Månadens konstnär i oktober

Oktober månads konstnär i Kallhäll heter Nicole Axelsson Orsvärn och presenterar sig själv såhär:



Jag är född 86 och uppvuxen i Nybro i Småland men bor numera Stockholm. Jag har tyckt om att rita och måla så länge jag kan minnas och redan som liten visste jag att "när jag blir stor ska jag bli konstnär" Skapandet är något jag fått med mig hemifrån då min pappa Jöran också jobbar med konst och under hela min uppväxt varit formgivare och designer på Nybro Glasbruk.

Som tonåring tecknade jag en hel del blyerts och jag har testat alla möjliga olika uttrycksformer men det är främst under de senaste fem åren jag har känt att mitt skapande fått en riktning och jag har hittat min stil. Jag experimenterar dock fortfarande med olika material och hämtar inspiration ur olika epoker. Varför begränsa sig om man inte behöver? Jag är nyfiken och sökande i mitt konstnärskap, jag vill pröva på allt och ofta är processen lika häftig som resultatet.

Teknikerna jag använder mig av varierar, det kan vara allt från olja och akryl till stearin och collage. Därför vet man aldrig riktigt vad man kan förvänta sig att se.
Vill ni se mer så titta gärna in på min hemsida http://nicolor.se.

Månadens konstnär i Kallhäll

Månadens konstnär på biblioteket i Kallhäll är Rune Lindberg, boende i Järfälla. Under september månad visar Rune Lindberg ”Mini-retro”, en akrylutställning.

Såhär skriver Rune om sig själv:

Född 1931 på Södermalm, Stockholm. Senare uppväxt och boende i Solna och på Östermalm samt fritidsboende sedan 45 år tillbaka i Brölunda, Söderbykarl, Norrtälje. 

Förverkligar mitt intresse för färg och form, som jag alltid varit uppfylld av. Motivval och komposition är viktigt och det är det enkla som tilltalar mig.

Redan som mycket ung började jag fotografera mer seriöst och deltog i ett flertal fototävlingar som också renderade i en del priser och representation i fotoböcker och tidskrifter.

För ett 30-tal år sedan började jag med oljemålning och dristade mig till att lämna in fyra verk till Liljevalchs vårsalong. Dessa hamnade på ”de refuserades salong”, som då höll till i Wasahallen.
Döm om min förvåning, då jag återkom och fann röda prickar på samtliga mina fyra tavlor! Vilken inspiration men också vilka förväntningar!

Som framgår är jag således autodidakt som målare, men mitt fotointresse, där bildsinnes utvecklats, har säkert varit till stor hjälp vid mitt skapande. 

Månadens konstnär i Kallhäll - Augusti

Månadens konstnär på biblioteket i Kallhäll är Mitra Azad. 

Mitra är född 1965 i Iran och bodde i Teheran där hon studerade och undervisade kalligrafi och målning. Hon tillbringade två år på Stockholm School of Art. Som dagislärare arbetar hon med barns konst. Mitra har haft utställningar i Sverige i maj 2011, january 2012 och mars 2013. Temat är natur och känsla.

Kontakta Mitra på galleriet.se om du är intresserad av att köpa hennes tavlor eller för ytterligare information.

Månadens konstnär i Kallhäll

Handarbete och Sverigebilder

Jag heter Veronica Memory Höglund och jag bodde i Kallhäll i 29 år.
Tyvärr blev det många försenade pendeltågsresor till jobbet och långa
tågresor till distansstudierna på olika universitet i Mälardalen.
Jag bestämde mig för att utnyttja tiden till någonting positivt och
fastnade för en lätt och ovanlig textilkonst man kunde bära med sig i fickan.
Broderiets historia sträcker sig tusentals år bakåt i historien. Stumpteknik som jag använder upptäckte jag av en slump då jag inte hade någon spännram och sydde ändå.
Arbetar som textillärare i Kallhäll och jag tycker det är roligt att erbjuda eleverna
möjligheten att prova på gamla glömda slöjdtekniker. Det är viktigt att alla som kan
bidra gör sin del för att förmedla Sveriges kulturhistoria till en ny generation.

Så skriver Veronica Memory Höglund som är månadens konstnär på biblioteket i Kallhäll. Hennes tavlor ser ni utställda på biblioteket i Kallhäll under våra öppettider. Välkommen!

Månadens konstnär i Kallhäll

Månadens konstnär på biblioteket heter Magnus Lindblom och skriver såhär om sig själv:

Skönhet och närvaro

Jag heter Magnus Lindblom, är född 1966 och bosatt i Jakobsberg. Jag är uppvuxen i Karlskrona nära hav, skärgård och skog. Naturen är därför en stor inspirationskälla för mig.
Jag målar främst akvarell, men även en del olja och kinesiskt tusch. Jag är i princip självlärd, men har fått mycket kunskap om akvarellmåleri av Robert Wades böcker.

Under 90-talet gick jag kvällskurser i Kinesisk kalligrafi och 1995 åkte jag till Kina på en konstresa och studerade under några veckor på Konstakademien i HangZhou.
Jag är medlem i Järfälla Konstforum och sedan våren 2010 aktiv i "Mardi-gruppen".


Jag söker förmedla en närvaro och motivets skönhet. Jag söker att förhålla mig till målandet ”frågandes”

Tidigare utställningar:

Papper för konstnärer 2013
Väsby Konsthalls Akvarellsalong 2013
”Hyllan” Jakobsbergs bibliotek 2012
Phenixkliniken 2011
30x30 salong Väsby Konsthall 2011
Nationell Salong i Akvarell, Edsviks Konsthall 2011
Järfälla Konstforums vårsalong 2010 - 2013
Mardigruppens utställning 2011, 2012, 2013
Järfälla Salongen 2011
Järfälla Konstforums Julsalong 2009 - 2013
Hälsonyckeln 2010
Galleri Panorama Art 2010
Väsby Konsthalls Akvarellsalong 2010

Piazzans förskola ställer ut i Kallhäll!

Här på biblioteket i Kallhäll ställer vi varje månad ut konst från diverse lokala förmågor på alla nivåer. Den här månaden är konstnärerna extra unga då det är barnen från Piazzans förskola som står för konsten. Utifrån olika teman har barnen låtit sin kreativitet flöda och resultatet är enastående. Nedan följer några bilder från utställningen, resten av mästerverken får ni se om ni besöker oss här i Kallhäll. Välkomna!

Måste flickor vara små



Foto: Mattias Pettersson

Missa inte Humlan Langes utställning på Jakobsbergs konsthall (som finns inne på biblioteket).
"Måste flickor vara små" pågår till 14 oktober.

Att jobba med böcker

På vår Facebook-sida har vi postat en del länkar till folk som jobbar med böcker på ett lite annorlunda sätt. Ofta handlar det om miljötänk som ett sätt att återanvända gamla böcker. Följ oss gärna på Facebook för fler intressanta länkar!

Georgia Russell - "Voyage d'un naturaliste autour du monde"

"

Hong Yi - "Facebook"

aMAZEme-labyrinten i London

BRC Design - "Spineless" (en fåtölj bestående av bokryggar)

Dagens filmtips: Banksys "Exit Through The Gift Shop"

Det här är en av mina absoluta favoritdokumentärer. Säga vad man vill om graffiti, men man kan knappast komma ifrån att Banksy - denne mystiske konstnär "som ingen vet vem det är" - har en förmåga att få folk att stanna till och begrunda omvärlden för en sekund.

Exit Through The Gift Shop är en spektakulär film på många sätt. Är det en dokumentär, eller kanske en mockumentär - en fiktiv dokumentärfilm? Är Banksy ens med i filmen? Eftersom få vet vem han är, så kan det vara vem som helst som sitter i huvtröja och talar inför kameran. Och vem sjutton är denne Mr. Brainwash som filmar allt och alla? Var fanns han innan filmens tillkomst?

Jag ser filmen som en drift med konstvärlden och dess ytliga, hyckleriartade förhållande till konst ("Säger du att det här är gjort av Banksy? Oj, men då betalar jag gladeligen 120 000 kronor för den här spreymålade råttan som vem som helst kan göra på några sekunder!"), samtidigt som han driver med sig själv. Graffiti blir plötsligt acceptabelt och omtyckt för att det är Banksy som sprejat den enkla mallen, och för att han har ett budskap, och kanske framför allt för att det är något som vem som helst kan förstå.
Snirklig kalligrafi ("Man ser ju inte vad det står! Allting ser likadant ut!") är inte lika hett på konstmarknaden och i vardagsrummet.

Filmen finns i Jakobsberg och jag rekommenderar den å det varmaste. Vi har även den fantastiska boken Wall and piece där de flesta av Banksys mest kända målningar finns att beskåda.

Art of the Streets 2011

Jag har tydligen skrivit om MadC tre gånger tidigare här på bloggen, så en fjärde kan väl inte skada? Särskilt inte nu när hon kommer till Stockholm!

Det handlar alltså om en av världens absolut främsta graffitimålare, och på lördag och söndag finns hon på Riksteatern för att delta i konstnärssamtal samt livemålning under gatukonstkonventet Art of the Streets. Arrangemanget har blivit vida omskrivet då Stockholms stad förbjöd Riksteatern att affischera på stadens kulturtavlor med hänvisning till stadens klotterpolicy. Jag skrev en krönika om det här.



Årets konvent bjuder på workshops, debatter, föreläsningar, livemålning, filmvisning och mycket mer, och bland konstnärerna återfinns förutom MadC även Toofly från New York som håller i en workshop för tjejer.



Konventet får även besök av Carolina Falkholt, i graffitikretsar mer känd som Blue, som förra året drog igång Graffiti Mariestad som syftade till att skapa världens största graffitimålning.



En utförlig genomgång av helgens program finner du här.
Och här finns bibliotekets alla böcker om dessa otraditionella konstformer.

Símon Ubeira

Are you sure you don't really want a ballon? - DETALJ
Blandteknik
Símon Ubeira

Nu har vi riktigt tung konst på barn- och ungdomsavdelningen i Jakobsberg! Järfällasonen Símon Ubeira visar upp sitt verk Are you sure you don't really want a ballon? - och ovan ser du en liten detaljbild. Kom gärna förbi biblioteket och se konstverket i sin fulla prakt.
Inom kort publicerar vi en intervju med Símon, så håll utkik här på bloggen.

MADC och den enorma väggen

Ärade konstvänner! Ni minns säkert en av mina favoritmålare, MADC, från tidigare inlägg på den här bloggen. Hennes 639m² stora vägg är nu klar och det är helt klart ett verk i paritet med Michelangelos tak i det sixtinska kapellet. Åtminstone i min värld.

Skåda och förundras:

Nu har hon även startat en blogg där man kan följa hennes olika projekt. Klicka här för att tappa hakan.
Böcker om otraditionella konstformer (som det kallas i biblioteksvärlden) hittar du här.

Art of the Streets

För den som är intresserad av otraditionella konstformer (som vi på bibblan kallar det) rekommenderas Riksteaterns storsatsning Art of the Streets som idag går av stapeln på Kägelbanan vid Mosebacke Torg. Här bjuds på debatt, workshops, livemålning, filmvisning, musik, föreläsningar och mycket mer – helt gratis. Konstnärer, politiker, producenter, vandaler, klottermotståndare, forskare och mer därtill möts i en osalig röra i sann demokratisk anda.

Allt om Stockholm gjorde en liten blänkare om arrangemanget. Det är intressant att läsa vad chefen för enheten mot klotter på Trafikenheten, Claes Thunblad, säger, samtidigt som man får producenten Ceylan Holagos åsikt.

Jag skrev tidigare om MADC på tal om graffiti och könsroller. Hon är en av mina absoluta favoritmålare, och tveklöst en av de främsta i världen, och hennes senaste projekt är att smycka en 639m² stor vägg med sin konst. Mastodontarbetet pågår just nu och du kan se hennes framfart över väggen här.

Och här finns ett fantastiskt klipp där man tydligt ser hur målningen växer fram steg för steg. På Art of the Streets har man möjlighet att själv testa att måla med sprayfärg. Här finns nämligen en öppen vägg fri för alla att använda.

Del av den 639m² stora väggen. Klicka för att förstora!

Om barnporrdomen

Ytterst få biblioteksbloggar har berört den aktuella barnporrdomen, vilket är smått märkligt eftersom den verkligen påverkar vår verksamhet – om vi nu ska följa lagen. Det visar sig nämligen att biblioteken sprider barnporr, om man hårddrar det hela – vilket domen menar att vi ska göra.
Här är min syn på saken.

Seriemediet brottas – precis som med tv-spelen – med problemet att omvärlden inte tar kulturformen på allvar. ”Serier och tv-spel är för barn”, tror många. Det är återigen okunskapen som talar, men om den okunnige exempelvis spelar Heavy Rain eller läser Watchmen får man hoppas att denne å det snaraste ändrar uppfattning.

Just på grund av denna infantilisering av serier så slår det kanske extra hårt när en av Sveriges främsta mangakännare, serievetare och översättare den 30 juni dömdes för barnpornografibrott i Uppsala tingsrätt. Hans brott: Innehav av ett trettiotal tecknade bilder föreställande nakna seriefigurer i ung ålder.
Läs hans egen historia här.

Den dömde är alltså serievetare till yrket. Han har drygt 4 000 serieböcker i sin samling, och antalet teckningar uppskattar han till minst fyra miljoner. Mängden erotika i hans seriesamling uppgår inte ens till en halv promille. Och han dömdes för ett trettiotal bilder – amatörteckningar föreställande nakna seriefigurer, långtifrån realistiskt tecknade – där seriefigurerna hade små bröst. Det som avgjorde om teckningarna var illegala eller legala var alltså storleken på brösten! Jösses...
Ingen kan nämligen med säkerhet avgöra åldern på dessa tecknade figurer. Men låt säga att de föreställer tonåringar. Än sen? Ska det vara straffbart att titta på tecknade bilder av nakna tonåringar? Tydligen.

Och därmed står det klart att biblioteken sprider barnporr! För någonstans har vi med all säkerhet böcker där målningar av Carl Larsson förekommer, för att ta ett av otaliga exempel där nakna barn porträtteras. Nationalmuseum är också skyldiga. Skåda det skändliga här (OBS! Länken leder dig till en målning av Carl Larsson!).
En illustrerad utgåva av Vladimir Nabokovs moderna klassiker Lolita är inte heller att tänka på. Sara Stridsbergs rosade Darling River skulle aldrig någonsin godkännas som serieroman. Och så vidare...

Flertalet illustratörer har med rätta sagt ifrån och erkänt sig skyldiga till barnpornografibrott. Däribland Åsa Ekström, välkänd illustratör av Stall Norrsken-serien samt Jo Salmsons lovordade böcker om Tam – böcker som finns på de flesta bibliotek i Sverige. Läs hennes bekännelse här.

Enligt lagförarbetena anses alla former av barnpornografiska skildringar kunna undantas från tryckfriheten. Det görs dock ett undantag för bilder "med ett konstnärligt värde". Och hit räknas alltså inte manga – en konstform som har väldigt gamla anor i Japan, och som naturligtvis erkänns som just konstform världen över. Okunnigheten vet inga gränser.

Vi pratar om tankeförbud här, och då är de skrämmande händelserna i George Orwells dystopiska roman 1984 inte långt borta. De är faktiskt redan här, eftersom denna lag förbjuder dig att läsa vissa serier. Känns det bra?


Frågorna blir snabbt väldigt många. Hur kan man bli dömd för ett brott som begås i en fiktiv värld? När ska de som skapar och ställer sig bakom dessa vansinniga morallagar lära sig skilja mellan fiktion och verklighet?

Men kanske ändå – och det här är det viktigaste av allt: När diskussionen förs huruvida manga är barnporr eller inte så kränks otaliga barn dagligen och får sina liv förstörda för all framtid – på riktigt. Just därför blir denna dom än värre, därför att den tvingar barnporrfrågan ner till en absurd bottennivå som inte ens borde existera, än mindre uppta vår tankekraft.

Jag citerar bloggaren Carl Johan Rehbinder:
”Stoppa framställningen av barnpornografi, ja, gör det – på riktigt! Men gör det med riktiga polismetoder, och slå hårt, riktigt hårt, mot de som utnyttjar och misshandlar barn. På riktigt.”

Länkar där domen diskuteras:
Dagens Nyheter – Det ska inte vara straffbart att avbilda fiktiva barn
Dagens Nyheter – Barnporrlagen tillämpas på ett kulturfientligt sätt
Juristens funderingar – Barnporr och tankeförbud

I slutet av denna artikel finns fler länkar för vidare diskussion och information.

En sann konstnär - oavsett kön!

Jag läser Kajsas inlägg här nedan och fastnar vid det här med "oavsett kön". Graffitivärlden är konstant fascinerande i detta avseende - här bedöms man enbart efter vad man utför, inte vem som utför.
Visst har vissa mer cred än andra, men den här världen är så underjordisk att inte ens de som målar har någon vidare kännedom om vilka som egentligen döljer sig bakom målningar och signaturer. Det kan vara en kille, tjej, en svensk, en japan, en tioåring, en femtioåring, en förortsmänniska, en lantis... Det är få som vet, och oftast är det fördomar som styr. Om folk bara visste...
Etnicitet, kön, klasstillhörighet, ålder, utseende och så vidare har egentligen ingen betydelse. En kultur att jämföra med kan möjligtvis vara hackerkulturen.

En personlig favorit, och en av de främsta målarna, kallar sig MADC. Besök hemsidan här och beskåda nedanstående videoklipp.
En sann konstnär - oavsett kön!



Tidigare inlägg om graffiti här.
Böcker om otraditionella konstformer här.

Graffitin VS Nolltoleransen

Graffiti rör alltid upp känslor hos människor. I Stockholm råder en hård form av nolltolerans, vilket i grova drag innebär att till och med själva stilen som förknippas med graffiti – estetiken – är förbjuden i stadens regi. Inga utställningar, stadsvandringar eller debatter där graffiti förekommer får alltså anordnas i stadens regi. Om ett privat företag vill beställa en graffitimålning blir det stopp om målningen syns från allmän plats.



Street art i form av exempelvis stickgraffiti, tankeväckande affischer och klistermärken ses ofta på med blida ögon, medan det man inte förstår, "det fula klottret", avskys av de allra flesta och utan vidare kallas vandalism. Här finns knappast några grader i helvetet – allt fult som vi inte förstår ska bort! Men den gulliga stickgraffitin kan gott sitta kvar...
Och eftersom det inte finns några lagliga alternativ tvingas graffitin till det snabba, "fula" och olagliga. Lusten att skapa tas sällan till vara på.

Att det alltid kommer att finnas olaglig graffiti är lika självklart som att det alltid kommer att finnas människor som inte håller hastighetsgränsen. Är det då vettigt att bemöta graffitin med den hårdaste formen av nolltolerans? Problemet är väl inte att människor har lust att skapa eller är intresserade av den här kulturen? Problemet är att det inte finns några lagliga alternativ, och att graffiti därmed alltid förknippas med kriminalitet.
Se på Berlin – där är graffitin en del av turistattraktionerna.

Att det finns lika många typer och stilar inom graffiti som det finns kulörer i ett färgspektra är det kanske inte många som tänker på. Här nedan kan man beskåda resultatet av några målares framfart där graffitin tar en annorlunda riktning.









När graffitimålares kreativitet får löpa fritt brukar det hända grejer! Ett exempel på det är den uppmärksammade filmen Metropia, den första svenska animerade storfilmen – rikligt omskriven i press världen över – där bl.a. Vincent Gallo och Juliette Lewis medverkar som röstskådespelare. Flera av filmskaparna är eller har varit graffitimålare, vilket märks i filmen...
Metropia anländer inom kort till Jakobsbergs filmställ.



Du som är intresserad av konstformen graffiti hittar böcker här.
Per Anderssons Medan Svensson åt plankstek är en av de bättre om man vill få en inblick i graffens hemliga värld.

Mer från Bok&Mat

Mikael Falk, Katrin Fredrikson och Anna Cederwall vid skulpturen Nike, skapad av Thomas Qvarnebo.

Gårdagens Bok&Mat hade temat Guldkorn. Förutom Katrins och Annas intressanta boktips fick vi ta del av konstkunnige Mikael Falks presentation av Evert Lundquists torrnålsgravyr Vid fönstret (Genom porten) samt Thomas Qvarnebos skulptur Nike, skapad i cortenstål. Thomas ställer ut sina skulpturer i konsthallen här på biblioteket i Jakobsberg just nu, så kom in och förundras!

Katrin tipsade om
Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld
Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor av Inger Edelfeldt
En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie

Anna tipsade om
De i utkanten älskande av Johanna Nilsson
Främlingen på Wildfell Hall av Anne Brontë
Jenny av Jonas Gardell

Katrin läser presidentlikt ur Presidentens hustru.

Salvador

Ibland tycker jag är det svårare att kulturspana och skriva om det. När jag rekommenderar om böcker känner jag mig trygg, men när jag ska ut och skriva om konstupplevelser känns allt halare.

Moderna Museet var och hälsade på mig förra helgen, nämligen. Med sig hade hon en Dali-utställning som hon tyckte jag skulle kasta ett getöga på. Inte mig emot, eftersom Moderna Museet är en välkommen gäst härhemma. Kostar lite mycket att bjuda hem för ofta förstås, på sista tiden, men det är inte hennes fel.

Så. Dali.

Det svåra är att berätta om något som de flesta människor har en egen stark relation till, eller till och med stolt hävdar sin icke-relation till, medan jag sitter här med ett bowlingklot av förförståelse, som jag inte vet var jag ska göra av.

Dali. Alltså.

Med mina tankar, håll till godo. Ett första rum där många av de konstverk som jag känner igen sedan tidigare hänger. Massor av folk. Men där stannar jag. Varje konstverk har förärats en lagom lång informativ text, och strax har jag förvandlats från fundersam till betagen. Det är väl så det ska vara. Att jag får nya intryck när jag trodde de gamla skulle bekräftas. Det här är antagligen inget nytt för den som ingående kan sin Dali, tänker jag i samma stund som jag skriver det, men jag har missat melankolin tidigare. Tyckte förr att det han gjorde var lekfulla, putslustiga uppror mot vedertagna former. Men symbiosen mellan texterna, tavlorna och Moderna-miljön gör att jag upplever en större sorg än vad jag gjort tidigare inför honom. Hur fasta ting smälter, hur flyktiga ting stelnar. Hur geometriska former spricker och mossa och myror kikar fram. Sorgligt. Jag drabbas av hans fjärran horisonter. Hur någonting alltid finns långt bort i hans tavlor. Något jag lämnat bakom mig? Nånstans jag längtar. Långtbort.

Sedan kommer jag in i nästa rum, som är fullt av mångsysslaren Dali. Ett gytter av filmer, kläder, kvinnor, upptåg och mustascher. Och…

När Moderna Museet så börjar bli trött i benen och tackar för sig, tänker jag att det här tyckte jag om. Ordentligt så i det första rummet. Jag funderar om jag borde skaffa mig ett minne. Går och kollar vykort (blivande bokmärken) men konstaterar lite besviken att väl ute ur bubblan av sorg och melankoli bär jag ännu mitt bowlingklot av populärkitsch och clowneri när jag tänker på Dali, och låter bli.

Konsten i fokus

Ibland händer det så mycket på biblioteket att man knappt hinner med själv! Idag hade vi bibliotekets boklunch - Bok&Mat - med tema konst. Efter vissa inslag av panik - en dag innan vi skulle beställa salladerna pratar cafépersonalen om en nedbrunnen lokal och ovisshet om de skulle kunna tillreda salladerna i tid, men det löste sig som tur var, tack och lov för mitt arma hjärta.

Först ut pratade Eva Brünahl om konstböcker som på ett eller annat vis har betytt mycket för henne - och för hennes barn. För barn kan konst vara abstrakt, något som är svårt att precisera - vad är konst egentligen? Med hjälp av böcker kan det bli lättare att förklara.

Mikael Falk från Kulturkontoret och ansvarig konstsekreterare inom kommunen hade dagen till ära lånat in konst från Järfällas mer svårtillgängliga lokaler. Vad man kanske inte vet är att Järfälla har mycket rikt konstutbud, så är det något du undrar om något konstverk i Järfälla kan du alltid vända dig till kulturkontoret för vidare vägledning.

Och Mikael snackar alltid konst så att man fattar! Det är alltid kul och intressant, även om man inte har den blekaste om vem konstnären är. Nu vet i alla fall jag vem som har gjort konsten i Hallonbergens tunnelbana. Den konsten har jag suttit åtskilliga timmar och tittat på. Och undrat. Är det är barn som har gjort det? Vad är tanken bakom? Nu vet jag att det är Elis Ernst Eriksson som har målat hela tunnelbanan som en krisdrabbad dagisvägg. Tänk att man kan få reda på saker som man inte visste att man ville veta.

Cia Westén från Kallhälls bibliotek låter också målningar stå i centrum. Dorian Grays porträtt blir synat i sömmarna, liksom den asiatiska mannen på tavlan i Gogols Porträttet. Hon tipsar även om boken Till sängs med Frida som utgör författaren Slavenka Drakulics egna tolkningar av hennes målningar. Efter en helt fantastisk utställning i San Francisco i somras beundrar jag Kahlo som genom sin konst försökte stå ut med sin livslånga smärta.

Bok&Mat&Konst drog hela 47 besökare, närapå rekord. Kul! Kom gärna nästa gång torsdag 23 april, på självaste Världsbokdagen.

Jag måste också snabbt beundra författaren Cordelia Edvardson som var på besök på Jakobsbergs bibliotek förra tisdagen. Hon är 80 år, har diverse sjukdomar som ständigt gör sig påminda, men hon låter inte detta hindra henne. Hon samtalade med bibliotekschef Birgitta Vinnå och signerade böcker åt åhörarna efteråt. Hela 90 personer kom för att se och höra Edvarson! Bara Jonas Hassen Khemiri har slagit den siffran med sina 95 deltagare. Författarbesöken på biblioteken är alltid gratis, såklart (de som är anordnade av Järfälla folkbibliotek).

Ät lunch, titta på konst och lyssna på boktips - samtidigt!

Imorgon onsdag 25 mars kl 12-12.45 är det dags för Bok&Mat på Jakobsbergs bibliotek igen. Den här gången är det tema konst och Mikael Falk på Järfälla kultur berättar om konst från Järfälla. Det blir som vanligt boktips från personalen också, och för en femtiolapp får du även sallad och kaffe. Salladerna är det förköp på, så skynda dig till ditt närmsta Järfällabibliotek och köp en biljett (förköp senast tisdag 24 mars).

När vi bestämde att ha konsttema på Bok&Maten blev jag sugen på att dela med mig av några av mina favoritböcker om konstnärer, eller egentligen är det böcker som hamnar bland mina favoriter ändå. Eftersom jag inte kan delta imorgon kommer några tips här.

Han som älskade livet av Irving Stone är en fantastiskt fin roman om Vincent van Gogh, som jag hoppas att alla läser. Det är ett livsöde som träffar rakt i hjärtat, dessutom älskar jag språket och miljöbeskrivningarna, både de vackra och fula miljöerna, t.ex. de kyffen van Gogh tvingas bo.

Till sängs med Frida av Slavenka Drakulic handlar om Frida Kahlos otroliga liv, ofta berättad utifrån hennes tavlor. Mer om den boken har jag hört ryktas att du får höra om du besöker Bok&Mat.

Ett annat spännande och fantasifullt grepp har Tracy Chevalier har använt sig av, nämligen att utgå från kända konstverk för att skriva en roman. I Flicka med pärlörhänge är det Vermeers målning Flicka med turban som ligger till grund för berättelsen om flickan Griet som får arbete som tjänsteflicka hos målaren. Boken är även filmatiserad, det är en sevärd och vacker film, som tyvärr inte finns på biblioteket. Både bok och ljudbok finns att låna.

Även i Damen med enhörningen använder hon detta grepp och utgår ifrån en tapetsvit med samma namn som finns på Musée National du Moyen Âge i Paris.

Efter en resa till Skagen läste jag Balladen om Marie, en biografi över Marie Krøyer av Tonni Arnold. Även detta ett livsöde som berörde mig starkt, sorgligt att se hur den unga lovande konstnärens drömmar kom i skymundan när hon gifte sig med P.S. Krøyer och hur hårt hon dömdes för sin otrohet och skilsmässa, trots att P.S. inte lär ha varit den trognaste av makar. Underbart att leva sig in i konstnärsfamiljerna i Skagen, som umgicks flitigt. Säkert tyckte jag extra mycket om boken när jag hade många av platserna i färskt minne.

Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald har jag tidigare höjt till skyarna. Missa inte heller filmen Sigrid & Isaac som finns att låna på biblioteket.

Konstnärsliv är spännande och tydligen något jag gärna läser om! Önskar att jag kunde vara med och lyssna på Bok&Mat&Konst!

/Katrin Fredrikson