Ytterst få biblioteksbloggar har berört den aktuella barnporrdomen, vilket är smått märkligt eftersom den verkligen påverkar vår verksamhet – om vi nu ska följa lagen. Det visar sig nämligen att biblioteken sprider barnporr, om man hårddrar det hela – vilket domen menar att vi ska göra.
Här är min syn på saken.
Seriemediet brottas – precis som med tv-spelen – med problemet att omvärlden inte tar kulturformen på allvar. ”Serier och tv-spel är för barn”, tror många. Det är återigen okunskapen som talar, men om den okunnige exempelvis spelar
Heavy Rain eller läser
Watchmen får man hoppas att denne å det snaraste ändrar uppfattning.
Just på grund av denna infantilisering av serier så slår det kanske extra hårt när en av Sveriges främsta mangakännare, serievetare och översättare den 30 juni dömdes för barnpornografibrott i Uppsala tingsrätt. Hans brott: Innehav av ett trettiotal
tecknade bilder föreställande nakna
seriefigurer i ung ålder.
Läs hans egen historia
här.
Den dömde är alltså serievetare till yrket. Han har drygt 4 000 serieböcker i sin samling, och antalet teckningar uppskattar han till minst fyra miljoner. Mängden erotika i hans seriesamling uppgår inte ens till en halv promille. Och han dömdes för ett trettiotal bilder – amatörteckningar föreställande nakna seriefigurer, långtifrån realistiskt tecknade – där seriefigurerna hade små bröst. Det som avgjorde om teckningarna var illegala eller legala var alltså storleken på brösten! Jösses...
Ingen kan nämligen med säkerhet avgöra åldern på dessa tecknade figurer. Men låt säga att de föreställer tonåringar. Än sen? Ska det vara straffbart att titta på tecknade bilder av nakna tonåringar? Tydligen.
Och därmed står det klart att biblioteken sprider barnporr! För någonstans har vi med all säkerhet böcker där målningar av
Carl Larsson förekommer, för att ta ett av otaliga exempel där nakna barn porträtteras. Nationalmuseum är också skyldiga. Skåda det skändliga
här (OBS! Länken leder dig till en målning av Carl Larsson!).
En illustrerad utgåva av Vladimir Nabokovs moderna klassiker
Lolita är inte heller att tänka på. Sara Stridsbergs rosade
Darling River skulle aldrig någonsin godkännas som serieroman. Och så vidare...
Flertalet illustratörer har med rätta sagt ifrån och erkänt sig skyldiga till barnpornografibrott. Däribland
Åsa Ekström, välkänd illustratör av
Stall Norrsken-serien samt Jo Salmsons lovordade
böcker om Tam – böcker som finns på de flesta bibliotek i Sverige. Läs hennes bekännelse
här.
Enligt
lagförarbetena anses alla former av barnpornografiska skildringar kunna undantas från tryckfriheten. Det görs dock ett undantag för bilder "med ett konstnärligt värde". Och hit räknas alltså inte manga – en konstform som har väldigt gamla anor i Japan, och som naturligtvis erkänns som just konstform världen över. Okunnigheten vet inga gränser.
Vi pratar om tankeförbud här, och då är de skrämmande händelserna i George Orwells dystopiska roman
1984 inte långt borta. De är faktiskt redan här, eftersom denna lag förbjuder dig att läsa vissa serier. Känns det bra?

Frågorna blir snabbt väldigt många. Hur kan man bli dömd för ett brott som begås i en fiktiv värld? När ska de som skapar och ställer sig bakom dessa vansinniga morallagar lära sig skilja mellan fiktion och verklighet?
Men kanske ändå – och det här är det viktigaste av allt: När diskussionen förs huruvida manga är barnporr eller inte så kränks otaliga barn dagligen och får sina liv förstörda för all framtid – på riktigt. Just därför blir denna dom än värre, därför att den tvingar barnporrfrågan ner till en absurd bottennivå som inte ens borde existera, än mindre uppta vår tankekraft.
Jag citerar bloggaren
Carl Johan Rehbinder:
”Stoppa framställningen av barnpornografi, ja, gör det – på riktigt! Men gör det med riktiga polismetoder, och slå hårt, riktigt hårt, mot de som utnyttjar och misshandlar barn. På riktigt.”
Länkar där domen diskuteras:
Dagens Nyheter – Det ska inte vara straffbart att avbilda fiktiva barnDagens Nyheter – Barnporrlagen tillämpas på ett kulturfientligt sättJuristens funderingar – Barnporr och tankeförbudI slutet av
denna artikel finns fler länkar för vidare diskussion och information.