel del nya DVD-filmer, men tittar helst ut över havet på sommaren!
En bok/film/skiva som jag älskar lite extra mycket: Out of Africa

Senast köpta bok: Främlingens grav av Martin Widmark

Bästa platsen att läsa på i sommar: Trädgården 
Ett sommarboksminne: Sträckläsning av Thomas Manns 'Buddenbrooks' under en semester i Bretagne
Brukar du läsa böcker på något annat språk än svenska? Tyska och engelska, just nu: Sture Hunde av Jens Wonnenberger

Om jag för en dag fick hoppa in i en bok, och leva där skulle jag välja: Shakespeare and Company av Sylvia Beach. Att vara bokhandlare i 1920-talets Paris, rena drömmen!

Så här får jag oftast boktips: Bokuppsättning, SvB's vår-och höstkataloger; tidningar och tidskrifter Om jag skulle skriva en bok skulle den handla om: Min mormor som var husa hos en tysk adelsfamilj på 1930-talet

Favoritkaraktär i en bok/film: Amelie från Montmartre

Sämsta boken jag har läst: Det värsta jag vet är böcker där man har slarvat med språket i översättningen!
Om alla böcker i hela världen förstördes och jag bara fick rädda en skulle det vara: Momo av Michael Ende. En klok bok som behövs!
Favoritbibliotek: Wren Library,Trinity College, Cambridge

Det bästa med att jobba på bibliotek är: Att man aldrig vet i förväg hur arbetsdagen blir- vilka människor man möter, vilka frågor de har samt att man lär sig något nytt varje dag!

/Eva Brünahl

 

På spaning efter Strindberg

100 år efter sin död verkar August Strindberg har fallit i glömska hos våra tyska grannar.

På spaning efter Strindberg i en av Hamburgs största boklådor, ’Thalia-Buchhandlung’,  hittar jag ett ganska ensamt exemplar av ’Inferno/ Gespenstersonate’ i klassikerhyllan i sällskap med både Theodor Storm och Jonathan Swift. 

Bättre däremot går det för en annan Hundraåring- sedan januari har Jonas Jonassons bok legat på  topp på den försäljningslistan som återfinns varje vecka i tidningen ’Der Spiegel’- snacka om  svenska bästsäljare! Med på listan finns även Arne Dahl (plats 21), Viveca Sten (plats 28) och Marie Hermanson (plats 45).  Den aktuella listan hittar du här.

Svenska författare läses i Tyskland som aldrig förr. Boklådornas bord svämmar över av titlar skrivna av Liza Marklund, Henning Mankell, Håkan Nesser och ständigt upptäcker de tyska förlagen nya talanger som kan sorteras in under vad som kallas ’det svenska deckarundret’.

Inga travar med Augusts verk, inte ens i år, hundra år efter hans död. Men än finns han där, i klassikerhyllan, och väntar på den som har tröttnat på ond bråd död ur svenska författares pennor. Undrar om någon av dessa kommer göra honom sällskap där framöver?

/Eva Brünahl



Säg det med ett kort!

Tema: Kärlek

Mamma, pappa, mormor eller din bästis- till vem vill du ge ett kort på Alla-hjärtans-dag i år?
Kom till biblioteket i Viksjö och tillverka egna kort!
Klipp, klistra och rita- bara din fantasi sätter gränser!
Pysslet står framdukat lördagarna 4 och 11 februari.
Hjärtligt välkomna!

Påfyllning i bokkorgen

När vintern är som mörkast och snön vägrar infinna sig kan en bokkorg vara bra att ha.
En korg fylld med biblioteksböcker av alla dess slag, som man lyckats låna hem i tid innan den där tråkiga eftermiddagen på jullovet, när man har lekt med alla julklappar, spelat alla nya spel och räknat alla regndroppar på fönsterrutan.
Med facit i hand kan jag rekommendera följande ur korgens innehåll:

För läshungriga åtta - till nioåringar:

Blommor på Höökens grav av Lena Arro
Att vaka vid en gravplats där det spökar för att ta reda på vad som hände en natt för länge sedan- det kan vara skönt att läsa den här i vuxens sällskap!

Fråga chans av Marie Oskarsson
Också lite läskigt, om än på ett helt annat sätt. Men den här vill man nog läsa själv. Stora känslor kompisar emellan.






Häxdoktorn av Martin Widmark
Ännu ett fall för monsteragent Nelly Rapp. Martin Widmark
är ett måste i en bokkorg.

Damen på kyrkogården… av Jørn Roeim
Här är vi tillbaka på den läskiga avdelningen. Mysrys blir som bäst när man är två om den!






Mysterium för utomjordingar av Rose Lagercrantz
Första delen i serien om Humlan som börjar i fjärde klass, gillar att lösa mysterier och skriver till utomjordingar i sin dagbok. Uppföljaren finns redan i korgen.









Till bokhungriga men ännu läsokunniga småsyskon:

Elsa och godnattsagorna av Martin Olczak
Här berättar gosedjuren om sina äventyrliga liv! En ny berättelse varje kväll, man riktigt längtar tills det blir läggsdags!

Dagspöket av Jujja Wieslander
Att läsa boken är rolig, men att lyssna på Cd-skivan blir så mycket roligare! Dagspöket kan bara spöka på dagen, han är svart och syns inte på natten. Han åker buss, går på badhus och till slut hittar han ett hem där han kan bo.

Nästa rapport kommer efter sportlovet!

Årets bästa...

...enligt Eva!


Roman: Om inte nu så när av Annika Thor
Roman på tyska: Angerichtet av Herman Koch
Ljudbok: Sankta Psyko av Johan Theorin
Bilderbok: Mot havets djup av Thomas Halling
Barnbok: Trolldom i Gamla stan (Jakten på Jack) av Martin Olczak och Anna Sandler
Det här läser jag just nu: The sense of an ending av Julian Barnes
Det här ser jag fram emot 2012: Nästa del i LasseMaja-serien samt fortsättningen i serien om Jack!

Sommar = pyssel och barnböcker!

Sommarens stora nyhet hemma hos oss är en läsekorg. En stor IKEA-korg fylld ända upp till kanten med sommarläsning för barnen.

Ett axplock: Megakillen kan vi inte vara utan i sommar. Modige Melker och kluriga Molly samt kråkan Zeppelin är sängkantsfavoriter just nu. Och Melkers kollega, den så kallade Strumpmannen, ligger kvar i korgen i väntan på att ta plats i barnens hjärtan… Älskvärda små hjältar som förgyller kvällsstunden!

Och så är det äntligen dags att läsa en barndomsfavorit för min dotter: Den hemliga trädgården. Mitt exemplar på tyska fick jag i gåva av en dam som var uppvuxen på ett slott och som senare i livet öppnade en bokhandel. Jag fick ofta hälsa på hemma hos henne, där hon satt bland sina bokhyllor, en trevlig liten dam på ungefär 80 år, och blev förtrollad av atmosfären varenda gång. Undrar om det kanske ändå var hon som väckte drömmen om att bli bokhandlare inom mig?


I dotterns hög (som hon plockat fram ur korgen) ligger bland annat: Gotland för stora och små (ser redan fram emot den guidade visningen vi ska få i sommar!), och så är böckerna om Jill och Jonatan favoriter. Böckerna om Josefin och Villa-Ulla är populära, fast namnet Villa-Ulla ogillas, så hon får heta bara Ulla...

På sommaren lever man ute större delen av tiden, vilket medför att man hinner se sin omgivning med nya ögon. Vill man ha svar på alla frågor detta medför så rekommenderas följande böcker:
Grethe Rottböll: Alla vill ha mat. Småkrypsälskaren hittar svar på alla viktiga skötselfrågor här!
Lilla labbet är en forskarskola för både barn och vuxna!
Skulle det regna så kan man alltid ta fram boken Sommarlovsskoj - idéer som räcker länge!

Till sist måste jag slå ett slag för en fin barntidning: Tivoli. Låna den på biblioteket eller prenumerera själv, den är nedläggningshotad i skrivande stund, men vi får hoppas att den överlever och får många nya läsare!


Pysslet, då? Virkning är ordet! Så istället för en trave böcker så följer det med virknålar och garn till stugan i sommar! Nej, jag är inget proffs och har inte hållit i en virknål sedan trean… men gud vad roligt det är! Inte alls så krångligt som man tror! Vill du testa själv så rekommenderar jag boken Välkommen till virkligheten, den innehåller en riktig bra virkskola och jättefina krabater som man bara inte kan låta bli att virka! Så här blev min alldeles egen ’virklighet’:

Under arbete...

Födelsedagsfika på dotterns 8-års-dag!

Och ska jag bara rekommendera en enda bok, så får det bli Mördaren är död av Stewe Claeson. Läs och njut. En långsamhetens lov i sommartid, som säkert bidragit till att jag valt att inte lägga böcker på hög i år. Sommaren ska jag tillbringa med att bara vara. Och… virka.

/Eva Brünahl

Att döma efter omslaget...

Tyskarna har en speciell förkärlek för Sverige.
Tänk Astrid Lindgren, Ikea, stuga i Småland, och sist men inte minst alla dessa svenska deckare. Henning Mankell och Stieg Larsson, Lars Kepler och Johan Theorin är bara några av författarna som stormat in i tyska läsares hjärtan. Tyska bokförlag skapar bästsäljare på nolltid, bara ordet ’schwedisch’ finns med i reklamen så verkar succén vara ett faktum.

Nu skulle man kunna dra slutsatsen att även svenska barndeckare borde ha viss potential i Tyskland. Här i Sverige når Martin Widmarks böcker om Lasse-Majas detektivbyrå toppositioner på alla möjliga boklistor, inte minst på biblioteket. Widmark har kallats för "lågstadiebarnens Guillou" och lovordas med all rätt för sina texter som lockar så många till läsning.


Lägg ihop den tyska kärleken till allt som heter Sverige med dessa otroligt välskrivna deckare för barn - och få en bästsäljare? Det skulle man kunna tro. Men döm av min förvåning när jag under en resa till Tyskland frågade efter Lasse-Maja-böckerna i en stor tysk bokhandel. Nej, inga storsäljare direkt. Man höll just på att skicka tillbaka flera exemplar av Das Zeitungsgeheimnis (Tidningsmysteriet) som inte sålde så bra.

Hur går det ihop?
Bokhandlaren har en förklaring: Illustrationerna.
Bilderna går inte hem hos kunderna. Hon håller upp ett gäng böcker med typiskt tyska omslag. Skillnaden är uppenbar. Helena Willis illustrationer i serieteckningsstil som är så omtyckta här passar inte in i den övriga stilen i bokhyllan. De andra omslagen pryds av "fina" illustrationer, gulliga barn, nästan lite bilderboksaktigt känns det.


Svenska böcker, ja tack. Bokhandlaren är övertygad om att Lasse och Maja visst hade fått en chans - med rätt sorts illustrationer! Till och med allas vår Pippi fick gå samma öde till mötes. Glöm Ingrid Vang Nymans illustrationer. Så här ser Pippi ut i Tyskland år 2011:


Tyvärr hade bokhandlaren inte heller tagit sig tid att läsa någon av böckerna i Lasse-Maja- serien. Böcker utan tilltalande omslag som ingen orkar engagera sig i blir inga storsäljare.
Det tyska förlaget som står för utgivningen av Lasse-Maja-böckerna litade nog lite för mycket på fenomenet "Sverige".

Med lite mer finkänsla för den inhemska marknaden hade böckerna nått ut till den unga publiken. Helena Willis illustrationer må fungera bra här i Sverige, men i Tyskland vill bokhandelskunderna ha något annat. Det kan ju faktiskt vara värt att byta utseende på en bok om syftet just är att locka fler barn till läsning!

Bilderboksvana barn som precis har börjat läsa själva dömer efter omslaget, ett faktum som vi inte kan komma ifrån. Och vill man förmedla bra innehåll så måste det helt enkelt passa ihop med utseendet. Samma gäller förresten på biblioteket här hemma. En bok med slitet omslag vill inte många låna hem, oavsett hur varmt vi rekommenderar den. Fast just på biblioteket kan ett slitet omslag vara tecken på bra innehåll - bara det som lånas ofta slits ut!

Hur som helst - alltid roligt med lite omvärldsspaning när man är ute och reser!

/Eva Brünahl

After-work-boktips

Biblioteksjobbet slutar inte när man lämnar jobbet och åker hem. Man har ju ofta en del böcker att frossa i med sig hem. Jag tycker om att ta hem nya barnböcker och ’testa’ dem på barnen. Ska man läsa böcker för en grupp på biblioteket så är det ju bra att kunna testa dem på en ganska så erfaren panel där hemma. Roligt dessutom att se hur olika syskonen där hemma reagerar på samma bok, beroende på olika ålder och intressen! Gissa hur glad jag blir när panelen i sin tur börjar tipsa mig om böcker istället för att bara passivt ta emot bokflödet! Senaste tipset från fyraåringen därhemma: ’Superhjältemannen’ av Mini Grey. Den finns minsann på förskolan, och hur kunde jag missa den, undrar tipsaren. ’För du skulle bara se, hur cool han är! Och han slåss faktiskt mot den giftiga trasan, och så blir borsten hans vän och han slåss mot kuddarna och räddar djuren på gården - men sen får Superhjältemannen en grön sparkdräkt i julklapp och då skrattar alla men borsten är hans vän ändå och så räddar de ju skedarna och så kommer hajen på sista sidan men den är en sax egentligen och det blir säkert mera äventyr!’ Slut på boktipset, jag är inte helt säker på att jag har fattat allt, men klart man blir nyfiken!Så mitt uppdrag blir att kolla ifall den finns på biblioteket och låna hem den snarast! Sagt och gjort, jag lånar hem den till fyraåringens stora glädje. Vi kryper upp i soffan och läser om Superhjältemannen som är en liten leksaksfigur som dyker ner i diskhon och slåss mot den giftiga trasan och så blir potatisborsten hans vän och så får han en grön sparkdräkt i julklapp… ja, ni vet. Vad gör en till superhjälte? Kan man vara superhjälte i hemvirkad grön sparkdräkt? Svaren finns i denna härliga bok! Mini Grey lyckas med text och detaljrika, fartfyllda bilder vända sig till både vuxna och barn, på respektive nivå. Frida Nilssons översättning är träffsäker, en ’traction man’ är helt enkelt en ’superhjälteman’ på barn-svenska. Den finns på biblioteket minsann, hur kunde du missa det?

Familjelördag

I lördags hjälpte vi våren på traven här i Viksjö!

Familjelördag med sagoläsning, tipspromenad och pyssel- allt med tema ’Vårlängtan’.

Många små och stora händer hjälptes åt att pyssla knappblommor, pyssla igelkottar och rita blommor!
Den 16 april, lagom till påsk, går nästa familjelördag av stapeln i Viksjö- vi ses!

Ett eget rum

Första gången essän Ett eget rum kom ut var 1929. I år kommer den i en ny utgåva, i ny översättning på svenska. Hur kan en bok fortfarande vara aktuell efter 82 år?

Den 8 mars, Internationella kvinnodagen, diskuterades denna fråga på Kulturhuset i Stockholm.

Medverkande: Maria Sveland (författare till Bitterfittan och Att springa), Fausta Marianovic som skrivit boken Sista kulan sparar jag åt grannen och Elisabeth Mansén, professor i idéhistoria som har översatt Woolfs essä. Samtalsledare var Moa Elf Karlén, förläggare på Bokförlaget Atlas.

Att ämnet fortfarande är aktuellt visade inte minst den stora (kvinnliga) publiken som hade samlats på Café Panorama.

Virginia Woolf kräver i sin essä att även kvinnor måste få rätt till ett ’eget rum’ för sitt skapande, en sorts inre och yttre frihet. Både ekonomiskt frihet och tankemässigt frihet. Något som som dåtidens kvinnliga författare bara kunde drömma om.

Hur ser läget ut idag, berörs man som kvinnlig författare fortfarande av Woolfs ord?

Maria Sveland konstaterar att boken inte lämnade allt för stort intryck vid första läsningen, den då 17-åriga Maria kände inte igen sig i texten. Annat blev det när hon själv kommit ut med boken Bitterfittan. Efter att hon i de flesta intervjuerna fått frågan hur mycket av boken som var självupplevt förstod hon plötsligt så mycket bättre vad Woolf menade. De villkoren som är nödvändiga för skapandet, att kunna få umgås med sina tankar, att ta sig själv på konstnärlig allvar - allt detta äventyrades när hennes skrivande nedvärderades, förminskades och privatiserades.

Att som kvinna hela tiden behöver svara på frågan hur mycket av det man berättar är självupplevt tar helt och hållet bort ansatsen till tanken att kvinnor faktiskt kan fantisera fritt, ingen skulle någonsin ställa samma fråga till en manlig författare som skriver om till exempel mäns våld mot kvinnor…

Fausta Marianovic konstaterade samtidigt att det ändå har hänt en hel del sedan essän kom ut för första gången på 20-talet. Förr skulle kvinnor hela tiden hålla upp en spegel som visade männen i dubbel storlek, kvinnor skildrades ofta enbart i förhållandet till det andra könet.
Man får hoppas att utvecklingen fortsätter åt rätt håll.

Moa Elf Karlén hade inför kvällen kollat hur många manliga respektive kvinnliga författare hennes eget bokförlag Atlas har i sin utgivning. Majoriteten är män. Hennes snabbkoll på bokbranschen rent allmänt visade att manliga författare oftast hinner med att både skriva böcker och bilda familj, medan de flesta kvinnliga författare antingen är relativt unga, barnlösa eller i mogen ålder.

Hinner en kvinna inte sätta gränsen mellan familj och skrivande? Måste man fortfarande välja antingen det ena eller det andra? Är man fortfarande i första hand familjens projektledare och författare i andra hand?

Dessa frågor tål att diskuteras och visar den giltighet Virginia Woolfs essä fortfarande har, efter 82 år. Tyvärr!

/Eva Brünahl

Hoppas ni mår bättre snart!

Många små knoddar plågas just nu av feber, förkylning, magsjuka och andra hemska saker. Här kommer en liten hälsning till er där hemma, hoppas ni mår bättre snart!



Att lyssna på musik, det mår man bra av, och så har vi lagt till den spännande berättelsen om Max som reser till Vildingarnas land!
Krya på er så ses vi snart på biblioteket igen!
Lyssna här!

/Eva Brünahl