Missa inte "Den stora färgskrällen"!

Jag uppmanar ALLA att genast ta sig till Liljevalchs konsthall och se utställningen med konst av konstnärsparet Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald samt Leander Engström. Eftersom utställningen bara pågår t.o.m. 11 januari brinner det i knutarna för den som vill se dessa konstnärers personliga uttryck och uppleva färgexplosion. Själv var jag där i måndags och är sedan dess hög av intrycken. Sigrid Hjerténs verk "På teatern", som blivit utställningsaffisch är alldeles ljuvlig och jag blev mycket förtjust i ett av Isaacs tidiga självporträtt samt ett porträtt av Sigrid "med svart stol" (tror jag det hette). Av Leander blev det "kvinna med ros och päron" som gjorde det betående intrycket (kanske för att jag köpte det kortet) samt en bild från Norge, där jag nästan känner igen mig. Igenkänningsfaktorn är också häftig i både Sigrids och Isaacs stockholmsmotiv.

De hade det nog inte så lätt dessa konstnärer, som alla skolades av Henri Matisse i Paris runt 1909 och vars konst ofta anses ha varit genombrottet för det moderna måleriet. Sigrid Hjertén, fick som kvinna kämpa för sin rätt att måla, särskilt sedan paret fått barn och fick också utlåtanden i stil med att"de där kråkfötterna kan väl inte kallas konst". Isaac Grünnewald var jude och lär ha blivit utsatt för trakasserier både för det och för sin banbrytande konst. Leander Engström höll sig mer nedtonad i sin konst, men ville absolut inte vara naturalistisk. Han var en naturmänniska, tillbringade mycket tid i Norrland och det märks också på hans konst, medan Sigrid och Isaac målande mycket porträtt och stockholmsmotiv. På Liljevalchs lär jag mig snabbt att känna igen Leanders konst, men har svårare att skilja Sigrid från Isaac, men det kan ju bero på den amatör jag är.

Det finns en underbar film om Sigrid och Isaac, passa på att låna den på biblioteket. Filmen är en blandning av svartvita filmklipp på konstnärerna, stadsvyer runt Slussen i Stockholm, stillbilder och nyfilmningar av miljöer och konstverk till berättarrösterna Philip Zandén och Gunilla Röör. Det blir alldeles strålande och jag ska passa på att se filmen igen i helgen.

Det finns naturligtvis mycket att läsa om paret också och även om två böcker om Leander Engström.