Författarbesök: Ulrika Hoffer

Idag är det en knapp vecka kvar tills mitt författarbesök på Jakobsbergs bibliotek! Dagen till ära är jag hemma med en krasslig son – och jag som har skrivit Råsmart familj, en bok som handlar om hur man får en friskare familj…!

Under min föreläsning kommer jag att prata om just detta, hur man kan äta bra kost som ger mer energi, jämnare humör och bättre förutsättningar att hålla sig frisk – men hur vi ändå får acceptera att allt från snuvor till brakinfluensor är något som faktisk hör ett friskt liv till! Att en magsjuka faktiskt inte betyder att man har klent immunförsvar – utan att man har ett immunförsvar som fungerar!

Kanske är du en av alla oss som verkligen misströstat denna bacillvinter och ser fram emot en vår med nya vanor, ny energi och mer motivation att göra sunda val?

På tisdag 16 april kl 18.30 delar jag med mig av mina allra bästa tips och tricks för ett lätt och lustfyllt förhållande till sund livsstil. Dessutom kommer jag att ta med mig lite sunda snacks ur min bok för provsmakning!

Nu ska jag återgå till tecknad film med ungarna! Jag hoppas att vi ses!

Mvh
Ulrika Hoffer

En hyllning till Björn Lundén

Nästan varje gång jag sätter upp böcker här på bibblan så hittar jag en tjock lunta signerad Björn Lundén. Killen har skrivit hur många böcker som helst, och alla handlar om det tråkigaste jag vet (läs: det jag inte förstår mig på): ekonomi, juridik, paragrafer, stadgar, lagar och regler... Vad sägs om 626 kompakta sidor om moms? Eller 426 sidor om bokföring?

Här finns en mängd böcker om ideella och ekonomiska föreningar, hur man driver enskild firma, företag, bolag och stiftelser, vad man bör tänka på som sambo, hur man skriver sitt testamente, deklarationsteknik, grundläggande bokslutskunskap, bostadsrätt, redovisning, revision… Kort sagt, det som behövs för att få saker och ting att rulla på utan krångel.

Jag hyllar Björn Lundén! Utan honom hade vi alla levt i kaos.

Lämna familjen?

För en mamma att lämna sin familj, sina barn verkar vara en av våra stora tabuer. Är det därför det skrivs så mycket böcker på temat? En artikel på temat finns att läsa i Svenska Dagbladet.
Därför tänkte jag inte fördjupa mig i det, även om det är intressant att fundera kring varför det just nu kommer så många böcker om kvinnor som inte stå ut med kärnfamiljens krav på dem som mödrar. Det började med Bitterfittan 2007 och i år hittas det i till exempel Sara Kadefors Borta bäst och Helena von Zweigbergks Sånt man bara säger. Även en romandebutant har skrivt en bok om detta, nämligen Viktoria Myrén och boken I en familj finns inga fiender.

Marie flyr från sin man och sina två små barn till mormoderns hus på landet, som Marie ärvt. Hon behöver komma bort från det trassliga livet med den fyraåriga dottern som slår, skriker och bits, känslan av att inte räcka till och att göra fel och att ständigt hamna i kamp med dottern. På landet dyker en jämnårig kvinna upp, också på flykt från ett kaosartat förhållande. Marie låter henne bo i huset och både vänskap och attraktion uppstår dem emellan. Även Maries mamma kommer till huset och på sitt vanliga sätt tar hon plats och sätter sig själv i centrum. Marie klarar inte av att köra i väg henne, fast hon egentligen behöver vara själv.

Det jag främst tycker om med boken är att den utlämnade och rak, olika känslor ges utrymme utan att förskönas. Det känns tillåtande. Det känns tungt. Hon beskriver moderskärlek, längtan efter barnen, ilskan, den egna återupplevda barndomen, den komplicerade relationen till hennes egen mamma, som tycker sig ha rätt att lätta sitt hjärta gentemot Marie.
Det blir en hel del ältande om vad som är rätt och fel, men jag kände mig gripen just av uppriktigheten och att författaren vågar beskriva alla förbjudna känslor.

På Jakobsbergs bibliotek finns en särskild hylla för svenska romandebutanter, det kan vara värt att titta där när du behöver boktips!

Välja kön?

Självklart ska vi ha fri abort. Det är ju inte det debatten kring könsaborter handlar om. Jag reagerade direkt på att det bara skrivits om att det är flickor som väljs bort. Det har faktiskt bara skrivits om familjer som redan har flickor som väljer abort av ytterligare en flicka. Jag blir skrämd av många anledningar. Framför allt av den anledningen som Lisa Bjurwald skriver i Dagens Nyheter, att det är könsapartheid av ofödda flickor. Inte någonstans skrivs det om att familjer med flera pojkar skulle välja bort ytterligare en pojke. Jag tycker såklart att det skulle vara lika märkligt. Visst kan jag förstå en förälders längtan efter en pojke eller en flicka, men när det kommer till kritan är det ju ändå ens eget barn vi pratar om, då kan jag inte förstå att könet ska ha betydelse. Enligt en artikel i tidningen Forskning och framsteg från 2007 är det är vanligare att önska sig en flicka än en pojke i de nordiska länderna, men skillnaderna ska vara mycket små. Om det är syns det ju inte alls i debatten som pågår nu.

Katerina Janouch ska ha upplevt just det, att efter flera söner önska sig en dotter och även skrivit om det i romanen Dotter önskas. Hon deltog i P1 morgon häromdagen för att lyfta fram den aspekten och berättade att vid provrörsbefruktning i t.ex. USA och Ryssland har man möjlighet att välja kön. Jag undrar liksom reportern om de fullt friska så ska få provrörsbefruktning när väntetiden för de ofrivilligt barnlösa är så pass lång?

Precis som Bjurwald skriver är valet att avsluta ett liv inget som bör tas lättvindigt. Jag tror att en abort borde vara en psykisk påfrestning och trodde även att det kan leda till komplikationer som gör det svårare att få barn sedan? Är det värt det för att det att ”slippa ytterligare en flicka”? Jag kan dessutom inte låta bli att fundera kring m det verkligen är samhället som ska betala för att någon inte är nöjd med könet på det väntade barnet?

Torbjörn Tännsjö, som skrivit boken Välja barn, om fosterdiagnostik och selektiv abort, skriver på Newsmill att det inte behöver vara fel att välja kön, bl.a. för att det är bra för barn att ha syskon av motsatt kön. Visst hade jag gärna haft en bror, men å andra sidan hade ju jag med två storasystrar kunnat vara den bortvalda flickan. Jag tror att syskon skapar dynamiska och intressanta familjer oavsett kön och hade inte velat byta familjekonstellation.

Elisabeth Schönbeck har skrivit Äldst, yngst eller mittemellan : din placering i syskonskaran och hur den påverkar dig. Det är en intressant bok om hur vår plats i syskonskaran gjort oss till de vi är och hur vi agerar i relation till andra utifrån det. En lillebror, särskilt med flera storasystrar blir ofta dubbelt omhändertagen, både av systrar och av föräldrar. Vilken typ av uppväxt får den efterlängtade pojke med flera storasystrar, där föräldrarna kanske valt bort flickfoster till hans förmån? En överhängande risk att det daltas med den pojken, särskilt om det tagit flera år att få denna pojke och storasystrarna är ganska mycket äldre. Skapar det verkligen en dynamisk familj eller ”den balanserade familjehygien” som Tännsjö eftersträvar och som jag liksom Bjurwald känner är helt oacceptabel, en dödsselektion utifrån kön.