Elisabets sommarläsning

Läser just nu: Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Läser i sommar: Judith Butler, böcker om Balkan eftersom jag ska resa där i sommar och böcker jag glömt bort att jag vill läsa - Bitterfittan, Onåd och Janne, min vän bland andra. Är även nyfiken på Stål, Jellicoe Road och Blek kung
Lyssnar på i sommar: Tankesmedjan
Tittar på i sommar: The Wire, Star Trek TNG och Girls
Skivor som jag älskar lite extra mycket: Beach House - Bloom och Grimes - Visions
Bästa platsen att läsa på i sommar: på stranden/på pendeltåget
Ett sommarboksminne: Lyssnade på Lilla stjärna på en tre dagars båttur på Mekongfloden. Badande bufflar och risfält blandades med skräck från Svedmyra på ett trevligt sätt.
Om jag för en dag fick hoppa in i en bok, och leva där skulle jag välja: Illusionisten av John Fowles
Så här får jag oftast boktips: bokuppsättning och recensioner
Om jag skulle skriva en bok skulle den handla om: ett barn som blir vän med en mystisk bälta och kidnappas av ett kringresande cirkussällskap.
Favoritkaraktär i en bok/film: Totoro
Sämsta boken jag har läst: Alkemisten av Paulo Coelho
Favoritgenre: Magisk realism, grafiska romaner, tragiska ungdomsböcker och queera böcker.
Favoritbibliotek: Malmö Stadsbibliotek, Brisbane Public Library och Riksdagsbiblioteket.
Favoritbokhandel: Hallongrottan!
Det bästa med att jobba på bibliotek är: att det är väldigt omväxlande.

The Walking Dead

I februari i år skrev jag om TV-serien The Walking Dead. Nu är det dags igen då den tydligen är det stora samtalsämnet bland många av mina kompisar just nu. Personligen fick jag intet ut av denna, men däremot gjorde serien att jag satt som fastnaglad i åtminstone fyra volymer. The Walking Dead är nämligen en serietidning i sin ursprungliga form, och där är den riktigt bra. Den har drygt åtta år på nacken och antalet zombies tycks oändligt.

Rent krasst är det en dokusåpa vi talar om. Huvudspåren är relationer och svek – både till de levande och de döda, men där TV-serien släpar sig fram med avslitna hälsenor (långsamt alltså), så får man i serietidningsformatet en annan typ av underhållning. Det långsamma, betänksamma behöver inte bli långsamt, för man läser ju i sin egen takt. Däremot läser jag den gärna väldigt långsamt, eftersom man förutom berättelsen även får konstverken på köpet. Jo, jag ser varje ruta som ett mindre konstverk. Inga mästerverk, men ändå; man kan ta sig tid att närstudera zombies, och det är ju inte fy skam. Omslagen kan emellanåt vara rent fantastiska.



När man kommit in i serien finns det detaljer och hänvisningar till tidigare händelser som antingen inte finns alls i TV-serien, eller som är svåra att uppfatta. Serietidningsformatet är mer tillåtande, mer användarvänligt om man så vill.

Vi har den första volymen av The Walking Dead i svensk översättning. Gillar du zombies är den en självklarhet. Gillar du dokusåpor har du säkert också något att hämta här. Kombinationen av de båda genrerna är ganska oemotståndlig.

Stjärnorna på slottet på Görvälns slott!

Foto: Mattias Pettersson

Görvälns slott i Järfälla blir spelplats för Sveriges Televisions serie Stjärnorna på slottet som sänds julen 2011, enligt Mynewsdesk den 26 maj.

Skådespelarna Johan Rabaeus, Johan Rheborg, Kim Anderzon, sångerskan Louise Hoffsten och artisten Christer Lindarw blir de nya "Stjärnorna på slottet".

Görvälns slott var så sent som 2003 inspelningsplats för filmen Ondskan, baserad på Jan Guillous självbiografiska bok med samma namn.

I boken kallas internatskolan Stjärnsberg, men hette i verkligheten Solbacka. Skolan, som ligger i Stjärnhov, i Gnesta kommun, var i drift fram till 1973 då landstinget Sörmland köpte skolan. Solbacka läroverk blev Solbacka Sport & konferens och är än idag konferenshotell.

Görvälns slott ägs av Järfälla kommun och arrenderas ut till Maria och Johan Eklund som driver slottet som hotell- och konferensanläggning.

Slottet har en vacker och intressant park och just nu pågår sommarens skulpturutställning med verk av Eva Lange. Slottet ligger i Görvälns naturreservat och är en omtyckt oas för Järfällaborna och andra besökare året runt.

La Linda av Eva Lange.
Foto: Kerstin Gerén

Eva och Kerstin i Skvallerspegel av Lars Hoflin och Lars Möller.
Foto: Kerstin Gerén

/Kerstin Gerén

Bibliotekstjuven

Ikväll visas det första avsnittet av SVT:s dramaserie Bibliotekstjuven med Gustaf Skarsgård i huvudrollen. Historien är spännande likt den bästa thriller, så jag hoppas att SVT har lyckats lika bra som Jesper Huor gjorde med sin radiodokumentär Bibliotekarien. För den fick han Stora radiopriset 2009 i kategorin Årets reportage. Lyssna och ladda ner här!

Saxat från Jesper Huors hemsida:
Gustaf Skarsgård spelar en chef på Kungliga Biblioteket som i hemlighet säljer dyrgripar ur samlingarna, för att finansiera ett utsvävande dubbelliv. Tre kvinnliga bibliotekarier får uppdraget lösa mysteriet med de försvunna böckerna och snart är de tjuven på spåren.

Läs mer om boktjuven, Anders Burius, här.

Missa inte Miss Marple

Igår drog TV4 igång sommarens avsnitt av Miss Marple. Det har blivit lite av en tradition att se Agatha Christies deckare så här års.

Här på Jakobsbergs bibliotek har vi plockat fram gamla godingar ur både deckarhyllor och magasin, så nu kan du bl.a. fynda deckardrottningens böcker om Miss Marple och Poirot i picknickorgen vid deckarhyllan.

Pingvinerna är här!

Har du missat pingvinerna från Madagaskar? Ingen fara, nu finns de på DVD här på Kallhälls bibliotek.
För dig som inte har koll på vad jag snackar om finns filmen Madagaskar att låna i Barkarby och Jakobsberg. Madagaskar 2 har de i Viksjö och Jakobsberg. Där kan du bekanta dig med pingvinerna och Kung Julian, lemuren, som sedan har huvudrollerna i serien Pingvinerna från Madagaskar.
Serien visas på Nickelodeon och SVTB. Om ni inte kan få nog av dem, eller bara vill ha en helkväll i djurparken, låna dvd:n hos oss.
Underhållning för hela familjen!

Bibliotekarien som actionhjälte

En film med arbetsnamnet "Bibliotekarien" ska spelas in i Sverige (läs artikel i Dn här). Jag vet ju att den kommer handla om den kleptomaniske bibliotekarien på Kungliga Biblioteket som stal böcker i åratal för att sedan spränga sig själv och sin våning i luften, men samtidigt kittlas fantasiknölarna lite extra när jag hör titeln. Bibliotekarien. Hur skulle en film om en bibliotekarie kunna se ut? En som inte stjäl och spränger? En vanlig?

Det finns en mycket hårt inetsad bild av bibliotekarien. Det är en hon, hon har kofta, hon har tofflor, glasögon och hyssjar på folk. Skulle det vara en han är han en nörd med ett kleptomaniskt samlarbeteende. Han är konstig. Han har osmidig humor. Där har vi nidbilderna. De är inte så roliga. Bilden här bredvid är en actiondocka av en bibliotekarie. Hrm.

Elisabet påpekade igår att det skrivs väldigt mycket uppsatser om bibliotekarier, om deras roll, deras utseende och deras attityd. Att bibliotekarien är den yrkesgrupp som är som mest besatt av sitt eget yrke och sin egen självbild. Eller de kanske snarare är osäker på sin egen självbild och självförtroendet är i gungning. Hur hävdar vi oss i detta digitala informationssamhälle där småbarn lär sig nya kortkommandon till datorn snabbare än vad vi gör. Där tonåringarna kan ett helt nytt, digitalt språk som vi knappt känner till. Tekniken utvecklas så fort och vi måste hänga med. Och vi måste vara moderna. Know-it-all. Vara på Facebook, utkämpa slag i World of Warcraft, inte använda uttrycket IRL (In Real Life), utan AFK (Away From Keyboard), för att kommentera de senaste dagarnas strider i PirateBay-rättegången.

Dessutom syns inte bibliotekarien särskilt mycket i det populärkulturella medieutbudet. I Hollywood-filmer är det sällan en bibliotekarie inblandad, det är då mycket större utbud av bokhandlare (Notting Hill, You've got mail). Bibliotekarien lyser med sin frånvaro. Men han finns där också. Oftast är det en han.

Vi har ju allas vår bibliotekarie/väktare Giles i tv-serien Buffy - the Vampire Slayer, den allsvetande och sympatiske vapendragaren som slår upp allehanda demoner i sina dammiga böcker eller pålar vampyrer på löpande band. Kramer i tv-serien Seinfield får ihop det med en bibliotekarie när Jerry ska lämna tillbaka sin lånebok, 20 år försent. Mycket trofasta och synnerligen bokälskande bibliotekarier får vi se i katastroffilmen The Day After Tomorrow, när de protesterar högljutt mot att bränna böcker för att inte frysa ihjäl inne i stormens öga.

Tydligen har det också kommit en Hollywood-triologi som heter The Librarian, storyn är klassisk; "When a magical artifact is lifted from his library, a meek librarian sets out to ensure its safe return..." Stuket är Indiana Jones-aktigt, vilket syns rätt tydligt på filmaffischen. Men den har verkligen inte gett samma utslag som den gamle räven Harrison Ford - är arkeologer helt enkelt mer spännande än bibliotekarier? Nä, jag vägrar tro det.

Sen har vi ju givetvis Sveriges egen gullebibliotekarie Desiré som träffar bonden Benny på kyrkogården i både boken och filmen Grabben i graven bredvid.

Men jag vill ha fler! Fler bibliotekarier på film! Ett yrke som är väl värt att undersöka ytterligare i vindlande grottgångar eller på plats i biblioteket.

80-talisternas problematiska förhållande till Mr Darcy

Igår gick den sista delen i kostym/moderna London-dramat Lost in Austen på tv. Amanda Price har utvecklat ett nästintill osunt förhållande till Jane Austens roman Stolthet och fördom. Hon kan alla dialoger utantill, hennes syn på den perfekta kvällen är hon, romanen och en flaska rött. Hon dagdrömmer ständigt om ett liv i flärdig landsbygdsidyll, med elegant språk och tillställningar där hon kan svänga om med en elegant officer i en virvlande polka. Hon ser sig själv på de gröna ängarna, utanför Pemberly, med Mr Darcy som en siluett mot solnedgången. Men för Amanda Price slutar det inte vid en dagdröm, plötsligt finner hon en dörr i sitt badrum som leder direkt in i familjen Bennets hus. Hon möter sin hjältinna Elizabeth, som mer än gärna tar över hennes liv i ett hektiskt London.

Amandas oväntade besök i 1800-talets engelska landsbygd orsakar komplikationer för alla inblandade karaktärer. Amanda håller på att förstöra tidernas största klassiker och hon hatar sig själv. Och hon hatar Mr Darcy, tills hennes hat utan att hon ens märker det förvandlas till kärlek.

Jag är uppväxt med BBC-versionen av Stolthet och Fördom från 1995. Uppväxt kanske är att ta i, men jag såg den första gången när jag var 12 år. Sen dess har jag sett den säkert 15 gånger. Varje gång jag är sjuk har jag satt i mina gamla slitna videoband och ätit glass. Nu finns den tack och lov på dvd, så de spröda vhs-kassetterna har fått somna in. Precis som Amanda Price har jag avgudat Mr Darcy. En upperclass-badboy med vräkig attityd som under kärlekens nypande fingrar transformerar sig själv till någon som Elizabeth Bennet faktiskt kan älska. Däri ligger den största konflikten, vill vi eller vill vi inte att Elizabeth ska få denna gudabenådade karl? Med Amanda Price i spetsen får vi den andra sanningen serverad - Mr Darcy är allas. Vem som helst kan få honom. Dock ska hon helst vara rapp i käften.

Metanivå är alltid kul. Jag tycker inte att Lost in Austen på något vis saboterar den ursprungliga Stolthet och Fördom. Att Mr Wickham nästan är en hygglig karl, att Lady Catherine the Bourgh är underfundigt pillimarisk, att Miss Bingley är lesbisk - jag tror inte att Jane Austen skulle vända sig i sin grav. Jag tror hon skulle ha gillat att hennes roman fortfarande lyser som den starkaste stjärnan och att vi läser, tänker, omvärderar och älskar den.

Andra romaner som kan placera sig under meta-genren är:

Var är Jane Eyre? av Jasper Fforde (Jane Eyre)

Sargassohavet av Jean Rhys (Jane Eyre)

Jane Austen-klubben av Karen Joy Fowler (Jane Austens böcker)

Bridget Jones Dagbok av Helen Fielding (Stolthet och fördom)

Jag får inte nog av skräck!

Halloween är över. Jag tycker inte om Halloween som kommersiell företeelse, att barn ska gå ut och tigga godis och hota om bus (det räcker väl med påsken, va?) men i övrigt är Halloween min absoluta favorithappening på året. Nyår kan slänga sig i väggen, sista april likaså. Att få klä ut sig till ett lik och sedan shoppa plastglas på Ica Nära har en faslig charm över sig.

Så nu är jag fast i ett skräckfascinerat tillstånd. Jag såg Guillermo del Toros Barnhemmet förra veckan men såg den mest bakom täcket. Barn och dockor är ju bland de läskigaste ingredienserna som finns! (Barnhemmet är beställd till biblioteket, håll utkik efter en recension på bloggen så fort den är inkommen!)

Dessutom har jag ju upptäckt BBC's fantastiska moderna remake av Dr Jekyll och Mr Hyde, som bara heter just Jekyll, som går på 1:an på söndagskvällarna. Dr Jackman försöker hålla en balanserad distans till sitt alterego som tar sig namnet Hyde - han läste nämligen Stevensons klassiker och gillade den så mycket att han bestämde sig för att döpa sig efter sitt föregångsfreak. Dr Jackman och Hyde har en överrenskommelse; Hyde får inte mörda någon för då går Jackman och anmäler sig själv hos polisen, men Jackman får heller inte försöka hitta något botemedel, då bryter helvetet lös, menar Hyde. Men när Hyde plötsligt får reda på att Jackman har familj blir balansgången så mycket svårare. Vem vinner denna besinningslösa maktkamp? Vem trampar över gränsen först?

Det är blodigt, absurdt och kusligt humoristiskt. Missa inte de fyra resterande delarna på söndagar 21.15!

Och låna boken på biblioteket förstås!

Den förlorade manliga vänskapen

Jag var alldeles för ung när En förlorad värld sändes på tv. Sen har jag hört flertalet röster som propagerar för att det är den bästa tv-serien som gjorts - ever! Jag var övertalad. Jag såg det påstådda underverket. Men åh! så betagen jag blev! Det engelska sceniska landskapet, de uppstoppade tweedgossarna och de makalösa kreationerna kvinnorna bär. Och sedan allt det där som pågår under ytan. Känslorna är stormande, men förtrycks. Alla har sina problem, men försöker hålla tyst. Minuterna tickar på i maklig takt, men bär mig försvinnande långt bort.

Karaktärerna är verkligen outstanding. Vi har den sociala, charmanta adelspojken Sebastian som förgås i akoholens dimma, ständigt med sin onda mors (är hon ond? eller bara nitiskt katolitisk?) inspekterande blick i nacken. Charles som är huvudpersonen, men alltid bakgrundsfiguren. Ställer aldrig till med några scener och har alla på sin sida, men i kontrast till resten av de förstörda själarna blir han en dramatisk paradox. De är sammansvetsade som unga studenter, men omständigheterna driver deras vänskap åt helt skilda håll. Och så jokern Julia - som jag aldrig riktigt sympatiserar med, men som ändå nöter sig in under skinnet. Och rollbesättaren måste ha pris i alla kategorier vad beträffande bifiguren Anthony, en ultragay, stammande lyxprofitör utan dess like. Jag är helt såld!

Nyligen kom en nyinspelad långfilm ut av En förlorad värld. Jag har inte sett den, men besvikelsen måste vara ett faktum, det går inte att göra en filmatisering bättre än 80-talets tv-version.

Och såklart! Allt är ju baserat på Evelyn Waughs bok En förlorad värld.

Ännu mer vampyrer!

Jag visste att jag inte skulle ha hållt så länge på mitt vampyrinlägg! Jag visste det! Nu får jag komma här som en sekundär vampyr-skribent och skämma ögonen ur mig. Nåväl. Det finns väl alltid fler än ett perspektiv på vampyrer, dessa hiskeligt facinerande fantasifoster.

Vampyrer är inne. Det har nog inte undgått en själ (liten ordvits, vampyrer har ju ingen själ). Vi ser sofistikerade vampyrer i tv-serien True Blood, som lever som vanliga människor och dricker sitt syntetiska blod, men alltid på gränsen till vad som är moraliskt och lageligen tillåtet. Vi ser Alexander Skarsgård som en vikingavampyr, vi kommer till och få en svensk replik serverad i senare avsnitt! I USA i somras såg jag åtskilliga exemplar av den här häftiga reklamaffischen, ett tag funderade jag på om det var reklam för en ny blodig läsk eller liknande. Jag gillar att bli lite lurad!

Och de fantastiska recensionerna som har getts till filmatiseringen av boken "Låt den rätte komma in"! Jag plöjde alla John Ajvide Lindqvists böcker efter jag hade snubblat över Låt den rätte komma in. Den senaste Människohamn är dock på tur i min läsdagbok. Apropå vampyrer så får ni absolut inte missa att Jakobsbergs bibliotek förvandlas till ett skräckbibliotek på fredag den 31 oktober! Jag kommer nog ha anledning att återkomma till detta under veckan. Men scary blir det. Dock får vi bekämpa dagsljuset som strömmar in i bibblan.