Ja, nog kände vi oss som inlyfta i en dikt av Viktor Rydberg när vi med kylan bitande i kinderna och snön knarrande under vinterskorna följde allén av marchaller mot Järfälla kulturscen på söndag kvällen den 4 januari.
Det var dags för Järfälla Symfoniorkesters traditionsenliga Trettondagskonsert.
Redan i foajen möttes vi av musik och fyllda av förväntningar tog vi plats inne i min gamla gymnasieskolas aula som nu så tjusigt går under benämningen Järfälla kulturscen.
Jag måste erkänna att det var med blandade känslor som jag ånyo trädde in i den gamla, ack så välbekanta lokalen. Sist jag satt där var 1992, på min egen studentexamen. Med champagenfrukosten sprudlande i kroppen satt vi en mycket rastlös skara tonåringar och bara väntade på att vår rektor skulle sluta prata så vi äntligen, äntligen kunde få rusa ut på skolgården där Livet, Friheten och Verkligheten skulle börja.
Nå, detta är något av en parantes, det är många år sedan nu och såväl Livet som Verkligheten har sannerligen hunnit i kapp mig. Friheten däremot misstänker jag har snarare hunnit förbi mig...
När jag ser mig omkring i 2009 års aula/Kulturscen finns varken vår rektor eller några gamla klasskamrater så långt ögat når. Istället för rastlösa studenter är lokalen till sista sätet fylld med förväntansfulla, finklädda åhörare i spänd förväntan på ljuv musik. Efter en snabb avscanning av lokalen drar jag dock slutsatsen att jag och min medföljande sambo däremot sänker medelåldern med ett antal årtionden.
Vi hinner precis slå oss ner och läsa färdigt i det utförliga, medföljande programmet när konserten startar.
Kvällens program var både digert och varierande:
J. Strauss d.y.: Ouvertyr till Zigenarbaronen
Joseph Strauss: Aquarellen, vals op. 258
Joseph Strauss: Auf Ferienreisen, polka schnell op. 133
H.C. Lumbye: Drömmebilleder
H.C. Lumbye: Amelievals
H.C. Lumbye: Champagnegalopp op. 14
PAUS
F. von Suppé: Ouvertyr till Die schöne Galathea
J. Strauss d.y.: Tritsch-Tratsch-polka op. 214
J. Strauss d.y.: Kaiser-Walzer op. 437
J. Strauss d.y.: Egyptischer Marsch op. 335
J. Strauss d.y.: Pizzicatopolka
J. Strauss d.y.: An der schönen blauen Donau, vals op. 314
J. Strauss d.ä.: Radetzkymarsch
Mitt i konserten var det paus och vi undfägnades cider och chips. Så himla trevligt och smaskigt.
Dirigenten Nils-Gunnar Burlin, till vardags chefsdirigent både för Stockholms symfoniorkester och musikkåren Tre Kronor, ledde orkestern. Till allas stora belåtenhet vågar jag mig på att tro. Sprudlande av musikglädje och energi bjöd han på sig själv och skojjade, förklarade och roade oss åhörare igenom föreställningen.
Jag måste säga att den danske kompositören Hans Christian Lumbye, som för mig var en relativt ny bekantskap, (jag har bara hört den allmänt välkända Champagnegaloppen förut) blev något av en favorit. Lumbyes Drömmebilleder var en salig blandning av olika
Även Pizzicatopolkan av Johan Strauss d.y. föll mig ytterst väl i smaken. Pizzicato är för den som inte vet, när stråkmusikerna knäpper på strängarna som på en gitarr istället för att använda stråken. Pizzicatopolkan var oerhört glättig, och sprudlande men samtidigt lite försiktigt tassande.
Jag hittade ett klipp på Youtube, av Strauss Pizzicatopolka fast med en helt annan orkester. Den som är nyfiken kan ju klicka på länken och lyssna lite för att få en känsla av den oerhört häftiga teknik som pizzicato innebär.
Sammantaget är jag oerhört förtjust, näst intill förstummad och framför allt väldigt glad att jag trotsade kylan och tog mig tid att bevista Järfälla Symfoniorkesters otroligt trevliga, fint genomförda trettondagskonstert. Helt klart ett guldkorn i vardagen.
Även om detta var mitt första besök kommer det definitivt inte bli det sista. Jag ser redan fram emot Järfälla Symfoniorkesters nästa föreställning.
/Sarah Utas
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar